tunga moln skrev:Förstår inte vad julgran eller amöba har med könsidentitet att göra...

Det är lite skojfriska svar bara.

https://sv.wiktionary.org/wiki/sk%C3%A4mt
https://sv.wiktionary.org/wiki/humoristisk


Om det är lättare att förstå kan vi subtrahera skojfriskheten och säga att amöbor och julgranar är könlösa, så har det ju något att göra med könsidentitet.

... även om det inte var poängen, i alla fall inte i med julgranen

kullan skrev:Jag känner mig mest som en amöba eller nåt.

En sådan kvinnlig amöba ?

Manlig

Hårig, skäggig, tunnhårig och muskulös. Jag känner mig som en man

slackern skrev:Man,kan knappast bli mer manligt än att bli pappa till sin avkomma.

Ja, det är manligt att ta hand om sina barn .

Moggy skrev: I tanke och resonemang är jag manlig och jag föredrar klassiska manliga synsätt.

Män tänker annorlunda än kvinnor även om det finns folk som förnekar det trots fakta .

Är kvinna. Känner mig inte på något speciellt sätt utifrån min könstillhörighet.

Att vara är konkret, att känna sig som nåt är väldigt abstrakt...

snuggelhund skrev:Är kvinna. Känner mig inte på något speciellt sätt utifrån min könstillhörighet.

Att vara är konkret, att känna sig som nåt är väldigt abstrakt...

Man är vad man är.

slackern skrev:

snuggelhund skrev:Är kvinna. Känner mig inte på något speciellt sätt utifrån min könstillhörighet.

Att vara är konkret, att känna sig som nåt är väldigt abstrakt...

Man är vad man är.

Precis.

elle skrev:Män tänker annorlunda än kvinnor även om det finns folk som förnekar det trots fakta .

Visst finns det en generell skillnad men det är svårt att hitta en tydlig gräns. Sen finns det ju folk som överskrider dessa könsskillnader.

elle skrev:Tycker kvinnor med AS är otypiska kvinnor , passar inte in i vad som anses vara typiskt kvinnlig . Rent generellt.

Precis, och samma sak med män med AS. Det är ju inte så att NTs könskillnader är något man behöver använda för att identifiera sig med. Bättre att bejaka att könskillnaderna hos neurodiversa ser annorlunda ut, och sluta med tramset om att man har fel kön för att man inte passar in i NT-mallen.

Än en gång... man är INTE transperson för att man har annorlunda intressen, könsroll etc!

Jösses.

kiddie skrev:Än en gång... man är INTE transperson för att man har annorlunda intressen, könsroll etc!

Jösses.

Jag pratar inte om intressen, utan om beteenden och preferenser.

Så är det t.ex. normalt för en neurodivers tjej att uppföra sig som en pojkflicka. Likaså är det normalt för en neurodivers kille att inte gilla grabbars sätt att bilda gäng. Det finns en hel mängd skillnader hos neurodiversa som inte är likadana som hos NTs. På relationsområdet finns de allra flesta skillnaderna.

Vidare är det naturligtvis inte manligt att ha specialintressen eller att gilla vetenskap och teknik. Det är neurodiversa drag som inte är könsbundna.

Men när du visat att transpersoner är lika vanliga hos NTs som bland neurodiversa, så ger jag mig. Där är vi dock inte på länge än.

Jag är kvinna och varken tanken eller känslan av att vara något annat har någonsin föresvävat mig. Men jag känner inte igen speciellt mycdket av mig själv i andra kvinnor. Å andra sidan känner jag inte igen speciellt mycket av mig själv i män heller. Andra människor är mera som - aliens, eller något. I vart fall när jag träffar dem. I skrift är det enklare. Då spelar det ingen roll utan då betraktar jag människor lika.

Jag har varit ensam mamma nästan hela mitt vuxna liv. Jag har fem barn som jag i allt väsentligt har fostrat själv. Min roll har på något sätt inte varit varken mamma eller pappa utan både och. Eller varken eller. Frågan har aldrig känts speciellt väsentligt. Jag har i allmänhet lättare att umgås naturligt med män än med kvinnor (utan medvetna sexuella undertoner dock). Kvinnor känns mer främmande och jag har ofta svårt att hitta något att prata om.

Jag har aldrig dragits till kvinnor i relationer utan det har varit uteslutande män. Fast det säger inget om vad jag själv känner mig som. Men en gång, i början av förhållandet med den man jag sedan ganska många år lever tillsammans med, såg jag på honom när han satt i sängen och åt frukost tillsammans med mig på ett hotell i Köpenhamn och kände alldeles tydligt att han var i första hand en människa. Det kändes oerhört befriande. Kanske är det vad jag också är.

Huggorm skrev:Jag känner mig som en riktig karlakarl.

rdos skrev:Jag pratar inte om intressen, utan om beteenden och preferenser.

Du sa tramset om att man har fel kön. Eftersom ingen annan pekar ut andra och säger "han borde blivit flicka", så antar jag självklart att du menar att tramset om att man har fel kön är sagt av tramsmakaren själv. Att den som hävdar sig född i fel kropp borde sluta tramsa.

Så du menade inte så alltså?

Titti skrev: Jag har i allmänhet lättare att umgås naturligt med män än med kvinnor (utan medvetna sexuella undertoner dock). Kvinnor känns mer främmande och jag har ofta svårt att hitta något att prata om.

Beror det på kommunikation ? Kvinnor kommunicerar med blickar . Manliga vänner är inget att skämnas för om det bara är en vänskap.

Jag tycker frågan "hur känner du dig? Kvinnlig, manlig osv?" är lite luddig så jag har inte svarat.

Jag är en man, och har inga som helst tvivel eller funderingar på det. Jag ogillar ju som sagt PK, så det jag menar här handlar inte om det, för mig. Det finns ingen som såvitt jag vet kan "kränka min manlighet", utan då känner jag mig kränkt som person och reagerar utefter det.

Jag skulle säga att det beror på tillfälle och hur ens manligt och kvinnligt definieras. Ofta har jag lättare till att prata och relatera till kvinnor. När det kommer till "manligt och "kvinnligt" så finns det vissa företeelser som man bör sluka för att fylla på sin könsidentitet - som när en motorhuv blottas i garaget och männen vallfärdar för att samlas runt den (de dyker upp som fiskmåsar runt fiskrens), då sitter jag hellre och pratar med kvinnorna – om ni förstår bilden Jag går hellre till bokcirklar än gym.

Jag nog fan säga att jag övervägande har lättare till att relaterat till kvinnor hehe.

kiddie skrev:

rdos skrev:Jag pratar inte om intressen, utan om beteenden och preferenser.

Du sa tramset om att man har fel kön. Eftersom ingen annan pekar ut andra och säger "han borde blivit flicka", så antar jag självklart att du menar att tramset om att man har fel kön är sagt av tramsmakaren själv. Att den som hävdar sig född i fel kropp borde sluta tramsa.

Så du menade inte så alltså?

Jo, det finns en väsentlig korrelation mellan att anse sig ha fel kön och neurodiversitet, och så länge den finns, så kan man inte använda personers egna uppfattningar om att man har fel kön. Istället så är det de udda preferenserna och könsrollerna som gör att man tycker sig ha fel kön. Därmed inte sagt att transpersoner inte finns, utan snarare att man kan hamna där på fel premisser som neurodivers.

Winterblues skrev:Jag skulle säga att det beror på tillfälle och hur ens manligt och kvinnligt definieras. Ofta har jag lättare till att prata och relatera till kvinnor. När det kommer till "manligt och "kvinnligt" så finns det vissa företeelser som man bör sluka för att fylla på sin könsidentitet - som när en motorhuv blottas i garaget och männen vallfärdar för att samlas runt den (de dyker upp som fiskmåsar runt fiskrens), då sitter jag hellre och pratar med kvinnorna – om ni förstår bilden Jag går hellre till bokcirklar än gym.

Jag nog fan säga att jag övervägande har lättare till att relaterat till kvinnor hehe.

Ouch, där vart jag nog manlig ändå.. Kan väl i för sig inte mycket om bilar eller motorer men jag har nog lättare för att diskutera specifika saker och problemlösningar än allmänt småsnack (som jag tycker att många kvinnor håller på med).

Är man kvinna som ogillar ögonkontakt är det också väldigt praktiskt med kläder med djupa urringningar när man umgås med män, inte en enda som kollar en i ögonen då..

elle skrev:

Titti skrev: Jag har i allmänhet lättare att umgås naturligt med män än med kvinnor (utan medvetna sexuella undertoner dock). Kvinnor känns mer främmande och jag har ofta svårt att hitta något att prata om.

Beror det på kommunikation ? Kvinnor kommunicerar med blickar . Manliga vänner är inget att skämnas för om det bara är en vänskap.

Jag vet inte. Jag kommunicerar i första hand med ord och gärna i skrift. Exakt och konkret. Tydligt. Blickar - nej. Jag har inga problem att se människor i ögonen men svårt att avgöra vad som är lagom länge och rätt tillfälle. Jag känner mig ofta besvärad i sällskap med kvinnor om det inte finns en konkret anledning till att vi träffas.

Puzzle skrev:

Winterblues skrev:Jag skulle säga att det beror på tillfälle och hur ens manligt och kvinnligt definieras. Ofta har jag lättare till att prata och relatera till kvinnor. När det kommer till "manligt och "kvinnligt" så finns det vissa företeelser som man bör sluka för att fylla på sin könsidentitet - som när en motorhuv blottas i garaget och männen vallfärdar för att samlas runt den (de dyker upp som fiskmåsar runt fiskrens), då sitter jag hellre och pratar med kvinnorna – om ni förstår bilden Jag går hellre till bokcirklar än gym.

Jag nog fan säga att jag övervägande har lättare till att relaterat till kvinnor hehe.

Ouch, där vart jag nog manlig ändå.. Kan väl i för sig inte mycket om bilar eller motorer men jag har nog lättare för att diskutera specifika saker och problemlösningar än allmänt småsnack (som jag tycker att många kvinnor håller på med).

Är man kvinna som ogillar ögonkontakt är det också väldigt praktiskt med kläder med djupa urringningar när man umgås med män, inte en enda som kollar en i ögonen då..

Jo jag kan iofs uppskatta specifika ämnen jag också, men tycker inte om det ifall det är i större sällskap. Då kommer mest alla tala i mun på varandra, och ingen hör eller vill höra vad någon annan säger. Småprat går väl an så länge det är flera som håller i samtalet

Hahahaha. Har du något tips till män om de vill dra uppmärksamhet ifrån ögonen?

rdos skrev:Jo, det finns en väsentlig korrelation mellan att anse sig ha fel kön och neurodiversitet, och så länge den finns, så kan man inte använda personers egna uppfattningar om att man har fel kön. Istället så är det de udda preferenserna och könsrollerna som gör att man tycker sig ha fel kön. Därmed inte sagt att transpersoner inte finns, utan snarare att man kan hamna där på fel premisser som neurodivers.

Vilket gör att du tror att en människas könsidentitet skapas genom intressen och egenskaper. Vilket är idioti. Könsidentitet är INTE könsrollsrelaterat, hur svårt ska det vara att fatta det???

Om det finns fler transpersoner hos de med aspergers kanske det betyder att aspergers är en slags "riskfaktor" för att vara trans. Känns det hotfullt om detta råkar vara sant?

Du har faktiskt inte rätt att tala om för transpersoner vad de känner. Att du vet bättre än dem... snacka om megalomani.

Winterblues skrev:Jo jag kan iofs uppskatta specifika ämnen jag också, men tycker inte om det ifall det är i större sällskap. Då kommer mest alla tala i mun på varandra, och ingen hör eller vill höra vad någon annan säger. Småprat går väl an så länge det är flera som håller i samtalet

Hahahaha. Har du något tips till män om de vill dra uppmärksamhet ifrån ögonen?

Ja jag har som sagt svårt för småprat i grupp, då är det oftast dom andra som får stå för pratandet och jag sitter mest bara där och försöker följa med och inte se uttråkad ut. Då är det nästan roligare att stå och peta i en motor utan att kunna något.

Tjah, du kan ju testa samma taktik med en djup urringad damtröja men jag antar att det inte kommer ge ett lika uppskattat resultat, varken för dig eller dom andra..

kiddie skrev:Könsidentitet är INTE könsrollsrelaterat, hur svårt ska det vara att fatta det???

Såklart det är. Iaf i normalfallet.

kiddie skrev:Om det finns fler transpersoner hos de med aspergers kanske det betyder att aspergers är en slags "riskfaktor" för att vara trans. Känns det hotfullt om detta råkar vara sant?

Det tror jag inte på. Att vara transperson är så att säga något som gör en till en "dead end" i reproduktionen, och sådana drag har alltså ingen funktion. Då alla neurodiversa drag har en funktion, så går det inte ihop. Det är av samma skäl som manlig homosexualitet inte heller är kopplad till neurodiversitet, medan kvinnlig är det men av en helt annan orsak än hos NTs (det är lite samma sak som med asexualitet).

kiddie skrev:Du har faktiskt inte rätt att tala om för transpersoner vad de känner. Att du vet bättre än dem... snacka om megalomani.

Det gör jag inte, men då självidentifikation inte är pålitligt för neurodiversa, så kan man utgå ifrån att en del missuppfattar begreppet och misstar udda könsroller för transsexualitet.