Jag vet inte vad det är men vart jag än går och vad jag än gör finns det alltid i bakgrunden hos mig. Allt från en vän som sviker mig för jämnan till bekräftelse i familjen. Jag kan ibland komma undan när jag håller på med mina special intressen men det hjälper inte alltid. Får också anti-depressiva mediciner. Som hittills inte hjälper något vidare. Jag får anfall av panikångest nästan varje kväll och vantrivs något otroligt i skolan. Sen har jag börjat ramla in i någon ond cirkel, där jag inte kan ta ut det bra från min dag för att det dåliga väger mer i slutändan. Jag vet inte vad jag ska göra i hela situationen, och ville nu bara skriva av mig lite. Hoppas ingen misstycker med att jag skriver här. Jag ser det som relaterat till min AS.

Med vänliga hälsningar en paranoid tonåring

Helt ok avdelning. Går du i grundskolan eller på gymnasiet?

Måste du gå i skolan? Om du har allvarliga problem med "skolkamrater" måste väl skolan se till att de upphör. Sista terminen i 9:an var jag bara i skolan 1 dag/vecka; Resten av tiden var jag inackorderad hos en skärgårdsbonde och hjälpte till i fisket och i djurskötseln. Det var toppen!

Jag gick grundskolan 1972-1981 och gymnasiet 1981-1983. Jag hade plågoandar på högstadiet och på gymnasiet; Tyvärr också hemma.

känner igen mig så grovt här, ångest, problem och medicinering under en livstid. det är ingen höjdare men man måste lära sig att hitta dom få bra sakerna och uppskatta dessa som ingen annan! hoppet och nuet är allt man har som aspie, det blir hårt många ggr, men det blir alltid bättre =)

Jo jag hoppas på att det blir bättre snart, jag går sista terminen i 9an nu. Och har inga direkta problem med skolarbetet. Men jag har liksom det här hängande över mig hela tiden, och kan bara bli av det för korta tider ibland. För att det hela sen ska slå tillbaka med panikångest på kvällarna.