Hej allihopa!

Jag lever inte själv med just denna diagnosen men känner någon som har asperger.

Min fråga till er är Hur kommer jag nära någon med asperger?
Hur kommer jag in till personen, hur skapar jag tillit till någon med diagnosen?
Personen är väldigt social på arbetet, trevlig och snäll, vill inte trampa någon på tårna. Han är intelligent och har mer på insidan som jag vill komma åt. Inte för att ta något ifrån honom, utan för att kunna ge honom något.

Hur gör jag för att kunna träffa honom privat? Han vill inte ha någon beröring alls, av någon, har svårt att prata om sitt privatliv, hur han tänker eller hur han mår i sig själv. Ibland nervärderar han till och med sig själv. ”Jag är inte bra på sånt, fråga inte mig såna saker, jag kan inget om det.” Jag vet att han kan och att han är hur bra som helst och har jättefina drömmar och planer om framtiden. Önskar bara att jag kunde få vara en del av det..

Mvh

Var ärlig, både mot honom och dig själv.

Fundera på varför du vill vara en del av hans liv, hur du nu menar med det.

Och sedan kan du förklara det för honom.

Att inte vilja ha beröring mm. som du beskriver är inte konstigt på något sätt, anser jag.

Vi är fullständigt hopplösa och ställer saker på sin spets, är värdelösa i par relationer, bra i sängen pga svältföddhet, men går bara att ha som särbo, blir flippriga om det är mer än två personer i rummet, avsaknad av småpratsamhet, intelligentare än de flesta, men oftast opraktiska med ojämn begåvningsprofil, misstänksam mot främlingar oftast pga mobbad i skola, på arbete och etc, har ofta ett låglöneyrke och bor därav i sunkiga kvarter, nu vet du kör på...

Bra inlägg av nomemorytoday (och roligt av antonius), men allvarligt talat: aspergare är också individer. En aspergare som inte känner den du är intresserad av kan knappast tala om hur just ni ska bygga upp en relation.

De flesta aspergare/autister jag har pratat med tar väldigt lång tid på sig att lita på, eller ens acceptera, någon. För mig kan det ta flera år innan jag känner mig bekväm med en "ny" person. Så ett tips skulle kunna vara att räkna med att det kan ta tid.

Om båda vill kan man även kommunicera i skrift: skriva brev, mail, kanske chatta.

Kanske kan ni göra ngt aktivitet tillsammans? Vissa tycker det är lättare eftersom fokuset blir aktiviteten och samtalet får lite mindre utrymme än om man t ex sitter ansikte mot ansikte på kafé. (Själv skulle jag dock föredra kafé).

Gustafssom: du nämner inte vilken sorts relation du vore intresserad av.

Vet heller inte om du nämner beröring bara för att beskriva hur hans AS påverkar honom, eller som en detalj som kunde ha koppling till dig själv.

Säger ändå så här: tänk efter två gånger, och sen två gånger till, om det är ett förhållande du vore intresserad av och själv inte är likadan på den punkten.
Jag är förvisso kvinna och hyfsat lite aspig, men får spelet av att t.ex. gå armkrok.
Det kan tyckas som en bagatell, men många såna detaljer tillsammans kan bli ett stort problem om man inte funkar rätt lika.
Been there, done that.

På din fråga har jag tyvärr inga svar, väldigt svårt när man inte vet mer om personen det gäller.
Men skulle jag utgå från mig själv skulle jag nog råda dig att vara ärlig och rak. Och ta med i beräkningen att det kan ta tid och att vägen inte är rak utan mer krokig som en slalombacke, med många tankepauser.

Lycka till

Alla med Asperger är olika, vissa råd här i tråden passar jättebra på hur jag fungerar andra skulle jag inte uppskatta alls, vi är som NT helt enkelt.

Vi med Asperger har svårt för hintar och liknande så vill du träffa honom utanför jobbet måste du säga det rent ut. Det mest naturliga är väl om ni pratar om ett gemensamt intresse och du frågar om han vill gå på något som har med det intresset att göra, t.ex det vore jättekul att gå på naturhistoriska tillsammans. Annars kan du föreslå något mer neutralt som fika, promenad etc

Jag har inte svårt att lite på folk, mitt problem är att jag för lätt litar på andra, däremot behöver jag mycket längre tid på mig att se om jag passar ihop med en annan person både som kompis och partner.

antonius skrev:[...] är värdelösa i par relationer, bra i sängen pga svältföddhet, men går bara att ha som särbo, blir flippriga om det är mer än två personer i rummet [...]

Det där tycker jag var en bra beskrivning och ffa rolig även om det egentligen inte är något att skratta åt. Eftersom jag tillhör den aktuella gruppen tar jag mig friheten att roas av det du skrev.

antonius skrev:Vi är fullständigt hopplösa och ställer saker på sin spets, är värdelösa i par relationer, bra i sängen pga svältföddhet, men går bara att ha som särbo, blir flippriga om det är mer än två personer i rummet, avsaknad av småpratsamhet, intelligentare än de flesta, men oftast opraktiska med ojämn begåvningsprofil, misstänksam mot främlingar oftast pga mobbad i skola, på arbete och etc, har ofta ett låglöneyrke och bor därav i sunkiga kvarter, nu vet du kör på...

Ha ha ha! Skrattar tills jag dog
Ja för att inte tala om svårigheter att uttrycka känslor och ge andra bekräftelse.

Selma skrev:

antonius skrev:[...] är värdelösa i par relationer, bra i sängen pga svältföddhet, men går bara att ha som särbo, blir flippriga om det är mer än två personer i rummet [...]

Det där tycker jag var en bra beskrivning och ffa rolig även om det egentligen inte är något att skratta åt. Eftersom jag tillhör den aktuella gruppen tar jag mig friheten att roas av det du skrev.

sussi83 skrev:

antonius skrev:Vi är fullständigt hopplösa och ställer saker på sin spets, är värdelösa i par relationer, bra i sängen pga svältföddhet, men går bara att ha som särbo, blir flippriga om det är mer än två personer i rummet, avsaknad av småpratsamhet, intelligentare än de flesta, men oftast opraktiska med ojämn begåvningsprofil, misstänksam mot främlingar oftast pga mobbad i skola, på arbete och etc, har ofta ett låglöneyrke och bor därav i sunkiga kvarter, nu vet du kör på...

Ha ha ha! Skrattar tills jag dog
Ja för att inte tala om svårigheter att uttrycka känslor och ge andra bekräftelse.

Roligt någon uppskattar min något i korthet raljanta beskrivning...

antonius skrev:Roligt någon uppskattar min något i korthet raljanta beskrivning...

Haha ja, den var mitt i prick. Skönt att du som (antar jag) har lite mer erfarenhet kan ge oss verkligheten så många slipper lura sig själva. Jag borde ha den texten skriven i handflatan var gång man blir kär och börjar kompromissa med sig själv – "Det kan fungera, bara jag ..."