Idag ska jag påbörja SSRI-behandling. Jag har haft problem med ångest och depression i halva mitt liv men jag har alltid tackat nej när läkare och psykologer rekommenderat antidepressiva. Det huvudsakliga skälet till att jag tackat nej tidigare är att jag är otroligt rädd för att medicinerna ska förändra min personlighet och mitt sätt att tänka. Oroar mig för att jag inte ska känna igen mig själv eller att jag inte ska kunna tänka ordentligt osv. Ibland tror jag till och med att jag är rädd för att må bättre. Jag har mått dåligt så länge att det känns som att det dåliga måendet är en del av mig numera. Missförstå mig ej! Jag vill inte vara deprimerad och ha ångest men jag är rädd att jag inte ska känna igen mig själv. Jag är rädd för och obekväm med förändringar (i allmänhet) och även om jag inte alltid förstår mig på mig själv så känner jag mig själv väldigt väl och jag är rädd för att förlora det. Jag är även rädd för att gå upp i vikt då jag redan är överviktig och gör mitt bästa för att gå ner i vikt. Men ja, att min personlighet ska förändras är det jag är mest rädd för.

Jag inser att det antagligen är ett dåligt och ohälsosamt sätt att se på saken. Jag har mått fruktansvärt dåligt de senaste två månaderna. Jag blev diagnosticerad med måttlig (på gränsen till svår) depression och utmattning och har haft mycket ångest och panikattacker. Har inte fixat att leva ett normalt liv och de senaste dagarna har det känts som att jag håller på att förlora förståndet. Efter två panikattacker inom ett halvt dygn bestämde jag mig för att det nu kanske är dags att prova antidepressiva och att gå med på att sjukskriva mig resten av terminen (vilket också har rekommenderats).

Så, idag är det dags. Ska åka till apoteket och hämta ut Sertralin under förmiddagen och ta medicinen ikväll. Jag tror att jag måste göra det här på det enda sätt jag är relativt bekväm med: jag får se det här som ett experiment. Jag tänker dokumentera processen i ett dokument på datorn och hålla stenkoll på mig själv så att jag inte förlorar kontrollen. Tänker föra någon typ av logg över hur jag mår, mina tankar, eventuella insättningssymptom, eventuella biverkningar osv.

Jag vet att det kanske är löjligt att vara så djävulskt rädd för några små piller men det är så det är för mig. Tror ni att jag behöver vara rädd för att min personlighet eller mitt sätt att tänka ska förändras? Är det någon av er som varit med om något sådant?

Jag känner igen mig lite i vad du skriver, dock ville jag pröva "lyckopillren" fösta gången jag drabbades av depression eftersom jag hade läst om hur bra de var. Jag mådde sakta bättre efter att ha börjat med dem men jag kan inte säga om det var själva behandlingen med antidepressiva eller tiden som gjorde att depressionen eller det dåliga måendet läkte ut.

Efter den första behandlingsepisoden med antidepressiva blev jag mer skeptisk till att medicinera då jag fått reda på riskerna med antidepressiva läkemedel samt att jag kommit fram till att jag helst vill leva utan att behöva medicinera i så hög grad som möjligt. Jag vill vara medicinfri och istället har jag tänkt att jag vill eller måste lära mig att hantera mina svårigheter och problem samt livet utan att ta till mediciner. Det har gått skapligt bra tycker jag, har mått dåligt till och från men tycker att jag har blivit mer erfaren och stabil med åren och åldern. Jag är dock betydligt äldre än dig och i din ålder mådde jag ju sämre, hade problem med panikångest och så.

För att motverka depression kan man ägna sig åt att promenera dagligen, helst i lugna och harmoniska miljöer som i skog och natur, att göra det kan vara lika effektivt som att behandlas med antidepressiva i alla fall om man har en lindrig depression. Sedan ska du försöka att göra saker som du mår bra av och som får dig att bli på bra humör, harmonisk o.s.v. och inte tvinga dig till att exempelvis umgås med människor som har en negativ inverkan eller som stressar dig på något sätt. Lyssna på glad musik, tänk på trevliga saker, händelser i ditt liv samt upplevelser som du tycker har varit trevliga, kanske resor du har gjort o.s.v.

Panikångesten har jag lärt mig att hantera på egen hand, utan hjälp av psykiatrin. Först och främst så har jag lärt mig vad det handlar om, vad en panikattack innebär, så att jag inte är lika rädd för att drabbas längre och sedan finns det knep som man kan pröva för att försöka lindra eller häva en panikattack, se post här:

post959009.html#p959009

Jag äter i dagsläget ingen psykofarmaka och har inte gjort det på många år.

En sak som är skrämmande med antidepressiv behandling är att man kan må mycket sämre i början, de första veckorna, det måste man vara medveten om.

Jag känner för övrigt också att jag inte vill förändra min personlighet eller ha effekten eller känslan av att bli mer avtrubbad känslomässigt, något man kan uppleva då man tar antidepressiva.

Jag instämmer med föregående inlägg. Har liknande erfarenheter och dragit samma slutsatser.

Förstår inte riktigt vad ni försöker säga. Att jag inte borde medicinera?

Jag tänker att det är bra att du är försiktig och att du tänker dokumentera noggrant vad som händer.

Jeg har ikke personlig erfaring med dette, men det høres ut som du er reflektert og har kontroll. Du nevner jo at du dokumenterer prosessen nøye, så du fanger helt sikkert opp eventuelle endringer.

Neutrino skrev:Förstår inte riktigt vad ni försöker säga. Att jag inte borde medicinera?

Tycker att du ska prova dem. Du kommer ju inte att äta dem resten av ditt liv. Har inte erfarenhet av dem själv, men min ex sambo åt dem och blev helt utan panikångest och sin agorafobi på ganska kort tid. Hon åt dem i kanske 1 år sedan trappade hon ner och behövde dem inte mer...

Ericus skrev:Jag tänker att det är bra att du är försiktig och att du tänker dokumentera noggrant vad som händer.

Jag tänker vara så noggrann som möjligt och försiktig är jag alltid (kanske till och med lite för försiktig ibland).

Batte skrev:Jeg har ikke personlig erfaring med dette, men det høres ut som du er reflektert og har kontroll. Du nevner jo at du dokumenterer prosessen nøye, så du fanger helt sikkert opp eventuelle endringer.

Ja, precis. Jag borde inte missa några förändringar. Vad tycker du/ni är acceptabla negativa förändringar (biverkningar osv) vid behandling med SSRI? Hur mycket ska man stå ut med innan man börjar fundera på eventuellt byte av medicin?

antonius skrev:Tycker att du ska prova dem. Du kommer ju inte att äta dem resten av ditt liv. Har inte erfarenhet av dem själv, men min ex sambo åt dem och blev helt utan panikångest på ganska kort tid. Hon åt dem i kanske 1,5 år sedan trappade hon ner och behövde dem inte mer...

Ja, jag ska nog prova dem. Hoppas jag vågar bara.

Neutrino skrev:

Batte skrev:Jeg har ikke personlig erfaring med dette, men det høres ut som du er reflektert og har kontroll. Du nevner jo at du dokumenterer prosessen nøye, så du fanger helt sikkert opp eventuelle endringer.

Ja, precis. Jag borde inte missa några förändringar. Vad tycker du/ni är acceptabla negativa förändringar (biverkningar osv) vid behandling med SSRI? Hur mycket ska man stå ut med innan man börjar fundera på eventuellt byte av medicin?

Jeg klarer dessverre ikke å gi et godt svar på dette.

Du er spesialist på deg selv. Jeg tror du er best kvalifisert til å definere hvilke forandringer som er akseptable for deg.

Neutrino skrev: Vad tycker du/ni är acceptabla negativa förändringar (biverkningar osv) vid behandling med SSRI? Hur mycket ska man stå ut med innan man börjar fundera på eventuellt byte av medicin?

Lita på din egen känsla och vad du anser vara acceptabelt.

Ni har rätt. Min plan är helt enkelt att börja ikväll, dokumentera allt noggrant, se vad som händer och sedan trappa ner och avbryta om jag tycker att eventuella biverkningar inte är OK.

Känner mig nervös.

Neutrino skrev:Ni har rätt. Min plan är helt enkelt att börja ikväll, dokumentera allt noggrant, se vad som händer och sedan trappa ner och avbryta om jag tycker att eventuella biverkningar inte är OK.

Känner mig nervös.

Lycka till!

Det kommer att gå bra...

Blir lite nojig när jag läser igenom bipacksedeln. Upp till 1 på 1000 personer har rapporterat biverkningar som exempelvis hjärtattack, koma, cancer, osv. Har av någon anledning haft ganska mycket hälsoångest på sistone, vilket inte hjälper just nu (eller någonsin). Men ja, förhoppningsvis går allt bra.

Bibacksedeln ska man inte ta för ordagrant. De vanliga biverkningar - okej, det kan förekomma. Men när det gäller dem ovanliga så tror jag de skriver dit allt som NÅGON har fått nån gång, och där det inte ens är säker att medicinen är orsaken. De vill inte bli stämda, så de tar med allt.

Jag tar själv SSRI-medicin, började när jag hade en utmattningsdepression. Hade jobbigt i början med biverkningar - jag mådde illa i tre månader, sen släppte det. Men effekten var bra, det hjälpte mot depressionen och det hjälpte t.o.m. mot mina ADHD-symptom (det är Venlafaxin som kan vara bra för ADHD också, framför allt för motivationen). Så numera tar jag det dels för motivationen och dels för att jag faktiskt vågar säga ifrån om folk jävlas med mig. Det gjorde jag inte innan. Och visst, man kan säga att det har förändrat personligheten lite, men jag tycker det är positivt. Just det - det har förändrat nåt mer - jag är lite mer stabil i humöret nu, dvs. svänger inte i humöret lika mycket. Det är nog också vanligt att folk med ADHD gör lite grann (dock inte lika mycket som folk som är bipolära).

Jag har läst en bok om det som min dåvarande läkare också tyckte var en bra bok. Den hette i originalet "listen to Prozac". Och det handlar hur olika personer upplever effekten av SSRI-preparat, att vissa även använder det för att ändra sin personlighet till det som de själva vill ha. Man kan säga att det är det jag gör också - jag blir mer motiverad, lite piggare och vågar mer att stå på mig, och det är därför jag fortsätter att ta det. Jag frågade också läkaren då om det var någon fara med det. Hon tyckte inte det, men sa att man ändå ska vara insatt i och medveten vad man gör.

Annars, rent praktiskt: Du kan alltid testa och om det inte känns bra, är det bara att sluta igen. Eller prova ett annat preparat. Jag provade en annan medicin först, som jag fick huvudvärk av, blev trött, mådde bara inte bra. Jag slutade efter några dagar. Man får ju alltid väga nyttan mot biverkningarna.

Jag blir alltid lugnare av att ha all fakta. Om du fungerar likadant så läs i FASS så ser du att de biverkningarna du är rädd för, t.ex ändrad personlighet inte står med där. Läs på om medicinen, men undvik forum, vem som helst kan skriva vad som helst i ett forum. Skriv en lista på de frågor du har och ställ till läkaren.

Liljan skrev:Jag blir alltid lugnare av att ha all fakta. Om du fungerar likadant så läs i FASS så ser du att de biverkningarna du är rädd för, t.ex ändrad personlighet inte står med där. Läs på om medicinen, men undvik forum, vem som helst kan skriva vad som helst i ett forum. Skriv en lista på de frågor du har och ställ till läkaren.

Det är dock känt att läkemedelsföretagen underlåter att rapportera in alla kända biverkningar. Enl. Peter Gøtzsche, Dödliga mediciner och organiserad brottslighet : hur läkemedelsindustrin har korrumperat sjuk- och hälsovården, är detta mycket vanligt. Han är läkare i internmedicin i Danmark och verksam vid Nordic Cochrane Centre, så det han skriver är att betrakta som seriöst.

Jag märkte varken positiv eller negativ påverkan av SSRI. De är som sockerpiller.
Enda effekten var att jag gick upp 25 kg i vikt.

Jag tyckte inte jag märkte så mycket verkan av SSRI-tabletterna, förutom att jag mådde illa ett par dagar i början. Så efter en tid slutade jag med dem. Samma biverkningar återkom när jag slutade.

Men däremot märkte jag då en skillnad i humöret. Plötsligt var alla människor idioter och jag blev rasande på dem. Tabletterna hade tydligen dämpat mina känslor. Vilket ju kan vara bra om man har känslor av stark depression och ångest.

Nu äter jag inte längre några tabletter för mitt psykiska välbefinnande, däremot mot en del fysiska sjukdomar. Alla verksamma tabletter har också biverkningar, man får väga det goda mot det onda.

Neutrino skrev:Ni har rätt. Min plan är helt enkelt att börja ikväll, dokumentera allt noggrant, se vad som händer och sedan trappa ner och avbryta om jag tycker att eventuella biverkningar inte är OK.

Känner mig nervös.

Lykke til!

Neutrino skrev:Blir lite nojig när jag läser igenom bipacksedeln. Upp till 1 på 1000 personer har rapporterat biverkningar som exempelvis hjärtattack, koma, cancer, osv. Har av någon anledning haft ganska mycket hälsoångest på sistone, vilket inte hjälper just nu (eller någonsin). Men ja, förhoppningsvis går allt bra.

Var tacksam att du inte har AD/HD och tar ADHD-medicin för där har du plötslig död som en biverkning. Det är sant jag skojar inte.

Jag tar SSRI och upplever dem som "snälla". Jag har typ inga biverkningar (kanske minskad sexlust, men jag tror att det har andra orsaker). Svårt att säga om min personlighet har ändrats på något sätt, annat än att de depressiva symtomen har minskat, jag tror inte det.
Däremot misstänker jag starkt att jag skulle vara död genom självmord vid det här laget om jag inte hade tagit dem.

Jag förstår din osäkerhet och rädsla, men tycker absolut att det är en bra idé att testa. Om du får biverkningar som du inte kan acceptera, eller inte upplever effekt, så sätter du ut dem och prövar kanske en annan sort. OBS att man måste ha lite tålamod innan effekten sätter in, men det har din läkare säkert upplyst om.

Jag tog dem mot depression. Jag hade inte panikattacker.

Batte skrev:Lykke til!

Tack!

slackern skrev:Var tacksam att du inte har AD/HD och tar ADHD-medicin för där har du plötslig död som en biverkning. Det är sant jag skojar inte.

Jävlar. Låter extremt läskigt.

Fröken Fräken skrev:Jag förstår din osäkerhet och rädsla, men tycker absolut att det är en bra idé att testa. Om du får biverkningar som du inte kan acceptera, eller inte upplever effekt, så sätter du ut dem och prövar kanske en annan sort. OBS att man måste ha lite tålamod innan effekten sätter in, men det har din läkare säkert upplyst om.

Ja, läkaren sa att det kan ta upp mot 4-6 veckor innan man känner av någon effekt och att biverkningar kan vara något man känner av de första 2-3 veckorna men att de ofta går över eller minskar i intensitet efter det.

Oh well, tog precis min första tablett. Jag hoppas innerligt att det här kommer att gå bra. Kanske fortsätter att skriva i denna tråd med lite uppdateringar om det är OK. Kan vara skönt att "skriva av sig" lite ibland.

När jag började med Sertalin så mådde jag sämre ett tag och fick tillfälligt diarré.

Skulle du må sämre, Så ska du vara medveten om att det är tillfälligt och går över.
Det är en tillfällig pärs som är värt det när man väl börjar må bättre.

Jag vet inte hur det blir för dig men jag kunde definitivt fokusera mycket bättre jämfört med innan jag började äta sertralin. Fast det tog ett tag, var som att långsamt återhämta sig från en långt utdragen mardröm. Det kan kännas utmattande. men samtidigt sinnesro... inte total sinnesro men om man jämför med att inte känna det alls så är det en klar förbättring.

Nu äter jag inte längre men nu när det gått ett tag och jag ser tillbaka så tycker jag det var värt det för att ge tid åt att lära sig hantera känslor bättre.

Så... "håll ut" är väl lättare sagt än gjort men jag vet hur det känns att börja med sertalin och jag klarade det. Det kommer du också göra.