Henkkalexi skrev:

Meppe skrev:Är det faktiskt för mycket begärt av administrationen att sluta upp med att diskutera något om en medlem när medlemmen gör klart att h@n inte vill att det diskuteras?

Uppenbarligen är det så.
Frågan är hur intressant det är att vara kvar här.

Det finns fler anledningar till att jag funderar på vad detta är ett för forum egentligen. Folk har åsikter om allt man tycker och skriver och alltid tycker man fel.

För mig kvittar könet fullständigt om det gäller enbart vänskap. Jag är mer intresserad av personen. Det finns knäppisar av båda könen och därför spelar inte könet nån roll.

För min del är det sak samma vad andra medlemmar har mellan benen. Det är vad de har mellan huvudet som påverkar situationen. Och då menar jag annat än könsidentitet.

hur känner man sej som ingenting? bara undrar för jag är nyfiken ha det så fint

Känner mig som kille, har XX-kromosomer. Könsroller har jag ingen aning om, följer könsrollen "nörd" tror jag. Bryter mot killrollen i och med att jag gillar My Little Pony: Friendship Is Magic. Klär mig i t-shirt och svarta jeans, kängor och lång rock till det. Jag umgås mest med folk som plockar det de tycker om ur könsrollerna och skiter i det de tycker är dåligt/jobbigt, vilket alla borde göra.

Identitet skrev:jag blir väldigt störd när andra människor förväntar sig att jag ska tänka, tycka, känna, vara på ett visst sätt på grund av mitt kön. jag blir även störd av det rent allmänt, "jamen han är ju man, klart han gör si eller så då".
jag kan inte begripa hur det skulle spela nån roll för ens personlighet, hur ens fortplantningsorgan är byggda.

Oj, det gör nästan fysiskt ont i mig med. Det känns så orättvist på något sätt. Kan inte förklara det. "Man kan ju inte bete sig/klä sig så här när man är kvinna"... När jag hör sådant, öppnas kniven i fickan åt mig (som man säger i mitt hemland).
Jag är en kvinna, det är jag absolut säker på, men mer är det inte med det. Jag är jag oavsett vad. Ingen tjejig tjej är jag, bläh! liksom...

Förlåt för att jag är OT och tjatar om det hela tiden, men: Joakoni, fan vad snygg du är!

Maldita skrev:Förlåt för att jag är OT och tjatar om det hela tiden, men: Joakoni, fan vad snygg du är!

Men oj, vad du höjer min självkänsla!

Maldita skrev:Bryter mot killrollen i och med att jag gillar My Little Pony: Friendship Is Magic.

Kanske läge för hardcoreversionen?

Jag är precis likadan!
Min man har sagt flera ggr att du är den enda kvinna jag vet som kan tänka som en man...

Och jag ser också väldigt kvinnlig ut i mina former om man får säga så men i huvudet så är jag JAG - en person, mig - inte så mycket kvinna...

Men jag attraheras av män det är jag säker på.

När jag var yngre så brukade min mor "klaga" på att jag inte brydde mig om kläder, mode, smink och sånt... rätt typiskt aspigt har jag läst nu.

känner verrkligen igen mig, må vara kvinna rent kroppsligt, men har defentivt en manlig hjärna och känner mig könlös själv, synd andra inte vill se det så

En rolig grej är att en aspig man, som jag, borde ha en extremt manlig hjärna om den här supersimpla teorin stämmer att aspighet (bl.a.) innebär att ha just manlig hjärna.

Men int' vet ja' Sen barnsben trivs jag bättre två eller tre ihop på flickors sätt än gruppvis på pojkars sätt. Och jag hatar både små flickors intrigspel och pojkgängs fredliga hierarki; är förvisst "manligt" aggresiv men löser hellre saker "logiskt" än "demokratiskt" eller med egen eller andras makt i ryggen.

Om inte de erfarenheterna och grubblande över dem ger klarhet - och det gör de inte - vad behövs då? För att bli klok på om aspighet har nåt med "manlig" hjärna att göra eller ej, eller på vad tusan manlighet och kvinnlighet i hjärnan egentligen är?

Jag är jag

Ok, Krake och Lakrits i en tråd.

Jag har aldrig haft problem med könsidentitet. En gång, i 14-årsåldern
gjorde några manliga kompisar och jag ett experiment. Vi låg på sängar och kramades och försökte kyssas. Vi hade svårartad brist på brudar.

För mig var det en katastrof, jag blev jätteilsken. Jag fungerade inte alls som det var tänkt. Jag sprang därifrån och lovade att nästa som kommer nära kommer jag att döda.

Lennart Frimodig

Jag tror att det finns två sorters hjärnor.
En som är problemlösnings inriktad. (det vi kallar manligt)
Den är mera konkret och målmedveten. Kan lättare leda andra och ta ansvar.
Den är kritisk mot det som den tycker är fel eller orättvist.

En som är problemflykts inriktad. (det vi kallar kvinnligt)
Den jobbar för att klara utav problem utan att lösa dem. Den håller ihop flocken och motiverar till att härda ut. Den vill anpassa sig till alla andra och inte sticka ut.

Den sk kvinnliga hjärnan behövs mycket väl tills det att den sk manliga hjärnan har löst problemet. Båda sorter behövs.

Jag är väldigt kvinnlig på alla sätt men har den lösnings inriktade hjärnan.
Jag tror inte att hjärnsorten har något med könet att göra. Jag tror att vi föds med olika sorters hjärna helt enkelt, vi är olika personligheter.

Fast din kvinnliga hjärna kan knappast föda barn.
Det här som allt handlar om.

Lennart Frimodig

Jag skriver måhända i fel tråd; jag ser logiska fel både i Frimodigs resonemang och i supernovas. Nån av er som vill att jag ska peka ut dem?

Kära nån.

Peka ut mina logiska fel. jonsch.

Lennart Frimodig

Visst, klart att du får, i alla fall får du det mot mej.
Du har rätt att tycka vad du vill och jag vill gärna veta vad du tänker.

Men Frimodig, det är ju inte hjärnan som föder barn utan kvinnan.
Men det verkar som om de som har den sk manliga hjärnan inte föder så många barn som de som har den sk kvinnliga hjärnan.
Undra varför?

Till jonsch.

Du tror du hittat logiska fel i mitt resonemang. Wow.

Det vore snällt om du visade det.

Det här är andra gången jag skriver samma sak.

Lennart Frimodig

Till supernova.

Brudars hjärnor är optimerade för att föda barn.
Det är berättelsen.

Lennart Frimodig

Brudars hjärnor är gjorda för att deras kroppar skall föda barn.

Lennart Frimodig

supernova skrev:Visst, klart att du får, i alla fall får du det mot mej.
Du har rätt att tycka vad du vill och jag vill gärna veta vad du tänker.

Nå, då kommer pekandet i ditt fall här.

supernova skrev:Jag tror att det finns två sorters hjärnor.
En som är problemlösnings inriktad. (det vi kallar manligt)

...

En som är problemflykts inriktad. (det vi kallar kvinnligt)
...

Jag tror inte att hjärnsorten har något med könet att göra. Jag tror att vi föds med olika sorters hjärna helt enkelt, vi är olika personligheter.

Det är ju litet ologiskt att både säga att det finns dels en manlig och dels en kvinnlig hjärnsort och att säga att hjärnsorten inget har med könet att göra!

Men du kan ha rätt i att det är vettigt att indela i de två hjärntyperna som du beskriver. Fast i så fall hoppas jag innerligt att inte den ena är kvinnlig och den andra manlig, för enligt din tes har kvinnligheten bara såna egenskaper som jag förknippar med djur och manligheten bara såna jag förknippar med människor. Kvinnor är djur? Nja. Hoppas inte.

Mina inlägg har sån här fördröjning eftersom jag är förhandsgranskad.

Men snälla jonsch berätta om min brist på logik. Min initiala gissning är att du är ute och cycklar, men vi får se. Jag lovar att återkomma till det här ett antal gånger.

Lennart Frimodig