Hej hej!

Är en tjej på 25 år, tror att jag har asperger och ADD, dock har jag ännu inte fått det på papper men väntar på utredning. Jag har lite funderingar som jag tänkte dela med mig av och höra lite om någon har varit med om liknande eller har tips etc... Så ja, här kommer lite av min livshistoria:

Jag pluggade tidigare till ingenjör, kände mig alltid sämst i min klass och mådde inte så bra på den utbildningen. Tog ett uppehåll och fick tips från en släkting som egentligen inte kände mig så bra att bli förskollärare, jag tänkte att jag skulle tycka det va kul men kände samtidigt att jag nog inte klarar det. Men ville ändå ge det en chans, så för lite drygt ett år sen tog jag ett jobb som vikarie i förskolan. Jobbade där nästan ett år och det är det roligaste jag nånsin gjort. För första gången kände jag att jag faktiskt var bra som jag är, och jag var ovanligt glad och hyper och hade en enorm livslust. Jag var helt slut när jag kom hem visserligen men jag var så otroligt glad och det var så skönt att slippa plugget för ett tag så jag vande mig vid att vara slut efter jobbet. Jag behövde alltid vila när jag kom hem, men efter någon timme ellerså så var jag piggare och hade inga problem att orka med vardagsbestyren. Tvärtom så gick allting ovanligt lätt och snabbt.

Men, efter ca ett halvår så vände det. Jag vaknade alltid trött på morgonen och blev också deppig. Jobbade på ett par månader, sen gick min kontrakt ut och jag gick tillbaka till ingenjörsutbildningen eftersom jag helt enkelt inte orkade jobba mer i förskolan. Skulle ju sjukskrivit mig men det blev inget av det. Var utmattad tror jag iaf, fick som sagt aldrig bekräftat det av läkare dock. Extremt trött, stressad, konstant mjölksyra i benen, ont i rygg, nacke, ben… och ångest, den värsta ångesten jag nånsin vart med om.

Nu har det gått ett par månader och jag mår mycket bättre.
Jag känner fortfarande nånstans i hjärtat att det är i förskolan jag vill jobba. Men, inget arbete är ju värt att riskera hälsan för. Jag kan dock inte släppa att jag nånstans älskar allting på förskolan, jag älskar det arbetet helt enkelt.
Tänkte bara höra ifall nån har erfarenhet av detta och ffa om nån lyckats få ihop att jobba i förskolan en längre tid än vad jag klarade och ifall ni isåfall har några tips eller tankar?

Hej! Jag är en tjej på 26, så kul med en annan tjej i samma ålder Jag har testat praktisera på en förskola samt skola och jag gillade mer att praktisera med äldre barn som man kan relatera till. Jag praktiserade i en klass med 2-3or dvs 9-10 åringar. Men annars så var inte just skola eller förskola min grej, utan jag gillade mer att praktisera i butik. Sen beror ju det på vad du har för diagnos om du har någon, för jag kan inte bara söka jobb, utan jag måste praktisera för att få lönebidrag. Så det finns inget rätt eller fel, folk orkar eller klarar av olika, vissa jag vet med diagnoser har praktiserat i flera år, medan andra kanske hamnar på rätt plats väldigt snabbt och sen blivit anställd fort.

Jag har testat lite olika praktiker så det tog ett par praktiker för att hitta vad jag ville göra - ha inte bråttom heller för det finns de som är 40 år och fortfarande inte vet vad de vill göra