Könsidentitet?
Identitet skrev:Bjäbbmonstret skrev: Spontant hade jag könsbestämt dig som kille på grund av sättet du skriver på.
det där är lååångt ifrån första gången jag får höra(läsa)
en gång när jag var barn (10 kanske) var vi iväg på semester nånstans, och vid stranden hittade jag massa barn som letade snäckor, sjöstjärnor etc. jag hängde på dem (för jag gillade sjöstjärnorna).
jag var kortklippt, hade knälånga jeansshorts, stor t-shirt och en ill-orange keps på mig.
ALLA trodde jag var kille! och jag tyckte det var jättekul
Intressant. Jag hade könsbestämt dig som tjej jag. Vet inte varför...
Miche skrev:Identitet skrev:det finns en bok skriven av kvinna med asperger (eller om det var mer autism-inriktat) som heter "ingen riktig människa"
Gunilla Gerland heter författaren. Det är f.ö. en av få böcker jag läst i ämnet och jag tyckte att den var förbaskat bra.
Jag har också läst den och kände inte igen mig alls. Var och lyssnade på Lotta Abrahamsson idag och samma där. Jag tror helt enkelt att jag inte har asperger för Lotta förklarade vissa begrepp jag inte förstått förut, som t.ex. Theory of Mind och jag insåg att jag har inga problem med ToM.
Lite mera On Topic då:
Jag är jag. Varken mer eller mindre. Ibland så bejakar jag mitt "kvinnliga" jag, ibland mitt "manliga". Jag tror inte jag är särkilt logisk eller som en man i mitt tänkande utan jag är jag.
Identitet skrev:Banzai skrev:Jag är jag. Varken mer eller mindre. Ibland så bejakar jag mitt "kvinnliga" jag, ibland mitt "manliga". Jag tror inte jag är särkilt logisk eller som en man i mitt tänkande utan jag är jag.
samma här. med den skillnaden att jag inte riktigt vet vad som är kvinnligt och manligt
Jag vet inte heller vad som är manligt och kvinnligt. Det enda jag vet är att jag inte känner mig hemma hos något av könen. Vet dock att jag inte har några moderskänslor och att jag inte är särskilt logisk.
OBS! Varning för stereotyper!
Det jag tänker på när jag bejakar mitt "kvinnliga" jag är att jag rollar på mig ett lager smink och klär upp mig. Det händer ungefär vart femte år eller liknande. När jag bejakar mitt "manliga" jag så sätter jag mig och spelar blodiga skräckspel, tittar på program om stridsvagnar (fråga inte, tittade på discovery mix och snubblade in på detta program och fastnade där).
Mens är ju otrevligt kvinnligt. Läste att du har PMDS. Hur yttrar sig det?
Känner mig inte vidare kvinnlig, blir ofta misstagen för kille,
kortklippt och inte speciellt kvinnlig kropp, sminkar mig aldrig.
Kan inte alls relatera till kvinnor, har inga kvinnliga intressen, inga kvinnliga vänner, har svårt att lita på kvinnor. osv
Känner mig inte som man heller så jag är väll någonting där emellan.
Tycker även att det är lättare att umgås med yngre människor, och barn. Har svårt att umgås med människor i samma ålder som mig, tänker inte som dem, och känner mig ofta mycket yngre än vad jag är, eller att jag fortfarande är barn, känner mig inte vuxen alls.
kortklippt och inte speciellt kvinnlig kropp, sminkar mig aldrig.
Kan inte alls relatera till kvinnor, har inga kvinnliga intressen, inga kvinnliga vänner, har svårt att lita på kvinnor. osv
Känner mig inte som man heller så jag är väll någonting där emellan.
Tycker även att det är lättare att umgås med yngre människor, och barn. Har svårt att umgås med människor i samma ålder som mig, tänker inte som dem, och känner mig ofta mycket yngre än vad jag är, eller att jag fortfarande är barn, känner mig inte vuxen alls.
- chibibotto
- Inlägg: 208
- Anslöt: 2011-01-25
Jotack, jag känner mig inte det minsta kvinnlig, och har heller aldrig gjort. Jag fick min Aspergerdiagnos ganska sent (åtminstone ganska sent med tanke på att något alltid har varit så uppenbart "fel") , runt 18årsåldern. Inte riktigt fram till dess, men under min barndom, trodde jag att mina problem till största delen berodde på att jag var en kille som hamnat fel.
Jag hade kort hår och s.k. pojkkläder, utom på kalas då jag ofta av någon anledning hade extremt spets-flickiga klänningar som jag inte såg klok ut i, speciellt inte med mitt korta hår.
Jag blev alltid tagen för en kille när jag var liten, och det kändes bara rätt och bra.
Senare har jag kommit fram till att jag har långt över kvinnliga testosteronvärden, vilket förklarar vissa okvinnliga saker hos mig, såsom varför jag har viss manlig hårväxt och en inte alls feminint passande sexdrift.
En gång på krogen var jag faktiskt med om att fruntimrena började skrika på sitt typiskt fruntimriga sätt för att jag - som uppenbarligen var en snubbe - gick in på tjej-toan. Då gjorde jag det enda passande i sammanhanget; jag drog upp T-shirten och flashade pattarna.
Känner igen mig i att äcklas av mina bröst också, de är liksom ivägen och man får inte gå i bar överkropp utomhus etc. etc.. Mens glömmer jag ofta bort att jag har, jag kväljs när jag märker den första dagen, men sedan faller det i glömska och trosor blir ofta ganska blod-förstörda.
Nu när jag blivit förälder (för ca. 3 månader sedan) så har jag märkt att man plötsligt blir behandlad som ett fruntimmer på ex. BarnaVårdsCentralen, och detta var en helt ny upplevelse för mig. Det känns som om någon annan borde bli tilltalad, som om någon har tagit fel på person.
Kvinnor verkar veta så mycket om kvinnlighet och kvinnliga funktioner som jag inte har en aning om.
...Har heller inte några kvinnliga vänner. Några kvinnliga bekanta, men de tillhör släkten.
Däremot tycker jag i viss mån om att spela på vissa kvinnliga drag, utseendemässigt sett. Detta är mest en blandning av narcissism och sexuell estetik dock. Alltså inte för andras skull, utan mer för att det ska pirra till lite när man går förbi en spegel.
Det är dock inga konventionella saker jag snackar om då, utan snarare åt fetisch-hållet.
Jag hade kort hår och s.k. pojkkläder, utom på kalas då jag ofta av någon anledning hade extremt spets-flickiga klänningar som jag inte såg klok ut i, speciellt inte med mitt korta hår.
Jag blev alltid tagen för en kille när jag var liten, och det kändes bara rätt och bra.
Senare har jag kommit fram till att jag har långt över kvinnliga testosteronvärden, vilket förklarar vissa okvinnliga saker hos mig, såsom varför jag har viss manlig hårväxt och en inte alls feminint passande sexdrift.
En gång på krogen var jag faktiskt med om att fruntimrena började skrika på sitt typiskt fruntimriga sätt för att jag - som uppenbarligen var en snubbe - gick in på tjej-toan. Då gjorde jag det enda passande i sammanhanget; jag drog upp T-shirten och flashade pattarna.
Känner igen mig i att äcklas av mina bröst också, de är liksom ivägen och man får inte gå i bar överkropp utomhus etc. etc.. Mens glömmer jag ofta bort att jag har, jag kväljs när jag märker den första dagen, men sedan faller det i glömska och trosor blir ofta ganska blod-förstörda.
Nu när jag blivit förälder (för ca. 3 månader sedan) så har jag märkt att man plötsligt blir behandlad som ett fruntimmer på ex. BarnaVårdsCentralen, och detta var en helt ny upplevelse för mig. Det känns som om någon annan borde bli tilltalad, som om någon har tagit fel på person.
Kvinnor verkar veta så mycket om kvinnlighet och kvinnliga funktioner som jag inte har en aning om.
...Har heller inte några kvinnliga vänner. Några kvinnliga bekanta, men de tillhör släkten.
Däremot tycker jag i viss mån om att spela på vissa kvinnliga drag, utseendemässigt sett. Detta är mest en blandning av narcissism och sexuell estetik dock. Alltså inte för andras skull, utan mer för att det ska pirra till lite när man går förbi en spegel.
Det är dock inga konventionella saker jag snackar om då, utan snarare åt fetisch-hållet.
Zombie skrev:Tittar efter den där lappen med identifikationskod som ska sitta fastsurrad vid könet förstås.
Eller känner efter vad man känner sig som i könsväg kanske, bortsett från om man uppfyller vad som anses förväntas eller ej (för det blir väl könsroll det?)?
Hur kan man känna sig som ett kön? O.O
En del gör kanske det också? Som en människa med ett mentalt kön känner sig kanske några fler. Påkoppelbart, eller integrerat i sig som en av flera delar som finns där och alltid påverkar någonting på något sätt, även när man inte använder det aktivt. Likt armar och ben. "Könsvarelse" brukar det också kallas.
Nefarious skrev:Zombie skrev:Tittar efter den där lappen med identifikationskod som ska sitta fastsurrad vid könet förstås.
Eller känner efter vad man känner sig som i könsväg kanske, bortsett från om man uppfyller vad som anses förväntas eller ej (för det blir väl könsroll det?)?
Hur kan man känna sig som ett kön? O.O
om man känner sig som en fitta måste man väl känna sig som ett kön?
Frågan är inte om man känner sig som en snopp eller en snippa, utan om man känner sig som en kille eller en tjej... Eller en person, det är i det fallet [människan som känner sig som en person] saknar (mental) könsidentitet.
Jag känner mig absolut som en kille/man, vet inte riktigt vad av de två. Men absolut inte som en tjej/kvinna i alla fall!
Jag känner mig absolut som en kille/man, vet inte riktigt vad av de två. Men absolut inte som en tjej/kvinna i alla fall!
Jag vet inte hur man "känner" sig som kvinna men jag borde veta hur jag känner mig som en man eftersom jag är en. Det är det enda intressanta. Att folk "känner" sig som ett annat kön har att göra med att "medicinen" nu (till synes) tillåter oss att byta och givetvis alla kemikalieutsläpp plus det mänskligt sköra psyket. Det blir säkert fler kärringar ett bra tag framöver men nån gång kommer det att ta stopp för dumheterna.
Senast redigerad av Parvlon 2011-02-19 17:44:58, redigerad totalt 3 gånger.
atoms skrev:Nefarious skrev:Ahaa! Ja, jag känner mig definitivt som en person.
Va; bara en???
Jaja, alla är inte moderatorer också.
Parvlon skrev: Att folk "känner" sig som ett annat kön har att göra med att "medicinen" nu (till synes) tillåter oss att byta och givetvis alla kemikalieutsläpp plus det mänskligt sköra psyket. Det blir säkert fler kärringar ett bra tag framöver men nån gång kommer det att ta stopp för dumheterna.
Även om det skulle vara både sant och den enda orsaken till att människor, som till för inte alls länge sedan skulle ha frusits ut och straffats eller "vårdats", numera verkar vara litet fler än vad de var på den tiden, och till att en del av dem som inte känner någon allt uppslukande enstaka könsidentitet numera törs experimentera med den — så är det alltså "dumhet" att råka vara gjord av just den blandningen kemikalier?
Parvlon skrev:Jag vet inte hur man "känner" sig som kvinna men jag borde veta hur jag känner mig som en man eftersom jag är en. Det är det enda intressanta. Att folk "känner" sig som ett annat kön har att göra med att "medicinen" nu (till synes) tillåter oss att byta och givetvis alla kemikalieutsläpp plus det mänskligt sköra psyket. Det blir säkert fler kärringar ett bra tag framöver men nån gång kommer det att ta stopp för dumheterna.
Transsexualitet verkar inte vara något nytt fenomen så det verkar inte speciellt troligt att kemikalieutsläpp skulle ligga bakom.
Bara för att man själv inte kan förstå hur det känns att vara transsexuell så behöver man ju inte ifrågasätta andras känslor. Jag kan inte sätta mig in i hur det känns att vara transsexuell men jag kan å andra sidan inte heller känslomässigt förstå hur folk kan vilja vara astronauter, hästägare eller sverigedemokrater. Man får helt enkelt acceptera att människor är olika och att andras känslor inte är "dummare" än ens egna.
Återgå till Övriga Aspergerfrågor