Alien skrev:Jag kommer ihåg när jag bjöd hem min blivande man (dvs han bjöd in sig själv). Han trodde att jag skulle bjuda på mat men han fick bara te och skorpor. (Jag levde typ på yoghurt och smörgåsar, mat åt jag bara på jobbet.) Jag utgick från mig själv, jag var nöjd med te och skorpor, alltså fick han vara det också. Han lärde sig att äta mat innan han besökte mig.

Ja det hade kunnat ske hos många, jag med. Men det var ju ett bra test, egentligen, för han stannade med dig, trots bara te och skorpor.

En annan aspekt på det hela, har du testat att vända på resonemanget?
Antog han att du tar för dig och känner dig som hemma om ni klickade riktigt bra och vad jag menar då att fråga & förstå situationen och då _inte_ genom att testa att ta en riktigt fin vinflaska från källaren då lätt blir fel.

Alien skrev:Jag kommer ihåg när jag bjöd hem min blivande man (dvs han bjöd in sig själv). Han trodde att jag skulle bjuda på mat men han fick bara te och skorpor. (Jag levde typ på yoghurt och smörgåsar, mat åt jag bara på jobbet.) Jag utgick från mig själv, jag var nöjd med te och skorpor, alltså fick han vara det också. Han lärde sig att äta mat innan han besökte mig.

Jag har gjort något liknande, fast ännu mer ”spartanskt” än så När jag precis hade flyttat hemifrån hade jag en besatthet av att leva ekonomiskt (eftersom jag var panikrädd för dålig ekonomi, att bli hemlös osv). Det hade blivit en självklarhet för mig att äta typ knäckebröd med kvarg, och jag bjöd därför min min dejt på samma sak, jag tänkte helt enkelt inte längre. Min blivande pojkvän blev mycket stött av detta och visade det direkt på ett inte så trevligt sätt, och jag fick äta upp det resten av relationen (idag skulle jag ha dumpat honom fortare än kvickt. Absolut att jag vid en närmare eftertanke förstår att man blir stött av en sån sak, men om man i princip tappat respekten för någon liksom kroniskt går man ju inte in i en relation med denne för att utnyttja situationen maximalt).

Med det sagt, TS är det glasklart att du inte är det minsta lik mitt ex, du är nog raka motsatsen, och jag tycker inte du behöver ursäkta dig, det är klart en rimlig förväntan och inget stort krav att önska sig lite effort och att man blir bjuden på något gott. Du behöver inte känna att du borde ändra ditt sätt att tänka, eller sänka dina förväntningar tycker jag. Det är viktigt att du inte utplånar dina (högst rimliga) åsikter för någon annans skull.

Jag tolkar det som att det var lite känsligt för honom hur du tog upp det kanske (?), men inte heller det lättaste för dig hur du ska ta upp det om du var nojjig över situationen (och det är en hel vetenskap att uttrycka sig i en känslig situation, jag lärde mig genom många års tragglande av en terapimanual och det finns ju massa pusselbitar att tänka på). Kanske bra om du väntar och ser om det du redan sagt sjunker in när hans defensivitet lagt sig (vilket den lär ha gjort vid det här laget förhoppningsvis), att du då skulle kunna förklara det du skriver här.

Men egentligen kanske det mer ligger på honom att återkomma och visa att han tänkt på det du skrev till honom om att du tyckte att det var för lite effort. Du borde nog kunna förvänta dig att han kan ta ett steg ur sin defensivitet och fundera på vad du menade och sen återkomma tycker jag.

Det känns också som att han triggar en massa övergivenhets-issues för dig också? (om jag uppfattar dig rätt). Och grejen är den att de känslorna kan vara ”falsklarm” (som triggas av att han bara är clueless) men det KAN också vara en sund signal om att något med relationen de facto är ”off”. Men det kan ju inte vi svara på, så du behöver ta reda på mer information (fast det har du kanske redan fått, och en tystnad efter en uttryckt önskan om mer effort är också information).

Diagnos som man får är baserad på de svårigheter man har. Först när svårigheterna har satts in i sitt sammanhang och olika orsaker till svårigheterna har övervägts blir det möjligt att ge en diagnos.

Det du beskriver är hans beteende, en person som (gissningsvis) inte har dig i tankarna lika ofta som du har honom i dina.

Om jag bjuder hem en special person så skulle jag planera inför den dagen, typ, städa, handla något gott och allmänt se till att personen har det bekvämt och trevligt.

I slutändan är det hans beteende som visar dig om han gillar dig så som du gillar honom, och du vet hur man beter sig när man gillar någon.

Sen tycker jag detta var bästa tipset

Furienna skrev:Som sagt, TS måste nog ta ett allvarligt snack med honom och förklara hur hon känner.
Sedan låter hon hans reaktion avgöra om hon ska satsa vidare på den här killen eller inte.

Ahurra skrev:Diagnos som man får är baserad på de svårigheter man har. Först när svårigheterna har satts in i sitt sammanhang och olika orsaker till svårigheterna har övervägts blir det möjligt att ge en diagnos.

Det du beskriver är hans beteende, en person som (gissningsvis) inte har dig i tankarna lika ofta som du har honom i dina.

Om jag bjuder hem en special person så skulle jag planera inför den dagen, typ, städa, handla något gott och allmänt se till att personen har det bekvämt och trevligt.

I slutändan är det hans beteende som visar dig om han gillar dig så som du gillar honom, och du vet hur man beter sig när man gillar någon.

Sen tycker jag detta var bästa tipset

Furienna skrev:Som sagt, TS måste nog ta ett allvarligt snack med honom och förklara hur hon känner.
Sedan låter hon hans reaktion avgöra om hon ska satsa vidare på den här killen eller inte.

Att jag kunde vara så klok!

Men allvarligt, jag skulle nog vilja veta hur det gick för TS.

TS kanske har blivit ett mellanting av tvål och lampskärm?