Pax!
Jag läste en intressant artikel: http://livingwithaspergerssyndrome.weeb ... hment.html

Skulle ni säga att det som står i artikeln stämmer bra in på folk med AS? Har ni upplevt det så med era relationer?



Moderator atoms - förtydligade rubriken.

Hög igenkänningsfaktor på den artikeln.
Har också haft problem med att inte kunna slå mig fri från destruktiva kompis- eller kärleksrelationer p.g.a. att de blivit till en rutin. Är just nu inne i en process att acceptera att jag som aspergare inte har något utbyte av nära vänskapsrelationer om där inte finns något gemensamt specialintresse där vi tycker ganska lika. Har också förmånen att ha en väldigt open minded och förstående partner som acceptera mig för den jag är och själv har behov av mycket egentid.

Oj vad jag kände igen mig i texten!
Ämnet är dessutom mycket aktuellt i mitt liv just. Jag har nyligen avslutat mitt tredje seriösa förhållande, och har gått runt och tänkt på varför varje förhållande har följt samma mönster. Det är precis som det står beskrivet i texten. När det börjar gå mer på rutin börjar jag bli mer "aspig", lättirriterad och osocial. Håller mig hemma mycket mer och isolerar mig. I mitt senaste förhållande gjorde jag till och med upp en massa regler för hur ofta min partner fick vara hemma hos mig. Veckovis bestämde jag att hen fick vara hos mig 2, max 3 dagar. Och att hen var tvungen att gå direkt när jag vaknade, för att jag inte klarade av att göra mig i ordning för skolan när hen var där.

Nu har jag en fråga till er som känner igen er i artikeln; hur klarar ni er när förhållandet tar slut?
Jag klarar mig nämligen mycket dåligt. Jag har alltid varit den som gjort slut, och detta följs alltid av en smärre identitetskris. Jag känner mig helt vilsen och det är som att jag inte vet vem jag är. Jag blir ovanligt kontaktsökande, och ofta ganska destruktiv. Känner någon igen sig i det?

*just nu

Visst är det så. Dessa drag är kopplade till neurodiversitet. Däremot håller jag inte med om den negativa bild som förmedlas. Varför skulle starkare band vara dåligt? Jag tycker snarare att NTs ytlighet är mer problematisk.

Roligt det där om att behöva tid för sig själv, folk är förstående innan, men oftast inte när det väl händer.
Tid för sig själv, för dom, innebär väl en timme eller två, inte en hel vecka som för mig.

rdos skrev:Visst är det så. Dessa drag är kopplade till neurodiversitet. Däremot håller jag inte med om den negativa bild som förmedlas. Varför skulle starkare band vara dåligt? Jag tycker snarare att NTs ytlighet är mer problematisk.

Neurotypiska har starka band och ytliga relationer, det ena utesluter inte det andra.

Myrkr skrev:

rdos skrev:Visst är det så. Dessa drag är kopplade till neurodiversitet. Däremot håller jag inte med om den negativa bild som förmedlas. Varför skulle starkare band vara dåligt? Jag tycker snarare att NTs ytlighet är mer problematisk.

Neurotypiska har starka band och ytliga relationer, det ena utesluter inte det andra.

Nej, neurotyper har lösa band och ytliga relationer med många olika människor. Neurodiversa har starka band med några få.

Fördomsfullt om NT att de bara har ytliga relationer med många. Vad kallar du livslånga familjerelationer och långa äktenskap för då?

Vill man vara lika fördomsfull om aspies skulle man säga "de påstår sig ha starka band till sin partner men står ändå inte ut med hen; de klarar i själva verket inte av verklig intimitet".

Du har nog fått det om bakfoten. Neurotypiska har väldigt många lösa band men det är för att det inte skulle hålla rent energimässigt att ha djupa med alla. Precis som du har de några få starka band, men de har de lösa vid sidan av där du inte har några alls.
På stan är det läge för de ytliga relationerna, där du kanske är tyst snackar de vädre och tv.
Hemma har de djupa relationer. Men du ser dem bara när de är ute och ytliga.

@Myrkr: Exakt som jag tänkte, vilket gör det jättesvårt för mig att binda någon djupare vänskap med någon, man ser bara en liten del först, som man blir fästad vid, och sen när relationen djupnar kommer det plötsligt upp helt andra sidor hos exakt samma person, kan vara både förvirrande och skrämmande.

Känner även igen mig i det där med att vara först att lämna, fast för mig har "identitetskrisen" ofta föregått dumpningen snarare än kommit som en effekt av den, när jag väl har gjort slut känner jag mig ofta lycklig och frisläppt. Såklart blir många (svenska) NT-brudar skitförbannade eftersom det i deras kultur ska vara kvinnan som dumpar och mannen som mår dåligt och förnedrar sig att krypa, böna och be för sin kvinna att han ska göra bot och bättring bara hon tar honom tillbaks. För mig är ett sådant beteende enbart patetiskt, om en relation tar slut så skjuter jag snarare ifrån mig partnern än försöker ta henne tillbaks, vilket även det retar gallfeber på (svenska) NT-brudar.

Tydligen skall man kunna ha så många som 150 människor som man har kontakt med om man litar på Dunbar's number. Mer än 3 väldigt nära vänner kan man nog inte ha.
Många som socialiserar har oftast inte många djupa relationer och att socialisera är som en drog för dem...

Har man asperger brukar man fokusera på detaljer istället för helheten och ha specialintressen. Låt oss applicera detta på relationer. Detaljfokuseringen och specialintresset i det sociala är att fokusera på enbart få personer men väldigt extrem fokusering. Dessutom måste man väl ha ganska speciell exekutiv förmåga för att orka kontakta 150 personer. Jag skulle gärna se en vetenskaplig teori om detta. Hur tänker ni?

Det finns inte så mycket att tillägga. Det är så det ser ut.
Tänk på att de flesta neurotypiska har hobbys och aktiviteter som involverar stora grupper av människor, fest, sport, arbete/skola, familjen, stora kompisgäng, sin partners kompisgäng, sin arbetskamrats kompisgäng etc etc.
Och de vill och mår bra av relationer, de lär känna nya i alla sammanhang de rör sig.
Det blir väldigt mycket folk väldigt snabbt. De har förstås inte kontakt med alla varje dag.

Alien skrev:Fördomsfull om NT att de bara har ytliga relationer med många. Vad kallar du livslånga familjerelationer och långa äktenskap för då?

De är ett specialfall. Regelbunden sex är det som gör att dessa relationer håller ihop, och så fort som sexlivet börjar fallera så skiljer de sig och letar upp något nytt. Att de bara kan byta så snabbt är ju ett klart tecken på att inte ens vanliga relationer har speciellt starka band.

Alien skrev:Vill man vara lika fördomsfull om aspies skulle man säga "de påstår sig ha starka band till sin partner men står ändå inte ut med hen; de klarar i själva verket inte av verklig intimitet".

Verklig intimitet? Du menar väl regelbunden sex?

jesusiscool skrev:Har man asperger brukar man fokusera på detaljer istället för helheten och ha specialintressen. Låt oss applicera detta på relationer. Detaljfokuseringen och specialintresset i det sociala är att fokusera på enbart få personer men väldigt extrem fokusering. Dessutom måste man väl ha ganska speciell exekutiv förmåga för att orka kontakta 150 personer. Jag skulle gärna se en vetenskaplig teori om detta. Hur tänker ni?

Vet inte om detaljfokusering är direkt applicerbart på neurodiversa relationer. Jag har en teori om hur det ser ut, men den är inte nedskriven än, och inte heller komplett. Det finns iaf en ganska långvarig attachment-fas (som lustigt nog börjar med sex, iaf i den naturliga miljön). Alltihop utspelar sig på lite större avstånd än man normalt har en konversation och är icke-verbalt. Det är egentligen samma attachment-fas även för vänskapsrelationer, då nerodiversa egentligen inte skiljer på dessa. Det är därför som det är en bra idé att börja en relation med vänskap då denna attachment lätt kan övergå till relation.

rdos skrev:Verklig intimitet? Du menar väl regelbunden sex?

Nja, sex kan ju ingå i intimitet, men här tänkte jag mer på psykisk intimitet, att vilja umgås med någon på daglig basis och visa tillgivenhet, fråga hur partnerns dag varit, ge känslomässigt stöd etc.

Flera här skriver ju att det är de som gör slut, de verkar alltså antingen ha tröttnat på partnern el öht på att leva i ett förhållande.

rdos skrev:De är ett specialfall. Regelbunden sex är det som gör att dessa relationer håller ihop, och så fort som sexlivet börjar fallera så skiljer de sig och letar upp något nytt. Att de bara kan byta så snabbt är ju ett klart tecken på att inte ens vanliga relationer har speciellt starka band.

Byta snabbt? Det kan ta åratal av terapi innan skilsmässa blir av, åtatal innan man gifter om sig.
Dessutom finns det åtskilliga livslånga vänskapsband som klarar sig utan sex.
Du ser dem bara inte, de sker i skymundan, på tu man hand eller på intima middagsbjudingar. På samma sätt dom dina djupa relationer yttrar sig, skulle jag gissa på.
Det ytliga sociala, med skitsnack och ytliga samtalsämnen är det som visas utåt, på fester, på stan, på jobbet.