Jag är så trött på det här med att allting som avviker det minsta från normen ska klassas som psykiska störningar. Det finns diagnoser för varenda egenskap som man kan tänkas ha som inte anses som normal, både medfödda och förvärvade egenskaper eller drag som sticker ut lite extra i mängden av människor.

Jag känner mig själv inte ett dugg störd eller handikappad. Jag har varit som jag är i hela mitt liv och det känns helt naturligt för mig. Visst är det jobbigt ibland att ha svårt att få vänner, men det finns ingen som är bra på allt. Även de som är supersociala och har massor med vänner har säkert andra problem som jag skulle tycka var handikappande och jobbiga att ha om jag plötsligt skulle få dem mitt i livet.

Det där med störningar är ett påhitt. Vad är det till exempel för skillnad på två barn, helt utan diagnoser, där det ena barnet har talang för matte och löser ett tal på bara några minuter medan det andra barnet inte lyckas lösa talet trots att det får hjälp? Om man förutsätter att inget av barnet har övat på matte, är det förmodligen en skillnad i deras hjärnor som gör att de får olika resultat.
Alla människor har ju hjärnor som är lite olika, så det finns individuella skillnader mellan alla människor som avgör vad de har talang eller medfött svårt för. Men det är när en person har väldiga svårigheter och ligger i ytterkanten som den klassas som störd, onormal.
Det är därför dumt att kalla det för störningar. Säg att personer som har problemet har svårt inom vissa områden istället.

Håller med dig, jag känner mig inte heller "störd". Möjligen blir jag störd av att bli kallad störd...

en sk stördstörning. *kontaktar genast snubbarna som skriver dsm*

Jag är helt normal jag.
Bara lite extra krävande tydligen med vissa saker.
Men jag fixar det ju med ansträngning och ev lite anpassning nu när jag kan få det. Och ingen behöver märka någonting...

Psykisk störning är en juridisk term för om du ska klassas för att dömas till rättpsykiatrisk vård. Du kan ha en omfattande psykisk problematik utan att klassas som psykiskt störd, det är ingen medicinsk term utan visar mer på hur okunnig den som använder ordet är.

Toriagus skrev:Jag känner mig själv inte ett dugg störd eller handikappad. Jag har varit som jag är i hela mitt liv och det känns helt naturligt för mig. Visst är det jobbigt ibland att ha svårt att få vänner, men det finns ingen som är bra på allt.

Gratulerar om det är ditt enda problem! Själv är jag bla empatistörd och ganska illa handikappad av min autismspektrumstörning.