tahlia skrev:Jag kan besvara din fråga.

Sheyen skrev:Vad menar du med "som du f.ö själv inte har"?

Precis det jag säger - du har inte aspergers. Har jag fel?

Jag har autistiskt syndrom och många av mina vårdkontakter kallar det för "Aspergers" emellanåt; troligen för att jag inte är utvecklingsstörd, men vad vet jag...

Hur som helst uppfyller jag alla kriterier för Aspergers + fler som inte ens hör till Aspergers, så du kan ju se mig som en Asperger 2.0 eller något.

Men Sheyen, det är ju faktiskt Du som har varit kategorisk i ditt utlåtande och bristfällig i din analys!

Ibland kan det faktiskt vara bäst att säga "ok, jag förhastade mig".
Som du nu håller på så drar du på dig litet av ett löjets skimmer.

lillmupp skrev:Men Sheyen, det är ju faktiskt Du som har varit kategorisk i ditt utlåtande och bristfällig i din analys!

Ibland kan det faktiskt vara bäst att säga "ok, jag förhastade mig".
Som du nu håller på så drar du på dig litet av ett löjets skimmer.

Jag har inte förhastat mig. Jag svarade så gott jag kunde, utifrån den minimala mängd information jag fick. Konstigt att det aldrig blir ett jävla liv om man skriver "Ja! Du har Aspergers!".

Vet inte vad "ett löjets skimmer" betyder och jag tänker inte googla det, då jag absolut aldrig kommer att använda det.

Sheyen skrev:Jag har inte förhastat mig. Jag svarade så gott jag kunde, utifrån den minimala mängd information jag fick. Konstigt att det aldrig blir ett jävla liv om man skriver "Ja! Du har Aspergers!".

Att svara så gott en kan utan att egentligen ha kunskap att svara öht är att förhasta sig.
Dvs, du borde ha tagit reda på mer information innan du svarade!
Så, jo, du har förhastat dig.
Men, "shit happens"! När det blir fel, har jag lärt mig av livet, är det enklast att medge det med ett leende.

(Jag kan inte svara för andra här på forumet men hade du skrivit "Ja, du har Aspergers." till TS så hade jag ifrågasatt dig i lika hög grad.)

Jag tycker inte det låter som du har AS men däremot ADD.

lillmupp skrev:(Jag kan inte svara för andra här på forumet men hade du skrivit "Ja, du har Aspergers." till TS så hade jag ifrågasatt dig i lika hög grad.)

Exakt min poäng. Jag vet för lite om TS för att egentligen kunna svara Hellre svarar jag inte alls i sådana fall.

Är det någon som vet hur mycket det kan skilja sig på att ha drag utav AS alltså leva utan en diagnos antar jag det borde bli, gentemot att leva med en diagnos?

Av alla svar till denna tråd jag läst, skiljer sig givetvis svaren åt men överlag så verkar det ändå som att lever man med AS kanske flertalet behöver hjälp med ett s.k boendestöd eller dylikt.

Men hur är det då om man har drag av AS är det vanligare att personer med drag av AS klarar av det på ett annat vis i det vardagliga livet?

ps. fortfarande väldigt imponerad utav hur aktivt det här forumet är, här får man svar på allt på väldigt kort tid

Egentligen behöver det inte nödvändigtvis vara så att en person som uppfyller diagnoskriterierna för AS har svårare problem än en person som har drag av AS utan att fullt ut uppfylla diagnoskriterierna. Om man bara har vissa drag av AS men har dem i hög grad så kan detta vara minst lika funktionshindrande som att ha många AS-egenskaper men i lindrigare grad.

Diagnoskriterierna måste dessutom tolkas utifrån den enskilda individens förutsättningar. Jag är t.ex. inte usel på socialt samspel men sett till min allmänna begåvning så är jag anmärkningsvärt dålig och därför diagnosmässig. Hade jag haft en lägre begåvning men samma sociala förmåga så hade den antagligen inte setts som ett tecken på AS. Om du är högt begåvad men med tydliga dalar i förmågan när det kommer till typiska problemområden för AS så kan du få en diagnos trots att du inte är extremt lågpresterande på de områdena.

Själv har jag diagnosen AS (såvitt jag förstår fanns det ingen tvekan om att jag uppfyller diagnoskriterierna) och jag lever ett väldigt "normalt" liv utifrån sett. Jag har barn, jobb, vänner, hobbies osv. Jag har inget boendestöd eller andra stödåtgärder. Jag är funktionshindrad på så vis att mina AS-egenskaper gör att jag är betydligt mer lågpresterande på olika områden än vad man kunnat förvänta sig med tanke på min allmänna begåvning.

drakcir skrev:Är det någon som vet hur mycket det kan skilja sig på att ha drag utav AS alltså leva utan en diagnos antar jag det borde bli, gentemot att leva med en diagnos?

Av alla svar till denna tråd jag läst, skiljer sig givetvis svaren åt men överlag så verkar det ändå som att lever man med AS kanske flertalet behöver hjälp med ett s.k boendestöd eller dylikt.

Men hur är det då om man har drag av AS är det vanligare att personer med drag av AS klarar av det på ett annat vis i det vardagliga livet?

Den stora skillnaden mellan att ha diagnos och att inte ha det, är att man får hjälp och stöd och vissa rättigheter om man har det "på papper". T.ex. hjälp från habiliteringen, stöd i skolan, LSS-rättigheter m.m. Den nytta jag har haft med det är psykologkontakt, psykiatrikontakt samt hjälp från specialpedagog på habiliteringen.

Jag kontaktade psykolog för utredning då jag kände att jag var på väg i en nedåtgående spiral, saker och ting höll på att braka ihop för mig. Min mamma har AS-drag, och skulle förmodligen få en diagnos om hon gav sig på utredning, men hon klarar sig så bra på egen hand att hon inte känner att det behövs.

För övrigt kan jag tillägga att även jag har fastställd AS-diagnos och bor i hus... med det inte sagt att jag orkar sköta trädgården exemplariskt. Det blir lite här och lite där med det. Får dessutom hjälp av mamma. Undviker grannarna så gott det går.

Heltidsjobb har jag haft i tre år, dessförinnan flängde jag runt mellan olika timanställningar och skola. Nu kommer jag dessvärre bli sjukskriven ett tag, då jag inte klarar av mitt arbete längre (stresskänslighet och social utmattning som enligt psykiatrikern beror främst på min AS, jag har försökt "spela normal" FÖR länge).

Hur är det då t.ex många skriver att ha as och att klara sig själv innebär ofta ett inrutat liv om man skall klara sig från hjälp, detta beror säkert från person till person men med ordet inrutat liv, är det något man bör se på rent bokstavligt ?.

Hur är det t.ex om jag ska ut och köpa pizza kommer jag med AS att välja samma pizza som alltid eller kommer jag att vilja pröva någon ny för varje gång jag går till pizzerian?

kommer jag ta samma väg hem från pizzerian eller om jag e sugen på att t.ex se dom nyrenoverade husen i kvarteret brevid att kanske tänka mig ta den vägen istället.

och då syftar jag nog mest på sannolikheten alltså majoriteten av AS beteendet dock med all respekt för att varje individ är olik den andra.

Det var dock bara ett exempel, men det är just för att förstå tankebanorna.

drakcir skrev:och då syftar jag nog mest på sannolikheten alltså majoriteten av AS beteendet dock med all respekt för att varje individ är olik den andra.

Det är fortfarande för stora skillnader för att det ska gå att generalisera. Och det gäller nog det mesta i den stil du tog upp i inlägget. Själv har jag tendensen att känna mig döende av understimulans om jag tar samma väg eller pizza två gånger i sträck; andra kan gladeligen upprepa sig hur många gånger som helst och tycker enbart det är skönt att ha valet undanstökat en gång för alla. Även när det finns ångest eller social fobi med i bilden kan den verka åt båda hållen. Skulle tro att den bästa generaliseringen man kan göra här är att aspergare tenderar åt extremerna, medan normala tenderar mer åt mitten.

För att få en diagnos ska man ha problem. Det är liksom ingenting man bara får på papper, men så har man inga problem. Oftast kan man leva ett normalt liv; vissa med hjälp av LSS-insatser och andra utan.

Wikipedia skrev:Kognitiva svårigheter:

Begränsad förmåga att förstå hur andra tänker och att leva sig in i andra människors situation.
Begränsad förmåga till ömsesidig dialog, vilket kan beskrivas som svårigheter att förstå det outtalade och att läsa mellan raderna.
Svårt med planering och organisering av tillvaron (behov av rutiner). Kan gälla mat, tider, att besök måste vara väl inplanerat, att det inte bara ringer på dörren.
Begränsade eller stereotypa intressen.
Begränsad sexualitet.
Fixeringar och låsningar i beteendet.
Nedsatt impulspåverkan.
Konkret tänkande; uppfattar saker bokstavligt.
Begränsad abstraktionsförmåga.
Problem med tidsuppfattning.

Kvalitativt nedsatt förmåga till social interaktion.
Begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter.
Betydande nedsättning av funktionsförmåga i viktiga avseenden.

Dom där kriterierna så stereotypa att jag känner inte igen mig någon. Så då har jag väl fått fel diagnos då. Om man ska gå efter detta. Men jag litar mer på min psykolog än på Wikipedia.

Här kan man läsa mer. Vissa säger antagligen att det står samma sak men jag länkar ändå.

http://www.autismforum.se/gn/opencms/we ... s_syndrom/

kullan skrev:Dom där kriterierna så stereotypa att jag känner inte igen mig någon. Så då har jag väl fått fel diagnos då. Om man ska gå efter detta. Men jag litar mer på min psykolog än på Wikipedia.

Vad bra. Det vore inte särskilt smart att endast lita på Wikipedia.

Min poäng var: Aspergers innebär problem (ja, för vissa innebär det även styrkor).

kullan skrev:Här kan man läsa mer. Vissa säger antagligen att det står samma sak men jag länkar ändå.

http://www.autismforum.se/gn/opencms/we ... s_syndrom/

Ja, om det står samma sak som på Wikipedia kan man ju dra slutsatsen att informationen på Wikipedia är tillförlitlig.

Bör väl då nämnas att Wikipediacitatet tar upp exempel på svårigheter, väldigt grovt uppräknade. Det är inte fråga om kriterier, man måste inte ha alla de här svårigheterna, och de man har kan också yttra sig på väldigt olika sätt. Både vilka man har och hur de yttrar sig kan också växla under livets gång. Tyvärr nämns inte det i skrivande stund, vilket gör hela avsnittet missvisande.

Bättre, tycker jag, att först sätta sig in i diagnoskriterierna. Förutom då, förstås, att sätta sig in i vad många olika slags aspergare/autister och autismforskare själva säger.

kullan skrev:Dom där kriterierna så stereotypa att jag känner inte igen mig någon. Så då har jag väl fått fel diagnos då. Om man ska gå efter detta. Men jag litar mer på min psykolog än på Wikipedia.

Känner du inte igen dig i någon av kriterierna? Om inte så har du nog inte Aspergers. Men jag är tämligen säker på att du känner igen dig i många av kriterierna.

Sheyen skrev:Min poäng var: Aspergers innebär problem (ja, för vissa innebär det även styrkor).

Okej, då förstår jag. Bra att du påpekade det.

Zombie skrev:Bör väl då nämnas att Wikipediacitatet tar upp exempel på svårigheter, väldigt grovt uppräknade. Det är inte fråga om kriterier, man måste inte ha alla de här svårigheterna, och de man har kan också yttra sig på väldigt olika sätt. Både vilka man har och hur de yttrar sig kan också växla under livets gång. Tyvärr nämns inte det i skrivande stund, vilket gör hela avsnittet missvisande.

Bättre, tycker jag, att först sätta sig in i diagnoskriterierna. Förutom då, förstås, att sätta sig in i vad många olika slags aspergare/autister och autismforskare själva säger.

Jajjemen. Märk väl att jag inte sa att det var kriterier. Folk tolkar in saker som inte har blivit skrivna.

Jag känner själv inte igen mig i kriterierna för AS men enligt psykologen som bedömde mig är det stor sannolikhet att jag kommer få diagnos. Hon ansåg att jag uppfyller dem. Jag tror jag tolkar dem för bokstavligt.

Edit: Syftar på DSM-kriterierna.

Sheyen skrev:

Zombie skrev:Bör väl då nämnas att Wikipediacitatet tar upp exempel på svårigheter, väldigt grovt uppräknade. Det är inte fråga om kriterier, man måste inte ha alla de här svårigheterna, och de man har kan också yttra sig på väldigt olika sätt. Både vilka man har och hur de yttrar sig kan också växla under livets gång. Tyvärr nämns inte det i skrivande stund, vilket gör hela avsnittet missvisande.

Bättre, tycker jag, att först sätta sig in i diagnoskriterierna. Förutom då, förstås, att sätta sig in i vad många olika slags aspergare/autister och autismforskare själva säger.

Jajjemen. Märk väl att jag inte sa att det var kriterier. Folk tolkar in saker som inte har blivit skrivna.

Jodå, jag märkte vad du inte sa. Men eftersom du inte redovisade ditt syfte med citatet (vilket du gjorde först senare) ville jag påpeka saken innan för många andra missuppfattade och det kanske blev en soppa av alltihop.

En sak jag själv glömde säga var förresten att där inte heller nämns alla problem man kan ha. Förhöjd impulspåverkan till exempel; eller känsloliv, eller sensorisk eller till och med psykologisk känslighet (såpass förhöjd att det blir problem).

Ptja! Jag blir trött av att umgås med mycket folk. Men nä jag har ingen social fobi. Nä det är inget kriterie jag vet. Jag har empatisk förmåga. Begränsad sexualitet, ja jag har ju inte haft någon att ha det med. Ja jag kan har strul med dom sociala reglerna på en arbetsplats. Det är ju därför jag inte har ett jobb. En av orsakerna. Jag bränner ut mig lätt. Jo jag kan fastna när jag sitter med min hobby. Då försvinner allt annat. Nu när jag inte har ett jobb finns det inga rutiner för mig vilket i sig får mig att tappa all kontroll på mina måltider. Vissa dar blir det bara ett mål mat. Middagsmaten. Varken frukost eller lunch kommer jag ihåg.Det jag har störst problem med är just att strukturera hushållsarbetet. Disken,städningen och tvätten.Laga mat är skitjobbigt när jag är ensam. Jag är ljus och ljudkänslig. Kontrasten mellan mörkt och ljust gör ont. Skillnaden mellan kallt och varmt är obehaglig. Jag kan inte ha det för tyst men jag kan heller inte ha på för högt ljud heller.
Ja det är väl mina problem i stora drag. Jag kan ha glömt nåt.