varför har jag ingen fantasi?
Om jag ska skriva en saga som jag ska hitta på så
går det inte jag måste ta handlingen från nånting
jag har sett eller läst. Varför?



Moderator atoms - förtydligade rubriken.

Jag har läst att aspergare kan ha svårt för fantasi.

Jag har också svårt med fantasin.

Jag har väldigt livlig fantasi, dock känner jag igen det med att fantisera på kommando, då står det helt still.

Fick sådana tester på utredningen där jag skulle fantisera om helt borring bilder, så jag dog lite och kom inte på något, som resulterade i att jag fick skrivet i papperna att jag saknade fantasiförmåga helt och hållet.

hp555

Alla som skriver, målar, fantiserar, what ever måste ha inspiration och inspiration får dem från omgivningen. Om du kan plocka nått intressant från något annat verk och göra en ny story av det, så är du inte fantasilös, du är kreativ

Ligger mycket i vad SoulPain skriver. Fantasin uppstår inte alldeles av sig själv utan i nyakombinationer av vad man läst, sett och upplevt.

På något sådant test blev jag först blockerad och sedan hittade jag på en lång och långsökt historia utifrån en bildserie. Den tog ju aldrig slut tyckte jag, det var som jag blivit alldeles speedad. Men att jag alls kom på något berodde ju på att jag läst mycket.

I vanliga fall har jag ingen vidare fantasi heller. Det blev problem när jag skulle hitta på sagor till mitt barn, det enda jag kom på var sagor som jag läst. Lyckades jag börja på en saga typ "Det var en gång en flicka som bodde på månen och hon hette Luna ..." så kom jag inte på någon fortsättning. Det blev till att låna barnböcker på biblioteket i stället.

För övrigt så är inte alla lika kreativa, varför måste man känna ett sådant krav? Det behövs ju läsare till alla böcker också, inte alla kan bli författare.

Jag har fantasi och kan tänka utanför lådan om jag måste. Men jag har märkt att jag svampar upp 'teman' och sätt att 'tänka' från andra källor än mitt eget huvud. Jag hittar mönster i t.ex. hur en tv-spels värld är uppbyggd och kan sedan ta dom riktlinjerna och tänka utifrån dom. Jag använder dem som exempel, helt enkelt. Det gäller humor-stilar och liknande med.

Det finns ingen som skapar ur intet. Alla tar det någonstans ifrån men vissa är mer medvetna om det. Hos vissa aspergare händer saker mekaniskt och på ett medvetet plan som hos andra händer snabbare, smidigt och omedvetet.

Att vara kreativ på beställning går väl knappast. Som ett test... nämn så många saker du kan som man kan använda ett skohorn till? Sååååå trist....

Jag har en hel massa sexuella fantasier, men ingen att utföra dom på

SoulPain skrev:Jag har väldigt livlig fantasi, dock känner jag igen det med att fantisera på kommando, då står det helt still.

Fick sådana tester på utredningen där jag skulle fantisera om helt borring bilder, så jag dog lite och kom inte på något, som resulterade i att jag fick skrivet i papperna att jag saknade fantasiförmåga helt och hållet.

hp555

Alla som skriver, målar, fantiserar, what ever måste ha inspiration och inspiration får dem från omgivningen. Om du kan plocka nått intressant från något annat verk och göra en ny story av det, så är du inte fantasilös, du är kreativ

Va! Fick du testa din fantasi förmåga i själva utredningen? Det fick inte jag. =/ Är det vanligt att man vid misstanke om asperger, får titta på bilder och hitta på historier eller liknande om dessa bilder som ett test i själva utredningen? Som sagt; jag fick inte göra det på min utredning...

joo^^ det är enkelt?
läs först en saga, t ex "sagan om pannkakan',
sen kan du brodera ut den hur mycke som helst
____

en saga till alla demonbarnen ;

det är som sagan om den rullande pannkakan.

____

det var en gång en stor rund, pannkaka. nygräddad.

den låg i ett öppet fönster hos gammelmor.

plötsligt kom en liten pippi flygandes, å den landa på

kanten av pannkaksfatet. den åt lite av pannkakan,

sen när den skulle flyga iväg, välte fatet och pannkakan

ramla ner, och rullade iväg, nerför backen.

det kom en hund, den tog en smakbit, i bara farten!

det kom en katt, den sade mjao, och norpa en stor flik av

pannkakan. mums!

sen for pannkakan i ett gupp, och studsa upp i luften.

och där fångade en kråka, en skata och fiskmåsarna, en massa små bitar ur pannkakan.

den landade, efter en stund, på marken, och det var nu inte mkt kvar av pannkakan.

bonden fick syn på den, och han plocka upp en sylt burk som han hade i bakfickan,

han tog upp det sista av pannkakan, å doppa den i sylten.

det var ju så gott med blåbärssylt, å pannkaka.

fy bubblan, va gott det var me sylt å pannkaka!

mums!

så var sagan slut!

Issa Jesus skrev:joo^^ det är enkelt?
läs först en saga, t ex "sagan om pannkakan',
sen kan du brodera ut den hur mycke som helst

Min fantasi kan klara av det ibland, men oftast står det fullständigt still, jag använder hellre min kreativitet till helt andra saker.

Jag har lätt när det gäller att fantisera om något extremt mörkt eller något extremt ljus. Det däremellan blir svårt tror jag! Dagens samhälle är ju ganska mörkt så jag är van vid det mörka. Finns ju iofs ljus ibland.
för mig är väl känslor/emotioner jobbiga för att de kanske är så abstrakta. Men jag är inte en beteendevetare.

Thinking in pictures? http://www.youtube.com/watch?v=J_3ueIBH5DI

Jag känner mig också ofta helt nollställd i alla möjliga situationer som kräver påhittighet. Jag brukar iofs tänka att man kan skylla det på depression lika väl som på aspergers i mitt fall. Men kanske inte då.

Men en sak som fascinerar mig är att jag fungerar helt annorlunda när jag drömmer. Då är jag uppenbarligen hur kreativ som helst och följer tankebanor som bara inte existerar när jag är vaken. Dessutom mår jag oftast bra i drömmarna, vilket inte heller förekommer när jag är vaken. Det måste hänga ihop. Någon som känner igen detta?

kiddie skrev:Som ett test... nämn så många saker du kan som man kan använda ett skohorn till? Sååååå trist....

Ha! Hörde en historia om det nyligen.

Intressant!

Jag upptäckte när jag blev förälder att jag har usel fantasi. Jag har inte tänkt så mycket på det tidigare mer än konstaterat att jag inte är något vidare kreativ. Jag KAN inte hitta på en saga. Jag bara kan inte. Jag har försökt men hamnar alltid rätt snart i något slags vakum där jag bara inte kan hitta på en fortsättning.

Som tur är har dottern inte så höga krav, så jag brukar återberätta "Mamma Mu får ett sår" istället.

Just saga skulle jag stå mig slätt med. "Det var en gång..." Det måste ju vara en hyfsat snäll saga... min skulle mer bli..

Det var en gång en gubbe som bodde i ett pannrum. Han bodde där för han jobbade i hyreshuset och ingen förstod att han bosatt sig där. Efter jobbet brukade han läsa gamla tidskrifter han hittat i soporna och han drack pulverkaffe, han blandade det med varmt vatten från en vattenkran i en städskrubb.

Tvättade sig gjorde han på söndagarna, annars fick det vara. Han lyssnade på radio om kvällarna när han inte bläddrade i sina tidskrifter. Han hade helt enkelt ett väldigt eländigt och tråkigt liv fastän han själv tyckte det var normalt och bra.

Så kom han på att om han började fånga råttor så behövde han inte köpa så mycket mat. Han brukade äta matjessill direkt ur burken med en gaffel han aldrig diskade.

Ja... barnet skulle definitivt få mardrömmar...

Hur gick det för honom då? Där i pannrummet.

Jag tror den historien slutar med att efter att han fångat och ätit flera råttor gör resten av råttorna uppror och tar honom till fånga.

Att det inte slutar så trevligt för honom får man förutsätta...

Att sakna fantasi måste vara ett hemskt handikapp, det är ju ofta med hjälp av den som man ibland 'överlever' den aptrista vardagen utan att bryta ihop totalt

spejare skrev:Hur gick det för honom då? Där i pannrummet.

Ja, det undrar jag åxå

Råttorna kanske fångar honom för att de vill adoptera honom?
http://www.youtube.com/watch?v=_NQoKMdrHIA

Jaa!

spejare skrev:Råttorna kanske fångar honom för att de vill adoptera honom?
http://www.youtube.com/watch?v=_NQoKMdrHIA

Är han aspisen i Klungan-gänget?

Meliza skrev:Intressant!

Jag upptäckte när jag blev förälder att jag har usel fantasi. Jag har inte tänkt så mycket på det tidigare mer än konstaterat att jag inte är något vidare kreativ. Jag KAN inte hitta på en saga. Jag bara kan inte. Jag har försökt men hamnar alltid rätt snart i något slags vakum där jag bara inte kan hitta på en fortsättning.

Som tur är har dottern inte så höga krav, så jag brukar återberätta "Mamma Mu får ett sår" istället.

Det finns ju något kallat böcker och då en del med barnsagor. I fall du skulle vilja slå på stort för dottern xD

Inspiration får jag oftast när jag mår som sämst.
Det är alltid något som lever i mig.
Något som inte är avsett för andra att höra eller se.