Vad jobbar du med, om du tvingas jobba en lördag kväll?

prodge64 skrev:Vad jobbar du med, om du tvingas jobba en lördag kväll?

Jag jobbar på ett gruppboende...

Då förstår jag. Man måste väl kunna vara hemma från jobbet i ett par dagar utan läkarintyg? Jag var sjuk i influensa för några månader sedan, vilket höll i sig rätt länge, men jag kanske hade tur som inte behövde göra mer än att ringa och säga att jag var sjuk. Fast det är nog en dum liknelse eftersom influensa inte alls är samma sak. Några år tillbaks i tiden var jag timvikarie och fick oftast jobba heltid vilket jag tvingade mig igenom, men fan vad jag vantrivdes.

Jobba, sova å total apati. Det var inte förrän jag slutade som jag förstod hur dåligt jag mådde där, så hur man gör när man som du känner det när jobbet pågår har jag tyvärr ingen bra svar på. :(

sussi83 skrev:Hur klarar ni jobb och hem samtidigt?

Lever ni ensamma eller med partner/vän/annat?

Om ni lever ensamma hur klarar ni det?

Snarare mina störningar än mina partners som lagt hinder för min del.
ellre så harvissa jobbinte passat mig.

prodge64 skrev:Då förstår jag. Man måste väl kunna vara hemma från jobbet i ett par dagar utan läkarintyg? Jag var sjuk i influensa för några månader sedan, vilket höll i sig rätt länge, men jag kanske hade tur som inte behövde göra mer än att ringa och säga att jag var sjuk. Fast det är nog en dum liknelse eftersom influensa inte alls är samma sak. Några år tillbaks i tiden var jag timvikarie och fick oftast jobba heltid vilket jag tvingade mig igenom, men fan vad jag vantrivdes.

Jobba, sova å total apati. Det var inte förrän jag slutade som jag förstod hur dåligt jag mådde där, så hur man gör när man som du känner det när jobbet pågår har jag tyvärr ingen bra svar på.

Jag har varit hemma i en vecka (sjukskriven)...sen behövs intyg.
Sen varit hemma 2 veckor innan men då utnytjade jag min semester...

Tråkigt att "falla mellan stolarna" på det där viset, systemet måste ju fungera på så vis att man kan få hjälp när man behöver det, å får man inte det så blir man förstås otroligt sårbar. Sen tänkte jag på en sak som skrevs i en annan tråd också, och det stämmer så väl, att när man inte mår bra så orkar man sällan kämpa för att få den hjälp man har rätt till.

Vad skulle hända om du stannade hemma och riskerade att bli av med jobbet?

prodge64 skrev:Tråkigt att "falla mellan stolarna" på det där viset, systemet måste ju fungera på så vis att man kan få hjälp när man behöver det, å får man inte det så blir man förstås otroligt sårbar. Sen tänkte jag på en sak som skrevs i en annan tråd också, och det stämmer så väl, att när man inte mår bra så orkar man sällan kämpa för att få den hjälp man har rätt till.

Vad skulle hända om du stannade hemma och riskerade att bli av med jobbet?

Skulle inte ha råd att betala mina räkningar....
Har verkligen ingen ork med sånt här, som du säger så har jag ingen energi och orkar inte kämpa så mycket.

Ok, jag kan ju inte direkt rekommendera att gå på soc istället, för det är verkligen inte kul. Det är lätt att fastna där också. Nu är jag inte så kunnig på vad man har rätt till eftersom jag inte har någon diagnos själv (min utredning började denna veckan), men jag antar att du ska ha rätt till någon form av kontaktperson när det gäller såna här saker. Har du kollat det?

Nej det har jag inte...ingen aaaning vad jag har rätt till.

Någon som kan hjälpa mig med det?

sussi83 skrev:Nej det har jag inte...ingen aaaning vad jag har rätt till.

Någon som kan hjälpa mig med det?

Du har säkert rätt till en samordnare på kliniken du går på som kan remitera dej till en kurator som kan hjälpa dej med att kontakta soc för boendestöd och arbetsterapute för att ordna upp dina papper och du kan säkert fortsätta med att vara sjukskriven och skicka in sjukintyg när du får det bara du ringer din chef och berättar hur det ligger till.

Jahopp, var idag på mitt sista besök hos psykologen. Hon berättade lite om mina svårigheter m.m.

Hon sa också att jag kunde få ersättning om jag ville, jag föreslog att jag jobbar 75% och får resten i ersättning. Så det käns bra att vi kom fram till något. Tyvärr får jag vänta tills den 13/12 för att få träffa en läkare.


Har jobbat ett par dagar nu å det har funkat hyfsat men har reagerat på att folk "bebis-behandlat" mig lite....det avsyr jag. Ska nog ställa till med nåt hyss så dom lär sig....he he he.

Bra att det är på väg att ordna upp sig! Gå inte överstyr med hysset bara...

prodge64 skrev:Bra att det är på väg att ordna upp sig! Gå inte överstyr med hysset bara...

Jag går alltid överstyr...man kanske ska lägga sig på rygg och sprattla med benen å göra mongo ljud....

Seriöst tror dom att jag är en annan person bara för att jag har AS? Vilka nötter...

sussi83 skrev:man kanske ska lägga sig på rygg och sprattla med benen å göra mongo ljud....

Hahaha! Det hade jag viljat se

Kommer iaf få medicin mot ADHD:n...sen föreslog psykologen att jag fortsatte med antidepp medicinen för att jag inte skulle få humörsvängningar...och lika bra är det. Var visst inget lamm som liten enl. min mamma.

prodge64 skrev:

sussi83 skrev:man kanske ska lägga sig på rygg och sprattla med benen å göra mongo ljud....

Hahaha! Det hade jag viljat se

Jag kan göra sånt för att provocera...jag testar gränser och kommer utnytja situationen till max för att få lite roligt...mmooaha ha ha!

Jag trodde att antidepressiva enbart var mot depressioner, inte humörsvängningar. För några år sen i princip tvingade soc mig att tugga det för att få hjälp med min ekonomiska situation, å för mig var det inget vidare. Jag blev bara helt nollad känslomässigt, samt yr, illamående och torr i munnen.

prodge64 skrev:Jag trodde att antidepressiva enbart var mot depressioner, inte humörsvängningar. För några år sen i princip tvingade soc mig att tugga det för att få hjälp med min ekonomiska situation, å för mig var det inget vidare. Jag blev bara helt nollad känslomässigt, samt yr, illamående och torr i munnen.

Hon sa det iaf. Sen motverkar väl de biverkningarna på concertan jag förmodligen får. Alltså vissa kan ju få ångest när den går ur kroppen. Det oroar mig...å sen hjärtklappningarna.

Hoppas att du menade hjärtklappningar när det går ur kroppen och inte medans man äter det, annars är det nåt fel ju...

Som jag säger ibland; Bättre skitnödig än onödig.
Jag har ingen aning om det första men onödig är Du absolut inte.

"Tyvärr får jag vänta tills den 13/12 för att få träffa en läkare."
Man kan beställa akuttid på morgon på vårdcentralen.

Hur klarar ni jobb och hem samtidigt?
Jag jobbar inte och trivs utmärkt med det.
Lever ni ensamma eller med partner/vän/annat?
Jag är singel, tyvärr.
Om ni lever ensamma hur klarar ni det?
Jobbigt men får gå. Tur att internet finns.

prodge64 skrev:Hoppas att du menade hjärtklappningar när det går ur kroppen och inte medans man äter det, annars är det nåt fel ju...

Men man kan få skit hög puls å grejjer...äter du sådana mediciner eller?

Sen vill jag inte bli nervös eller liknande heller.

sussi83 skrev:

prodge64 skrev:Hoppas att du menade hjärtklappningar när det går ur kroppen och inte medans man äter det, annars är det nåt fel ju...

Men man kan få skit hög puls å grejjer...äter du sådana mediciner eller?

Sen vill jag inte bli nervös eller liknande heller.

Det enda jag åt, å det var under tvång, var Cipralex under en kortare period. Det var det som fick mig att må så som jag skrev innan, därför la jag av. I många fall är doktorer väldigt snabba på att skriva ut antidepressiva utan grund och jag tror att jag var ett av de fallen, jag hade nämligen bara haft ett enda samtal med läkaren och det varade bara några minuter. Dessutom hade jag varken misstanke, kunskap eller diagnos inom autismspektrumet på den tiden.

Jag menade förresten att det måste ha blivit fel med ordinationen, inte på dig.