Zombie skrev:Ja, är det någon som har ärligen förtjänat en bra läkare så är det ju du. (Och en del andra regelvidrigt multisjuka jag vet om...)

Instämmer med Gafsan och TK.

TACK! till Dig och alla er andra som gläder sig med mig när jag nu äntligen tycks ha passerat mållinjen efter alla år.

Jag kan inte fatta att det är sant - att jag inte behöver hålla på att bråka med psyk längre. Man får tala med en Klagomur, en sköterska, som är fullståndigt resistent mot argument. Han lovar göra saker, men ingenting alls händer. En fast läkare finns, som naturligtvis aldrig hinner med någonting. Bye, bye psyk! Never again! Slut med degraderingen och att bli sedd som ett psyk-fall, inte en människa utan en slags underart.

De skrev ut mediciner utan någon som helst kroppskontroll! Lyrica - som är knark - ingen kontroll! En multisjuk kan lätt dö under sådana förhållanden.

MIN LÄKARE ringde i morse och sa att natriumhalten var för låg så jag ska lämna nytt prov imorgon. Jag läste en del om natriumbrist idag och insåg att det kan stå för något allvarligt, b l a kan det uppstå som skada efter psykofarmaka. Jag hoppas jag inte dör nu när jag äntligen hittat en egen läkare som bryr sig om min kropp. På psyk glömmer de bort att man inte kan leva utan kropp och att det är en risk att ge knark till människor med svåra somatiska sjukdomar.

Jag har snart varit sjuk i 2 veckor, feber, förlorat rösten, illamående och med fallande natrium -
men MED EN EGEN LÄKARE!

Grattis Debbido!

Jag har en underbar psykiater som ställer upp till 100% och är både kunnig och mänsklig. Känner att jag kan ringa henne när som helst och det är aldrig omöjligt att få en akutkonsultation om det skulle behövas. Jag litar på henne...en av de få i världen jag har förtroende för. Hela mitt behandlingsteam är förresten suveränt utom sjuksyrran som visserligen är trevlig men som glömmer viktiga saker ibland och det sätter en del käppar i hjulet. Det bästa är att de jobbar inom landstinget, inte helt vanligt att de är så bra där efter vad jag har förstått...

Nao skrev:Grattis Debbido!

Jag har en underbar psykiater som ställer upp till 100% och är både kunnig och mänsklig. Känner att jag kan ringa henne när som helst och det är aldrig omöjligt att få en akutkonsultation om det skulle behövas. Jag litar på henne...en av de få i världen jag har förtroende för. Hela mitt behandlingsteam är förresten suveränt utom sjuksyrran som visserligen är trevlig men som glömmer viktiga saker ibland och det sätter en del käppar i hjulet. Det bästa är att de jobbar inom landstinget, inte helt vanligt att de är så bra där efter vad jag har förstått...

Tack Nao!

Ja, jag har bara berättat om NU-sjukvårdens psykiatri. Den är en total katastrof. Nej, den ÄR inte! Boendestödjarna känner sig ensamma och utlämnade. De kan ju inte skicka krisande klienter vidare. De kan inte få kontakt med psyk. Ibland går de ned till psyk och tar till milt våld: "Vi kräver...NU!" När en av dem gjorde detta blev han utskälld och utkastad - av en argsint läkare! Snacka om dåligt samarbete mellan kommunens psykiatri och landstingets!

Psykiatrichefen här påstod att: "Det finns inga fasta psykiatriker i Sverige!" Jag sa att hon hade fel och hänvisade henne till Aspergerforum!

Nao, min bild av åtminståne tandläkare är att de sämsta ofta är de privata, de får helt enkelt inte jobba kvar på de större mottagningarna såsom folktandvården, de har ju förmodligen tillgång till mer utrustning.
Fast finns väl både guldägg och rötägg på bägge ställena.

Min läkare ringde samma dag som jag hade lämnat nytt blodprov för att omtesta natriumhalten. Jag åt några jordnötter på kvällen för att jag blev rädd när jag läst på nätet om att natriumbrist kan vara livshotande tillstånd. Detta påverkade nog testet..

20.30 på kvällen ringde läkaren och sa att resultatet nu plötsligt blivit normalt. Halv nio!!!!!!!!!!!

"Min läkare" är alltså en extremt ambitiös nattarbetande läkare. Bra!

Men, det visade sig idag att de tabletter som låg i apodosen var inte i den överenskomna dosen, så nu söker jag kontakt igen för att fråga om han ångrat sig, om han tycker att det är bättre att jag har hög ångest än hög dos Xanor? Suck! Jag hoppas innerligt att det hela är ett missförstånd. Jag vet att de flesta fasta läkare lider av utbrändhetssymtom. Jobbar man dygnet runt så kan det förstås slå slint.

Nu bävar jag inför testet: Har han råkat ge fel dos eller har han ångrat sig? Är Xanor det ultimata hotet mot mänskligheten eller är det Conserta? KNARK! fY FASEN - KNARK ÄR FAAAAARLIGT, mycket farligare än självmord, eller hur? "En nykter själ i en död kropp". Är det inte så man säger? Eller var det "En sund kropp i en död själ"? Någon som minns?

nano skrev:Nao, min bild av åtminståne tandläkare är att de sämsta ofta är de privata, de får helt enkelt inte jobba kvar på de större mottagningarna såsom folktandvården, de har ju förmodligen tillgång till mer utrustning.
Fast finns väl både guldägg och rötägg på bägge ställena.

Jag blev just påmind om att jag faktiskt också har en tandläkare som jag är otroligt nöjd med! Han är så empatisk, känslig, finlemmad, lätt på handen, skicklig och trevlig - allt på en och samma gång. Jag gissar att han kanske är bög, vilket för mig står för något mycket positivt - en person med lagom blandning av ying och yang. Priserna normala. Han är privat.

Jag har inte stött på någon kvalitetsskillnad mellan det privata och folktandvården. Vet knappt vad folktandvården står för? Vård åt folket? Det är det ju inte. De fattiga har inte råd med tandvård.

Att jag får tandvård nu beror ju på min AS-diagnos. Jag njuter så länge det varar!

Ja....jag hade behov av akut tandvård en gång och de hade inga tider på folktandvården så jag fick tag i en privat tandläkare som verkade ha väldigt gott om tider.

Jag ville dra ut en visdomstand för det var ett väldigt stort hål i den men nej det skulle jag inte behöva göra. Han kunde laga. Sen började han borra på fel sida av tanden och kom även åt intilliggande tand. Efter en stund så insåg han att hålet jag talade om var på insidan av tanden mot tandköttet och bestämde sig i stället för att dra ut den vilket gick fort och lätt.

Efter en tid så lossnade det en flisa av tanden brevid som jag fick gå till Folktandvården och jämna till.

Så visst jag har hört många som är nöjda med sina privata tandläkare men har de alltför generöst med tider kanske man ska vara försiktig..

Bjäbbmonstret skrev:Så visst jag har hört många som är nöjda med sina privata tandläkare men har de alltför generöst med tider kanske man ska vara försiktig..

Det är självklart bra om någon kan rekommendera en viss tandläkare. Jag visste att den jag bokade tid hos hade varit anställd inom sjukhustandvården och var van vid reumatiker och andra infektionskänsliga människor och hur allvarligt det kan bli om man inte ger högkvalitativ vård. Det visade sig att sjukhustandvården som jag använt i ett akut läge hade gett mig ett mycket gott råd!

Väntetiden var faktiskt inte så lång i mitt fall.

En så dålig tandläkare som du beskrev har jag faktiskt aldrig råkat ut för, fast jag vet ju att de finns.

OT men har träffat EN tandläkare jag gillade (har värsta fobin), han finns dock i texas...något långt att åka

Dock hände en grej när jag var där. Hade hela käften bedövad, slurrade och såg konstig i ansiktet ut. Dock inte påverkad mentalt. Så körde hem och glömde bort den där plastpåsen, typ fryspåse, jag fått en saltliknande blandning i då burkarna varit slut. Naturligt vis blev jag stoppad av delstatspolisen den dagen... Var rätt svårt att förklara bort påsen med det vita pulvret i Tur att jag tidigare pryat hos stadspolisen så det löste sig, annars vet jag inte hur det hade slutat.

aspiemelly skrev:OT men har träffat EN tandläkare jag gillade (har värsta fobin), han finns dock i texas...något långt att åka

Dock hände en grej när jag var där. Hade hela käften bedövad, slurrade och såg konstig i ansiktet ut. Dock inte påverkad mentalt. Så körde hem och glömde bort den där plastpåsen, typ fryspåse, jag fått en saltliknande blandning i då burkarna varit slut. Naturligt vis blev jag stoppad av delstatspolisen den dagen... Var rätt svårt att förklara bort påsen med det vita pulvret i Tur att jag tidigare pryat hos stadspolisen så det löste sig, annars vet jag inte hur det hade slutat.

Vilken kul och ovanlig story! Wow! Tur att det gick bra. Hur testade de pulvret? Smakade de på det, blev glada och släppte dig i påtänt tillstånd?

Jag "har" en otroligt bra tinnitus-öron-läkare i Bedford, England. Egyptisk. Han har en liten eko-maskin som snabbt ger objektiva parametrar på tinnitus för den som inte blivit trodd i Sverige. Rekommenderas varmt!

Kanske så det får se ut - en läkare i varje land - den bästa! Det kan vara värt att resa 500 mil för att få nåden att träffa en skicklig läkare!

Det där med tider i Stockholm verkar vara något man säger att man har ont om för o verka duktig.
Ringde några ställlen i Göteborg och där har man tydligen tid vart man än ringer så man kan komma inom de närmaste dagarna.
Jag var faktist beredd att åka när jag hittade ett ställe i Stockholm till slut.

Debbido skrev:Vilken kul och ovanlig story! Wow! Tur att det gick bra. Hur testade de pulvret? Smakade de på det, blev glada och släppte dig i påtänt tillstånd?

Njae, jag försökte stoppa fingret i och sen smaka själv men det gick dom inte med på. Nånstans i röran kom en "kollega" från stadspolisen dit som kände mig. Lite prat hit och dit och minns inte om dom åkte dit eller nån ringde till tandläkaren men iväg kom jag. "mobbingen" jag fick från stadspolisen sen när jag kom till "jobbet" var rätt tuff ett tag.

Edit: det var ju bara salt + något för att rengöra munnen, men det såg ju ut som något annat, speciellt i den påsen.

Jag älskar sagor med lyckliga slut. Vill gärna skapa sådana.

Annars är det inte fel med en smula realism och - man ska ju inte ropa hej förrän man är över bäcken. Det vet jag. Men i mitt fall: Jag trodde verkligen att jag var över bäcken. Trodde att när jag sa: Med hänsyn till att mina förstörda leder inte klarar mer än 70 kg, för då hamnar jag snart i rullstol, och med tanke på att jag nu provat 10 preparat som jag gått upp i vikt av och fått enormt svåra andra biverkningar - kan du då tänka dig att höja den lilla dos Xanor jag haft i 11 år mot tinnitus? Kan jag få ev. 3 mg? Trots att Xanor inte är det allra bästa, men ändå en nödlösning?

"Min läkare" sa: Ja! Och han hade talat med reumatolgen om mitt fall. Så jag kände mig glad och trygg. Med denna krycka tänkte jag nu försöka leva ett mer aktivt liv, utan den förlamande Lyrican. Och jag satte igång att leva igen, gå ut, aktivera mig. MEN, så kom den nya apodosen - med 1,5 mg Xanor i! VA?

Jag tog kontakt med läkaren och undrade på vilket sätt vi missförstått varandra. Han sa: "Du bad om tre tabletter och du har fått tre tabletter."
"Nej, sa jag. Det är inte så jag brukar prata. Jag sa förstås 3 mg, inte 3 tabletter. Det är ju dosen som är viktig."

Jag undrade om han kanske inte hade hört vad jag sa eftersom jag hade så grav influensa att jag knappt kunde stå på benen, hade feber, halsinfektion och en svag, bruten röst? Jag sa också att jag var villig att acceptera en doshöjning på 0.5 mg eftersom han är läkare, inte jag.

Hjälpte det? Nix! Han sa hårt: "Jag ringer psyk!" Jag hade redan förklarat att ingen där känner mig. Psyk har invaderats av stafettläkare, som stirrat på sista sidan i journalerna. Där hade det blivit rejält fel, pga missförstånd (återigen) och att en stafettis helt felbedömde mig.

Jag har arbetat i många månader för att ordna en snäll, förstående, fast läkare. Mailat de översta cheferna till NU-sjukvården. Ställt mig i diverse köer. Skrivit. Ringt. Kämpat. OCH jag är multisjuk, ibland svårt sjuk.

"Min läkare" ringde inte bara psyk utan kastade tillbaks mig till den förfärliga stafettläkare jag träffat en gång. Han sket i detta med övervikt och hade bestämt sig för att dränka mig i Neuroleptika fastän jag inte alls är psykotisk. Detta skulle ju också döda min kreativitet. Förutom att svårt somatiskt sjuka kan dö av sådana tunga prylar.

När jag öppnade brevet fick jag en svår chock och ramlade ut ur den nyfunna livsglädjen totalt. Utan Xanor kan jag inte hålla nere tinnitus och inte skriva musik - då slocknade de nytända lanternorna, som boendestödet tänt, viljan att LEVA, på riktigt. Visst, många kresensitiva längtar efter något lätt balanserade medel - MEN DET FINNS INTE! Epilepsimediciner botar epilepsi, obalans, inte AS! Jävla balans- och lagomsverige! Acceptera mig som jag är i stället!

Nu börjar kampen om igen: Ansvarsnämnden, socialstyrelsen, kriget för att bli sedd som en helhet. Antingen det eller flytta till England och deras husläkarsystem. Det går alltså inte att vara multisjuk i Sverige.

Kommunens psykiatri och landstinget är splittrat. Vården lider av schizofreni, men inte jag. Jag behövde väl inte göra er ledsna med det här, men man vill bara skrika ut sin vanmakt över den katastrofartade svenska sjukvården!

JAKTEN PÅ "DIN LÄKARE" HAR FORTSATT....

Det blev ännu en vårdcentralschef jag råkade ut för. Chefer är ju ofta rätt hårda. Men jag är mjuk. Hon lät mig få mer Xanor på dagen men tog bort mycket av sömnmedicinen. Så då var allt kört i alla fall. Xanor Depot är ingen sömntablett. Det borde hon fattat.

När jag ringde för att säga att jag inte kunde sova på den reducerade dosen blev hon förbannad och sa att hon tänkte remittera mig till "min psykiater", fanns denne inte finns.

Så hade jag blivit utstämplad från två vårdcentraler och avregistrerad från psykmottagningen, som har kollapsat. Efter 8 månader har jag ännu inte fått en kallelse, för jag är ju avregistrerad av chefen för psyk. Psyk orkar inte med mig mer!

IDAG var det dagen D. Jag skulle fråga min reumatologläkare om han ville bli MIN på ett mer omfattande sätt, alltså ta hand om sömnmedicin och lite lugnande på dagen. Jag undrade om han visste att psyk har kollapsat? Jo, det visste han. Att min kropp ett år var täckt av tusen utslag, vilket inte är detsamma som hallucinationer, det visste han också - så HAN SA JAAAA! Jag får det jag hade förut + vissa förbättringar. Gränsen gick vid medicinsk marijuana - men han blev inte arg för att jag frågade i alla fall.



Den här gången vet jag att det är på riktigt eftersom han varit med mig genom diverse svåra operationen och skov. Personkännedom är bättre än en snabbtitt in i datorn. Han VET att ledgångsreumatism hela livet ger psykosocial konsekvenser, vilket psyk inte fattar.

Här är han: MIN LÄKARE Jonel Pasula (längst ned på sidan)

http://www.bms.se/

Han är inte helsvensk, som väl är. Han ser sitt yrke som ett kall. Hur många gör det?

Jag har försökt bromsa glädjen över detta med Stilnoct. Jag har lärt mig att det är först när jag har piller i handen som det är dags att glädjeskutta.

Situationen har länge varit kaotisk, därför att jag saknat insomningstabeltt. Jag har skrivit mina memoarer här under artiklar nätterna igenom, som vissa märkt. Tja, vad ska man göra när man inte kan somna? Eftersom jag bara kan skriva med flyt på nätterna så är det i och för sig bra, men man kan ju inte umgås med annat än katter, igelkottar (illegalt) och hamstrar om man sover hela dagarna och är vaken på nätterna.

Idag fick jag Zolpidem (!) för två veckor!!! Katastrof! Jag hade begärt STILNOCT och inte piratkopian. Så då blir det inte så bra sömn de närmaste två veckorna......

Låt säga att jag och du ska laga fisksoppa. Eftersom jag är fisk så vet jag hur man lagar fisksoppa. Vi har identiska grönsaker och buljong. Min fisk är färsk och din djupfryst. Så lagar vi soppan. Du stormkokar din djupfrysta fisk som blir torr och seg. Grönsakerna blir lite för hårda.
Jag kokar grönsakerna så de blir mjuka, gör en lite maizenaredning och rör ut med lite grädde. Låter den färska fisken sjuda 2-3 minuter eller tills den upplösts i den gräddiga soppan.

Vi har ungefär samma aktiva substanser men min soppa är god och din ätlig.
Ungefär så där ser jag på detta med piratkopior. Jo, den verksamma substansen är samma men hur är piratkopian tillverkad? I alla fall - Zolpidem och Stilnoct är inte identiska.
Stilnoct är mycket starkare. Man blir nockad som namnet säger och man är "still nocked out after 8 hours."

Min reumatolog är duktig på det mesta men kanske inte allting... Nu måste jag be honom skriva om receptet och kryssa för där det står: FÅR EJ ÄNDRAS! Eller var det nu står. Jäkla sjukvård! Jag är glad att jag inte är hjärtpatient som plötsligt får en piratkopia, infarkt och dör. Hur sjutton kan de göra så här utan att fråga oss? Kan de aldrig fatta att det är viktigt HUR man kokar en soppa, inte bara vad man har i den?

Jag får väl sova, så där, men jag får i stort sett vänta på god sömn två veckor till.

Debbido skrev:Idag fick jag Zolpidem (!) för två veckor!!! Katastrof! Jag hade begärt STILNOCT och inte piratkopian. Så då blir det inte så bra sömn de närmaste två veckorna......

Man brukar kunna få originalet mot att man betalar lite mer. När jag hämtar ut mina meds på Apoteket brukar de fråga om jag vill ha originalet eller om det går bra med en kopia. Det brukar bara skilja några kronor.

Så testa att säga till på Apoteket nästa gång. Kan inte tänka mig att det skulle vara några problem.

Råkade ut för samma på apoteket, dom tjaffsa om den där rutan om utbyte, jag sa ja ja men nu är jag här och hur ska vi göra nu osv, inte så lätt att säga till läkaren heller om man inte vet om att rutan finns! Dom var hur griniga som helst och en riktig uppnäsa sa att dettta får jag minsann betala för, detta blir dyrt osv... där stod jag och tänkte gulp 100 extra? 500? 1000? så var det 12 kronor dom bråkat om...

I mitt fall gällde det dessutom något som säljs receptfritt, men använder såpass att jag fått recept för att spara. (utan recept 6 doser runt 100kr, med recept 100 doser 250kr...)

Jag hade en fast läkare på sjukhuset som barn då min astma var väldigt svår.
Men sen dess har jag inte haft nån fast annan läkare.
När det gäller psykiatriker så byter de var 6:e månad här verkar det som och det är extremt jobbigt.

Hej alla!

Problemet identifierat närmare: Min läkare är alltså reumatolog men har tagit på sig den psykiska biten pga obefintlig psykkvård. Hans patienter brukar nog inte ha apodos, men det har jag. Han verkar dålig på att hantera dosrecept. Men jag vet att han kan lära sig. Apodosapoteket stoppar alltid den billigaste medicinen i påsarna numera, så jag får aldrig ens ta ställning till vilket preparat jag vill ha.

De säger att läkaren måste skriva ett vanligt recept så jag får Stilnoct i en burk. Det blir först om två veckor. Han hade också skrivit fel på den andra ändringen. Men jag måste ha två veckors tålamod!

KaospPrinsessan: Jag tror inte man kan bedriva psykiatrisk vård med så täta läkarbyten. Men det är ju så världen ser ut nu: Kaos.

De som är riktigt gamla och svårt sjuka med apodos får väl i fortsättningen nöja sig med piratkopior. Det kan gå åt skogen: "Apokaos!" Har man otur hamnar man i "doshelvetet".

Men piratkopior är det ju inte, de är fullt lagliga, annars säljs de inte på apoteket. Min far får också apodos. I vanliga fall så går det bra med vilket märke som helst, men det finns förstås undantag.

Eftersom apoteket ständigt ska välja den billigaste, så blir det olika märken varje gång. Vilket kan vara förvirrande för patienterna.

I vanliga fall kan man alltså själv bestämma sig för det dyrare märket, men får betala merkosktanden själv.

Skönt iaf att du har fått en läkare som förstår dig (även om han inte förstår byråkratin, men vem gör det?).

Jag ser det som en självklarhet att apoteket ska kunna hantera det där krysset med "får inte bytas ut" eller hur det nu står på recepten.
Om de inte redan kan det så får de helt enkelt börja ta hänsyn till detta kryss, de är inte några inkompetenta personer som jobbar på apoteket.

Alien skrev:Men piratkopior är det ju inte, de är fullt lagliga, annars säljs de inte på apoteket. Min far får också apodos. I vanliga fall så går det bra med vilket märke som helst, men det finns förstås undantag.

Eftersom apoteket ständigt ska välja den billigaste, så blir det olika märken varje gång. Vilket kan vara förvirrande för patienterna.

I vanliga fall kan man alltså själv bestämma sig för det dyrare märket, men får betala merkosktanden själv.

Skönt iaf att du har fått en läkare som förstår dig (även om han inte förstår byråkratin, men vem gör det?).

Jag trodde det var så här: Ett läkemedelsbolag forskar fram en medicin. De tar patent på den. Efter ett visst antal år går patenten ut och andra bolag kan då analysera och tillverka pillret. Jag kallar dessa piratkopior. fel?

Remeron testade jag en gång. Var hungrig 24 timmar/dygn oavsett hur mycket jag år. Många år sedan erbjöds jag, intet ont anande, Mirtazapin som gav mig vrålhunger efter en halvtimme, inte mer. Nå, båda gick jag upp mycket i vikt på så jag hoppade av som vanligt.
Flera betor: Visste inte av Fontex var detsamma som Fluoxetin så jag var nära att dö av kramper innan jag bröt, eftersom läkaren sa att jag skulle få testa en NY medicin..

Min läkare har nu sett till att mina mediciner har blivit rätt. Puh!

Det är inte mycket kvar i apodosen nu, det mesta ligger utanför. Kommer framöver att be om befrielse från den med hänvisning till uteblivna resultat. Överdoser kom ändå - man kan ju lätt spara ihop till sånt. Sedan jag nästan dog 2009 vill jag inte ta överdos, vill inte dö förrän det är dags. Men det är inte apodosens förtjänst. Det är Liemannens förtjänst. Han skrämde upp mig rejält.

Hur ska vi lyckas avslöja myten om att originalet alltid är lika effektiv som kopian?

nano skrev:Nao, min bild av åtminståne tandläkare är att de sämsta ofta är de privata, de får helt enkelt inte jobba kvar på de större mottagningarna såsom folktandvården, de har ju förmodligen tillgång till mer utrustning.

Fast finns väl både guldägg och rötägg på bägge ställena.

Ännu en bild: Jag rekommenderades, som multisjuk, att gå till en privattandläkare som har arbetat inom sjukhustandvården. Då måste han veta mer än de flesta. Jag blev helnöjd med denne tandläkare. Han är bra på ALLA sätt. Nu senast skulle han ta bort en amalgamfyllning. Detta är för mig ett stort riskmoment. Men han borrade runt omkring den och använde tryckluft för att "spruta" ut den ur munnen, vilket lyckades. Om han hade borrat den i bitar hade jag riskerat ambulansfärd.

Min son fick olösliga problem hos en annan privatläkare. Jag bad honom vända sig till min. Genom att slipa fyllningen pedantiskt väl så att det stämde med käkarna försvann tandvärken!