När jag var ca 16år fick jag ett klart AS diagnos från personen som gjorde testet åt mig.

Efter det har jag fortsatt haft jobbigt i skollivet och i livet annars också men äntligen nu har jag börjat acceptera att jag verkligen är "handikappad" då jag antar att man kan säga att min högra hjärnhalva är ganska svag medan min vänstra är hyperstark(är väldigt bra på mattematik samt visuell förmåga samt allt annat som finns där ).

Efter gymnasiet så började jag studera på universitet men det var ett misstag det var alldelles för stort och många människor samt jag kände aldrig att jag tillhörde gruppen, kan väl säga att den mobbningen/utfrysningen jag fått utså från samhället i min ungdom gjorde inte saken bättre, för medans generellt så pratar man ju om mobbare och de mobbade medans i mitt fall så nu i efterhand i facit i hand känns det som om alla mobbade mig, det är ju inte lätt att inte vara ett "socialt djur" på samma sätt som alla andra, jag har mina begränsningar och kan snart förhoppningsvins vara mogen att erkänna dem för mig själv.

Så efter några månader sjukskrev jag mig själv samt efter tag började jobba något "kommun bidrag" jobb, inte verklig jobb då betalningen var 2-3500:- i månaden, men jobbigt var det.

eftersom jag fick väldigt lite betalt så kände jag mig värdelös och fick höra om en kortare utbildning och som tydligen skulle handla väldigt mycket om mattematik, vad bra tänkte jag. kriterierna är inte så värst höga men mycket matte, det här borde jag fixa.. ack så fel jag hade.

det gick bra i över ett år men en dag var det som att få en dödstöt jag insåg plötsligt att när jag kunde vara social och klara av arbetsuppgifterna samt ansåg mig vara kapabel och tillräckligt social så lurade jag inte bara alla andra utan i främsta hand mig själv,

jag är en ganska attraktiv ung man så väldigt många tjejer som blir attraherade av mig, faktumet att jag insåg att jag kanske blir aldrig kapabel att få kontakt med dessa tjejer gjorde att jag kunde inse min tragiska situation/liv. dock så har jag svårt att kommunicera med de och faktumet att jag inser hur fuc*ed upp mitt liv egentligen är gör mig väldigt deprimerad, jag har aldrig haft något relation med en tjej någonsin och det känns som att tiden rinner iväg(även fast jag är ung). det är inte de andra människorna som gråter på nätterna när de inser att ingenting i min identitet är verkligt, utan jag, det känns som om jag har burit i falsk mask i dessa år, Jag har gråtit ganska kraftigt 2-4ggr under de senaste 7-10dagarna och det har varit när jag har insett hur ensam och hatad jag är, skadad min själ är och hur förstörd jag känner mig.

Det känns som om samhället "våldtog" mig, allt känns bitvis som en enda j*vla mardröm som jag vet inte när det tar slut.

överallt är det leende folk som kollar på mig vissa är trevliga mot mig men min rädsla gör att jag är otrevlig mot dem samt att för eller senare kommer jag få alla emot mig.

Du kanske borde prova en medicin?

Annars förstår jag dig precis, men du måste ändå ha hopp och tro.
Se dig som ett land, en arme, en president för landet.
Jag spelar olika såna roller egentligen, ngt jag vet jag inte om det finns.

Det kanske känns mindre hopplöst att träffa andra som liknar dig. Har du öht haft kontakt med andra som har AS?

Ska man umgås i NT-världen så måste man ha en "social mask". Det brukar kallas "social kompetens". Man vinner inget med att vara otrevlig. Men du kanske behöver vila från alltför ansträngande umgänge ett tag.

Livet behöver iaf inte vara förstört bara för att man har AS. Men saker och ting kanske tar lite längre tid för oss.

Jag hade vad jag kallar en mask, under en lång tid till jag tog slut. Jag har aldrig varit ihop med någon tjej. Så jag vet hur det är.
Det låter som en depression. Jag har medicin mot det och det fungerar bra. Man får visseligen inte en tjej med tabletterna, men man kan se saker lite ljusare.
Kan du inte få hjälp med att "göra" rätt med tjejer via LSS. Alltså typ socialiseringshjälp.

Det funkade inte för mig att bära mask. Jag försöker släppa fram mig själv mer och mer.

Träffa andra med AS. Det känns jättebra att umgås utan alla dessa sociala krav.