Sitter med en fysikläxa och känner hur tårarna bara strömmar nerför kinderna. Jag får inte ihop ett enda tal, även om fysik och matte är några av mina starkare ämnen. Det är som om hjärnan har lagt av. Den orkar inte tänka.

Jag känner inte att det finns någon mening med att få min hjärna att funka, heller. Faktum är att jag inte ser någon mening med att något på mig skulle fungera. Jag har en så liten plats här på jorden. Det enda jag gör är att plugga och fjanta mig med mina intressen. Det hjälper väl inte någon? Umgås med andra vill jag inte, för det känns som om jag inte tillhör samma planet som dem.

Vad brukar ni göra när ni känner så här?

Autismsmurfen skrev:Vad brukar ni göra när ni känner så här?

Jag brukar tänka att studierna och förmågan att begripa sig på olika intresseområden riktigt väl hjälper ganska många, och att ens "plats på jorden" blir allt mer betydelsefull. Det är ju väldigt viktigt att förstå sig på saker och ting: för att dra korrekta slutsatser, för att sprida kunskap till andra och för att kunna handla rätt. De som inte studerar och kritiserar får ju svårare att åstadkomma sådant och får således, i förhållande till en som studerar och ifrågasätter, en mer begränsad livsupplevelse. Kanske förstår de människorna inte varför ljuset bryts olika, kanske vet de ingenting om fotoner, kanske har de svårt att förstå varför det finns optimala sätt att svänga med bilen i en kurva.

Det är alltid bättre att vara kunnig och ifrågasättande. Man bör inte bara vara kunnig och som man lär sig under exempelvis fysiklaborationer så är det kritiska förhållningssättet vad som skiljer vetenskap från tro. Just idag berättar du att du inte riktigt känner dig rätt inställd för att räkna fysik. Så är det för mig också ibland, och troligen för alla. Man behöver ibland vänta på att man får "feel" innan man ska pressa sig att leverera. Om läxan är väldigt lång förstår jag ifall du känner dig nödgad att göra den redan nu. Om den är lite kortare så testa att ägna dig en stund åt någonting annat: åt det som du har "feel" för just nu. Då kan du återvända till läxan lite senare ikväll. Denna teknik är särskilt användbar när man ska skapa kreativa verk så som att skriva romaner inom de språkliga ämnena.

Det kan också hjälpa att slappna av lite med avslappningsövningar, att äta något eller att gå ut en sväng. Pauserna i studierna kan vara väldigt givande för koncentrationen, och som högpresterande gymnasiestudent får man ibland påminna sig själv om dessa. Skriv gärna fysikfrågor här i forumet ifall du vill ha lite extrahjälp med något. Det finns säkert många här som är kvalificerade, intresserade och tillräckligt pedagogiska för att hjälpa dig.

Tror att studier som är som korvstoppning inte är speciellt bra. Minns hur jag pluggade och sedan var kanske 10 % av kunskaperna kvar efter en skrivning.

Jag upplever att min hjärna lägger av om den fått för mtcket stoppning, eller om det är en specifik sak i ett ämne jag inte fattar omedelbart. Det är bara som jag funkar.

Jag har aldrig passat väl inom den vanliga skolan. Jag vet inte riktigt hur man orkar, men som sagt pauser är viktiga. Och tillräckligt med sömn. Sömn är det som gör att minnena "fastnar". Så att plugga mindre och sova mer kan faktiskt vara mer effektivt.

Du är för stressad. Sluta plugga och koppla av oavsett konsekvenserna.

Bjäbbmonstret skrev:Du är för stressad. Sluta plugga och koppla av oavsett konsekvenserna.

Låter vettigt.

Autismsmurfen skrev:Vad brukar ni göra när ni känner så här?

Jag önskar att jag vore död och går sedan tillbaka till det deprimerande livets plåga

Stolpskott skrev:

Autismsmurfen skrev:Vad brukar ni göra när ni känner så här?

Jag önskar att jag vore död och går sedan tillbaka till det deprimerande livets plåga

Jag hoppas att du inte menar det som ett råd till trådstartaren!

Är tanken att vi ska vara till nytta eller är det meningen att vi skall trivas med livet? Det är frågan! Jag tror att om man trivs med det man gör så är man till nytta för andra. Jag har också haft många tankar av meningen-med-livet. Och därför tror jag att det viktigaste är att trivas med sig själv och med det man gör. Så perfekt att du pluggar med det du trivs med. Men ta en paus om det känns bättre! Vila är viktigt!

Bjäbbmonstret skrev:

Stolpskott skrev:

Autismsmurfen skrev:Vad brukar ni göra när ni känner så här?

Jag önskar att jag vore död och går sedan tillbaka till det deprimerande livets plåga

Jag hoppas att du inte menar det som ett råd till trådstartaren!

Givetvis inte, det var mer en reflektion på hur mina tankebanor brukar gå