Kofot i plural etc
36 inlägg
• Sida 2 av 2 • 1, 2
Re: Kofot i plural etc
osäker skrev:[…] jag ser ingen anledning att taga lika stor hänsyn till a-lagares som SA-ledamöters språkbruk när jag bestämmer mig för vad som i min interna grammatik skall vara rätt och fel.
Jag tycker inte heller om det sätt på vilket ledamöterna i Svenska Akademien använder svenska språket.
Re: Kofot i plural etc
Lakrits skrev:osäker skrev:[…] jag ser ingen anledning att taga lika stor hänsyn till a-lagares som SA-ledamöters språkbruk när jag bestämmer mig för vad som i min interna grammatik skall vara rätt och fel.
Jag tycker inte heller om det sätt på vilket ledamöterna i Svenska Akademien använder svenska språket.
Eller menade du hur Ernst Röhm behandlade svenskan?
Kofot i plural etc
Husarviken uttalas inte Husárviken utan Húsarviken. Husar betyder vanligen en slags kavallerist (av ungerskans huszár).
Men Husar i Husarvaken kommer från "hus". Förr i tiden var plural av hus just husar.
"Namnet Husarviken är bildat till namnet på en nu försvunnen bebyggelse, Husarna (husarnae 1288), som ingick Magnus Laduslås stora donation till Klara kloster 1288". (Citerat från "Stockholms gatunamn" i DN Sthlm 2014-05-28)
Frågan är varför pluralformen husar försvann och hus fick heta likadant i plural som i singular.
Men Husar i Husarvaken kommer från "hus". Förr i tiden var plural av hus just husar.
"Namnet Husarviken är bildat till namnet på en nu försvunnen bebyggelse, Husarna (husarnae 1288), som ingick Magnus Laduslås stora donation till Klara kloster 1288". (Citerat från "Stockholms gatunamn" i DN Sthlm 2014-05-28)
Frågan är varför pluralformen husar försvann och hus fick heta likadant i plural som i singular.
Kofot i plural etc
Jag skulle (nog) säga "en kofot, flera kofoter", enligt samma system som "en fotnot, flera fotnoter".
Kofot i plural etc
Skillnaden är att fotnot kommer av en not, flera noter. Däremot finns inget ord "en fot, flera foter".
Kofot i plural etc
Alien skrev:Skillnaden är att fotnot kommer av en not, flera noter. Däremot finns inget ord "en fot, flera foter".
Så klart jag vet att det egentligen inte finns ett ord som heter "foter". Men nu gör det det, ändå... de(t) står ju här ovan...
Kofot i plural etc
osäker skrev:Alien skrev:Nåja, är det inte det som är det rätta? Det som de flesta använder är rätt, även om det var fel från början. Så det är vad man bör använda, för att inte störa/bli missförstådd.
Nej, vad som är rätt och fel är subjektivt, inget som bestäms genom majoritetsbeslut, och jag ser ingen anledning att taga lika stor hänsyn till a-lagares som SA-ledamöters språkbruk när jag bestämmer mig för vad som i min interna grammatik skall vara rätt och fel. Vilka man anser det värt att anstränga sig för att inte bli missförstådd av är också en smaksak.
I SA talade man väl tyska...?
Kofot i plural etc
Alien skrev:Husarviken uttalas inte Husárviken utan Húsarviken. Husar betyder vanligen en slags kavallerist (av ungerskans huszár).
Men Husar i Husarvaken kommer från "hus". Förr i tiden var plural av hus just husar.
"Namnet Husarviken är bildat till namnet på en nu försvunnen bebyggelse, Husarna (husarnae 1288), som ingick Magnus Laduslås stora donation till Klara kloster 1288". (Citerat från "Stockholms gatunamn" i DN Sthlm 2014-05-28)
Frågan är varför pluralformen husar försvann och hus fick heta likadant i plural som i singular.
Att de starka neutrerna heter likadant i (nom./ack.) pl. som i (nom./ack.) sg. beror på synkopen (bortfallet av ändelsevokaler) under urnordiskans slutskede, cirka 550 till 800 e.Kr. Här har vi den isländska böjningen:
http://sv.wiktionary.org/wiki/h%C3%BAs
SG
N hús
G húss
D húsi
A hús
PL
N hús
G húsa
D húsum
A hús
Samma böjning har fornsvenskan. De ändelselösa formerna ovan går, såvitt jag förstår, tillbaka på *hūsa i nom./ack. sg och *hūsu i nom./ack. pl. (Att formerna húsi, húsa och húsum har kvarstående ändelsevokaler beror på att de vokalerna var långa i urnordiskan.)
I isländskan har det bortfallna u:et i nom./ack. pl lämnat spår efter sig såtillvida att ett föregående a har ändrat kvalitet (u-omljud): eitt barn (unrnordiskt *barna) men tvö börn (urnordiskt *barnu).
Att hus i fornsvenskan skulle ha böjts enligt något annat mönster än de starka neutrernas känner jag inte till. SAOB tar visserligen upp pluralformen huser (ej husar), som finns belagd från 1600- och 1700-talen men som var utdöd vid bokens tryckning år 1932. Den formen är dock knappast äldre än pluralen hus. Snarare torde den ha uppkommit ganska sent genom tyskt inflytande (jfr formen länder).
Jag är förvånad över att Wikipedias uppgift om namnet Husarviken har fått stå oemotsagd så länge:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Husarviken
Namnet härrör från en by (husarnæ 1288) som namngivits med den gamla pluralformen av hus, husar.
En vederhäftigare källa torde Hjalmar Lindroth vara. Han menar att husar(ne) förutom hus består av ett arin(n) med betydelsen 'upphöjning' eller 'holme':
Ordet arin(n), i synkoperade former arn-x, är icke främmande för det nordiska ortnamnsskicket. Det är med full rätt som flera forskare"' förmodat detta ord i alla de många namnen, framförallt önamn, på -ar(e)n, -arö(, -arnö); sådana som Saxar(e)n, Fåglarö1. En klar utsöndring av denna grupp från vissa typer av annat ursprung, med vilka den kommit i beröring, är ej utan sina vanskligheter. En sådan utsöndring är emellertid angelägen, ty dessa namn på -arn (plur. -arna(r)) utgöra själva utgångspunkten för önamnen på -garn.
[...]
Formen pä -arö förklaras på följande sätt. Redan ganska tidigt kunde i önamn på -ö slutleden försvagas till -e. Ett par exempel anföras hos Noreen Altschw. Gr. § 146,3 (Skåne (ej beviskraftigt för Uppsverige], Ase). Ett säkert ex. är väl ock Alme SD ns 1,473 (1405) ~ Almmo Därs. 457, 484 (1405). På Olaus Magnus' Carta Marina (1539) läses Sande, Vädde; sedan bli sådana former vanligare, i nutida uppsvenska äro de väl regel i genuint språk. Åtminstone från och med den nysv. perioden uppträda också artikelformer: -ön. Försvagat blev detta -en. Föregick r, blev -ren lätt -rn. Gamla former på -arn måste därför lätt komma att fattas som sammandragna av namn på -arön. 1 vårdat språk insattes då detta, eller utan artikel: -arö. Sålunda svarar mot ett gammalt Helgharna nutida Helgarö (Helgare 1548), mot Husarna ett Husarö (Husere 1545), mot Saltarne ett Saltarö osv. I bygdeuttalet lever dock, säkerligen oftast genom oavbruten tradition, uttalet -arn gemenligen kvar; i åtskilliga fall har det också fått kvarstå i skriften, stundom dock med ^-inskott: Saxar(e)n, Tattarn, Labbarn, Ellarn osv. — Ombildningen av -arn(a) till -arö har kunnat ytterligare underlättas därigenom, ätten mängd enkla önamn (främst namn på större öar) i yngre tid uppsnyggats till namn på -ö: Vätö (vcetu SD 4,586, 1337), Lidö (i Lidhu RAP nr 1227, 1376), Mörkö (in myrky SD 2,102, 1291, Myrkiu 614, 1310), i dessa alltså med omtydning av slutvokalen, Tosterön (thooster SD 5,58i, 1346), Häfverö {hefir SD 3,429, 1302—1319, hcewer 148, 1314), i dessa alltså med utvidgning, m. fl., m. fl.
[...]
38. Husarö DES, (h)i)tsa>i (-ari), holme i Ljusterö, Åker, Uppl.: husarn Nav. Dan. (c. 1250), Husere Uppl. handl. 1545, nr 13, i Husarne UFT 5,166 (1610) osv2. Samma namn föreligger i:
39. Husarö (St. o. L.) F 7, holmar i Dalarö, Sotholm, Srml.: Husarn'' Kartan A 182,i (1600-t.), Hussarn I 9,43 (1694), Storhusaren, lillhusaren A 182,5 (c. 1700?) — samt i:
40. Husarviken (-vikarna) E 6-7, försvunnet namn på den vik (de vikar) inom Djurgården vid Stockholm, som förr gick (gingo) in från Värtan invid nuv. Fiskartorpet och Skuggan. Belägg på viken (vikarna) jämte den namngivande holmen intill: husarnce SD 2,eo (1288)4, näst Husarnom Nordberg Claras Minne 56 (1433), Husarna, Söderhusarna Därs. 18 (1499), Husar Wijkerne Kartan A 182,3 (1600-t.?), Husare Wiken A 184,8 (1700-t.?). — Samma förled ytterligare i:
41. Husgarn E 5, holme i Arno, Trögd: Husgarn Gripenhielm Mälarkarta (1689), Kartan A 27,214 (1703).
Förleden i alla dessa är hus, men betydelsen är osäker. Säkerhet kan först vinnas genom en omständlig undersökning av alla de namn av olika slag som innehålla hus. Troligtvis syftar ordet i de här ifrågavarande namnen på sjöbod(ar); i den betydelsen tycks det föreligga i Husklevarna i åländska skärgården1.
Kofot i plural etc
HGJ skrev:Jag är förvånad över att Wikipedias uppgift om namnet Husarviken har fått stå oemotsagd så länge:
http://sv.wikipedia.org/wiki/HusarvikenNamnet härrör från en by (husarnæ 1288) som namngivits med den gamla pluralformen av hus, husar.
Wikipediasidan om Husarviken skapades den 15 januari 2007, och redan från början fanns uppgiften om en gammal pluralform husar med. När jag postade mitt inlägg här i tråden på eftermiddagen den 29 maj 2014 hade denna uppgift överlevt alla redigeringar som gjorts av sidan under drygt sju år. Fem timmar senare ändrades dock den citerade meningen till följande:
Namnet härrör från en by (husarnæ 1288).
Ändringen kommenterades så här:
Hus har aldrig hetar husar i plural.
Är det månne en slump att denna ändring gjordes just då?
Kofot i plural etc
Troligen är det någon här som läst ditt inlägg och som ändrat på Wikipedia, frågan är varför du inte gjorde det själv...
Kofot i plural etc
Miche skrev:Troligen är det någon här som läst ditt inlägg och som ändrat på Wikipedia,
Eller någon utifrån som hittat hit och sedan ändrat?
Miche skrev:frågan är varför du inte gjorde det själv...
Jag har aldrig börjat ta för vana att ändra saker på Wikipedia. Bör man göra det?
Kofot i plural etc
Varför inte? Wikipedia är helt beroende av att läsarna går in och förbättrar och du besitter kunskaper som Wikipedia välkomnar.HGJ skrev:Jag har aldrig börjat ta för vana att ändra saker på Wikipedia. Bör man göra det?