Hettan skrev:Tack för de värmande orden! Jag gillade citatet väldigt mycket, det ska jag ta med mig.

Jag önskar också dig lycka till med livet.

Jag ber för att du också ska ha styrkan till att leva livet eller kanske snarare tillåta livet leva genom dig.

Kram!

Tack så mycket för dina värmande ord, de sitter verkligen inte fel i nuläget!

Ja, livet är ju tyvärr ingen baggis alla gånger precis, men kämpar vi bara på med det så ska väl för fasiken utdelningen komma förr eller senare kan jag tycka. Låt oss båda fortsätta att försöka sträva mot det målet i alla fall.

Parvlon skrev:Det ligger nog mycket i det du säger men att inte sträva efter att nå sanningen tror jag är ett misstag.

Tycker det är lite lustigt att du skrev följande för inte så länge sedan;

Hettan skrev:Håll er till fakta om ni ska tro på något!

Men tron är ju dynamisk, som tur är.

Finns ju såklart fakta, men vad som är fakta är också högst subjektivt tror jag. Jag ser det som fakta när valet för mig är logiskt betingat, men sen är det där ju så svårt att veta. Man kanske tror att man vet och då är man på farliga spår, det är så man utvecklar psykos har jag själv fått erfara. Jag såg hur "The Matrix" och allting annat var jag själv som i mitt eget huvud visat mig det här för att lära mig min sanna natur. Går inte riktigt förklara. Vad är en psykos egentligen? Läs om solipsismen så förstår du kanske lite vad jag menar. Det är riktigt skrämmande att det inte kan motbevisas. Men jag väljer att inte tro på det för mitt eget psykes välbefinnande.

Jag strävar efter sanningen, men vad är sanning? Det är en jävla bra fråga. Jag har inga svar på det som tur är.

Bali skrev:

Hettan skrev:Tack för de värmande orden! Jag gillade citatet väldigt mycket, det ska jag ta med mig.

Jag önskar också dig lycka till med livet.

Jag ber för att du också ska ha styrkan till att leva livet eller kanske snarare tillåta livet leva genom dig.

Kram!

Tack så mycket för dina värmande ord, de sitter verkligen inte fel i nuläget!

Ja, livet är ju tyvärr ingen baggis alla gånger precis, men kämpar vi bara på med det så ska väl för fasiken utdelningen komma förr eller senare kan jag tycka. Låt oss båda fortsätta att försöka sträva mot det målet i alla fall.

Utdelningen kommer att komma. Våga tro på en ljus framtid

Att livet inte är en baggis är ju sant men pröva att se det som så att det är just på grund av att man lider som man kan uppskatta när man njuter. Det är två sidor av samma mynt

Kram!

Hettan skrev:Finns ju såklart fakta, men vad som är fakta är också högst subjektivt tror jag. Jag ser det som fakta när valet för mig är logiskt betingat, men sen är det där ju så svårt att veta. Man kanske tror att man vet och då är man på farliga spår, det är så man utvecklar psykos har jag själv fått erfara. Jag såg hur "The Matrix" och allting annat var jag själv som i mitt eget huvud visat mig det här för att lära mig min sanna natur. Går inte riktigt förklara. Vad är en psykos egentligen? Läs om solipsismen så förstår du kanske lite vad jag menar. Det är riktigt skrämmande att det inte kan motbevisas. Men jag väljer att inte tro på det för mitt eget psykes välbefinnande.Jag strävar efter sanningen, men vad är sanning? Det är en jävla bra fråga. Jag har inga svar på det som tur är.

Att känna sig som helt ensam har jag gjort, en gång på svamp blev det riktigt skrämmande. Det var som att jag fick reda på att allt är helt jävla meningslöst i den här världen. Sen i min "riktiga" psykos nu för ett år sedan så har jag upplevt det flera gånger som att exakt allt handlar om mig. Så att man kan inbilla sig saker som inte är sant kan vi vara överens om men det svänger fort, om vår himmelska fader Gud vill. Jesus sade att han ÄR sanningen, vägen och livet. Det tror jag ligger en del i.

Parvlon skrev:

Hettan skrev:Finns ju såklart fakta, men vad som är fakta är också högst subjektivt tror jag. Jag ser det som fakta när valet för mig är logiskt betingat, men sen är det där ju så svårt att veta. Man kanske tror att man vet och då är man på farliga spår, det är så man utvecklar psykos har jag själv fått erfara. Jag såg hur "The Matrix" och allting annat var jag själv som i mitt eget huvud visat mig det här för att lära mig min sanna natur. Går inte riktigt förklara. Vad är en psykos egentligen? Läs om solipsismen så förstår du kanske lite vad jag menar. Det är riktigt skrämmande att det inte kan motbevisas. Men jag väljer att inte tro på det för mitt eget psykes välbefinnande.Jag strävar efter sanningen, men vad är sanning? Det är en jävla bra fråga. Jag har inga svar på det som tur är.

Att känna sig som helt ensam har jag gjort, en gång på svamp blev det riktigt skrämmande. Det var som att jag fick reda på att allt är helt jävla meningslöst i den här världen. Sen i min "riktiga" psykos nu för ett år sedan så har jag upplevt det flera gånger som att exakt allt handlar om mig. Så att man kan inbilla sig saker som inte är sant kan vi vara överens om men det svänger fort, om vår himmelska fader Gud vill. Jesus sade att han ÄR sanningen, vägen och livet. Det tror jag ligger en del i.

Vad var det som triggade den "riktiga" psykosen? Kan ju inte varit riktig om det var en psykos

Ja men sen borde man kanske inte fästa sig för mycket vid ordet utan mer hålla sig till det som står bakom ordet tror jag. Olika människor reagerar på olika saker för att nå upplysning. För somliga är Jesus lätt att relatera till, för andra så är buddhismen ett solklart val. Själv vet jag inte riktigt var jag hör hemma. Jag vill älska alla människor oavsett vilka fördomar eller efterdomar de har. Jag anser att blir man arg på någon så har man missförstått anledningen till att de skrev som de skrev. Enligt min tro handlar det om rädsla och kärlek. Inte orden i sig utan den känslan som är bakom orden. Du förstår säkert

Hettan skrev:Vad var det som triggade den "riktiga" psykosen? Kan ju inte varit riktig om det var en psykos Ja men sen borde man kanske inte fästa sig för mycket vid ordet utan mer hålla sig till det som står bakom ordet tror jag. Olika människor reagerar på olika saker för att nå upplysning. För somliga är Jesus lätt att relatera till, för andra så är buddhismen ett solklart val. Själv vet jag inte riktigt var jag hör hemma. Jag vill älska alla människor oavsett vilka fördomar eller efterdomar de har. Jag anser att blir man arg på någon så har man missförstått anledningen till att de skrev som de skrev. Enligt min tro handlar det om rädsla och kärlek. Inte orden i sig utan den känslan som är bakom orden. Du förstår säkert

En riktig psykos för mig är när det max dröjer ett par dagar om man bara är ute en stund bland folk, innan nån ringer 112 så att de låser in en "för samhällets bästa".

Jag var onykter i princip varje dag och mediterade i flera timmar, i ett par månader tid. Men jag vet flera andra skäl till att Satan jävlades så se inte det som ett recept på att bli besatt. En stor anledning tror jag att jag delat med mig av redan, och det var när jag hörde en svan under en promenerad en morgon, som svanen frågade om jag ville byta gud till allah. Eftersom jag trodde det var Gud jag hörde och min tro var att i den mån Gud finns så är det samma i alla religioner men bara det att människor missförstått "litegrann". Dröjde nån vecka tills jag låg inspärrad på psyket där tokigheterna blev än värre. Då började det bli tydligt att allt handlade om mig men mer troligtvis handlade det om lögner och frestelser nästan hela tiden.

Jag var på väg mot buddhism snarare än kristendom, trodde jag, innan min resa, men jag fick lära mig att Buddha är en avgud. Och det står faktiskt i bibeln att man kommer bli överbevisad av den himmelska fadern en vacker dag.

Personligen hade jag helt glömt av Jesus faktiskt och jag tror jag vet att det var djävulen som tog bort kärleken till Gud, t.om när han gjorde det. Det var rätt tydligt att "allah" ville att jag skulle tro att jag ärvt Jesusposten, men när jag skulle få ha (eller bestämma över?) en egen planet i min mage (den yttre är den du lever i och den som var i min mage var där mitt förra jag hade begått självmord och även mördat min mamma..) så var det rätt tokigt. Jag upplevde även att anden i ens kropp kan prata med andra människor. T.ex en morgon när vi åt mat så hörde jag det som att anden pratade med de som satt i samma rum. Då trodde jag det bara var jag som hörde, för så hade det varit många gånger förut. Men så sade den att hela sjukhuset kommer brinna upp och om inte "mitt namn" kommer trycka på brandknappen inom tio sekunder så slår blixten ner. Och så börjar han räkna.. När han var nära noll så började tjejen i rummet lipa och springa ut ur rummmet..

När du skrev innan att Jesus redan räddat dig, inte för att det säkert är fel (Gud är allsmäktig och hjälper alla människor på ett eller annat sätt), men jag tror att upplever man att Han frälst en/kommit in i ens hjärta, så VET man det. Jesus kom till mig på psyket och sade att han är; Sanningen, vägen och ENDA vägen till fadern. Och som jag läst i bibeln efteråt så säger han; Kom till mig, ta mitt ok som är lätt.

Låt oss hålla med om att vi inte håller med varandra Det blev lite off-topic nu med

Jag mår bra av att ha det som jag har det nu, du mår bra av att ha det som du har det nu, så då finns det ingen anledning att diskutera om min tro är rätt eller din tro är rätt.

Kram

Jag kan inte läsa dina tankar men visst vore det tokigt om vi höll med varandra om allt.

Kram

Hettan skrev:Utdelningen kommer att komma. Våga tro på en ljus framtid

Att livet inte är en baggis är ju sant men pröva att se det som så att det är just på grund av att man lider som man kan uppskatta när man njuter. Det är två sidor av samma mynt

Kram!

Nog har du rätt i att myntet har två sidor och jag tror som du, att man nog kan ha svårt att riktigt uppskatta det fina i livet om man inte också har känt på svårigheter. Sen ska jag ju ändå inte sticka under stol med att det kan vara rackarns så svårt att uppskatta de där svårigheterna, särskilt när de ibland bara tycks avlösa varandra. Men även jag gör mitt bästa vad gäller att tro på en ljusare framtid, för vad skulle man annars ha för mål att sträva mot.

Men jag tror nog att vi många gånger sätter upp alldeles för stora mål för oss själva, att vi måste lyckas med så mycket för att kunna känna oss nöjda med oss själva och tillåta oss att njuta av livet och det vi har åstadkommit. Vi behöver ju faktiskt inte alla uträtta stordåd precis, utan det kan ju räcka gott med att ta sig igenom varje dag och försöka att vara schyst mot andra, men även mot sig själv.

Nu lever vi ju tyvärr i ett samhälle där prestationer oftast är det som värdesätts mest, så att räkna med att få en klapp på huvudet för att man fixar det ovan nämnda är kanske dumt, men det innebär ju inte att man inte är värd det. Nej, men man måste kanske lära sig att bli bättre på att ge sig själv cred för det man faktiskt fixar och inte stirra sig blind på det man skulle vilja men inte klarar av. Det ligger ju ändå något i att vara sin egen lyckas smed.

Nu måste jag tyvärr erkänna att jag är förbaskat dålig på att leva som jag lär, jag är både självkritisk och smått elak mot mig själv många gånger, men jag tränar ständigt på att bättra mig. Och jag är som sagt envis, så förhoppningsvis kommer jag en dag att kunna känna mig ganska nöjd med den där Bali.

Du verkar vara en riktigt fin kille, Hettan, så ge dig själv cred för det och försök att njuta av den känslan.

Värme!

Jag håller med dig om allt du säger och känner inte det finns någon direkt mening att citera då det inte finns så mycket diskussionsunderlag utan jag tycker du verkar ha bra koll!

Bali skrev:Men jag tror nog att vi många gånger sätter upp alldeles för stora mål för oss själva, att vi måste lyckas med så mycket för att kunna känna oss nöjda med oss själva och tillåta oss att njuta av livet och det vi har åstadkommit. Vi behöver ju faktiskt inte alla uträtta stordåd precis, utan det kan ju räcka gott med att ta sig igenom varje dag och försöka att vara schyst mot andra, men även mot sig själv.

Det har du nog rätt i tror jag. Ett tips är att skriva dialoger till sig själv. T.ex. "Jag är rädd för att du tycker jag är ful och att jag inte är värd någonting..." sen svara sig själv med "Men var inte rädd! Jag älskar dig, jag finns för dig det vill jag att du ska tro på". Det känns lite schizo att göra men för mig så funkade väldigt bra för att få ordning på tankarna. Också att rätta sina gamla texter när man varit arg och skrivit något som man inte står fast vid och göra dem neutrala och välformulerade.

Bali skrev:Du verkar vara en riktigt fin kille, Hettan, så ge dig själv cred för det och försök att njuta av den känslan.

Tack detsamma du! Det är synd att du inte håller med, för jag tycker du är välformulerad och klok.

Bali skrev:Värme!

Kram!

Usch.. Har gått över till raw food (levande föda) och blev så sugen på en påse chips men klarade motstå frestelsen. Var nere och handlade och stod emot känslan och köpte faktiskt endast frukt. Stolt över mig själv faktiskt

Sen mediterade jag i säkert 40 minuter eller något och gjorde en body-scan meditation och efter det så var suget som borta. Det måste jag fan komma ihåg men det är så svårt när man väl är där

Hettan skrev: Ett tips är att skriva dialoger till sig själv. T.ex. "Jag är rädd för att du tycker jag är ful och att jag inte är värd någonting..." sen svara sig själv med "Men var inte rädd! Jag älskar dig, jag finns för dig det vill jag att du ska tro på". Det känns lite schizo att göra men för mig så funkade väldigt bra för att få ordning på tankarna. Också att rätta sina gamla texter när man varit arg och skrivit något som man inte står fast vid och göra dem neutrala och välformulerade.

Det där är inget dumt råd precis och även om det kanske kan kännas lite schizo tror jag att det kan vara en nyttig övning för många människor. Inte nog med att man ger sig själv stöd, tröst, positiv feedback etc... jag tror också det kan vara ett bra sätt att träna sig i att identifiera och (inte minst) hantera sina känslor. Något som jag väl inte är ensam om att ha vissa svårigheter med?

Det är ju inte helt lätt (säkert något av ett understatement för många av oss) och det kan nog också krävas en del mod, men om man tar sig förbi de hindren tror jag att man har mycket att vinna.
Att stanna upp och försöka reflektera över vad man känner och även varför man känner som man gör, att föra en dialog med sig själv kring det hela, ja, det tror jag kan hjälpa en att både förstå sig själv och andra bättre.

Har man t.ex. en dissociationsproblematik så är ju just detta något man bör försöka ta itu med, att försöka träna upp sin reflektionsförmåga och försöka få till stånd inre dialoger mellan sina olika "delpersonligheter". Jag har själv kämpat i väldigt många år med det och idag kan jag faktiskt säga att jag känner mig mer hel som människa, även om jag fortfarande kan ha svårt att identifiera mina känslor ibland. Kom faktiskt att tänka på det när jag nu skulle svara här, att det var länge sen jag hade några större konflikter mellan "olika" Bali.

Det är framför allt rädsla och sorg jag inte alls har velat kännas vid, de känslor som var så oerhört starka hos den lilla Bali inom mig. Den lilla fjantiga ungen ville jag absolut inte ha att göra med och jag föraktade henne mer än lovligt. Ja jösses, hade jag behandlat andra barn på det sättet hade deras föräldrar säkerligen låst in mig och kastat bort nyckeln. Att försöka ta hand om och trösta henne var det alltså inte tal om, utan hon visades direkt på porten när hon ibland dök upp. Och räckte det inte med ett mentalt avvisande så kunde jag även ta i med hårdhandskarna och ge henne en omgång. Bokstavligt talat.

Nej, det var verkligen inte ett sunt sätt att hantera olika känslor, även om denna uppdelning inom mig säkert fyllde sin funktion under min uppväxt. Så idag är jag tacksam över att jag har bättre koll på vad jag känner och att jag förstår att alla "delpersonligheterna", med sina olika känslor, behövs för att jag ska kunna vara en hel människa. Känslor är varken ett tecken på svaghet eller så farliga och ohanterbara som jag förr trodde, utan jag klarar (oftast) av att ta itu med dem och har även blivit bättre på att trösta och stötta mig själv.
Ja, sämre kunde jag väl inte gärna bli.

Oops, det där blev visst ganska långt. Sorry!

Hettan skrev:Tack detsamma du! Det är synd att du inte håller med, för jag tycker du är välformulerad och klok.

Tja, vi kan väl i alla fall vara ense om att jag nog har mina positiva sidor jag också.
Tack så mycket!

Hettan skrev:Usch.. Har gått över till raw food (levande föda) och blev så sugen på en påse chips men klarade motstå frestelsen. Var nere och handlade och stod emot känslan och köpte faktiskt endast frukt. Stolt över mig själv faktiskt

Hur länge har du levt på raw food ? Jag är lite nyfiken för jag älskar raw food . Jag har levt på raw food i nästan 3 år men ...frestelser kommer och går ( även för mig ) .

Det är en stor omställning för kroppen att börja med raw food men samtidigt får man en energi som ingen uppvärmd mat kan ge .

Igår kväll gick jag på coop för att jag blev sugen på chips men ... jag köpte de aldrig . När jag redan hade en påse i handen tänkte jag " Det här är en skräpmat . Den kommer att cirkulera i mitt blodomlopp " . Jag lade de tillbaka och köpte ingenting .

Bali skrev:Något som jag väl inte är ensam om att ha vissa svårigheter med?

Verkligen inte

Bali skrev:Har man t.ex. en dissociationsproblematik så är ju just detta något man bör försöka ta itu med, att försöka träna upp sin reflektionsförmåga och försöka få till stånd inre dialoger mellan sina olika "delpersonligheter". Jag har själv kämpat i väldigt många år med det och idag kan jag faktiskt säga att jag känner mig mer hel som människa, även om jag fortfarande kan ha svårt att identifiera mina känslor ibland. Kom faktiskt att tänka på det när jag nu skulle svara här, att det var länge sen jag hade några större konflikter mellan "olika" Bali.

Det är framför allt rädsla och sorg jag inte alls har velat kännas vid, de känslor som var så oerhört starka hos den lilla Bali inom mig. Den lilla fjantiga ungen ville jag absolut inte ha att göra med och jag föraktade henne mer än lovligt. Ja jösses, hade jag behandlat andra barn på det sättet hade deras föräldrar säkerligen låst in mig och kastat bort nyckeln. Att försöka ta hand om och trösta henne var det alltså inte tal om, utan hon visades direkt på porten när hon ibland dök upp. Och räckte det inte med ett mentalt avvisande så kunde jag även ta i med hårdhandskarna och ge henne en omgång. Bokstavligt talat.

Känner igen mig mycket. Vi har många inre känslor som vi gärna är omedvetna om, men det spricker förr eller senare. Då undrar man hur det kunnat vara så utan att man insett hur man behandlade sig själv.

Bali skrev:Tja, vi kan väl i alla fall vara ense om att jag nog har mina positiva sidor jag också.
Tack så mycket!

Det är bra det

elle skrev:Hur länge har du levt på raw food ? Jag är lite nyfiken för jag älskar raw food . Jag har levt på raw food i nästan 3 år men ...frestelser kommer och går ( även för mig ) .

Det är en stor omställning för kroppen att börja med raw food men samtidigt får man en energi som ingen uppvärmd mat kan ge .

Igår kväll gick jag på coop för att jag blev sugen på chips men ... jag köpte de aldrig . När jag redan hade en påse i handen tänkte jag " Det här är en skräpmat . Den kommer att cirkulera i mitt blodomlopp " . Jag lade de tillbaka och köpte ingenting .

Tre dagar kanske, går runt och beklagar mig över att inte kunna äta chips, choklad och annat gott. Kör strikt efter 80/10/10 modellen så kan inte föräta mig på nötter heller utan max 10 om dagen

Skojar du eller? Som sagt jag känner mig mer sugen på chips än på droger...

Bra att du lyckades hålla dig undan!

Hettan skrev:

elle skrev:Hur länge har du levt på raw food ? Jag är lite nyfiken för jag älskar raw food . Jag har levt på raw food i nästan 3 år men ...frestelser kommer och går ( även för mig ) .

Det är en stor omställning för kroppen att börja med raw food men samtidigt får man en energi som ingen uppvärmd mat kan ge .

Igår kväll gick jag på coop för att jag blev sugen på chips men ... jag köpte de aldrig . När jag redan hade en påse i handen tänkte jag " Det här är en skräpmat . Den kommer att cirkulera i mitt blodomlopp " . Jag lade de tillbaka och köpte ingenting .

Tre dagar kanske, går runt och beklagar mig över att inte kunna äta chips, choklad och annat gott. Kör strikt efter 80/10/10 modellen så kan inte föräta mig på nötter heller utan max 10 om dagen

Skojar du eller? Som sagt jag känner mig mer sugen på chips än på droger...

Bra att du lyckades hålla dig undan!

Nej , jag skojar inte . I december blir det 3 år . Du är kanske sugen på salt egentligen ?

Chips är verkligen skräp . Du kan köpa istället torkad frukt , frukt eller en plocksallad .

Jag rekommenderar en bra bok för nybörjare Pigg och glad med raw food .



Sen har du en fin avatar , Hettan.

elle skrev:

Hettan skrev:

elle skrev:Hur länge har du levt på raw food ? Jag är lite nyfiken för jag älskar raw food . Jag har levt på raw food i nästan 3 år men ...frestelser kommer och går ( även för mig ) .

Det är en stor omställning för kroppen att börja med raw food men samtidigt får man en energi som ingen uppvärmd mat kan ge .

Igår kväll gick jag på coop för att jag blev sugen på chips men ... jag köpte de aldrig . När jag redan hade en påse i handen tänkte jag " Det här är en skräpmat . Den kommer att cirkulera i mitt blodomlopp " . Jag lade de tillbaka och köpte ingenting .

Tre dagar kanske, går runt och beklagar mig över att inte kunna äta chips, choklad och annat gott. Kör strikt efter 80/10/10 modellen så kan inte föräta mig på nötter heller utan max 10 om dagen

Skojar du eller? Som sagt jag känner mig mer sugen på chips än på droger...

Bra att du lyckades hålla dig undan!

Nej , jag skojar inte . I december blir det 3 år . Du är kanske sugen på salt egentligen ?

Chips är verkligen skräp . Du kan köpa istället torkad frukt , frukt eller en plocksallad .

Jag rekommenderar en bra bok för nybörjare Pigg och glad med raw food .



Sen har du en fin avatar , Hettan.

Haha jag syndade faktiskt idag med chips :/ ... ska fortsätta med rawfood och inte försöka gräva ner mig för mycket över detta snedsteg. Tror det ligger någonting i att jag var sugen på salt.. fett med kanske

Jag tror faktiskt jag spanat in boken på adlibris redan om det är den som varit bästsäljare..

Tack, jag letade i kanske en halvtimme efter den =P Den är döball

Jag läste lite om raw food? stod bara massa propaganda för det, finns det några vetenskapliga belägg för att det skulle vara bättre att äta typ bara rå oupphettad mat?

hittade faktiskt 1 här, raw food verkar bra faktiskt
http://www.lakartidningen.se/Functions/ ... cleId=8397

wildwing skrev:Jag läste lite om raw food? stod bara massa propaganda för det, finns det några vetenskapliga belägg för att det skulle vara bättre att äta typ bara rå oupphettad mat?

hittade faktiskt 1 här, raw food verkar bra faktiskt
http://www.lakartidningen.se/Functions/ ... cleId=8397

Nä men man kan ju pröva i en månad eller två och se hur det känns, är ju inte så länge. Men artikeln var något nytt, tack för den, ska läsa när jag har lust =)