Jag fick diagnosen högfungerande autism i grundskolan och gick aldrig klart grundskolan eller gymnasiet. Sedan fick jag aktivitetsersättning. Under 3 år hade jag ett anpassat arbete med lönebidrag från Arbetsförmedlingen hos en bekant till min pappa och dennes företag, och min pappas bekant fick även bidrag i sin roll som stöd åt mig på arbetsplatsen.

Trots att nästan hela lönen var betald och han fick bidrag så blev situationen till slut ohållbar för jag hade inga arbetsuppgifter och det fanns inget jag kunde göra på företaget. Det var så redan från början, men han försökte ändå hålla kvar mig på företaget så länge det gick, trots att han inte var ensam ägare till företaget.

När jag jag skulle fylla 30 år ansökte jag om sjukersättning men fick avslag. Väntetiderna för att träffa en psykiatriker var oändliga. Min pappa betalade en mycket dyr och väl ansedd psykiatriker, men denne påpekade att vid denna tidpunkt var det mycket svårt att få sjukersättning, och jag fick som sagt avslag.

På Arbetsförmedlingen tyckte de att jag skulle prova jobba på Samhall, men arbetet jag hade var ju redan mycket mer anpassat än något Samhall kunde erbjuda, så det tycktes inte vara något alternativ. Min pappa hade fyllt 65 år occh skulle gå i pension, men han var tvungen att fortsätta jobba delvis för att försörja mig.

Nu mer än två år senare känner jag allt mer oro inför framtiden och skuldkänslor. Jag undrar om situationen har förändrats nu och möjligheterna är bättre för mig att få sjukersättning beviljad? Vad tror ni?

Det är väldigt svårt att få sjukersättning, anledningen är att om en som arbetar på FK ger avslag så får hen högre lön. Det är som försäljare och annat.

Önskar dig lycka till dock.

Din pappa ska väl inte behöva försörja dig, du har väl rätt till socialbidrag?

slackern skrev:Din pappa ska väl inte behöva försörja dig, du har väl rätt till socialbidrag?

I mina yngre tonår blev jag omhändertagen via LVU eftersom jag inte ville gå i skolan och jag var mycket traumatiserad av mina kontakter med socialtjänsten. Det pågick i många år och jag var livrädd för dem.

Vi försökte ändå undersöka möjligheten att jag kunde få socialbidrag, men jag bodde hos mina föräldrar, och socialtjänsten hade en massa regler som gjorde mig rädd att jag skulle återuppleva mitt trauma.

Vad jag kommer ihåg så räknade de på mina föräldrars inkomst och då ansågs jag inte uppfylla kraven för socialbidrag, och jag kunde inte få bostadsbidrag om jag bor hos dem, vilket förvånade oss eftersom jag var vuxen.

Jag tror att det fanns möjlighet att få en liten summa, men det verkade som om jag krävdes ha regelbunden kontakt med socialtjänsten, och det blev för jobbigt för mig när de verkade så stränga och jag påmindes om mitt trauma.

Hallonsaft jag tror att du kanske får gå samma väg som mig. Kan dra min historia;

Först så pratade jag med läkaren om att få en varaktig sjukersättning och han skrev sedan ut ett intyg till FK där han rekommenderade detta. Bara detta tog flera år, för mig alltså.
En kort sammanfattning till att jag föreslog sjukpensionering var att jag har Aspergers och adhd och har alltid tyckt att det innebär för mycket stress med arbete.
Efter några år så vaknade någon på FK till och då påbörjades det en arbetsträning som dom gör i samarbete med AF.
Efter att jag arbetsprövade i några veckor så gick jag till slut in i väggen och de tog ett beslut att avsluta arbetsträningen och ge mig en varaktig sjukersättning.

Eftersom jag alltid har jobbat, praktiserat, gått kurser m.m. så ansåg de på FK och AF att jag måste vara kapabel att göra det igen och därför tog det en löjligt lång tid innan det gick igenom för min del.
De ville också att läkaren skulle testa olika mediciner på mig så att jag skulle bli friskare. Det gjordes utan någon vidare succé. Blev i princip sämre. Detta tog läkaren med i intyget och skrev något med att "alla medicinska försök är uttömda".
FK och AF verkar anse att har man en gång i tiden jobbat heltid varje dag så ska man kunna göra det igen. Gärna livet ut. Inget fel med att jobba men klarar man inte av det på ett bra sätt så mår man ju sämre. Det är inte heller alltid det fungerar med anpassade arbetsplatser och arbetstider.

Det behöver ju inte ta lika lång tid för dig som för mig men jag antar att det ser ut ungefär så nuförtiden att få en varaktig sjukersättning. Enligt andra jag känner så gick det mycket lättare förr i tiden. FK och samhället i övrigt blir ju hårdare och hårdare i allmänhet.

Nisse1982 skrev:De ville också att läkaren skulle testa olika mediciner på mig så att jag skulle bli friskare. Det gjordes utan någon vidare succé. Blev i princip sämre. Detta tog läkaren med i intyget och skrev något med att "alla medicinska försök är uttömda".

Låter helt förjävligt att FK tvingade psykiatrikern att skriva ut mediciner till dig...
Som att mediciner botar allt...

För mig var det helt tvärtom jag hade fått ett sommarjobb förra sommaren, när min handläggare på socialpsykiatrin fick reda på det så drog han in min pappa och sa att jag skulle skriva till chefen att jag mår för dåligt för att jobba den sista veckan.

Så min situation är lite den motsatta, alla säger att sjukpension är det bästa som kan hända mig medan jag vill jobba, märklig värld vi lever i

Fretshi skrev:

Nisse1982 skrev:De ville också att läkaren skulle testa olika mediciner på mig så att jag skulle bli friskare. Det gjordes utan någon vidare succé. Blev i princip sämre. Detta tog läkaren med i intyget och skrev något med att "alla medicinska försök är uttömda".

Låter helt förjävligt att FK tvingade psykiatrikern att skriva ut mediciner till dig...
Som att mediciner botar allt...

För mig var det helt tvärtom jag hade fått ett sommarjobb förra sommaren, när min handläggare på socialpsykiatrin fick reda på det så drog han in min pappa och sa att jag skulle skriva till chefen att jag mår för dåligt för att jobba den sista veckan.

Så min situation är lite den motsatta, alla säger att sjukpension är det bästa som kan hända mig medan jag vill jobba, märklig värld vi lever i

Kan det varit så att du hade symptom på psykisk sjukdom som du inte märkte själv men som omgivningen märkte, t ex handläggaren (eftersom han tyckte du skulle meddela chefen att du mådde för dåligt för att jobba tillslut)?

Kolla med din kommun om det finns personliga ombud som kan hjälpa dig med de jobbiga kontakterna samt berätta om de behov och erfarenheter du har. Är ju pissjobbigt (och läskigt) att behöva bråka med FK och soc själv...

Det är inte så mycket som förändrats sen jag först skapade tråden, och jag undrar om något kan ha förändrats, eller kanske nya tips på hur jag skulle kunna få sjukersättning? Tidigare kommer jag ihåg att det fanns ett par "konsulter" som hjälpte till med att ansöka om olika bidrag, bland annat sjukersättning, och det var personer som själva haft personlig erfarenhet.

Varför vill du inte jobba? Att slänga ut en 30- åring från ett välfungerande vuxenliv och ge sjukersättning är att göra en stor björntjänst. Ett arbete ger gemenskap, mening med tillvaron och man blir en del av samhället. Att ge sjukersättning till någon som är så ung är att döma dem till utanförskap.

Jag tycker du ska testa Samhall, du vet inte vad du klarar om du inte ens har försökt. Tänk på att om du genast bestämmer dig för att det inte går så kommer det inte att funka inte för att du inte kan utan för att inget går om man inte vill.

Liljan skrev:Varför vill du inte jobba? Att slänga ut en 30- åring från ett välfungerande vuxenliv och ge sjukersättning är att göra en stor björntjänst. Ett arbete ger gemenskap, mening med tillvaron och man blir en del av samhället. Att ge sjukersättning till någon som är så ung är att döma dem till utanförskap.

Jag tycker du ska testa Samhall, du vet inte vad du klarar om du inte ens har försökt. Tänk på att om du genast bestämmer dig för att det inte går så kommer det inte att funka inte för att du inte kan utan för att inget går om man inte vill.

Du, Liljan, skriver så här i en annan tråd om dig själv:

Liljan skrev:De sista 10 åren har jag varit så slut att jag inte ens kunnat sitta i soffan. Jag tillbringar ca 20 timmar i sängen per dygn just nu (under bättre perioder är det 15-16 timmar) Jag kan inte jobba, ha ett förhållande eller intressen jag är för trött. När jag vaknar önskar jag bara att det ska bli kväll snart så jag får sova.

Vården tar inte det här på allvar. Såhär är det att ha autism säger de. Blir man verkligen sängbunden av autism? Känner ni igen er? Behöver ni också ligga i sängen i 16-20 timmar per dag? Jag klarar som sagt inte av att sitta upp istället. Saker som att läsa, sticka mm är för ansträngande. Under sämre perioder kan jag inte ens titta på film.

Jag lever inte ett värdigt liv. Min psykolog undrar om jag anser att ingen med autism lever ett värdigt liv (som om alla med autism lever såhär)

Liljan skrev:Det handlar inte om att tvinga sig för mig. Jag har gjort det många, många gånger. Det slutar med att jag ligger på toagolvet och kräks av trötthet. Sen darrar jag i hela kroppen, blir yr och får svårt att fästa blicken och att gå. Jag skulle inte rent fysisk klara av att gå ut i det tillståndet. Jag har testat det med, jag hann 100 meter sen kräktes jag i en buske fick sitta på marken några minuter sen gick jag hem.

ar-ni-ocksa-sangbunden-tas-inte-pa-allvar-av-varden-t59664.html

Har du förmågan att avgöra vad andra kan? Du gör kränkande antaganden om TS ("Varför vill du inte jobba?").
I vissa fall är sjukersättning enda alternativet även om man är 30 år och även om FK ger avslag.
Osmakligt av dig att komma med uttalanden som "inget går om man inte vill", verkligen. Varför ska du hetsa andra till att bränna ut sig?

Hallonsaft skrev:Det är inte så mycket som förändrats sen jag först skapade tråden, och jag undrar om något kan ha förändrats, eller kanske nya tips på hur jag skulle kunna få sjukersättning? Tidigare kommer jag ihåg att det fanns ett par "konsulter" som hjälpte till med att ansöka om olika bidrag, bland annat sjukersättning, och det var personer som själva haft personlig erfarenhet.

Personligt ombud?

Wintermute skrev:

Liljan skrev:Varför vill du inte jobba? Att slänga ut en 30- åring från ett välfungerande vuxenliv och ge sjukersättning är att göra en stor björntjänst. Ett arbete ger gemenskap, mening med tillvaron och man blir en del av samhället. Att ge sjukersättning till någon som är så ung är att döma dem till utanförskap.

Jag tycker du ska testa Samhall, du vet inte vad du klarar om du inte ens har försökt. Tänk på att om du genast bestämmer dig för att det inte går så kommer det inte att funka inte för att du inte kan utan för att inget går om man inte vill.

Du, Liljan, skriver så här i en annan tråd om dig själv:

Liljan skrev:De sista 10 åren har jag varit så slut att jag inte ens kunnat sitta i soffan. Jag tillbringar ca 20 timmar i sängen per dygn just nu (under bättre perioder är det 15-16 timmar) Jag kan inte jobba, ha ett förhållande eller intressen jag är för trött. När jag vaknar önskar jag bara att det ska bli kväll snart så jag får sova.

Vården tar inte det här på allvar. Såhär är det att ha autism säger de. Blir man verkligen sängbunden av autism? Känner ni igen er? Behöver ni också ligga i sängen i 16-20 timmar per dag? Jag klarar som sagt inte av att sitta upp istället. Saker som att läsa, sticka mm är för ansträngande. Under sämre perioder kan jag inte ens titta på film.

Jag lever inte ett värdigt liv. Min psykolog undrar om jag anser att ingen med autism lever ett värdigt liv (som om alla med autism lever såhär)

Liljan skrev:Det handlar inte om att tvinga sig för mig. Jag har gjort det många, många gånger. Det slutar med att jag ligger på toagolvet och kräks av trötthet. Sen darrar jag i hela kroppen, blir yr och får svårt att fästa blicken och att gå. Jag skulle inte rent fysisk klara av att gå ut i det tillståndet. Jag har testat det med, jag hann 100 meter sen kräktes jag i en buske fick sitta på marken några minuter sen gick jag hem.

ar-ni-ocksa-sangbunden-tas-inte-pa-allvar-av-varden-t59664.html

Har du förmågan att avgöra vad andra kan? Du gör kränkande antaganden om TS ("Varför vill du inte jobba?").
I vissa fall är sjukersättning enda alternativet även om man är 30 år och även om FK ger avslag.
Osmakligt av dig att komma med uttalanden som "inget går om man inte vill", verkligen. Varför ska du hetsa andra till att bränna ut sig?

Jag har aldrig sagt att jag kan avgöra vad andra kan., jag säger att ingen i hela världen vet om de inte ens vill prova. TS har inte ens FÖRSÖKT. Jag har testat massor med gånger och kommer försöka igen och igen fram tills jag är tillräckligt gammal för att bli ålderspensionär. Jag är inte en sådan som ger upp. Försäkringskassan tycker jag ska få sjukersättning men jag har sagt nej. Det borde inte ens vara tillåtet att ge sjukersättning till någon som är så ung som ts.

Att tycka det är kränkande att inte döma en 30- åring till livslångt utanförskap visar bara hur snedvridet vissa tänker.

Jag skrev ett långt svar som tyvärr försvann, men jag vill säga att sedan jag skapade tråden har jag provat på väldigt många alternativ för att jobba och det har tyvärr inte fungerat.

Hallonsaft skrev:Jag skrev ett långt svar som tyvärr försvann, men jag vill säga att sedan jag skapade tråden har jag provat på väldigt många alternativ för att jobba och det har tyvärr inte fungerat.

Du har 37 år kvar i arbetslivet, längre än vad du har levt. Varför vill du inte prova Samhall? Som jag har tolkat det har du inte testat det.

För att svara på frågan "Kan jag få sjukersättning?", utan att känna till eller spekulera i hur mycket du kan och har testat att jobba. Det är egentligen bara tre kriterier som måste vara uppfyllda:

1. Det ska inte finnas (mer) medicinsk rehabilitering som kan öka/återställa arbetsförmåga. Om dina problem enbart grundar sig i autism bör detta vara uppfyllt, eftersom det inte finns läkemedel som botar/mildrar nedsättningar som följer av att vara autist.

2. Arbetsförmågan ska inte kunna ökas/återställas genom arbetslivsinriktad rehabilitering. I ett ganska litet antal fall går detta att avgöra utan att testa, men i de flesta fall krävs att man kan bevisa att man har försökt arbeta, och att det verkligen inte går att arbeta alls, ens i väldigt anpassade arbeten. Det här är nog det svåraste kriteriet att uppfylla.
Personligen tycker jag ju att det är rimligt: man vet inte utan att ha testat. Å andra sidan svarar Försäkringskassan ofta att du kan ta ett arbete t.ex. "utan stress, utan tunga lyft, utan att behöva sitta ner", etc., beroende på vilka problem den som har ansökt har uppgett. Det finns alltid något hitte-på-jobb där man klarar 100% utan att behöva göra just de saker man bevisligen inte klarar.
Möjligen blir det ändring i detta framöver, om FK bedömer mot mer verklighetsanpassade arbeten - det har kommit en del domar som understryker att bedömningen ska vara verklighetsanknuten.
Men det är hur som helst här du behöver lägga din energi. Du (eller ett ombud) kan faktiskt ringa FK och be dem klargöra hur din arbetsförmåga bäst ska utredas för att de ska kunna fatta beslut om sjukersättning. Arbetsförmågeutredning? Anpassad praktik? Något annat?

3. Nedsättningen ska bedömas kvarstå för överskådlig tid - det behöver inte betyda livslångt (det kan ju t.ex. komma nya behandlingar), och det har påpekats att ersättningen just därför ska följas upp var tredje år. Men söker man enbart på grund av autism klarar man sannolikt det här kriteriet.

Liljan skrev:nya behandlingar), och det har påpekats att ersättningen just därför ska följas upp var tredje år. Men söker man enbart på grund av autism klarar man sannolikt det här kriteriet.

Det är som personen ovan skriver att förmågan att jobba är en sak, men med tanke på hur situationen ser ut på arbetsmarknaden så är verkligheten och det man gärna vill något helt annat. Det går alltid att hitta på något låtsasjobb som att någon ska stå och hålla en skylt hela dagen, men i verkligheten finns inte sådana jobb.

När det är så många personer son konkurrerar om de "riktiga" jobben så hamnar någon med autism som uppfyller de akademiska eller kunskapsmässiga kraven förmodligen i botten bland de kanske 50st personer som söker jobbet. Vad finns då kvar? Något låtsasjobb på Samhall? Risken är bara att man blir deprimerad då.

OK. Jag försökte svara på frågan på ett - faktiskt - hjälpsamt sätt, du citerar mig under Liljans namn och låter som om du tror att det är jag som anvisar till låtsasjobb.

Den bistra, lagliga, verkligheten är dock att FK inte tar hänsyn till att personer med funktionsnedsättningar blir bortsorterade. Man behöver bevisa att man verkligen inte kan jobba, ens med anpassningar, om man ska få sjukersättning.

Liljan skrev:Det borde inte ens vara tillåtet att ge sjukersättning till någon som är så ung som ts.

Om du tycker så trots din egen situation så får det stå för dig, det är inte relevant för varken TS eller någon annan. Det finns ingen sån regel.

Du går på folk och läxar upp dem i andra trådar också. Tonen är mästrande, som om andra är små barn som inte vet sitt eget bästa ungefär. Jag vet inte varför du blev sängbunden, men det kan nog inte uteslutas att du bränt ut dig. Ändå ligger du i sängen och hetsar andra, anklagar dem (vill inte jobba, har bestämt sig för att det inte går etc) och gapar om Samhall.

Samtidigt så är du väldigt noga med vad andra skriver, nyligen blev du kränkt för att någon använde ordet "handikappad" (och det var inte ens riktat till dig)

Liljan skrev:

Riksamiralen skrev:

Liljan skrev:Ordet handikapp är ett gammalt nedsättande ord som inte används idag

Vem har bestämt det, jag har aldrig uppfattat ''handikapp'' eller ''handikappad'' som nedsättande, jag hör det fortfarande, jättevanligt, tror det är din personliga åsikt eller egna uppfattning som inte andra delar, eller talar du för alla Aspergare inklusive mig? Nej det gör du inte så sluta med pekpinnar om rätt och fel ord att använda, väldigt cringey.

Nej, det är inte min personliga åsikt eller egna uppfattning och jag talar för alla. Ordet räknas som nedsättande. Det är ingen enskild person som bestämmer när ett ord är nedsättande utan det sker vartefter samhället utvecklas. För kallade man mörkhyade för n- ordet, de med Downs syndrom kallades mongoloider, romer kallades zigenare, samer kallades lapper och så vidare. Ord som idag inte är okej att använda. Istället för att medvetet använda nedsättande ord bara för att man kan så kan man respektera andra människor.

Skilj på dina egna åsikter, andras åsikter och fakta. Att respektera andra människor bör du jobba på också.

Varför kan du inte jobba?

Är det endast p.g.a autism, eller har du andra psykiska (eller fysiska) problem också, som gör att arbetsförmågan är nedsatt?

melly skrev:OK. Jag försökte svara på frågan på ett - faktiskt - hjälpsamt sätt, du citerar mig under Liljans namn och låter som om du tror att det är jag som anvisar till låtsasjobb.

Den bistra, lagliga, verkligheten är dock att FK inte tar hänsyn till att personer med funktionsnedsättningar blir bortsorterade. Man behöver bevisa att man verkligen inte kan jobba, ens med anpassningar, om man ska få sjukersättning.

Ursäkta, det blev en felcitering!

Richard skrev:Varför kan du inte jobba?

Är det endast p.g.a autism, eller har du andra psykiska (eller fysiska) problem också, som gör att arbetsförmågan är nedsatt?

Jag har haft svår psykisk ohälsa med självmordsförsök, perioder av pillermissbruk och blivit inlags på sluten vård. Det känns inte aktuellt att klara av ett arbete med sådana erfarenheter.

Hallonsaft skrev:Jag har haft svår psykisk ohälsa med självmordsförsök, perioder av pillermissbruk och blivit inlags på sluten vård. Det känns inte aktuellt att klara av ett arbete med sådana erfarenheter.

Det låter jobbigt och jag håller tummarna på att du kommer att må bättre eller till och med gör det i dagsläget så att du behöver må så pass dåligt, det förtjänar ingen människa.

Hallonsaft skrev:

Richard skrev:Varför kan du inte jobba?

Är det endast p.g.a autism, eller har du andra psykiska (eller fysiska) problem också, som gör att arbetsförmågan är nedsatt?

Jag har haft svår psykisk ohälsa med självmordsförsök, perioder av pillermissbruk och blivit inlags på sluten vård. Det känns inte aktuellt att klara av ett arbete med sådana erfarenheter.

Att man har haft problem tidigare är i sig självt inte ett bevis på arbetsoförmåga nu.

Däremot, om jag får anta, så är dessa problem nära kopplade till dina försök till arbete? Vilka lett till dina nämnda erfarenheter? Då är det högst relevant och går att relatera till.

Har själv gjort ansökan om sjukersättning. Gick genom Vuxenpsyk.