Howdy

Kan inte sluta fundera på det här..

När jag fick mens första gången, och skulle använda min första tampong, i femman, frågade jag min morsa varför det gjorde ont som fan.
Det gjorde seriöst ont när spetsen nuddade livmodertappen.
Det kändes lika tydligt som om jag skulle ha tryckt något mot mitt finger,
Fast mycket smärtsammare.

Morsan förklarade då för mig att hon var likadan. Att vi har känsel i livmodertappen, och att det var färre än tio på hundra som har det. Detta trodde jag att alla visste om, och framför allt att gynekologer visste det.

När jag sedan läste alla tjejtidningar som tog upp myter, började jag fundera på hur många som visste.
En myt dem tog upp var om att tamponger skaver.
Dem skrev att det inte kunde göra ont, att tamponger inte kändes. Att man inte har bra känsel inne i underlivet. Men jag kan ju känna när jag går hur den rör sig i mig och känns obehaglig?

När jag fyllde fjorton skulle klassens tjejer åka till ungdomsmottagningen. Vi skulle få lära oss allt om våra underliv, sa man.
När vi sitter där, säger gynekologen "När man ska föra upp tampongen, ska man trycka in den tills det känns i magen. Då är den helt inne. "

Jag blev alldeles tyst. För om jag ska föra upp den längre än att halva fingret är inuti mig, skriker jag nästan. Det var ingen som pratade om att man kände när det tog stopp..
Åter igen sade man att vi inte kunde känna tampongen, då vi inte har känsel långt in i slidan.

Folk frågade på forum, massa gånger, om kukstorleken spelade roll. För mig var svaret givet. Ja, det gör den. Den ska passa din egna slida, så att den inte tar i livmodertappen .. Men ingen annan sa så.
Alla andra skrev att den hade betydelse, för annars kände man ju inget..?

Här började jag fundera ordentligt. Var det bara jag som hade extrem känsel, i hela världen?
När min kille fick för sig att stoppa upp fingrarna så långt han kunde, för att krafsa med fingrarna i mig, skrek jag åt honom. Hans naglar skar in i botten av mig, och det gjorde förbannat ont i mig. Det som förvånade oss var att han hade knappt ens några naglar..

För en vecka sen när jag var till ungdoms mottagningen för att göra gyn undersökning, sa jag åt tjejen att vara försiktig. Då jag hade känsel i livmodertappen, som alla andra säger att man inte har.
Då tittade hon konstigt på mig, och sade att alla hade lite känsel i slidan, men att det inte var så farligt.
Herregud vad hårdhänt hon var, herregud vad platsverktygena skrapade i mig, och gud vad jag bara ville springa därifrån.

Min mamma blev inte förvånad när jag berättade det för henne. "Nej, susanne som vi känner, satt på en undersökning. och då hade hon sagt åt tjejen att sluta göra så hårt, att vara försiktig, och då frågade gynekologen chockat om hon kände det hon gjorde..."

Så, enligt gynekologer finns inte sådana som mig. Jag vill inte ens drömma om hur en cellprovstagning kommer att bli i mitt fall...
Det står inget om detta på internet, det enda som står är att ingen har känsel inuti slidan.
Men jag har ju det? Jag känner lika bra i livmodertappen, som jag gör i fingrarna. Alltså - jag känner räfflorna på min killes finger när han sätter det mot min tapp. Detaljerna är skittydliga.
Detta ska enligt gynnekologerna inte vara möjligt.

är jag ensam?
Är det fel på mig?
Varför känner jag något som jag ständigt får höra att jag inte kan känna?

Låter typiskt hur man blir behandlad som aspergare, om man har känsligare sinnen än andra på något sätt, och det har vi ofta. "Nej, här luktar ingenting, du inbillar dig bara." "Gå inte och knip ihop ögonen och gör dig till" (när det är för ljust). "Sjåpa dig inte, det här låter ingenting, du som klarar en rockkonsert" (där det var en helt annan sorts ljud). "Tjafsa om kläder..." (som sitter åt på fel ställen, skaver i sömmarna och så vidare). Återigen, man får väl lirka sig fram genom att välja vilka man träffar och undervisa de bildbara...

Minns flera trådar om, just nu hittar jag bara en:
http://www.aspergerforum.se/sensorisk-o ... 16998.html

Om man inte hade känsel inne i slidan skulle ju sex inte vara särskilt intressant. Jag är inte så känslig som du men det är klart att man har känsel där. Normalt så stöter väl penis mot livmodertappen vid sex, vilket kan vara skönt eller göra ont. Har du haft sex ännu? Hur gick det i så fall?

Du verkar ha en exceptionell sensibilitet just där och det måste du också anpassa ditt liv efter, precis som de som har hypersensibel hörsel eller luktsinne. Bry dig inte om ifall läkare eller lärare inte tror dig, du känner din kropp bäst och hyperkänsliga sinnen är inte alls ovanligt bland aspergare.

Zombie skrev:Låter typiskt hur man blir behandlad som aspergare, om man har känsligare sinnen än andra på något sätt, och det har vi ofta. "Nej, här luktar ingenting, du inbillar dig bara." "Gå inte och knip ihop ögonen och gör dig till" (när det är för ljust). "Sjåpa dig inte, det här låter ingenting, du som klarar en rockkonsert." Återigen, man får väl lirka sig fram genom att välja vilka man träffar och undervisa de bildbara...

Minns flera trådar om, just nu hittar jag bara en:
http://www.aspergerforum.se/sensorisk-o ... 16998.html

Kan du ge mig ett bra tips på hur jag ska överleva en framtida cellprovs tagning? Där dem skär loss en bit av vävnaden i slidan utan bedövning, för ingen känner ju det ändå...

Jag är övertygad om att jag kommer känna det. även om dem erbjuder bedövning åt mig, så är det skrämmande nog.

Dem måste vara försiktiga. Men ingen är det, då ingen anser att man känner något. jag vill slippa det en gång till..

Så vad säger man, för att slippa höra " det finns ingen som känner något i underlivet."

De skär inte bort något, om jag minns rätt så stoppar de in en lång tops bara. Det brukar kännas lite men inte göra direkt ont. Men då är jag som sagt inte lika känslig som du.

Fråga om du kan få vaccinera dig istället för att behöva ta cellprover. http://www.gardasil.se/vad_ar_gardasil

Skär bort vävnad?! Det gör de absolut inte! Däremot för de upp en liten borste i livmoderhalsen och borstar runt.

Jaha, är det det de gör. Jag har inte varit intresserad nog att ta reda på några detaljer. Det där låter inte som något trådstartaren skulle gilla.

Inger skrev:Fråga om du kan få vaccinera dig istället för att behöva ta cellprover. http://www.gardasil.se/vad_ar_gardasil

Vaccination ersätter inte cellprovskontrollen.

• Det är viktigt att gå på cellprovskontroller
– även efter vaccination.

http://www.oc.gu.se/gyn/pdf/070316%20hp ... folder.pdf

Helt otroligt. Det låter ju som på artonhundratalet då man trodde att barn inte kunde känna något och att kvinnor inte hade någon själ.

Alla kvinnor jag har levt någon längre tid med med har haft känsliga livmodertappar. I synnerhet i samband med mens och ägglossning.

Det här låter typiskt hur man blir behandlad av gynekologer över huvud taget. Jag har flera gånger legat i en gynstol med tårar av smärta i ögonen och bitit ihop för att inte skrika, och gynekologen har gett mig en förvånad blick och sagt "det där ska inte göra ont". Jag har aldrig träffat någon annan sorts läkare som säger sådant. Om det gör ont brukar andra sorters läkare ta smärtan på allvar.

Enligt vad jag har hört är det vanligt att det gör ont för kvinnor när en man stöter hårt med sin penis vid samlag, och att det beror just på att den träffat livmodertappen så hårt. Så visst har man känsel där. Dock har jag aldrig hört talas om att känna räfflorna på fingrar mot tappen. Min erfarenhet är dock att problem som har med det kvinnliga könsorganet att göra är mycket vanligare än man kan tro. Det är jättevanligt att kvinnor upplever saker som de tror att de är ensamma i hela världen om att känna, just för att det inte pratas om det. Det är kanske vanligt att vara så känslig i livmodertappen som du är.

Jag har en hormonrubbning som heter polycystiskt ovariesyndrom (PCO-S). Detta drabbar upp till tio procent av alla kvinnor i varierande grad, men det tog evigheter innan jag över huvud taget blev tagen på allvar. Jag hade inte haft mens på 1,5 år och allt läkarna/gynekologerna gjorde var att ta ett graviditetstest, konstatera att jag inte var gravid, och sedan skicka hem mig. Läkare och gynekologer är FÖRVÅNANSVÄRT, SKRÄMMANDE INKOMPETENTA när det gäller kvinnliga könsorgan.

Inger skrev:Om man inte hade känsel inne i slidan skulle ju sex inte vara särskilt intressant. Jag är inte så känslig som du men det är klart att man har känsel där. Normalt så stöter väl penis mot livmodertappen vid sex, vilket kan vara skönt eller göra ont. Har du haft sex ännu? Hur gick det i så fall?

Du verkar ha en exceptionell sensibilitet just där och det måste du också anpassa ditt liv efter, precis som de som har hypersensibel hörsel eller luktsinne. Bry dig inte om ifall läkare eller lärare inte tror dig, du känner din kropp bäst och hyperkänsliga sinnen är inte alls ovanligt bland aspergare.

Varför sex är skönt är för att det går en klitoristråd runt slidmynningen, som killen kommer åt och rullar omkring när han har sex med dig.
Däremot är det få som kan känna killens strålar mot botten av slidan lika tydligt som om någon sprutar vatten med en spruta mot pekfingret...

Det vanliga är att tjejer naturligtvis känner att någon är inuti dem. men inte exakt varenda detalj på kuken, och dessutom känner dem oftast bara att killen kommer på grund av att det blir varmt och kladdigt..

Det är därför penislängd kan vara problematiskt. En expojkvän var alldeles för lång så det gjorde ont när han kom för långt in.

Jag tror inte att det är ovanligt, men du verkar vara extra känslig.

Min livmoder lutar bakåt så lyckligtvis är det ovanligt att gynekologer kommer åt den, bara under mina förlossningar och då har man ju redan jäkligt ont eller är bedövad.

Nja det finns ju en del gynekologer som är mer försiktiga än andra. Ibland har jag tänkt att jag skulle vilja göra gynundersökningen själv. Om jag själv skulle föra in ett spekulum och hade kontroll på det att det fick i den takt jag ville så skulle det vara betydligt mindre obekvämt än om läkaren gjorde det och en såndär stav som de för in när de tar ultraljud skulle jag också mer än gärna hellre vilja ha kontroll på själv. Men det lär ju aldrig hända.

Jag tycker att det låter som att det är viktigt att du får tag i någon som framför allt inte stressar igenom undersökningen så det känns värre rent mentalt när du kommer därifrån än du var innan. Jag kan förstå om du är rädd att cellprov gör ont, hur mycket jag än säger att det inte direkt gör det på mig men rent fysiskt kommer det inte att skada dig om det kan vara till nån tröst.

Hur mycket man känner av mannens organ i samband med sex kan ju variera dels beroende på hur man är skapt, från gång till gång, hur trång eller vid man är, hurpass upphetsad man är, och hur mannen är skapt, hur van man är vid att ha penetrerande sex med just den mannen - osv osv

Nefarious skrev:Skär bort vävnad?! Det gör de absolut inte! Däremot för de upp en liten borste i livmoderhalsen och borstar runt.

*Sväljer hårt* ... Det vette katten vad som var värst egentligen..

Borstar runt vet jag inte riktigt? Det känns mest som de petar till med något lätt vasst typ en tandpetare även om den nu är en borste det handlar om.

Att cellprov i sig betyder inte att de måste känna åt alla sidor även om de kanske vill göra det ändå av andra skäl. De behöver bara rakt in för att ta det där provet.

Laika skrev:Läkare och gynekologer är FÖRVÅNANSVÄRT, SKRÄMMANDE INKOMPETENTA när det gäller kvinnliga könsorgan.

Agree

Jag har fått intrycket att det finns en hårdhetskultur bland gynekologer och barnmorskor. Vissa av dem. "Inte sjåpa sig nu", och så klipper hon av slamsorna efter det som var ens inre blygdläppar efter en förlossning, är en sak jag minns från en artikel i en tidning eller tidskrift modell seriösare håromåret. Och en inställning att kunna njuta av sex är väl ändå inte av någon vikt för en kvinna. En riktig kvinna ska stå pall för djävligt mycket i sådana där hysch-hysch-små kvinnliga saker, inte skämma ut oss andra. Machokultur för kvinnor.

Där nämndes också en falang som gjorde revolt mot den där mentaliteten, och jag har ju som man ingen erfarenhet själv, men jag får intrycket att det kan vara klokt att se sig runt i vården även på det här området om man inte råkar ha tur från början.

Hårdhetskultur är nog en mycket passande benämning.

Utan att kapa tråden så finns det liknande hårdhetskultur när det kommer till manliga genitalier. Jag hade en gång någon form av sexuellt överförbar sjukdom. Blev efter medicinsk behandling uppkallad till Nacka sjukhus för att träffa en androlog.

Andrologen pillade och klämde lite på mina yttre könsdelar och bad mig sen att luta mig mot britsen som stod mot en vägg. Jag liksom lutade mig lite slappt, som om jag var på en bar. Han suckade och sa:

- Med ryggen hit.

Sen hörde jag att han satte på sig handskar och ett klibbande ljud och sen, utan förvarning körde han upp ett finger i min rumpa. Jag fick panik. Min första impuls, eftersom jag redan då tränade kampsport, var att slita ut hans finger och knacka honom medvetslös. Men jag bet ihop. Lät honom rota runt.

Jag tror att den upplevelsen är en av de viktigaste förklaringarna till att jag är en extremt radikal feminist. Det var fan ett övergrepp. Och jag kan förstå hur gynekologiska undersökningar med samma okänslighet kan vara än värre övergrepp.

Jo, jag fattade efteråt vad han rotade efter. Socialist är jag däremot inte längre. Marxist däremot. En sån som till och med har läst Marx.

Laika skrev:Det här låter typiskt hur man blir behandlad av gynekologer över huvud taget. Jag har flera gånger legat i en gynstol med tårar av smärta i ögonen och bitit ihop för att inte skrika, och gynekologen har gett mig en förvånad blick och sagt "det där ska inte göra ont". Jag har aldrig träffat någon annan sorts läkare som säger sådant. Om det gör ont brukar andra sorters läkare ta smärtan på allvar.

...Jag har en hormonrubbning som heter polycystiskt ovariesyndrom (PCO-S)...

Tänk, så känner jag också! Jag funderade på om jag har Endometrios, men det har aldrig blivit uppkollat ordentligt. Har ont för det mesta vid både samlag, mens och gynundersökningar. Var inne och gjorde en skrapning för en Missed Abortion för en vecka sedan, vid undersökningen innan sa gynekologen att jag inte borde ha ont och att jag bara spände mig. Så gav hon mig en lektion i sexualkunskap, som att jag inte slappnade av ordentligt, men även när jag slappnade av kändes det obehagligt och gjorde ont med instrument/fingrar där nere. Precis som du låg jag med tårar i ögonen och bet ihop.

När jag var på min första cellprovstagning -09 vred jag mig av smärta. Minns att det var samma dag som min brorson föddes, jag sa till barnmorskan att jag inte borde klaga då min svägerska låg i samma byggnad och plågades... Hon höll med, och började prata om hur hon fött tre barn och att det var som att skita ut möbler o.s.v. Yes, så sugen man blir på att föda barn i framtiden...

Vid mens har jag så ont att jag inte kan göra någonting. Spyr, svimmar och kan varken sitta, ligga eller stå. Nu tar jag minipiller, så jag har knappt mens, och när jag väl får en mellanblödning är den lindrig. Fick alltid vara hemma 3-4 dagar från skolan varje månad på högstadiet, innan jag fått mina minipiller utskrivna...

Så ont ska man inte ha, då är det nog något som är fel.

vadloink skrev:Sen hörde jag att han satte på sig handskar och ett klibbande ljud och sen, utan förvarning körde han upp ett finger i min rumpa. Jag fick panik. Min första impuls, eftersom jag redan då tränade kampsport, var att slita ut hans finger och knacka honom medvetslös. Men jag bet ihop. Lät honom rota runt.

Jag ser det här som ett övergrepp.