Har du redan testat enbart sjukskrivning som "medicin" under en period? Har du redan testat att helt vila från studierna och från de krav som de innebär för dig i din vardag?

Braincandy, hur lång tid tog det för dig innan du började få insättningssymptom? Jag vaknade precis efter att ha sovit i 3 timmar och har nu mycket ångest. Eftersom det bara var lite mer än 6 timmar sedan jag tog min första Sertralintablett så tror jag kanske inte att ångesten är en biverkan utan mer att jag har ångest över hela situationen, men ändå. Hur lång tid tog det för dig? (Inser att det skiljer sig från person till person.)

Flinta, man skulle kunna säga att jag har testat det, ja. Har inte varit officiellt sjukskriven men jag har inte varit i skolan på ca två månader. Har inte klarat av det så jag har bara varit hemma och vilat. Gissar att jag skulle ha mått ännu sämre om jag hade tvingat mig själv att studera under tiden jag mått så här dåligt men det verkar inte ha hjälpt tillräckligt att "bara" vara sjukskriven.

Neutrino skrev:Braincandy, hur lång tid tog det för dig innan du började få insättningssymptom? Jag vaknade precis efter att ha sovit i 3 timmar och har nu mycket ångest. Eftersom det bara var lite mer än 6 timmar sedan jag tog min första Sertralintablett så tror jag kanske inte att ångesten är en biverkan utan mer att jag har ångest över hela situationen, men ändå. Hur lång tid tog det för dig? (Inser att det skiljer sig från person till person)

Jag tror det tog cirka 3-4 dagar innan jag fick insättningssymptom.

Hos hjärnskadade patienter t.ex. Vid Stroke förbättras kognitionen av Ssri. Äter dem själv och tycker att jag blir mindre förbannad och kan tänka efter bättre. Bara en tanke.

Siggelina skrev:Hos hjärnskadade patienter t.ex. Vid Stroke förbättras kognitionen av Ssri. Äter dem själv och tycker att jag blir mindre förbannad och kan tänka efter bättre. Bara en tanke.

Du har inte upplevt ev viktökning?

Inte av medicinen. Kanske ett par kilo av bättre matlust när man känner sig lugnare och stabilare

Siggelina skrev:Inte av medicinen. Kanske ett par kilo av bättre matlust när man känner sig lugnare och stabilare

Ok

Hur går det för dig, Neutrino?

Jag har inte postat i den här tråden tidigare - jag har ingen egen erfarenhet av SSRI eller liknande, så tyckte inte att jag hade något att komma med. Men jag vill säga att jag känner igen det du sade i första posten så väl: jag är också väldigt nojig för biverkningar och dessutom orolig för att mediciner mot psykiska besvär ska ändra personligheten. Jag tycker att du är modig.

Jag inser ju förnuftsmässigt att det kan vara väldigt bra att medicinera när man mår riktigt dåligt. Så jag hoppas att du har det bra/bättre?

ankhat skrev:Hur går det för dig, Neutrino?

Jag har inte postat i den här tråden tidigare - jag har ingen egen erfarenhet av SSRI eller liknande, så tyckte inte att jag hade något att komma med. Men jag vill säga att jag känner igen det du sade i första posten så väl: jag är också väldigt nojig för biverkningar och dessutom orolig för att mediciner mot psykiska besvär ska ändra personligheten. Jag tycker att du är modig.

Jag inser ju förnuftsmässigt att det kan vara väldigt bra att medicinera när man mår riktigt dåligt. Så jag hoppas att du har det bra/bättre?

Jag mår faktiskt ganska dåligt just nu. Tog tablett nr 4 för några timmar sedan och jag tror att jag nu börjar känna lite biverkningar. Det började lite igår men idag är det värre. Huvudvärk, yrsel, lite illamående, muntorrhet och (värst av allt) ökad ångest. Har börjat utveckla någon slags rädsla för att dö i sömnen och vågar nu inte sova för jag inbillar mig att jag kommer sluta andas eller att hjärtat kommer sluta slå. Har inte ens vågat ta det jag brukar ta för att sova (propavan och theralen) nu ikväll. Känner mig väldigt konstig i kroppen på något sätt och vet inte vad jag ska göra. Svårt att förklara. Känner inte igen denna typ av känsla/ångest.

Kan inte med säkerhet veta om det är medicinen som gör att jag känner så här men vet inte vad det skulle vara annars.

Det låter ju, milt sagt, inte så kul.

Vi känner inte varandra, så jag kan självklart inte säga vad du ska göra för att hantera det här. Men det här är vad jag skulle göra (som kanske, kanske inte hjälper dig något - förhoppningsvis kan det hjälpa lite).

Jag skulle gå och lägga mig i alla fall. Sedan verkligen känna hur den här nya, otäcka känslan/ångesten känns. Kanske "fråga" den vad mer den kan göra? (Då brukar ångesten i mitt fall inte ha något svar, ångest har sällan något mer än just själva åmgesten att komma med). Göra mig bekant med känslan/ångesten. Det kan plocka bort obehaget av att inte känna igen den sen tidigare.

Jag skulle ha telefonen brevid sängen. Det är riktigt otäckt att oroa sig för att dö i sömnen, men jag skulle lita på att kroppen säger till på skarpen om det verkligen blir fara å färde. Vi är ganska sega, hur illa det än känns.

Och så ska du tänka på att jag, och säkert andra som läser din tråd, tänker goda tankar för dig.

Neutrino skrev:Känner mig väldigt konstig i kroppen på något sätt och vet inte vad jag ska göra. Svårt att förklara. Känner inte igen denna typ av känsla/ångest.

Kan inte med säkerhet veta om det är medicinen som gör att jag känner så här men vet inte vad det skulle vara annars.

Uff da, det høres ubehagelig ut.

Jeg kan ikke noe om dette, og har som nevnt ingen personlig erfaring med lignende medisiner. Det virker jo riktig det du skriver, at dette nok er bivirkninger av medisinen.

Forøvrig virker ankhats refleksjoner rundt egne erfaringer fornuftige også.

Tenker gode tanker for deg.

Tack, ankhat och Batte. Jag vet dock ärligt inte om jag vågar gå och lägga mig. De senaste två eller tre nätterna har följande hänt: nästan varje gång då jag precis varit på väg att somna har det plötsligt känts som att jag slutat andas eller att mitt hjärta slutat slå, vilket har gjort att en våg av ångest sköljt över mig (exakt när jag håller på att somna), vilket i sin tur gjort att jag vaknat. Det är som när man plötsligt rycker till när man är på väg att somna men istället känns det som att jag inte andas och jag får ångest. Börjar då oroa mig för sömnapné eller att hjärtat ska stanna. Kan dock få samma typ av känsla när jag är vaken om dagarna så det kanske "bara" är ångest. Men ja, det är så obehagligt att jag inte riktigt vet om jag vågar sova. Min plan för kvällen är att ta med mig mitt täcke och min kudde från sängen och lägga mig i soffan och ha på någon tv-serie (antagligen Friends) i bakgrunden. Det känns lite tryggare men ändå mycket jobbigt.

Börjar känna mig rastlös i kroppen nu också. I armarna framförallt. Vad händer?!

Ah, TV-serie och soffa. Det låter bra i mina öron också.

När du har klarat av den här natten (och det gör du!) tycker jag att du ska kontakta din läkare (eller annan kontakt inom vården). Kolla av med dem om/att det är OK att du mår så här. Om de säger att det är OK och inte så farligt som det känns, be om en tidsram för hur länge det rimligtvis kan hålla på. (Det skulle i alla fall för mig göra det lättare att hantera.) Bara detta att inte kunna sova ordentligt kan ju få dig att må extra konstigt (så fungerar i alla fall jag), och det ska de ta på allvar.

Spontant känner jag att du inte ska behöva må så här dåligt. Intellektuellt inser jag att det kan kännas främmande först när en medicin börjar fungera, även om den till sist gör gott. Det gäller att hitta balansen där, och att kunna se få klart vad som är övergående obehagligheter och vad som eventuellt är problem man behöver göra någonting åt. Där ska vårdfolket kunna hjälpa till.

Jag får se lite hur jag gör. Det kanske inte är så illa och jag kanske bara har en dålig dag. Får se hur det blir i morgon. Blir det värre lär jag överväga att höra av mig till någon inom vården och höra mig för lite.

Neutrino skrev:Jag får se lite hur jag gör. Det kanske inte är så illa och jag kanske bara har en dålig dag. Får se hur det blir i morgon. Blir det värre lär jag överväga att höra av mig till någon inom vården och höra mig för lite.

Håper du har det bedre i dag!

Neutrino skrev:Börjar känna mig rastlös i kroppen nu också. I armarna framförallt. Vad händer?!

Det som händer är att medicinen börjar få verkan, rent konkret så börjar serotoninet påverkas utav medicinens inverkan som är avsedd som en "bromsmedicin" för att behålla en stabil serotoni nivå.
Serotonin är en signalsubstans som påverkar hur man mår.
Fast det där vet du kanske redan...

Personligen upplever jag att rastlöshet är en känsla som ligger mellan att "må bra" och att "må dåligt" så du pendlar liksom lite fram och tillbaka för närvarande eftersom det tar ett tag för kroppen att bli van vid att medicinen plötsligt finns där hela tiden. Kort och gott, en ny substans som inte ingått i kroppens signalsystem tidigare.

Jag kommer ihåg när du skriver att det var en okänd känsla som plötsligt tog plats. Det går inte att beskriva, men om jag ska gissa är det så paranoia känns. Eller liknande. Förlåt, jag minns inte helt exakt för känslan var inte där för mig mer än några dagar som högst.

Du är modig som vågat så här långt .

Batte skrev:Håper du har det bedre i dag!

Tack!

Braincandy skrev:Personligen upplever jag att rastlöshet är en känsla som ligger mellan att "må bra" och att "må dåligt" så du pendlar liksom lite fram och tillbaka för närvarande eftersom det tar ett tag för kroppen att bli van vid att medicinen plötsligt finns där hela tiden. Kort och gott, en ny substans som inte ingått i kroppens signalsystem tidigare.

Jag tycker mest att rastlösheten är jobbig. Det är inte en mental rastlöshet utan en fysisk sådan. Det är som att det kryper i benen ibland och jag måste röra på mig. Samma sak med armarna, fast de känns mer tunga/svaga på något sätt.

Braincandy skrev:Jag kommer ihåg när du skriver att det var en okänd känsla som plötsligt tog plats. Det går inte att beskriva, men om jag ska gissa är det så paranoia känns. Eller liknande. Förlåt, jag minns inte helt exakt för känslan var inte där för mig mer än några dagar som högst.

Vet inte om vi syftar på samma sak nu men den typ av känsla som jag upplevt de senaste två dagarna (speciellt på kvällarna) och som jag inte riktigt känner igen är någon form av ångest tror jag. Det är svårt att förklara men det är någon typ av obehaglig känsla i bröstet och i maggropen och en slags "sjunkande" känsla som följs av en våg av ångest som gör att jag knappt kan sitta still.

Braincandy skrev:Du är modig som vågat så här långt .

Tack. Snart dags för tablett nr 5. Kör bara på 25 mg nu första veckan. Börjar med 50 mg på lördag, vilket jag misstänker kan föra med sig en del biverkningar om jag har otur.

Kemiska droger som manipulerar din hjärna är inte hälsosamt, det förstår vem som helst. Jag har använt mig av dessa mediciner och dom hjälper inte det minsta. Möjligtvis ett kort tag i extrema situationer, men det är inget som man bör fortsätta med.

Jag rekommenderar dig och alla andra att sluta med dessa mediciner. Det är dock viktigt att man finner det som gör en lycklig så att man kommer åt själva grundproblemet. Själv fann jag frid genom att återvända till våra rötter, dvs brukandet av moder jord och ett mer avskärmande till den moderna destruktiva värld vi lever i.

Smeus skrev:Kemiska droger som manipulerar din hjärna är inte hälsosamt, det förstår vem som helst. Jag har använt mig av dessa mediciner och dom hjälper inte det minsta. Möjligtvis ett kort tag i extrema situationer, men det är inget som man bör fortsätta med.

Jag rekommenderar dig och alla andra att sluta med dessa mediciner. Det är dock viktigt att man finner det som gör en lycklig så att man kommer åt själva grundproblemet. Själv fann jag frid genom att återvända till våra rötter, dvs brukandet av moder jord och ett mer avskärmande till den moderna destruktiva värld vi lever i.

Klart att det hade varit bättre att klara sig utan mediciner (det är mitt mål) men ibland är de nog nödvändiga. I min situation kunde jag välja mellan att börja medicinera (efter att ha mått dåligt i ca 13 år utan att prova SSRI) eller fortsätta att leva med något som utvecklats till näst intill outhärdliga ångestkänslor, panikattacker, självmordstankar och känslor av meningslöshet. Huruvida mediciner fungerar för folk är väldigt individuellt och om Sertralin kommer att fungera för mig återstår att se, men jag känner att jag måste prova det i den situation jag befinner mig i just nu. Orkar inte så mycket mer.

Neutrino skrev:

Smeus skrev:Kemiska droger som manipulerar din hjärna är inte hälsosamt, det förstår vem som helst. Jag har använt mig av dessa mediciner och dom hjälper inte det minsta. Möjligtvis ett kort tag i extrema situationer, men det är inget som man bör fortsätta med.

Jag rekommenderar dig och alla andra att sluta med dessa mediciner. Det är dock viktigt att man finner det som gör en lycklig så att man kommer åt själva grundproblemet. Själv fann jag frid genom att återvända till våra rötter, dvs brukandet av moder jord och ett mer avskärmande till den moderna destruktiva värld vi lever i.

Klart att det hade varit bättre att klara sig utan mediciner (det är mitt mål) men ibland är de nog nödvändiga. I min situation kunde jag välja mellan att börja medicinera (efter att ha mått dåligt i ca 13 år utan att prova SSRI) eller fortsätta att leva med något som utvecklats till näst intill outhärdliga ångestkänslor, panikattacker, självmordstankar och känslor av meningslöshet. Huruvida mediciner fungerar för folk är väldigt individuellt och om Sertralin kommer att fungera för mig återstår att se, men jag känner att jag måste prova det i den situation jag befinner mig i just nu. Orkar inte så mycket mer.

Som sagt, mediciner hjälper säkert på kort sikt, men det är inget som kommer att lösa dina problem i längden. Det är uppenbart att du inte mår bra utav din livssituation och då måste man börja analysera vad du mår så dåligt utav och försöka att förändra ditt liv.

Mediciner är bara konstgjord andning och när du väl slipper "syrgasen" så kommer dina problem att vara ännu större och mer oövervinnerliga. Tro mig, jag vet vad jag pratar om och jag är nog inte ensam om det.

Smeus skrev:Som sagt, mediciner hjälper säkert på kort sikt, men det är inget som kommer att lösa dina problem i längden. Det är uppenbart att du inte mår bra utav din livssituation och då måste man börja analysera vad du mår så dåligt utav och försöka att förändra ditt liv.

Mediciner är bara konstgjord andning och när du väl slipper "syrgasen" så kommer dina problem att vara ännu större och mer oövervinnerliga. Tro mig, jag vet vad jag pratar om och jag är nog inte ensam om det.

Självklart. Det är därför jag går till en psykolog också.

Neutrino skrev:Jag vet att det kanske är löjligt att vara så djävulskt rädd för några små piller men det är så det är för mig. Tror ni att jag behöver vara rädd för att min personlighet eller mitt sätt att tänka ska förändras? Är det någon av er som varit med om något sådant?

Jag har inte varit med om det. Var också orolig innan och blev förvarnad om tänkbara biverkningar. Någon effekt av SSRI märkte jag sedan aldrig, varken någon positiv eller någon negativ. Senare insattes ett annat slags antidepressivum. Möjligen blev sömnen något bättre då.

Att utvärdera läkemedel är väl inte alltid så lätt. Jag vet inte vad som hade hänt om jag inte hade påbörjat medicineringen. Något tydligt samband mellan antidepressiv medicin och mitt sätt att fungera i livet har jag hur som helst aldrig märkt.

Uppdatering (behöver skriva av mig lite):

Jag har nu tagit Sertralin i en vecka. Gick upp från 25 mg till 50 mg nu ikväll. Den absolut värsta biverkningen hittills är muntorrhet (och ångest). Den var ok i början men det senaste dygnet har den varit helt bedrövlig. Är så torr i munnen och svalget att jag ibland har svårt att svälja och även blir lite hes. Känner mig tjock i halsen och som att tungan nuddar gomspenen och blockerar andningsvägarna lite, vilket gör att det känns som att jag inte kan andas ordentligt, vilket i sin tur leder till panik. Hade så mycket panik över det att jag fick ringa akutpsykiatrin för någon halvtimma sedan. Fick prata med en väldigt snäll kvinna som var väldigt förstående och försäkrade mig om att jag inte kommer att kvävas. Hon sa att muntorrhet kan vara väldigt obehagligt för folk som inte varit med om det tidigare (och säkert för de som har varit med om det tidigare också) och det håller jag verkligen med om.

Ska försöka lugna ner mig nu, titta på någon mysig TV-serie och förhoppningsvis somna i soffan.

Någon här som varit med om enormt jobbig muntorrhet? Tror ni att muntorrheten kommer att försvinna när insättningsperioden är över?

Neutrino skrev:Ska försöka lugna ner mig nu, titta på någon mysig TV-serie och förhoppningsvis somna i soffan.

En koselig TV-serie virker jo som et godt valg!

Leit å høre om munntørrheten. Det var jo veldig fint at du fikk snakke med en forståelsesfull person. Nå kan du være trygg på at det er ufarlig, men dessverre fryktelig ubehagelig.
Du virker like reflektert som tidligere, og det virker som du har full kontroll.

Jeg har ingen kunnskap om munntørrhet, men det er sikkert andre her som kan noe om det.