Hej, jag har en fråga av Aspergernatur.

Om jag läser om en människa så ser jag den antingen som en Legogubbe, Barbiedocka eller som konturer utan ansikte. Detta har varit helt naturligt för mig så jag har inte ifrågasatt det under min uppväxt.

En människa har förklarat för mig att när den läser ser den en film i sitt huvud. Men det gör inte jag. Jag har svårt att föreställa mig människor.
Är detta något hos just mig eller är det så för er andra också?

När jag läser så ser jag mycket, precis som en film. Jag hör saker och ibland luktar jag till och med saker. Men jag har bra bildminne och ser saker i bilder. Jag tänker i bilder, så det har varit naturligt för mig.

Jag är inte medveten om att jag läser när jag läser. Jag upplever inte att jag läser, utan det sker automatiskt. Så hela upplevelsen blir en lång film.

Så är det för mig.

När jag läser en bok så ser jag miljöerna; hus, träd, vatten, geografin, väder etc mm osv odyl... men jag ser faktiskt inte personerna.

Jag får en KÄNSLA för hur personerna ser ut, så om någon gör en film av boken så kan jag säga om personen på duken ser ut som i mitt huvud. Fast egentligen finns det ingen -bild- av personen i mitt huvud, bara en -känsla- av en bild.... öööh, om ni fattar?

I sagan om ringen hade alla rätt ansikten utom Frodo. Och Lisbeth Salander ser inte ut som hon som ska spela henne. Min systers ena polare är däremot jättelik L.S.

Jag läser väldigt lite, har väldigt svårt att få nån bok att fånga mitt intresse. Men några har jag allafall läst i mitt liv o då har jag sjunkit djupt in i handlingen som om jag befann mej i en annan värld, som en film..ja kanske det fast mycke bättre. En av svårigheterna att bara läsa om inte innehållet fångar mej totalt (uppslukar mej), e att jag måste läsa om sida efter sida flera gånger, när jag kommer in på nästa sida kan jag inte kommaihåg sidan innan o fattar då inte va de går ut på. En annan egenhet jag märkt e att jag kan tycka de e bättre att börja läsa sista kapitlet o avsluta med det första.

Ja, ja har kunnat se bilder och tom ansikten/figurer de gånger jag blivit uppslukad. Glömde svaret nästan.

Hej!

Ja, jag kan se bilder i huvudet när jag läser. Och även personer. Men är personerna inte så bra beskrivna blir det ju svårare att se dem framför sig. Jag ser inga detaljerade ansikten där personen är blond och blåögd, eller har långt brunt hår, eller är finnig. Men ja, personerna finns där och de har både kläder och ansikten men personer som inte gör något speciellt försvinner ur bilden.

Hälsningar

Lilla Gumman

De få böcker jag faktiskt läst(gillar ej skönlitteratur) så ser jag framför mig allt utom huvudpersonen. Det är något som jag inte tänkt på tidigare.

Det är så mycket lättare att föreställa sig avancerade matematiska mängder än personer...

md2perpe skrev:Det är så mycket lättare att föreställa sig avancerade matematiska mängder än personer...

lol. Det va en snubbe som i kombinatorik föreläsningarna benämnde specifika element för "these guys",...,för att svara på frågan JA. Det brukar sitta i rätt hårt också, de inre bilderna.

Trodde först att jag hade svårt att föreställa mig folk, men det är för att böcker jag läst inte beskriver sina karaktärer.

När jag fantiserar egna karaktärer och ibland såna jag läser om så är det beteendet som är stelt.

Att uppfatta saker "fel" gör jag bara när jag är under skarp stress eller så. Tex en folksamling uppenbarade sig som en såndär karta som visar temperatur, där varje person var ett litet "berg" på 3D-kartan, och även hade "varmare" färg än områdena mellan varje person.... var skitfränt faktiskt. typ såhär: [img]http://www.fimr.fi/stc/itamerinyt/images/data/ekomalli_sinil.gif[/img]

Jag läser mycket, och mycket skönlitteratur. Jag får alltid en bild av personerna jag läser om. Problemet är att om beskrivningen av personen kommer en bit in, så har jag redan format en bild, som oftast inte alls stämmer överrens med beskrivningen.
Då ignorerar jag beskrivningen och kör på min bild av människan, det är nämligen helt omöjligt att ändra bilden när jag har den klar.

md2perpe skrev:Det är så mycket lättare att föreställa sig avancerade matematiska mängder än personer...

framförallt mycket trevligare

tahlia skrev:Jag läser mycket, och mycket skönlitteratur. Jag får alltid en bild av personerna jag läser om. Problemet är att om beskrivningen av personen kommer en bit in, så har jag redan format en bild, som oftast inte alls stämmer överrens med beskrivningen.
Då ignorerar jag beskrivningen och kör på min bild av människan, det är nämligen helt omöjligt att ändra bilden när jag har den klar.

Ahh precis sådär gör jag också, skall dom beskriva folk får de göra det innan handlingen kommer igång, jag har mängder av bilder om hur karraktärerna ser ut som inte stämmer alls enligt beskrivningen i boken mina kompissar som läste samma böcker i högstadiet/gymnasiet beskrev alltid personerna helt "fel" ju

Tonzon skrev:När jag läser så ser jag mycket, precis som en film. Jag hör saker och ibland luktar jag till och med saker. Men jag har bra bildminne och ser saker i bilder. Jag tänker i bilder, så det har varit naturligt för mig.

Jag är inte medveten om att jag läser när jag läser. Jag upplever inte att jag läser, utan det sker automatiskt. Så hela upplevelsen blir en lång film.

Så är det för mig.

Sådär läser jag också, det jobbigaste är när någon stör och man måste komma in i läsandet igen jag irriterar mig på att se texten då innan själva handlingen formar sig i huvudet igen