Hej
Som rubriken säger tänker jag skriva mina tankar om hur man själv kan jobba med sig själv och dra nytta av att vara AS.

Ta inte nu allt personligt eller så men ingen än DU kan göra dig bättre och starkare som AS och utnyttja din "talang"

Jag ska försöka förklara!

Redan som barn så kände jag mig annorlunda, det var något som inte stämde.
Jag gilla inte att göra visa saker som andra barn gjorde och skulle man klättra i träd eller hus så tänkt jag mera på vad som skulle kunna hända om det gick galet.

Det ska säga att det är inte alltid som jag lyda mina inre varningar för jag har haft två schack partier med döden när jag var barn, vilka jag har gått segrande ut i från (annars skulle jag inte sitta här och skriva), och eftersom dom händelserna är personliga men hänger ihop med det hela så kan jag berätta.

Första gånger blev jag på körd av en bil och så här i efterhand så vet jag att det var mitt fel, något på andra sidan gatan fånga min uppmärksamhet så jag glömde bort att titta efter bilar, där av hamna jag på sjukhuset.
Den andra gånger höll jag på att förlora schackpartiet med döden och det var när jag föll ner från ett hopptorn och slog i bryggan för att sedan som medvetslös ramla i vattnet, hade det inte varit för två grabbar som drog upp mig så hade jag varit spöke nu.

De var i korta drag vad som hände men dom här händelserna har satt djupa spår i mig vilket har gjort att jag uppskattar livet mera och vet att livet kan ta slut när och så fort som helst.

Nog om det, men hela tiden har jag kännt att jag var annorlund än andra, jag gjorde saker och ting på ett annat sätt men slutresultatet var ändå det samma.

Jag var inte ett flock djur, gilla att vara ensam och göra det jag gillar att göra men även saker som jag inte gillar men var tvunget att göra.

Så under hela min uppväxt tid så har jag känt mig inte som en "grabb" i gänget utan mera som en grabb som är osynlig och står och tittar på dom andra och vet inte hur jag ska tolka det dom säger och gör.

Vi spolar fram tids bandet till för 5 år sedan då jag gick igenom en utredning via utrednings teamet i Liljeholmen, då jag fick reda på att jag var Aspbergare.

Blev jag överaskad av beskedet, nä, det blev jag inte men därimot rätta den ut en massa frågetecken som hade funnits där.
Bland annat varför gör jag saker långsamare än andra men det har fått sig en förklaring, jag är AS.

Efter beskedet att jag är AS så har jag jobbat med själv.
Då undra ni hur eller hur ?

Jo, som ni själva gör och som jag gör så vill man ha det som alltid har haft det som t.ex mattor mina mattor har alltid lägat på samma ställen sedan jag flytta in i min lägenhet men efter diagnosen så flytta jag runt dom i lägenheten, bara för att utmana mitt tvång.

Även det där med att prata med främlingar har jag jobbat med genom att prata med främlingar och då menar jag inte att jag hoppar på folk ute på stan utan när dom kommer till arbetsplats (jobbar som vaktmästare på en skola) så tar jag kontakt med dom och fråga om jag kan hjälpa dom.
Den här grejen var den svåraste grejen att göra för då måste man vara social ta kontakt men det har gått bra.

Då frågar man sig om jag har något knep hur jag jobbar med mig själv?
Japp, jag har några knep som jag till och om vi börja med min när miljö m.a.o min lägenhet så om jag inte städar så gör inge annan det utan vill jag ha det snyggt om kring mig så får jag själv städa.

När man är ute så får man inte bli förbannad över nedskräpningen som är utan se igenom det hela och vill man göra något kan utmana öde och gå med i någon rörelse som städer ute i naturen men jag själv är inte intresserad av det.

Nu kommer vi till att möta människor och det här är hur jag gör, om det funkar för dig så varsågod men så här gör jag.

När jag möter någon ny person så går jag in med ett vänlig bemötande och under dom första tio minuterna så analysera jag vilken typ av människa det är som jag pratar med och ofta är snälla vänliga människor som jag pratar mig och då går jag in i rollen som vänlig person med andra jag blir en sådan person som jag har framför mig.
Skulle jag möta en person som är t.ex arugant så går jag in i rollen som en person som är likadan med andra jag blir en spegel av den person som jag möter.

Då frågar en vän av ordning, funkar det?
Japp, för det mesta, men i bland kan det bli fel och det är inte underligt eftersom man AS men det får man ta.

Så för att summera det hela, utmana dig själv, bär det emot, gör det ändå för du har redan kalkylerat risken en då och det ända är att du kommer att få roligt

Så börja spela teater, ta på dig en teater roll när du möter människor, bli den person du själv vill möta.
Framför alltid håll dig till sanningen säg inte för mycket, utan kommer någon och frågar, har du sagt det här så ska du stå för det utan att behöva skämmas.

Så jobbar jag med mig själv och i bland är det på ren svenska ski-t svårt att bryta rutiner så i bland går det och i bland går det inte.

Just nu har jag konflikt på jobbet men jag hänger inte läpp för det utan funderar på hur jag ska lösa det hela, men det gör på något sätt.

jag försöker också jobba med mig själv, tex om ett viktigt telefonsamtal ska ringas så försöker jag ringa (har telefonfobi), jag har ansvar för ekonomin (altså att betela räkningar i tid vilket jag ibland glömmer men oftast bara nån/några dagar för sent och då brukar dom inte kräva en på extra pengar, men skämmit är det )

jag har gått drama i gymnasiet vilket har hjälpt mig jättemkt, men jag kan inte komma på hur men tex kan jag försöka spegla om jag vill visa att jag är intresserad.

däremot har jag ingen aning om hur jag ska "vinna" över en massa av mina problem, som tyvärr har med att jobba att göra.
jag önskar det skulle finnas hjälp att få (nog för det finns det säkert) men jag har inte hittat den

men jag tycker det är jätteviktigt att jobba med sig själv och det tycker min man med. han jobbar med sig själv hela tiden och han är NT så man behöver inte känna sig jättehandikappad bara för att man vill jobba på sig själv

DruttenSE och rapchic, känner igen massor i det där. Verkligen i detalj.

Jag har kämpat på med det sociala och tvingar mig själv in i lite nya situationer när de kommer. Har instinkten att fly från allt som inte är som vanligt, och det har absolut inte hjälpt mig när jag fallit till föga för min rädsla/ovilja. Lösningen, som jag kom på långt innan min AS-diagnos, är att fortsätta ta små och stora steg och våga lära mig nya situationer och sammanhang. För hur jobbigt det än är första gången blir det betydligt lättare när man gör om det senare. Som vanebunden människa är lösningen att utöka sina vanor och anpassa dem till verkligheten snarare än tvärtom. Det är ingen perfekt metod men har låtit mig utvecklas, om än i långsam takt, och jag fortsätter välja noga vad jag ger mig in i. Krogliv är inte för mig, t.ex. Man får prioritera upp det som är till nytta för en och lägga den lilla energi man har på det.

Telefonfobi har jag fortfarande men har vant mig vid att tala med tjänstemän, reparatörer osv. Det är att gå utanför mallen/mina invanda telefonmönster som det blir jobbigt. T.ex. ringa och be att få lämna tillbaka en vara drog jag mig för i flera veckor.. trodde det var för sent men tvingade mig till ett försök till slut. Det visade sig att de inte tar tillbaka några varor alls (det var en beg. bildel). Hade kunnat spara ångest och min sambos irritation om jag ringt omedelbart i stället för att dra ut på det. Försöker göra det till en lärdom.. men det är s.a.s. långt ifrån första gången jag gör så.

Visst ska man ha realistiska mål, och med AS är det mycket som ligger i vägen för förändring, men mitt grundtips är: sikta ALLTID lite högre och längre än du är bekväm med. Annars stannar du i utvecklingen. Jag tror att vi har potential till mer än vi tror, och det kanske tar "hela livet" att lära komma till den där nivån man ville till när man var 25-30 men det är värt det.

Personligen vill jag aldrig sluta försöka iaf.. att avstanna frivilligt vore att dö inombords.

Hej
Det är tanken bakom att jag skriver som gör, man måste utmana sina fobier eller det man har svårt med men i den takten man själv klarar av men att man utmanar.

Det där med att man ska vara en spegelbild av den pratar är mera att man klär sig en roll, då gör det lättar att prata med folk men det här är hur jag gör och det funkar för mig.


Så utmana så mycket som möjligt, det kan bara bli fel och blir det de så har man lärt sig något.