[quote="KrigarSjäl"]

Det verkar uppriktigt sagt tråkigare att vara kvinna om det automatiskt innebär att man måste ägna sig åt smink, skor och shopping. Fast nog borde en känsla av könstillhörighet vara något djupare och mer meningsfullt än så?

Ur ett sexuellt perspektiv intresserar jag mig definitiv för tjejer och de få gånger jag känner något som kanske kan vara ömhet/kärlek är det nästan alltid kopplat till en representant för det motsatta könet i form av flickvän. Då känns det som att jag instinktivt vill lägga armarna om henne och skydda henne mot allt ont i hela världen. Fast inte bara som en impuls utan mer som en "känsla" som finns där hela tiden utan att vara obehaglig.

Men jag misstänker att det inte är den känslan ni pratar om i den här tråden.

Eftersom jag har svårt att föreställa mig hur det känns att vara människa antar jag att det är utsiktslöst för mig att försöka förstå nyansskillnaden mellan könen. Och eftersom jag är en obotlig optimist tänker jag försöka ändå.

Vad är det för jävla känslor ni pratar om hela tiden, och mer specifikt hur känns det att vara man / kvinna / könlös? Hur vet ni att känslan ni har verkligen är den "rätta"? Är det här något som ni lärt er på en hemlig utbildning när jag inte fick vara med?

Alltså man måste inte ha en avvikande könsidentitet bara för att man inte tycker om dockor eller klänningar. Det är dessutom normalt att inte gå runt och tänka på sitt kön hela tiden så är man likgiltig till sitt kön så betyder det bara att man är likgiltig. Jag skulle inte räkna med att någon är trans om de inte lider ganska mycket av det.

Tycker även att många här kan ha en bild av kön som är mer relevant på skolgården än i vuxenlivet. Vuxna är inte lika könsstereotypa som barn kan vara.

rdos skrev:GID är inte en giltig psyikatrisk diagnos ö.h.t, utan är snarare en samling av personlighetsdrag som är relativt vanliga. Har dessutom inget med HBTQ att göra.

GID är den diagnos som ställs på transsexuella innan hormonbehandling och könskorrigerande operation.