Jag smådör varje dag; särskrivningarna har blivit helt legio och syns överallt.

Här är ett praktexempel på misslyckad kommatering ur dagens DN:

En 21-årig klottrare har dömts till tre månaders fängelse efter att ha taggat bilar, fönster, dörrar och, väggar Lysekil, skriver Bohusläningen.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/klottrare-fick-tre-manaders-fangelse-1.1124907

alfapetsmamma skrev:På tal om språk så smådog jag inombords idag när jag såg en reklamaffisch där det stod Vart ser du på fotboll?

Men det saknades kanske just ett komma - plus några punkter.

"Vart ..., ser du på fotboll?"

Förr satte man komma framför alla bisatser, vilket man fortfarande gör på tyska. Jag tror att det är därför Selma Lagerlöfs texter kan verka "upphackade". Själv lägger jag dock inte märke till detta när jag väl kommit in i handlingen.

Ja, jag irriterar mig på för få komman. Alltså när det blir oklart pga bristande kommatering, el att meningarna blir långa och andfådda.

Det är inte bara att folk kommaterar mindre än förut, vilket skulle kunna vara bra, utan att de inte kommaterar alls, vilket är dåligt.

Pauskommatering och grammatisk kommatering kan ibland sammanfalla. I vilket fall borde pauskommatering vara lättare, eftersom det bara är att sätta in komma, där man skulle gjort en paus, om man sagt samma sak muntligt. Å andra sidan är det stor skillnad på skrivet och talat språk. Jag fick lära mig att alltid kommatera mellan olika huvudsatser och mellan huvudsats och bisats. Men jag läste någonstans att i talspråk förekommer öht inte bisatser; vi staplar i stället huvudsatser på varandra.

Kvasir skrev:Läs gärna Svenska Akademiens Språklära, som har en modern deskriptiv syn på grammatiken. Den s.k. skolgrammatiken raljerar de över och anser bör bekämpas. De har överhuvudtaget en mycket fri och pragmatisk syn på grammatiken, och då talar vi alltså om Svenska Akademien, och inte vilka tyckare som helst.

Svenska Akademiens språklära är inte lika renodlat deskriptiv som den större Svenska Akademiens grammatik. Medan språkläran faktiskt tar ställning och ger råd i diverse språkriktighetsfrågor nöjer sig grammatiken med att påpeka att "språkvårdare" rekommenderar det ena eller andra. Se för övrigt kapitel 1.3 i språkläran.

Kvasir skrev:Här är ett praktexempel på misslyckad kommatering ur dagens DN:

En 21-årig klottrare har dömts till tre månaders fängelse efter att ha taggat bilar, fönster, dörrar och, väggar Lysekil, skriver Bohusläningen.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/klottrare-fick-tre-manaders-fangelse-1.1124907

Där förefaller det dessutom saknas en preposition.

Alien skrev:Pauskommatering och grammatisk kommatering kan ibland sammanfalla. I vilket fall borde pauskommatering vara lättare, eftersom det bara är att sätta in komma, där man skulle gjort en paus, om man sagt samma sak muntligt.

Jag tycker snarare att det är lättare att avgöra var satser och andra syntaktiska enheter börjar och slutar än att avgöra var man gör paus.

Alien skrev:Men jag läste någonstans att i talspråk förekommer öht inte bisatser; vi staplar i stället huvudsatser på varandra.

Talspråket må vara mer parataktiskt, men visst förekommer bisatser även där.

Savanten Svante skrev:Läraren i den gamla byskolan lär eleverna kommattering. Läraren gillar INTE prästen någe vidare.

Läraren skriver på tavlan "Läraren tycker prästen är en gammal kanalje"

Prästen kommer in på oväntat besök, och frågar om inte HAN får skriva kommatteringen istället.

"Läraren, tycker prästen, är en gammal kanalje."

Den där lararen skrev inte perfekt svenska och gjorde det därför lätt för prästen.

Det heter (hette iaf förr på byskolans tid): Läraren tycker att prästen är en kanalje. Möjigen men sämre Läraren tycker: Prästen är en kanalje.

Läraren i skolan borde ha skrivit Läraren säger prästen är en kanalje och avsett att sätta in kolon.

/Alien
petimäter och besserwisser av födsel och ohejdad vana