Jag måste nog lära mig att reagera som de entisar jag räknar som enter. Enter kallar jag de entisar jag högaktar.

Enter behandlar de sämsta och de värsta med samma respekt. De lyckas med denna bragd genom att inte försöka påverka andra, inte ens söka åstadkomma förståelse hos andra. De bryr sig men tar inte åt sig. Förmodligen kan de se både pinsamheter, våld och äckliga ting utan att ta skada.

Jag har sedan femårsåldern satsat alla mina nyttiga ansträngningar och satt hela min självkänsla i pant på att söka förståelse för och mellan andra - den förståelse som inte visats mig. Därför är det svårt för mig att göra som Enterna. Istället blir jag rasande när mina ansträngingar nonchaleras och det gör säkert att jag blockerar mig bland entisr, av rädsla för att annars göra samma misstag som jag gör härinne (och här blir förlåten för, i allmänhet).

Hur bli tålig och respektfylld som en Ent? Utan att bli träig?

Som jag läste igår (Gunilla Gerland eller vem var det?).

Om en Koltrast och en Näktergal sitter i ett träd och kvittrar,
vilken av deras fel är det att de inte förstår varandra?

Man kan sällan få andra att göra som man vill, altså får man försöka köra det bästa av situationen själv: vad kan jag göra för att underlätta kommunikationen? Jag brukar omformulera mig något. Få förstår vad asperger innebär, jag brukar alltså istället ge konkreta exempel, som NT:s har lättare att ta till sig, alltså att:

- jag har svårt att läsa mellan raderna.
- jag har svårt att läsa kroppsspråk.
- jag har svårt att förstå ironi.
- jag ibland tolkar saker bokstavligt.

I samband med andra situationer, kan jag ge motsvarande konkreta exempel, för att folk lättare ska förstå. Om jag exempelvis är på en fest och "tvingas" gå hem elelr dra mig undan lite för att det blivit för mycket stök, kan jag säga att "jag har svårt för mycket folk". Det brukar folk kunna förstå, plus att det skrämmer dem mindre än om jag skulle börja tala om läskiga och fördomsbefrämjande saker såsom panikångest...

Hittills har denna metod fungerat bättre än att bara säga "Jag har asperger" för det förstår inte folk vad det innebär ändå; även om de tror att de gör det...

Tibbs, jag har faktiskt tänkt tanken att skaffa ett visitkort med ungefär dina fyra punkter. Att dela ut i vissa situationer. Eller rättare sagt tvärtom. I vissa situationer har jag tänkt att det skulle ha varit käckt att ha ett sånt kort att dela ut.

Att bli respekterad som människa är nog det mest komplicerade av allt - åtminstone för en längre period.

MsTibbs, jag undrar om du inte missförstod mig. Ditt tips är klokt men handlar väl om hur man ska göra för att själv bli förstådd av andra?

Vad jag undrar denna gång är hur jaag ska kunna acceptera när folk vägrar att försöka förstå varandra. Klarar jag det så klarar jag också att själv kunna låta bli att försöka förstå alla människor jag talar med.

Förståelse behöver inte vara nyckeln till respekt, åtminstone inte i varje omedelbar vardagssituation. Jag inser det men att kunna acceptera det är en annan sak. Jag behöver dra någon gräns mellan långsiktigt arbete för förståelse mellan människor å ena sidan och vardagen å andra sidan.

Något tips om hur man lämpligen kan tänka?

Panika, vi skrev om varandra. Vad lägger du för betydelse i att "bli respekterad som människa"?

/ J

Jag har ingen aning om hur man gör, Jonsch - människor över lag, oavsett diagnos eller fri från behov av sådana, verkar alla ha sin gräns för vad de respekterar...
Mitt inlägg var ett spontant infall i förståelse för vad du skrev, ett inte tydligt och ytterst personligt sådant.
Jag tror inte att man kan bli som de som inte förstår - och jag har efter många års funderande, kommit fram till att inte försöka heller.
Förlåt, förvirrat är det nog - men jag har slitits sönder av att försöka förstå och jag har kommit till insikt, en smärtande sådan, att så kommer aldrig att ske.
Jag hoppas innerligt att du lyckas bättre.

Jag hoppas du lyckas lika bra och gärna före mig men tack ändå! Och som sagt är ju min avsikt just nu att stå ut med att andra inte förstår allt de vill och kan. Inte än, Panika men snart kan jag se dig, bry mig om vad du lider brist på men låta bli att oroa mig över vad jag inte kan fixa just här och nu.

Jag fortsätter alltså att söka ett sätt att resonera på som låter mig slippa oroa mig.

/ J

jonsch skrev:Vad jag undrar denna gång är hur jaag ska kunna acceptera när folk vägrar att försöka förstå varandra. Klarar jag det så klarar jag också att själv kunna låta bli att försöka förstå alla människor jag talar med. Något tips om hur man lämpligen kan tänka?

Jaha oki, då har jag missförstått. Varför vill du försöka undvika att försöka förstå folk? Om nassen och kaxige invandraren inte vill försöka förstå varandras syn är det väl deras problem, så länge de inte blandar in andra, eller har jag missförstått igen nu?

jonsch skrev:Jag fortsätter alltså att söka ett sätt att resonera på som låter mig slippa oroa mig. / J

Lova att säga till när du hittat ett sånt sätt - Jag är i stort behov av det själv!

Ganesh skrev:Tibbs, jag har faktiskt tänkt tanken att skaffa ett visitkort med ungefär dina fyra punkter. Att dela ut i vissa situationer. Eller rättare sagt tvärtom. I vissa situationer har jag tänkt att det skulle ha varit käckt att ha ett sånt kort att dela ut.

Vilken bra ide! www. vistaprint .se har jag beställt gratis visitkort från, då betalar man bara portot (enföretagslogga på baksidan för dem av er som tycker det är viktigt att undvika). Har du nån god tanke på vad de visitkorten skulle kunna innehålla för korta textrader? Det är ju en jättebra ide!!

Panika jag lovar!

MsTibbs:

Det är bra att jag ser vad som får folk att missförstå. Denna gång gramatiken. Nu fick lyckades vi dock nå förståelse. Oroade mig kanske litet för mycket för denna händelse...

MsTibbs skrev:

jonsch skrev:Vad jag undrar denna gång är hur jag ska kunna acceptera när folk vägrar att försöka förstå varandra.

Jaha oki, då har jag missförstått. Varför vill du försöka undvika att försöka förstå folk? Om nassen och kaxige invandraren inte vill försöka förstå varandras syn är det väl deras problem, så länge de inte blandar in andra, eller har jag missförstått igen nu?

Jag vill helt enkelt ha världen så fridfull som möjligt. Jag råkar rentav tro att vi måste ha mer sämja för att kunna sluta slösa på varandra och på världens resurser och skönhet. Jag har därför hittills känt att jag skulle ge upp allt jag lever för om jag slutade oroa mig för stridigheter. Nu är jag dock mogen att acceptera eländet åtminstone i vardagens situationer. Mogen men saknar ett fungerande resonemang.

Jonsch, jag vet inte om det är någon tröst, men jämför man detta forum med andra forum, där klientelet inte är huvudsakligen AS, så tycker jag nog att det förekommer betydligt färre och mindre allvarliga missförstånd här än på de andra forumen. Folk tolkar in alla möjliga konstiga undermeningar i det både jag och NT-folk skriver där, så det är nog så att NT inte har så himla lätt för att förstå varandra heller som vissa AS ibland tror. Dessa dolda budskap och undermeningar som NT (ibland) använder är knappast unversella och varierar mellan grupper och mellan individer, och de missförstår varandra ganska grovt, ganska ofta, till synes pga. dolda undermeningar och/eller förväntningar om att det finns sådana.

Jag vet inte om jag egentligen svarade riktigt på det du ville, men någonstans på forumet passar det säkert in i alla fall, och nu hamnade det här.

Kvasir, mycket är det p.g.a. såna typiska NT-missförstånd som folk bråkar i onödan så det kan väl med fog sägas höra till ämnet. Du kanske just gav den bästa utgångspunkten för att börja gissa hur man kan resonera.

Ämnet är, återigen, tankesätt som gör att man kan bry sig utan att oroa sig när folk missförstår varandra.

Jag svarade just MsTibbs om varför just jag bryr mig så mycket. Jag gör allt för att göra det tydligt, 'säkta om det blir överdrivet.

jonsch skrev:
Ämnet är, återigen, tankesätt som gör att man kan bry sig utan att oroa sig när folk missförstår varandra.

Tankesätt och tankesätt. Man måste väl försöka att helt enkelt acceptera att så här är det, men visst kan man bli frusterad ibland när man hör hur människor totalt talar förbi varandra, och kanske t.o.m. blir osams på kuppen. De själva kanske inte mår lika illa av det eftersom de inte förstår att det är ett missförstånd utan tror att det är en åsiktsskillnad som man kan gräla om? Nu ska man inte hårddra det här med AS och NT, men som vi båda konstaterar så sker den typen av missförstån mycket oftare mellan NT, eller rättare sagt när NT är inblandade. Men, och nu kanske jag får på pälsen, det korrelerar också till intelligens, eller i alla fall förmåga till logiskt och analytiskt tänkande. Ju bättre man är på detta, ju lättare inser man orsaken till missförstånd och meningsskiljaktigheter.

Antingen får man försöka stå ut, eller så får man försöka uppbåda all sin pedagogiska förmåga och försöka hitta ett sätt att förklara det man obeserverar i samtalet som de andra missar. Klargörande motfrågor är ofta effektivt, om de är väl valda. Fast det är förstås lätt att de andra tolkar in någon kritisk underton.

Kvasir skrev:

jonsch skrev:
Ämnet är, återigen, tankesätt som gör att man kan bry sig utan att oroa sig när folk missförstår varandra.

Tankesätt och tankesätt. Man måste väl försöka att helt enkelt acceptera att så här är det, men visst kan man bli frusterad ibland när man hör hur människor totalt talar förbi varandra, och kanske t.o.m. blir osams på kuppen.
...

Antingen får man försöka stå ut, eller så får man försöka uppbåda all sin pedagogiska förmåga och försöka hitta ett sätt att förklara det man obeserverar i samtalet som de andra missar.

Det är det där att försöka få ordning på debatten som jag måste lära mig att låta bli. Jag vet att jag inte skrev det när jag repeterade ämnet senast så då blev det alltså krångligare när jag försökte förenkla i.a.f. [EDIT] Låta bli att hela tiden försöka förstå var hur jag uttryckte det tidigare. Man måste förstå för att kunna kunna medla. att bli av med reflexen att medla är detsamma som att bli av med reflexen att försöka förstå. Bry sig och respektera utan att tvunget förstå, är vad jag vill kunna göra.

Jo, faktiskt, tankesätt. Det är vad jag behöver för att kunna bry mig men ändå inte oroa mig, när mänskor runt mig bråkar trots att de skullle kunna vara överens (m.h.a. vänlighet och logik).

jonsch skrev:Jo, faktiskt, tankesätt. Det är vad jag behöver för att kunna bry mig men ändå inte oroa mig, när mänskor runt mig bråkar trots att de skullle kunna vara överens (m.h.a. vänlighet och logik).

Kanske det fungerar om du bara helt enkelt försöker konstatera att du är intelligentare och är bättre på logiskt tänkande än folk i allmänhet, och att de andra tyvärr inte har begåvats med samma förmågor och därför helt enkelt inte förmår bättre? Det kan låte lite förmätet kanske att rekommendera, men vad farao, om det fungerar så må väl det vara hänt. Om det sedan fungerar för dig vet jag förstås inte.

Själv har alltmer börjar irritera mig på hur mina föräldrar ständigt missförstå varandra. Inte så att de blir osams, och själva verkar de inte må dåligt av det, men det är oerhört frustrerande för mig när jag träffar dem. Fast där bidrar det nog att pappa börjar höra ganska dåligt, och ofta hör något helt annat än man säger.

Nej, det behöver inte kännas förmätet att tycka sig bättre på att använda logik, tycker jag (man ska bara inte säga högt att man tänker så). Tack, men det är något ytterligare jag behöver, detta med logiken är redan integrerat (på ödmjukast möjliga sätt, sagt var (håller fortfarande på att förbättra)).

Ett passande visdomsord är vad jag behöver, inser jag plötsligt. Det hjälper att använda forumets bollplank. Kanske ska låna hem några böcker med kloka citat, kan det räcka?

En variant kan ju vara att man i varje enskilt fall funderar över vad som diskuteras och om man tycker det är så viktigt att det är värt besväret att försöka medla i detta enskilda fall, eller om man ska spara på krafterna till någon annan diskussion.

Mja, tack men nej. Går till citatböckerna istället, på jakt efter släktningar till:

" Om man kan gära något åt det, varför då oroa sig?
Om man inte kan göra något åt det, varför då oroa sig? "

Kanske är det just det tankesättet jag behöver ta till mig men jag har i så fall inte lyckats än.

Någon som pluggat in några citatböcker därute?

"Allt mänskligt är patetiskt.
Humorns hemliga källor är inte glädje, utan sorg. Det finns ingen humor i Himlen."
Mark Twain

Inte så dumt alls, kanske rentav perfekt!

Då skulle Mark Twain bli en ny husgud hos mig. Den ska få en prövotid, först bara. Om den håller så bollar jag tillbaka den (kanske min recension gör den till mer än den redan är för dig)

Panika skrev:"Allt mänskligt är patetiskt.
Humorns hemliga källor är inte glädje, utan sorg. Det finns ingen humor i Himlen."
Mark Twain

Mitt tillägg:

De flesta människor är Ganska dåliga på att vara goda människor (mycket få är beredda att offra sin lycka på godhetens altare). Alltså är få människor värda väldigt mycet respekt,

alltså behöver man inte respektera folk särskilt mycket. Enter är mer generösa än folk som jag, de kritiserar inte halvpatetiska människor. Alltså kritiserar de inte 99,9 % av mänskligheten.

Det visste alla kanske redan men kloka citat är bra som utgångspunkt för tankarna. Nästa inlägg är personligt medan det här inlägget kanske är rätt allmängiltigt.

Jag ser förmågan att oroa sig och engagera sig i att folk missförstår sig själva och varandra som en mycket positiv egenskap. Om fler hade den (läs alla) skulle världen vara en mycket trevligare plats att leva i.

Personligen förstår jag inte varför du skulle vilja "bli av" med den egenskapen. Självklart förstår jag att den är jobbig (jag dras med den själv). Men för mig är det en av de bra egenskaper som väger upp mina mycket svagare sidor och dessutom en egenskap som jag värderar högt hos andra.

Men det är min högst personliga åsikt. Alla är ju (som bekant) helt olika.