På förekommen anledning - Vad tycker/tänker du om Jesper Juul?

Jag köper inte precis allt han påstår i sina böcker men en del av det har varit till hjälp för mig som förälder. Han visar på att man ska respektera barnet som en egen liten människa och individ. Han är emot alla sorters kränkningar såväl psykiska som fysiska.

Först och främst är det väl just den definitionen han har på "kränka". Att sätta på ett motsträvigt barn overallen för att komma iväg är, enligt honom, att kränka barnet. Istället har han ett gäng flummiga lösningar som jag blir mer och mer övertygad om att karln aldrig har provat på ett barn iaf. Han påstår också med jämna mellanrum att en sådan handling kommer att traumatisera barnet och att man som förälder i princip förstör tjejen/killen för livet.

Trots finns inte heller, enligt honom, utan det är barnet som indikerar att de känner sig missnöjda med situationen eller att föräldrarna har behandlat barnet fel.

Skulle man följa karlns anvisningar så skulle man med största sannolikhet få ett veligt barn som inte har någon som helst respekt för en som förälder (och jo, jag tycker att man ska förtjäna respekt även från barn, det är inget man bara har rätt till för att man är vuxen eller förälder) och som kommer att ha väldigt svårt att hantera motgångar och hård behandling från omvärlden (som vi tyvärr alla träffar på till och från), eftersom det daltats med barnet och inte på något vis stärkt dem i möjligheten att hantera konflikter.

Det enda jag håller med honom om är i princip att man ska respektera sitt barn. Barn är också människor, som bekant.

tahlia skrev:Skulle man följa karlns anvisningar så skulle man med största sannolikhet få ett veligt barn som inte har någon som helst respekt för en som förälder (och jo, jag tycker att man ska förtjäna respekt även från barn, det är inget man bara har rätt till för att man är vuxen eller förälder) och som kommer att ha väldigt svårt att hantera motgångar och hård behandling från omvärlden (som vi tyvärr alla träffar på till och från), eftersom det daltats med barnet och inte på något vis stärkt dem i möjligheten att hantera konflikter.

Jag får inte alls detta intryck av den bok jag läser nu. Tyvärr är det en pocketvariant helt utan sidhänvisningar så jag kan inte gå tillbaka för att citera.

Jag tror precis som du att ett sådant barn inte skulle bli lyckligt i livet men som sagt jag ser inte detta i den nu för mig aktuella boken.

Egentligen finns det inte en enda bok med diverse råd för föräldrar som är alltigenom perfekt överensstämmande med hur jag tänker mig mitt liv som förälder.

Jag kanske kan återkomma om jag kommer på mer av det jag läst/läser. Just nu, efter en hel dags intensivt umgänge med en ettåring är jag ganska trött och väldigt långsam i tanken.

Gör det!

Ingen panik! Diskutera Jesper Juul är ju inte direkt prio ett när man har småbarn och även sig själv (icke att nonchaleras) att ta hand om.

Jesper Juul...

Blev rekommenderad boken Ditt kompetenta barn när dottern var i treårsåldern och extremt trotsig. Läste boken och tyckte att det var många goda råd. Som aldrig fungerade!

Numera, två år senare, utreds dottern på bup för betydligt allvarligare saker än trots. Juuls bok kan vara bra för föräldrar till barn utan aspergers syndrom. Oss andra kan den få att helt tvivla på vår förmåga som föräldrar, vilket jag är övertygad om leder till att vi blir nedstämda och det blir i förlängningen - som alltid när föräldrar mår dåligt - barnet som får lida.

Jesper Juul bör läsas med en brasklapp!

Jag har inte läst Jesper Juul eftersom jag blir allergisk mot allt som haussas och det var så många som tjatade om honom.. Ibland är det lite synd, men när det gäller barnuppfostran känns tips som funkar på vanliga ungar tämligen bortkastade..

Däremot vill jag gärna rekommendera boken Explosiva barn, av Ross Greene, den är tokbra!!