När man ser på teve om autism så kan man lätt få uppfattningen att hela samhället är rörande engagerat i att på alla sätt hjälpa oss. Om man inte vet bättre.

"Varför får vi ingen hjälp" löd rubriken i FA-tidningen. Det hade kunnat gälla mig. Jag hade tiotals om inte hundratals förslag till LSS (och vården) om vad som skulle kunna göras - det var inga fantastiska saker som att resa jorden runt och jag själv skulle vara den siste att tro att ens hälften skulle genomföras. Men inte EN ENDA av idéerna togs till vara.

Det var en strid ström av KAN INTE - VILL INTE - FÅR INTE. Jo, faktiskt, FÅR inte, lagen reglerar precis vad man får hjälpa till med och det som betonas mest av allt är att det ska finnas ett BESLUT. Ditt BESLUT håller på att gå ut (ska skriva en dikt om det!), du ska få ett nytt BESLUT, vi får titta på ditt BESLUT, finns det inte i beslutet så spelar det ingen roll om det finns i verkligheten.

Jag får erbjudanden om allt från munhälsobedömning till inomhusgocart - utom sådant som jag själv säger att jag behöver. Jag behöver kanske inte berätta att man visar om möjligt ännu mindre intresse för det som JAG skulle kunna hjälpa andra med. Till och med utan social kompetens kan jag räkna ut att jag betraktas som komplett värdelös. Man är precis bara en siffra i statistiken - en verklighetens obefintliga motsvarighet till TV-debatter.

Jag är trött på att starta enmanskampanjer men något skulle behöva göras för alla oss som lider i det tysta.

Man har väl skippat kravet på professionella yrkesutövare som kan ta beslut själva och formaliserat det till stämpel på papper av byråkrater med en fyrkantig världsbild. Det offentliga och kanske samhället i stort är inte tillräknliga.

Varifrån kommer dessa erbjudanden och varför? Eller ta emot erbjudandet om inomhusgokart och sälj biljetten mm på något annonstorg och få pengar som kan användas till det du behöver?

De goda sakerna kommer oftast till trots av politiker och samhälle.

Vad är det för förslag som du vill få genomfört som de inte får genomföra?

De får inte behandla för det ska vården göra(men kan inte), de får inte ordna träffar för de vill inte ta ansvar för vad som kan hända då, de kan inte hjälpa till att stöta på om ett brev som kommit bort, ska inte dra hela listan...

Vilka är de?

Och ibland får man ta risker. Även när det gäller att trotsa förbjudna saker om man skall nå framgång.

gadas skrev:När man ser på teve om autism så kan man lätt få uppfattningen att hela samhället är rörande engagerat i att på alla sätt hjälpa oss. Om man inte vet bättre.

"Varför får vi ingen hjälp" löd rubriken i FA-tidningen. Det hade kunnat gälla mig. Jag hade tiotals om inte hundratals förslag till LSS (och vården) om vad som skulle kunna göras - det var inga fantastiska saker som att resa jorden runt och jag själv skulle vara den siste att tro att ens hälften skulle genomföras. Men inte EN ENDA av idéerna togs till vara.

Är det Autism & Aspergerförbundets tidning Ögonblick som du menar?

Nej, det var FA Östergötlands medlemsblad.

Sköt dig själv men ta den hjälp du får, förutsätt inte att du ska få något så blir du aldrig besviken. Förutsätt inte att du ska leva imorgon så blir du glad varje gång du får leva ännu en dag. Förutsätt inget, du är ändå död relativt snart precis som alla andra.

KourosGould skrev:Förutsätt inte att du ska leva imorgon så blir du glad varje gång du får leva ännu en dag.

Memento mori!