Satt och funderade över en massa saker medan jag såg på Vickans och Daniels kortege: Vad skulle hända om deras första barn hade Downs syndrom? Eller visade sig vara autistiskt? Att bli tronarvinge är det väl inte tal om, men skulle detta barn ändå få stå med och vinka och fotograferas under rubriker som "den nye söte lillprinsen" o dyl.? Eller skulle man göra som man gjorde förr och gömma undan detta barn, glömma det?

Det är ju ändå ganska vanligt att ett barn föds med ett begåvningshandikapp och inom inavlade kungafamiljer måste det väl vara ännu vanligare? I historien har man ju hört talas om kungar som var "sinnessjuka", men jag tror aldrig att jag har hört talas om någon kung eller drottning med ett uttalat handikapp (möjligen med undantag för drottning Kristina som var sned i kroppen och haltade, och drottning Alexandra av Danmark som blev hörselskadad och halt efter någon förfärlig förlossning). Vad skulle man göra i dag om tronarvingen visade sig vara helt "normal" i hjärnan, men hade, låt säga, en uttalad CP-skada eller föddes döv?

Och vad skulle ha hänt om det visat sig att Victoria inte alls intresserade sig för män, utan blev upp över ögonen förälskad i en kvinna? Skulle hon ha tvingats in i ett "normalt, kristligt äktenskap med en man"? Skulle hon ha fått lämna över tronen åt Carl Philip? Två drottningar, det hade man väl aldrig kunnat acceptera?
Vi känner ju till flera homosexuella härskare, men de har antingen tvingats att gifta sig heterosexuellt (Gustav III, Gustaf V) eller inte gift sig alls och konverterat (Kristina).

Man lär ha ignorerat existerande lagar till förmån för rådande samhällsmoral precis som nu för fördömandet av "muhammedanerna".

Sånt här har jag också funderat på. Åtnjuter man en upphöjd position i samhället så har man ju mycket att leva upp till. (Detta gäller såklart inte bara kungafamiljen utan även de andra högt ansedda och förmögna familjerna i riket.)

Kahlokatt skrev:Vad skulle hända om deras första barn hade Downs syndrom? Eller visade sig vara autistiskt? Att bli tronarvinge är det väl inte tal om, men skulle detta barn ändå få stå med och vinka och fotograferas under rubriker som "den nye söte lillprinsen" o dyl.? Eller skulle man göra som man gjorde förr och gömma undan detta barn, glömma det?

Skulle inte gå att gömma undan ett barn med t.ex. downs syndrom i dessa tider. Kanske skulle kungafamiljen kunna vända det till sin fördel och framställa sig som en förebild för andra föräldrar som också har barn med syndromet.

Man måste säga att hovet haft tur med kungabarnen. De gör sig bra på bild och har den rätta utstrålningen för att åka omkring och visa upp sig i diverse sammanhang.

Mycket går inte att gömma undan som förr, men man får inte vara blåögd för det. Fosterdiagnostik fanns inte förr.

Hon har ju dyslexi som sin far, och det lär väl spridas vidare neråt.

Kan ju bara hoppas att dom inte får ett barn med ADHD eller Asperger, det skulle inte gynna vår sak tror jag.

Ett barn som får det stödet och uppbackningen som den ungen lär få, lär knappast bli speciellt representativt för oss andra som får växa upp och de problem vi andra får övervinna.

- Men du kan ju nog bara du vill, se bara på Kronprinsen/sessan, h*n klarar ju det.

Ungefär som hur Viktoria & Daniel skulle vara representiva för alla småbarnsföräldrar i övrigt, och de problem dom kan stöta på.
Tror knappast någon i den familjen kommer riskera utförsäkring heller.

Så även om vissa kanske får mer insikt om "våra" diagnoser", så tror jag inte det skulle bli speciellt positivt i det stora hela.


Det kanske var OT, men ändå...

Danne skrev:Tror knappast någon i den familjen kommer riskera utförsäkring heller.

Nja, de är ju anställda på livstid med garanterad lön så de behöver garanterat inte ha någon kontakt med varken Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen...

Danne skrev:Kan ju bara hoppas att dom inte får ett barn med ADHD eller Asperger, det skulle inte gynna vår sak tror jag.

Jag blir hellre sedd som för normal än för udda.

Nu är ju inte den här kungafamiljen så inavlad. Kungen gifte sig inte med någon släkting utan en helt utomstående "enskild mans dotter", så då kom det in nytt fräscht blod. Och nu gifte sig kronprinsessan med en helt vanlig man från Ockelbo.

Ett värre problem skulle vara om det inte blev några barn alls. En kunglig regents första plikt är att se till att det blir tronarvingar. Om kronprinsessan vore ofruktbar, så går det inte att adoptera. Då blir det inget kungligt blod! (Blodsmystik) Men då får kronan gå till Carl Philip el hans ättlingar.

Vi vet ju vilket bekymmer tronföljden var för Henrik VIII. Det ledde till brytningen med påven, för att han skulle kunna gifta om sig. Han hade visserligen oäkta söner, men det räcker inte med blått blod, tronarvingen måste vara född i äkta säng också.

Om Daniel vore steril, så kan kronprinsessan låta inseminera sig, men det måste i så fall vara hemligt.

Prins Bertil avstod från att gifta sig med sin Lilian för att han måste stå till tjänst ifall något hände kronprinsen. Först när kronprinsen blivit kung och gift sig, kunde Bertil också gifta sig. Men då var det för sent för honom och Lilian att få barn. (Oäkta barn skulle varit en skandal.) Å andra sidan, hade kronprinsen dött utan arvingar så hade ju ändå kungahuset dött ut till slut iom att prins Bertil inte hade någon son.

Den förste Bernadotte blev förresten adopterad av kung Karl XIII. Man kan ju säga att då kom det verkligen in nytt ofrälse blod på tronen. För att bli lite mer kunglig och blåblodig så gifte uppkomlingsätten Bernadotte sen in sig i europeiska kungahus.

Den Habsburgska läppen?
-Glöm det, här kommer Bernadottska hakan!

KrigarSjäl skrev:Den Habsburgska läppen?
-Glöm det, här kommer Bernadottska hakan!