Zombie skrev: hur mycket schizofreni eller annan psykos har ni kommit i kontakt med? Man kan inte skylla allt på politik eller på att vi allra ytterst inte kan fastställa något sådant som "verklighet": det finns också individuella funktions- och livskvalitetshinder som skulle vara det i vilken kultur som helst. Sedan är det en annan fråga om just de problemen skulle uppstå i vilken kultur som helst, för de människor de nu en gång har uppstått hos behöver hjälp lik förbannat.

Jo men jag tror inte att människor som har en annan verklighetsuppfattning tvångsvårdas av psykiatrin så länge de inte får en psykos.

LILITH_ skrev:Väldigt förenklat vill jag förklara det så här:
Jag tror att många av dem som diagnosticeras med schizofreni egentligen är autister.

Instämmer. Det tror jag oxå. Eller egentligen är det själva diagnoskriterierna och separationen av autism och schizofreni som är obefogad. Hela npf, inklusive schizofreni och bipolär borde egentligen ses som i grunden en personlighetstyp och inte som psykiatriska sjukdomar öht. Det är detta jag kallar för Aspie, och som folk här inte förstår sig på. Eller vill förstå sig på.

LILITH_ skrev:Autism leder ofta till den speciella mentala känslighet som gör att i stort sett alla psykiska påfrestningar, trauman och stressorer sänker stresströskeln hos vissa till den grad att de reagerar med en reaktiv psykos = en vanlig försvarsmekanism för ett överansträngt psyke.

Japp. Schizofreni == en psykiskt misshandlad människa med autism / npf.

Tilläggas kan oxå att odemkratiska diktaturer använt schizofreni som ett sätt att bli av med oppositionella. Det beror ju på att diagnosen ställs på "verklighetsförankring", och om man har udda åsikter så är det lätt för andra att hävda att någon har bristande verklighetförankring och avpolletera vederbörande med en sjukdomsstämpel som schizofreni. Egentlingen tror jag att man kan finna att schizofrenidiagnosen bara är en forsättning på häxprocesserna där kyrkan ville utrota hedniska föreställningar.

Fö så lär jag har schizofreni på min fars sida av släkten. Om den var verklig eller en ursäkt för att avpolletera personen framgår dock inte.

rdos skrev:

LILITH_ skrev:Väldigt förenklat vill jag förklara det så här:
Jag tror att många av dem som diagnosticeras med schizofreni egentligen är autister.

Instämmer. Det tror jag oxå. Eller egentligen är det själva diagnoskriterierna och separationen av autism och schizofreni som är obefogad. Hela npf, inklusive schizofreni och bipolär borde egentligen ses som i grunden en personlighetstyp och inte som psykiatriska sjukdomar öht. Det är detta jag kallar för Aspie, och som folk här inte förstår sig på. Eller vill förstå sig på.

Det du beskriver är väl snarare neurodiversitet i så fall. Varför man skulle kalla just detta för "Aspie" förstår jag inte.

En gemensam nämnare jag kan tänka mig mellan AS och schizofreni skulle kunna vara a) den förhöjda sensibilitet som finns hos många (obs! inte alla) med NPF och b) den lösare anknytning/anpassning till samhället i stort som gör att man - på gott och ont - lättare kan utveckla sin egen världsbild utan att i lika stor grad som normalpersonen snabbt återföras till majoritetens gemensamma konsensus.

rdos skrev:

LILITH_ skrev:Autism leder ofta till den speciella mentala känslighet som gör att i stort sett alla psykiska påfrestningar, trauman och stressorer sänker stresströskeln hos vissa till den grad att de reagerar med en reaktiv psykos = en vanlig försvarsmekanism för ett överansträngt psyke.

Japp. Schizofreni == en psykiskt misshandlad människa med autism / npf.

Det kan vad jag förstår finnas otaliga orsaker till schizofreni, inkl rent biokemiska. Men jag antar att du i vanlig ordning vill förenkla även denna mångfacetterade fråga och spika fast en av alla dessa möjliga orsaker som en enda tänkbara.

rdos skrev:Tilläggas kan oxå att odemkratiska diktaturer använt schizofreni som ett sätt att bli av med oppositionella. Det beror ju på att diagnosen ställs på "verklighetsförankring", och om man har udda åsikter så är det lätt för andra att hävda att någon har bristande verklighetförankring och avpolletera vederbörande med en sjukdomsstämpel som schizofreni.

Egentlingen tror jag att man kan finna att schizofrenidiagnosen bara är en forsättning på häxprocesserna där kyrkan ville utrota hedniska föreställningar.

Det har säkert förekommit att obekväma personer fått felaktiga diagnoser, men ska man följa diagnostiska manualer så är schizofreni inte en diagnos man kan ställa hur som helst bara, utan vissa kriterier måste vara uppfyllda:

DSM IV-TR skrev:Diagnostic criteria for Schizophrenia
(cautionary statement)

A. Characteristic symptoms: Two (or more) of the following, each present for a significant portion of time during a 1-month period (or less if successfully treated):

(1) delusions

(2) hallucinations

(3) disorganized speech (e.g., frequent derailment or incoherence)

(4) grossly disorganized or catatonic behavior

(5) negative symptoms, i.e., affective flattening, alogia, or avolition

Note: Only one Criterion A symptom is required if delusions are bizarre or hallucinations consist of a voice keeping up a running commentary on the person's behavior or thoughts, or two or more voices conversing with each other.

B. Social/occupational dysfunction: For a significant portion of the time since the onset of the disturbance, one or more major areas of functioning such as work, interpersonal relations, or self-care are markedly below the level achieved prior to the onset (or when the onset is in childhood or adolescence, failure to achieve expected level of interpersonal, academic, or occupational achievement).

C. Duration: Continuous signs of the disturbance persist for at least 6 months. This 6-month period must include at least 1 month of symptoms (or less if successfully treated) that meet Criterion A (i.e., active-phase symptoms) and may include periods of prodromal or residual symptoms. During these prodromal or residual periods, the signs of the disturbance may be manifested by only negative symptoms or two or more symptoms listed in Criterion A present in an attenuated form (e.g., odd beliefs, unusual perceptual experiences).

D. Schizoaffective and Mood Disorder exclusion: Schizoaffective Disorder and Mood Disorder With Psychotic Features have been ruled out because either (1) no Major Depressive, Manic, or Mixed Episodes have occurred concurrently with the active-phase symptoms; or (2) if mood episodes have occurred during active-phase symptoms, their total duration has been brief relative to the duration of the active and residual periods.

E. Substance/general medical condition exclusion: The disturbance is not due to the direct physiological effects of a substance (e.g., a drug of abuse, a medication) or a general medical condition.

F. Relationship to a Pervasive Developmental Disorder: If there is a history of Autistic Disorder or another Pervasive Developmental Disorder, the additional diagnosis of Schizophrenia is made only if prominent delusions or hallucinations are also present for at least a month (or less if successfully treated).

Classification of longitudinal course (can be applied only after at least 1 year has elapsed since the initial onset of active-phase symptoms):

Episodic With Interepisode Residual Symptoms (episodes are defined by the reemergence of prominent psychotic symptoms); also specify if: With Prominent Negative Symptoms

Episodic With No Interepisode Residual Symptoms

Continuous (prominent psychotic symptoms are present throughout the period of observation); also specify if: With Prominent Negative Symptoms

Single Episode In Partial Remission; also specify if: With Prominent Negative Symptoms

Single Episode In Full Remission

Other or Unspecified Pattern

Reprinted with permission from the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, Fourth Edition, Text Revision. Copyright 2000 American Psychiatric Association

http://www.behavenet.com/capsules/disorders/schiz.htm

Riktig schizofreni är inte bara att "ha lite udda åsikter" eller udda perception utan en obalans i hjärnan som kan orsaka verkligt lidande för den drabbade och dess omgivning.

Fast enligt dessa kriterier så behövs det bara att den som diagnosticerar anser att personen saknar verklighetsförankring på någon av de 5 första punkterna.

Jo men de som har schizofreni verkar ha allvarliga problem emotionellt, och vad jag vet så tvångsomhändertas inte folk förutom när de anses vara en fara för sig själv eller andra.

Inger skrev:En gemensam nämnare jag kan tänka mig mellan AS och schizofreni skulle kunna vara a) den förhöjda sensibilitet som finns hos många (obs! inte alla) med NPF och b) den lösare anknytning/anpassning till samhället i stort som gör att man - på gott och ont - lättare kan utveckla sin egen världsbild utan att i lika stor grad som normalpersonen snabbt återföras till majoritetens gemensamma konsensus.

Jo, och några saker till som är ofta förekommande i schizofreni-relaterade tester. Det är ju oxå så att ökad sensibiltet är nära relaterat till att ha övernaturliga upplevelser, vilket ju är sånt som man kan räkna in i schizofreni, speciellt när de inte stämmer in med vanliga religösa föreställningar (förr kunde man säkert tala om uppenbarelser om dessa kunde relateras till kristen religion, men häxeri om de inte passade in i kristen världsbild). Just därför misstänker jag att arkitekterna bakom schizfrenidiagnosen står att finna bland kyrkans män.

Inger skrev:Det kan vad jag förstår finnas otaliga orsaker till schizofreni, inkl rent biokemiska.

Möjligt, men så är ju oxå diagnosen rent subjektiv, så jag antar att det är som med AS, att det man inom DSM vill ska vara AS och schizofreni är det som står i manualen. Om dessa drag sedan är relaterade eller inte verkar inte ha så stor betydelse (för dem). Däremot så är det ju förödande för forskningen om man definierar syndrom på mer eller mindre orelaterade drag.

Inger skrev:Men jag antar att du i vanlig ordning vill förenkla även denna mångfacetterade fråga och spika fast en av alla dessa möjliga orsaker som en enda tänkbara.

Inte alls. Jag anser bara att det enda som har intresse (för mig) är den delen som har kopplingar till npf.

Inger skrev:Riktig schizofreni är inte bara att "ha lite udda åsikter" eller udda perception utan en obalans i hjärnan som kan orsaka verkligt lidande för den drabbade och dess omgivning.

Den person jag menar blev inspärrad på mentalsjukhus i början av 1900-talet som schizofren. Dock misstänker jag att detta var för att hon var obekväm gentemot sin nya make. Diagnoskriterierna då och nu var säkert inte likadana, och man var nog mindre nogräknad då.

carl skrev:Fast enligt dessa kriterier så behövs det bara att den som diagnosticerar anser att personen saknar verklighetsförankring på någon av de 5 första punkterna.

Precis, och dessa punkter är väldigt mångtydiga. Vad är t.ex. hallucinationer? Är det om man påstår sig se spöken? Vad är illusioner? Är det om man har en obekväm världsbild? De tre sista sammanfaller dessutom med autismspektrum i hög grad, så egentligen räcker det att ha dessa autistiska drag för att platsa.

Jag har AS samt neurotiskt tillstånd med schizofrena drag ( rösthallucinationer ) fast jag tror att rösterna är sanna.


Mvh
Christer

Vad säger rösterna då (om du vill berätta)?

fick diagnosen "personlighetsstörning schizofreni" som ung

fick diagnosen "Aspergers syndrom" 2004

fick diagnosen "schizofreni" när jag var inlagd i Tokyo


Det hela handlar om hur långa perioder av paranoia och overklighetskänslor man har. Om man är "borta" i huvudet i väldigt långa perioder är det såklart schizofreni, men om det är kortare perioder som är utlösta av stress och problem att ta in intryck (och en massa andra kriterier) så är det Asperger. Vissa länder har ännu inte diagnosen Aspergers syndrom.

Inger skrev:Vad säger rösterna då (om du vill berätta)?

"I'm lovin' it!" ® © ™

outzaidur skrev:[...]
Det hela handlar om hur långa perioder av paranoia och overklighetskänslor man har. Om man är "borta" i huvudet i väldigt långa perioder är det såklart schizofreni men om det är kortare perioder som är utlösta av stress och problem att ta in intryck (och en massa andra kriterier) så är det Asperger. Vissa länder har ännu inte diagnosen Aspergers syndrom.

Det är det här som är intressant.

Jag tror fortfarande att vissa med NPF (främst autismrelaterade) råkar ut för återkommande reaktiva psykoser vilka i förlängningen på olika sätt leder in i det som sedan diagnostiseras som schizofreni.
De blir alltså väldigt sjuka och platsar in i den diagnosen.

Men jag hävdar att detta kan vara på grund av den underliggande NPF-problematiken som aldrig tas (tillräcklig) hänsyn till, i vissa fall förblir den oupptäckt eller bortförklaras som varande en del av schizofrenin.

Psykoser skadar ju som bekant hjärnan och det leder antagligen till att sårbarheten ökar, generna kanske ändrar uttryck vilket bla. gör att autismen förvärras osv. vilket ökar påfrestningarna...och den nedåtgående spiralen har börjat.
Det som började som en medfödd genetisk avvikelse kan leda till djup psykisk ohälsa.

Jag skulle vilja att forskarna kunde hoppa ett steg framåt i forskningen och ge svar på om den händelsekedjan kan undvikas.
Själv är jag inte helt säker.
Det verkar som att många av dem jag träffat (enligt mig autister med förvärvad schizofreni) kanske ändå hade blivit psykotiska, kanske oavsett åtgärder. Vissa kanske är så sårbara att det inte går att minimera de påfrestningar som leder in i psykoser till den grad som behövs för att stävja dem.

Men då är nästa steg att minimera det lidande det innebär att få en schizofreni-diagnos vilket i alltför många fall betyder att bli inlåst (LPT) och på många sätt undangömd och fråntagen rätten till sitt eget liv.
Är man överens om att det är en genetisk avvikelse i grunden så kan det hända att vi börjar se annorlunda på de drabbades rättigheter och behov och att detta i förlängningen leder till en humanare och fungerande psykvård för deras del.

Samt att man förstår att den genetiska avvikelsen alltid kommer finnas där och påverka beteendet och att den antagligen förvärras av mental ohälsa vilket gör att funktionshindrerna blir fler och mer omfattande än innan samtidigt som detta inte längre riskerar blandas ihop med den förvärvade sjukdomen schizofreni utan accepteras som varande en del av personligheten som den formats av långvarig mental ohälsa.

Då finns det helt andra förutsättningar att gå vidare med stödåtgärder, anpassat boende mm. där man idag anser sig ha att göra med kroniska psykpatienter som i, utan att överdriva, åratal sitter inlåsta på olika institutioner där man bedriver någon sorts behandling som närmast går ut på dels ren förvaring i brist på bättre och en sorts uppfostringsmetodik i syfte att lära dessa människor att fungera mer "normalt" (jag tror att det ofta ligger perceptionsstörningar och kognitiva funktionshinder bakom vissa beteenden där andra tolkar in helt andra saker, såsom någon sorts allmän degenerering kommen ur den mentala ohälsan mm.) vilket så gott som aldrig lyckas utan föder bara mer frustration, både hos patienten som hos personalen.

Vidare kanske man hos vissa lyckas förhindra en fortsatt försämring och i vissa fall tom. stoppa de återkommande psykoserna om vården inriktas på att hitta fungerande stödåtgärder och inriktas på att slussa ut patienten från psykvården till ett riktigt liv där tillräcklig hänsyn tas till funktionshindrerna.

Det är väl detta jag hoppas på och faktum är att jag tror att det börjar vända lite smått, kunskapen har börjat leta sig in i personalgrupperna inom psyk. Men det är fortsatt alltför få som vet vad NPF och specifikt autism innebär, i realiteten.
Vilket kanske inte är så konstigt när klara besked och entydig fakta fortfarande saknas.

Den grupp jag beskrivit ovan är dem som anses kroniskt psykiskt sjuka, som verkligen är väldigt sjuka också men utav en annan anledning än vad psykvården idag tror och vilka därmed blir felaktigt bemötta och vårdade vilket i värsta fall permanenterar eller åtminstone förlänger deras mentala ohälsa.

Sedan finns det de som rdos beskrivit mer ingående som bara är udda eller på andra sätt har avvikande verklighetsuppfattning och därför får schizofrenistämpel.
Har träffat sådana också men min uppfattning är att de ofta inkommer till psyk sedan de blivit akut psykotiska på grund av tex. vräkning eller förargelseväckande beteende osv. men att de mindre sällan blir inlåsta på heltid, så att säga.
Den akuta psykosen klingar av och de återgår till ett liv utanför psykvården.
Däremot råkar nog många av dem väldigt illa ut genom sitt utanförskap, många blir hemlösa eller tar avstånd ifrån samhälleliga företeelser samt vägrar ofta att ta emot hjälp eftersom de upplever att den ex. kränker deras integritet. Missbruk av olika slag är också rätt vanligt - självmedicinering?

Nej, nu orkar jag inte skriva/editera mer. Detta var några tankar i ämnet iaf.


En sak till:
Aggressionsproblematik och paranoia är ofta de två ingredienserna som idag verkar avgöra hur allvarligt psykiskt sjuk någon är.

En psykos kan ju ses som hjärnans feber, dvs ett symtom på underliggande problematik.

Men aggressioner och paranoia känns som mer grundläggande personlighetsdrag.
Eller kan man säga att båda delarna uppkommer i pressade mentala lägen och är därmed stressutlösta? Aggressionsproblematik tror jag är det i stor utsträckning men hur är det med paranoia?

LILITH_ skrev:Men aggressioner och paranoia känns som mer grundläggande personlighetsdrag.
Eller kan man säga att båda delarna uppkommer i pressade mentala lägen och är därmed stressutlösta? Aggressionsproblematik tror jag är det i stor utsträckning men hur är det med paranoia?

Som alltid är det väldigt olika för olika människor. Men jag måste säga att aggressionen och paranoian inte är grundläggande personlighetsdrag hos varken schizofrena eller aspies. Saker som man blev arg över när man mådde bra är helt vitt skilda från den flod med saker man blir arg över i ett maniskt schizofrent tillstånd. Likaså Paranoia. I en psykos kan man tro att "den hemliga polisen" jagar en och har spioner överallt, men vid ett normalt tillstånd kanske man tror att grannen står vid titthålet varje gång man öppnar sin dörr.

Så fort den riktiga stressen sätter sig på plats blir allt mycket större och hemskare. Oavsett om man har AS eller riktigt schizofreni. Men jag vill inte skjuta under stolen med att de är väldigt lika varandra. Som sagt, den stora skillnaden som är lätt att urskilja är längden/frekvensen och intensiteten på psykoserna samt om de är kopplade till en period innan med mycket förändringar och stress.

En annan skillnad är att en normal "NT" person kan bli schizofren men aldrig bli Asperger. Detta har med de kriterier som baseras på uppväxten att göra.

Jo precis man kan ju få schizofrenisymptom vad jag förstår av Hasch. Dvs röster och psykoser.

Kanske är det så att schizofrenisymptomen är en reaktion på stress helt enkelt.

I grund och botten finns en personlighet. Om den är NT eller ND men sedan så kan stress orsaka psykoser.

Ett intryck jag har fått av schizofrena är att dom är splittrade. Så stress, trauma etc är väl förklaringen kanske.

LILITH_ skrev:Men aggressioner och paranoia känns som mer grundläggande personlighetsdrag.
Eller kan man säga att båda delarna uppkommer i pressade mentala lägen och är därmed stressutlösta? Aggressionsproblematik tror jag är det i stor utsträckning men hur är det med paranoia?

Aggressionsproblematik är definitivt mestadels stressutlöst. Vet inte om det finns någon skillnad mellan Aspies och NTs här, men det verkar finnas personer på autismspektrum där aggressionsproblematik är mer relaterad till stress än vad som är vanligt (eller så är dessa personer extra känsliga för stress). Jag tror man kan se aggressionsproblematik som ett direkt kvitto på hur någon mår.

Med paranoia tror jag det är annorlunda. Det är nog ett personlighetsdrag, som dessutom är ganska vanligt på autismspektrum. Skillnaden mellan "normal" och "sjuk" paranoia är väl snarare innehållet i fantasierna?

Väldigt bra inlägg förresten LILITH_. Du borde skicka det till en tidning eller nåt. Eller iaf lägga upp det som artikel här på forumet.

Angående schizofreni och psykoser och psykiatrin så håller jag inte med. Jag tror att psykiatrin spärrar in folk som är självmordsbenägna mest och att det görs för att hjälpa patienten. Jag tror att den hysterin bland autister angående psykiatrins dåliga behandlande av schizofreni härstammer från en "theory of mind" brist vilket innebär att autisterna saknar förmåga att sätta sig in i de schizofrenas sinnestillstånd och därför inte förstår att det som görs mot de schizofrena är rätt behandling.

Håller med rdos och LILITH_ om aggressioner och stress. Att aggressioner är vanliga hos personer med NPF kan ju bero på medfödd stresskänslighet, och/eller ADHD-svårigheter att reglera sina känslor och impulser.

Att paranoida drag tycks vanligt på autismspektrum beror nog på mest på mobbing, då paranoia kan skapas hos personer som blivit väldigt illa behandlade från många olika håll. Till slut tror man att alla vill jävlas och vågar inte lita på någon ("hypervigilance" kallar de det på www.bullyonline.com). Har om och om igen sett sådant ställa till det på olika aspergerforum där det tidigare mobbingoffret läser in icke-existerande angrepp och i värsta fall konspirationer i helt neutrala eller t o m välvilliga inlägg, vilka har oturen att ytligt påminna om något otrevligt/illvilligt/kränkande man tidigare varit utsatt för.

Kan ligga något i det du säger men det intryck jag har fått är ändå att de som verkligen har schizofreni inte alls misshandlas av psykiatrin utan snarare uppskattar den vård de får. Så jag står fast vid min teori att denna kontrovers är orsakad av "theory of mind" brister hos autisterna.

Jag syftade inte på folk som har paranoia som del av riktig schizofreni eller som blivit misshandlade i vården, utan sådana som utvecklat paranoida drag p g a mobbing och som inte är psykotiska i övrigt. Och visst kan detta i sin tur förvärras av bristande ToM, självcentrering och aspigt nedsatt förmåga att tolka andras signaler rätt.

Det ena behöver ju inte utesluta det andra.

Ja jag fick själv de gamla antipsykotiska preparaten utan någon som helst förklaring, diagnos etc av psykiatrin vid 23 års ålder. Jag behandlades alltså med samma medicin som ges mot schizofreni men i lägre doser. Jag har sedan dess undrat varför de gjorde detta.

Senare har jag förstått att psykiatrin inte behandlar sjukdomar utan snarare symptom. Inom autismspektrumet behandlas man med anitpsykotiskt om man har självmordsbenägenhet eller farlighet. Inom schizofrenispektrumet behandlas man nog med antipsykotiskt vid samma tillfällen, dvs när man är självmordsbenägen eller farlig, även om de säger att man behandlas när man är psykotisk. Egentligen så tror jag inte att någon skulle behandlas så länge personen inte är självmordsbenägen eller farlig.

På sätt och vis handlar det alltså om att ta ansvar för sitt eget liv. Dvs att ta ett sådant ansvar att man inte hamnar i en situation där man är självmordsbenägen, eller att öka på sin självinsikt så att man inte blir självmordsbenägen.

I slutändan handlar det alltså om ett eget ansvar för sitt liv. De som inte kan ta detta ansvar medicineras av psykiatrin. Sen hur personen väljer att gå tillväga för att leva ett liv så att de tar detta ansvar är egentligen upp till var och en.

matterik skrev:Inom autismspektrumet behandlas man med anitpsykotiskt om man har självmordsbenägenhet (...)

Jag har aldrig behandlats med antipsykotiska preparat, trots suicidalitetsproblem, så det påståendet får du nog formulera om.

Inte jag heller, vid det enda tillfälle saken varit aktuell för min del.

Däremot stämmer det att många barn med AS/ADHD och t ex aggressivitetsproblem får neuropeptika typ risperdal, utan att det bedöms ligga någon psykos bakom. Man fokuserar på just symtom, precis som matterik skriver, och tycks hoppas att så starka mediciner ska dämpa aggressiviteten (istället för att ta reda på vad utbrotten beror på).

Inger skrev:Håller med rdos och LILITH_ om aggressioner och stress. Att aggressioner är vanliga hos personer med NPF kan ju bero på medfödd stresskänslighet, och/eller ADHD-svårigheter att reglera sina känslor och impulser.

Att paranoida drag tycks vanligt på autismspektrum beror nog på mest på mobbing, då paranoia kan skapas hos personer som blivit väldigt illa behandlade från många olika håll. Till slut tror man att alla vill jävlas och vågar inte lita på någon ("hypervigilance" kallar de det på www.bullyonline.com). Har om och om igen sett sådant ställa till det på olika aspergerforum där det tidigare mobbigoffret läser in icke-existerande angrepp och i värsta fall konspirationer i helt neutrala eller t o m välvilliga inlägg, vilka har oturen att ytligt påminna om något otrevligt/illvilligt/kränkande man tidigare varit utsatt för.

håller med dig inger. finns det yngre med paranoida tankar (känslor eg)?
kanske ett svårt och känsligt ämne men jag tror inte det är vanligt.
problemenen kommer nog senare.

Paranoia har visat sig höra tätt samman med den sämre förmågan till filtrering av sinnesintryck, som delas av många schizoida/schizofrena och många personer med ett eller flera AST. I en artikel jag läste för ett par år sedan hade de t.ex. visat att personer med schizofreni också i normalfasen hade en särdeles god perifer överblick. De kopplade det till hjärnans oförmåga att sortera bort synintrycken från de yttersta kanterna av synfältet. När patienterna gick in i ett psykosskov, så kunde de däremot inte längre lika lätt avfärda intrycken, utan de blev en del av vanföreställningen.

Ökad stresskänslighet och mobbning förstärker nog reaktionen att uppfatta allt som förnims som ett möjligt hot. Vi som har ett AST eller flera utvecklar lätt franska nerver, vad det verkar.