Jag måste bara skriva av mig lite. Då detta tynger mig rejält, hoppas ni har förståelse för mitt sätt att tänka och agera i denna situation.

Jag går terapi nu på grund av en stor kris jag har genomgått.

Men det känns inte som om Psykeatrikern tar mig seriöst med mina misstankar om Asperger Syndrom.
Utan han anser att anledningen att jag tänker som jag gör är på grund av ett tidigare drogmissbruk.

Jag har läst VÄLDIGT mycket om Asperger Syndrom och brukar förklara hur jag känner. Mycket i mitt tänk under våra samtal handlar om Asperger Syndrom och brukar ibland ställa frågor om hur han ser på Asperger Syndrom. Och i bland tilltalar han mig som om jag skulle ha Asperger Syndrom. Det känns ibland som att det är min omgiving som skapar misstankarna.

Asperger finns i släkten på min mors sida och jag har alla tecken som tyder på Asperger, endå verkar inte Psykeatrikern lyssna på mig utan säger saker som. "En person med Asperger Syndrom är helt ointresserad av människor, du är intresserad av människor"

Jag har ett intresse för människor men jag har svårt att ta till mig vad personer säger då jag kan virra bort mig i mina fixerande tankar om min kommunikation är -bra- eller -dålig-, om jag gör -rätt- eller -fel- och allt är antingen -positivt- eller -negativt-

Märkte på mitt senaste möte att allt i min vardag är krångligt och komplicerat för mig och för andra då kommunikationen brister gång på gång, antingen missuppfattar jag, eller personer i min omgivning. Han säger att allt detta är drogutlöst och att alla mina känslor endast är pga drogerna men ju mer jag tänker på alla detaljer i mitt liv desto mer inser jag att jag alltid har varit så här. Drogerna ledde bara till krisen som ledde till mer kunskap om mitt beteendemönster.

Detta behöver inte betyda att det är Asperger Syndrom men jag är så envis i mitt tänk och hakar upp mig mer och mer på att jag kan ha Asperger Syndrom och ju mer jag tänker och läser om det desto mer känns det som om det stämmer in på mig.

Kanske inte syns utanpå, men det känns inuti och jag blir mer frustrerad ju mer tiden går då jag hela tiden påminns om hur jag är.

Tack för att ni läste.

Är lite stressad nu och har inte läst hela, men såg det här:

Kimmunikation skrev:[...] endå verkar inte Psykeatrikern lyssna på mig utan säger saker som. "En person med Asperger Syndrom är helt ointresserad av människor, du är intresserad av människor"

Jösses, vilken okunnighet. Man kan vara väldigt intresserad av människor när man har AS, det som skiljer AS från en NT (Neurotypisk) är att AS-personen har svårt att tolka kroppsspråk och underförstådda betydelser.

Om inte annat så kan man ha människor som specialintresse! Dessutom, eftersom man tvingas konfronteras med andra människor, så kan man ha intresse för människor som rent självförsvar.

Nej, den där psykiatrikern verkar inte så kunnig om AS. Kräv att få genomgå en neuropsykiatrisk utredning. Har du inte AS, så har du kanske "autistiska drag" el atypisk autism. Eller ADHD el ADD. Och om du "hakat upp" dig på AS, så är det också ett aspigt drag att "haka upp" sig.

Kimmunikation skrev:Jag har ett intresse för människor men jag har svårt att ta till mig vad personer säger då jag kan virra bort mig i mina fixerande tankar om min kommunikation är -bra- eller -dålig-, om jag gör -rätt- eller -fel- och allt är antingen -positivt- eller -negativt-

Känner igen det här, förutom att jag faktiskt inte har så stort intresse för människor i praktiken, däremot är jag intresserad av psykologi. Jag har faktiskt under en lång tid inte ens vetat om att jag har sociala svårigheter, har helt enkelt inte fattat att jag inte fattat, så att säga.
Min terapeut var väldigt mycket inne på att min depression är en typisk tonårsdepression, att det var "åldersadekvata" problem jag hade. Jag sa väldigt ofta till henne att jag kände att det var nåt annat också, nåt som låg djupare än så. Och det visade sig att jag hade rätt: aspergerproblematik.
Försök komma med konkreta exempel som passar in på asperger-kriterierna.

Annars får du kanske byta psykiatriker.. Begär en utredning.

en liknande fras jag har hört några gånger under åren:
"de som har asperger är helt slutna och dig går det att få kontakt med så du kan inte ha asperger"

byt psykiatrisk mottagning eller specialistläkare/psykiatriker för till slut möter du någon som faktiskt har kunskap om asperger eller bara tar dig på allvar och skickar dig till en utredning

(vet inte vad det är för skillnad på alla titlar - psykolog, psykiatriker, specialistläkare osv)

Alien skrev:Om inte annat så kan man ha människor som specialintresse! Dessutom, eftersom man tvingas konfronteras med andra människor, så kan man ha intresse för människor som rent självförsvar.

Nej, den där psykiatrikern verkar inte så kunnig om AS. Kräv att få genomgå en neuropsykiatrisk utredning. Har du inte AS, så har du kanske "autistiska drag" el atypisk autism. Eller ADHD el ADD. Och om du "hakat upp" dig på AS, så är det också ett aspigt drag att "haka upp" sig.

Tack, detta ska jag ta upp med honom nästa gång, angående en utredning. Måste nog vara mer konkret för just nu verkar allt jag säger vara på grund av droger, allt, allt i mitt förflutna har också något med drogerna att göra. Det eller att det är "normala" känslor som alla människor bär på. Men det ställer mer frågor då jag tydligen varit helt omedveten över att det är just mänskliga känslor. Oavsätt vad så har jag levt mitt 24 åriga liv i en bubbla och nu börjar alla bitar på något sätt falla på plats. Det är många bitar.

Och tack alla andra för svaren!

NoteToSelf skrev: Jag har faktiskt under en lång tid inte ens vetat om att jag har sociala svårigheter, har helt enkelt inte fattat att jag inte fattat, så att säga.

Detta känner jag igen mig djupt i.

Moderator: Kompletterade citatet så det framgick vem som citeras.

Kimmunikation skrev:

NoteToSelf skrev: Jag har faktiskt under en lång tid inte ens vetat om att jag har sociala svårigheter, har helt enkelt inte fattat att jag inte fattat, så att säga.

Detta känner jag igen mig djupt i.

Plus ett på den. Jag har gått runt och inbillat mig att jag är NT... för AUTISM kan man ju inte ha när man ändå är så pass normal (trodde jag) som jag.

Kimmunikation skrev:Måste nog vara mer konkret för just nu verkar allt jag säger vara på grund av droger, allt, allt i mitt förflutna har också något med drogerna att göra.

Ganska många med ADHD självmedicinerar (alkohol/droger), säkert en del med Asperger med (andra är paniskt rädda för alkohol/droger eftersom de inte vill tappa kontrollen).

Det är inte omöjligt att du har en kombination av Asperger/ADHD och kanske någon/några till inom NPF-området.

Som sagt, mycket okunnig och felaktig premiss av den psykiatrikern.

Det skrevs en debattartikel om sådana som han i Läkartidningen vecka 43:
Vuxenpsykiatrin felbedömer autismspektrumtillstånd.

Kan man inte anmäla läkaren på något sätt (kanske inte HSAN) så att han får en tillsägelse om att aspergare visst kan ditten eller datten (vad nu psykiatrikern påstår att de inte kan)?

Då borde de ju sluta upp med beteendet inför nästa person åtminstone.

Finns det inga experter i patientnämnden eller liknande dit man kan ringa och berätta att "Psykiatriken säger att jag inte har AS eftersom jag är intresserad av folk" och så tar de kontakt med läkaren och säger till den?

Eller så är det tillräckligt allvarligt för att anmäla till HSAN. Om man betänker konsekvenserna och hur läkare kan bli varnade om de beter sig på samma sätt med andra saker.

Ja, det är något sådant vi behöver!