Tror mycket av ens eventuella kvinnohat/manshat beror på livets tillfälligheter. Jag tror inte ens att misogyni (eller misandri - som innebär starkt hat mot män) egentligen är frågan om äkta hat mot ett kön, utan snarast en produkt av en lång rad dåliga erfarenheter i mötet med det andra könet som mycket väl kan mildras och till och med försvinna helt om man vågar sig på att utmana det.

Frågan är väl vilka erfarenheter man har av det kön man "hatar".

Själv har jag hemska erfarenheter av kvinnor både på det privata planet och i arbetslivet: vänner som svikit, kollegor som pratat skit, utfrysning i studentboende mm. Skulle, generellt sett, tro att kvinnors sätt att kommunicera och hantera olikheter i vissa fall är så subtila att vi som inte kan det där med sociala koder så bra, tenderar att råka sämre ut i en grupp med kvinnor i majoritet.

Det är mycket enklare - enligt MIN erfarenhet - att klara sig i en mansgrupp. Inte för att vi män alltid är så jävla raka - det är fan en myt! - utan för att vi tycks lägga mer fokus på resultat än socialisering.

Jag har, för övrigt, ett mycket läsvärt boktips: "På y-fronten intet nytt", av Peter Eriksson, som tar upp dagens syn på manlighet på ett riktigt roligt sätt.

Ett måste för alla som fastnat i misogyna eller misandrina tankar! (Och nej, det är inte frågan om någon genusfascism!!!)

Den grupp man hatar får man ofta dåliga erfarenheter av.

Björne skrev:Fattar inte vad du grundar din misogynitet på. Den berömda manliga "raka rör"-stilen är en stor bluff - det snackas hur mycket skit som helst på de helmanliga arbetsplatser jag varit på, ofta om en själv då. Män som tar parti för de svaga har jag inte sett många av. Män som förnedrar sig själva hur mycket som helst för att få lite bekräftelse av gruppens alfahanne har jag sett hur många som helst av. Tror ni fått en släng av gräset är grönare på andra sidansjukan. Fast jag är inte någon tjej så jag vet inte.

Det där var verkligen bra!
Jag har jobbat med 250 lastbilschafförer i 2år. Det var en jävla cirkus!
(skall inte tråka ut er med den historian..)

För mig är det så att citerar mig själv: Fördommar bottnar i primitivitet
Thats tha shit.
(om nu någon är intresserad..)

Mortalis skrev:Den grupp man hatar får man ofta dåliga erfarenheter av.

Vilken cool mening i sig
Jag trodde det var tvärtom.

Själv tror jag hat bottnar även i att man tappar kontrollen över något.
Att vara fördomsfull mot något är detsamma som att vara rädd för något.
Så länge man vågar kriga kan man nå en fred. Med fred menar jag typ acceptans för det man inte förstår sig på...bla bla bla bla

Yv Ericsson skrev:(om nu någon är intresserad..)

Jag i alla fall.

Det här

Yv Ericsson skrev:Så länge man vågar kriga kan man nå en fred.

var till och med aforistiskt. Får bara hoppas att stridspittar inser att det inte ska tolkas bokstavligt...

Yv Ericsson skrev:Jag trodde det var tvärtom.

Det tror jag nog kan stämma det med. Är väl ofta en växelverkan... Men i hur hög grad ens förväntningar styr vad man upplever är det nog något färre som har kollat upp.

Mortalis skrev:Den grupp man hatar får man ofta dåliga erfarenheter av.

Ja, utgår man från att kvinnor (el män) är sämre, så är det vad man kommer att se. Allt som bekräftar ens fördomar lägger man märke till, det som motsäger dem ser man inte. Alltså, har man fördomar blir det lätt en ond cirkel.

Edit: Ser att Zombie redan sagt samma sak med andra ord.

Kön är hur som helst bara en av alla sätt att dela in en grupp individer i två delar. Problemet är att kvinnor blivit och blir negativt (och ibland positivt) särbehandlade, samtidigt som vår opinion svängt till att försöka motverka detta. Synen på kvinnor har förändrats även genom acceptans av ren fakta, och insikten att vi (samhället) nog systematiskt behandlat dem som barn/tjänare/objekt en längre tid.

De är "lika mycket värda" (en luddig benämning) och förtjänar samma respekt som den manliga halvan av befolkingen. Lika lön för lika arbete (obs: lika arbete!).

Så långt tror jag du kan hålla med också.

Min undran är, betyder allt det ovanstående att vi INTE kan se generella skillnader? Genomsnittsmannen och genomsnittskvinnan är inte identiska. Att det är så fysiskt är uppenbart. Att det är så psykologiskt är mer av en het potatis.

Jag tror inte det finns två läger kring detta utan snarare en stor förvirring, dels eftersom man lägger in värden i olika egenskaper, dels eftersom man utgår från en genomsnittlig bild (förvrängd av förutfattade meningar) och bortser från alla kvinnor med "manliga" psykologiska profiler och alla män med "kvinnliga". Gråzonen är enorm. Det biologiska könet ger kanske en viktning i spektrat, men är bara en indikation och inte en bedömningsgrund.

I slutänden... det är väl individen som faktiskt innehar egenskaperna? Kön har ju primärt ett reproduktivt syfte. Rent fysiskt är vi också optimerade på olika sätt. So what?

Det går att dela in folk hur som helst. Kvinnor/män. Blonda/brunhåriga. Vänster/högerhänta. Varför skulle just specifikt kategorin "kön" ge mer än bara fingervisningar? Varför skiljer den indelningen sig från alla andra?

Känslor? I en konkurrens om en plats på en orationell spelplan så blir varma starka känslor "smidda" till vapen ?

*vet inte, men har bilden av* "Aggression - Det så kallade onda" från 1969, av (bl.a) Etologen Konrad Lorentz i huvudet, aggression är det jag tänker på, när det kommer an på ordet misogyn. Instinktiva aggressioner(?) Även när det gäller "kön" (alla svordomar en övervikt på könet främst det ena )

Miche skrev:Hönsfarmen kan börja redan vid antalet två eller tre (jag misstänker att enstaka individer triggar beteendet hos resten, sen kan de inte sluta förrän de skiljs åt), finns även enstaka män i denna grupp.

Samma effekt kan ses hos sportintresserade (speciellt när det gäller fotboll, hockey, SM, VM eller OS) män (finns även enstaka kvinnor i denna grupp), börjar en så börjar resten, inte minst om de ska diskutera vilket lag som är bäst eller den totalt irrelevanta diskussionen om vad som kommer att hända, ex hur många medaljer vi kommer att ta... Totalt ofattbart...

Nja, de sportintresserade pratar ju OM nåt pga intresse.
Det de här damerna gjorde var att bygga en ljudmatta av vanligt tomt kaffeprat.

Alien skrev:För övrigt är "intelligens" mer än den matematisk-logiska intelligens man vanligen mäter med IQ-test.

Verkligen. 100IQ + 'klok' klår 150 IQ 'dum' tex.

En grej tjejer verkar bättre på är uthållighet, att inte krascha så som män tenderar att kunna göra. Även familjelojaliteter verkar starkare hos kvinnor. Män är mer kortdistans på en del sätt skulle man kunna säga kanske.

Tjejer verkar åtminstone bättre på känslogrejer än killar skulle jag säga, jämföra empatinivåer vågar jag mig nog inte på. Killar förälskar sig fort (och 'djupt' fler gånger i livet än kvinnor anser sig göra), medan tjejer gör mer avvägna val av sina män, med allt möjligt testande.. bör det kallas EQ eller IQ att planera relationer?

Alien skrev:Det finns en tråd om vilka aspergerare föredrar att umgås med, där det framagår att många kvinnor kommer bäst överens med män (de är alltså heterosociala):

kommer-ni-bast-overens-med-tjejer-el-killar-t21420.html

Och en omröstning: ar-ni-homosociala-el-inte-omrostning-t16207.html

Varför är det ingen som undersökt vilket kön Aspie killar föredrar? Jag har t.ex. 27 killar och 40 tjejer som vänner på facebook. Jag har valt att bara vara vän med de jag anser mig känna någorlunda, och accepterar inte vem som helst som vän, och skickar inga förfrågningar till de jag inte anser som intressanta. Således så har jag en bias åt att föredra tjejer som vänner över killar, vilket jag iofs vetat om utan att studera FB. Dessutom så har de flesta av de killar jag är vän med själva skickat förfrågan, vilket ger en större bias.

Jag anser mig inte som misogyn, men socionomer är en riktigt otrevlig grupp varav de flesta är tjejer.

EDIT: I omröstningen som Alien refererar till så framgår att killar som föredrar tjejer är i majoritet, varför heterosocialiteten alltså gäller för båda könen, vilket man borde förväntat sig.

Nja, det är bara 3 kvinnor som föredrar sitt eget kön medan 9 män gör det. Visserligen är det fler män (52 nu) än kvinnor (42 nu) som röstat totalt, men inte tre ggr så många. Alltså kan man (enligt omröstningen) anta att färre kvinnor här är heterosociala. De som fördrar motsatta könet är precis 50% (21 av 42 kvinnor och 25 av 52 män).

Det resonemanget håller jag inte med om. Då gruppen kvinnor som inte föredrar andra kvinnor bara är 3, så saknas troligen signifikans för detta (tror det saknas signifikans även för män som föredrar andra män).

Det man får titta på är andelarna, som fördelar sig så här:

Föredrar egna könet:
Män 17%, kvinnor 8%

Föredrar motsatt kön:
Män 50%, kvinnor 52%

Ingen preferens:
Män 33%, kvinnor 40%

Det är väldigt jämt bland dem som föredrar motsatt kön (omkring hälften), medan färre kvinnor valt egna könet och istället röstat på ingen preferens.

Grovt sett kan man säga att 1/2 valt motsatt kön, 1/3 valt ingen preferens och 1/6 valt egna könet. Skulle vara intressant att se siffrorna för NTs.

Jag skulle tro att jag har lika svårt för ungefär lika många män som kvinnor. Antar att det gör mig till mer av en misantrop.

kullan skrev:Jag har mest blivit sviken av manliga personer så på mig är det tvärtom. Men ska jag börja hata killar / Män för det? Det var enskilda individer som var riktiga puckon men det finns killar som inte är det. dom behöver inte bestraffas för att andra av samma kön beter sig dumt åt. Lika lite som att bara för att nån enstaka kärring är en idiot så behöver inte alla kvinnor vara det. Lägg energin på att förakta individen istället för hela gruppen.

Mitt förakt, som blommar upp ibland, handlar inte om dåliga erfarenheter av kvinnor. Inte alls. Jag är fullkomligt omgiven av kvinnor som är snälla och trevliga mot mig.
Men i min värld är det män som åstadkommer saker och som tänker medan kvinnor får vårda och pyssla i bakgrunden. Om det är normer eller något medfött vet jag inte. Jag är livrädd för att det ska vara medfött, för isåfall är jag själv lika menlös och kommer aldrig att kunna åstadkomma något i världen. En skräck som mer handlar om mig själv än om verkligheten.

pointblank skrev:

weasley skrev:Jag förstår inte.

Varför måste man SE NER på andra som inte är, gör, eller tänker, som man själv? Det är ANNORLUNDA. Inte FEL.

Att sortera in hela grupper i "bättre" och "sämre" gör ingen gott - mer än den som antingen har en agenda eller på något vis måste hävda sej. Enskilda personer kan råka ut för MITT onda öga. Men inte en hel grupp. Jag har inte träffat hela gruppen. Så jag kan omöjligt veta.

Nä, var och låt vara. Lev och låt leva. Döm icke på det att ingen må döma dig.

+1

Jag begriper det inte heller. Föraktar ni er själva också då, ni misogyna kvinnor? Eller bara alla oss andra?!

Det verkar underbart att acceptera andra utan att döma. Det sägs ju att man ska vara fördomsfri och så som aspergare men jag tror aldrig jag träffat nån som är så otroligt full av fördomar och skit som jag själv.
Jag föraktar mig själv.

Alien skrev:Det finns en tråd om vilka aspergerare föredrar att umgås med, där det framagår att många kvinnor kommer bäst överens med män (de är alltså heterosociala):

kommer-ni-bast-overens-med-tjejer-el-killar-t21420.html

Och en omröstning: ar-ni-homosociala-el-inte-omrostning-t16207.html

Men jag känner ganska få män och har alltid umgåtts mest med kvinnor (mycket för att tjejer tar hand om, fångar upp den som är ensam och blyg på ett sätt som inte killar gör).

locomotiv skrev:

Alien skrev:Det finns en tråd om vilka aspergerare föredrar att umgås med, där det framagår att många kvinnor kommer bäst överens med män (de är alltså heterosociala):

kommer-ni-bast-overens-med-tjejer-el-killar-t21420.html

Och en omröstning: ar-ni-homosociala-el-inte-omrostning-t16207.html

Men jag känner ganska få män och har alltid umgåtts mest med kvinnor (mycket för att tjejer tar hand om, fångar upp den som är ensam och blyg på ett sätt som inte killar gör).

Enligt din erfarenhet är alltså kvinnor mer empatiska och därför föraktar du dem? Otack är världens lön. För att människan som art öht ska överleva behövs att mödrar har empati med sina barn (vilket inte hindrar att fäder också kan ha det, men traditionellt har det varit mödrarnas arbete att ta hand om barnen). Kanske är det ett fall av "familiarity breeds contempt". Kvinnor (och deras svagheter) känner du. Männen känner du inte lika väl och idoliserar dem därför.

Öht tycker jag du överbetonar framgång och berömmelse och ägnar dig åt genidyrkan. Medan du inte uppskattar det vanliga glanslösa arbete som gör att vi människor fungerar, det som utförs av "jordens salt" (kvinnor som män).

Jag är ingenting jämfört med t ex Margaret Thatcher och Ronald Reagan, men anser mig inte mindre värd som människa för det.

KrigarSjäl skrev:Jag är misogyn när det gäller socionomkärringar, snorkiga tjänstemannakvinnor och sånt men längre än så sträcker sig nog inte min misogyni...

samma erfarenhet här. njuter de av att plåga folk ?

elle skrev:

KrigarSjäl skrev:Jag är misogyn när det gäller socionomkärringar, snorkiga tjänstemannakvinnor och sånt men längre än så sträcker sig nog inte min misogyni...

samma erfarenhet här. njuter de av att plåga folk ?

Ibland blir en lätt misogyn pga arbetsplats (tidigare), sen inser en att män är precis likadana.

elle skrev:

KrigarSjäl skrev:Jag är misogyn när det gäller socionomkärringar, snorkiga tjänstemannakvinnor och sånt men längre än så sträcker sig nog inte min misogyni...

samma erfarenhet här. njuter de av att plåga folk ?

Jag har aldrig träffat kvinnliga socionomer och tjänstemän som varit annat än ytterst snälla och trevliga. Jag tror snarare det är så att folk njuter av att hata dem.

Kanin skrev:Jag har aldrig träffat kvinnliga socionomer och tjänstemän som varit annat än ytterst snälla och trevliga. Jag tror snarare det är så att folk njuter av att hata dem.

Jag har träffat socionomer i hela mitt liv så ingen jävel ska komma och tala om för mig hur de är eller vilken attityd jag ska ha till dem.

Lite Off Topic kanske, men en sak gör att jag känner mig stolt över att vara kvinna (i övrigt ser jag mig själv som individ i första hand) och det är min förmåga att ge liv. Att min kropp kan bära, nära och skydda en helt försvarslös varelse genom ett extremt komplext system som går från det fysiska till det psykiska och efter födseln ge komplett och fullständig näring ur min egen kropp.

För övrigt var det otroligt givande att uppleva vad min kropp kan åstadkomma. Plötsligt känns det mycket mindre viktigt hur den ser ut.

Angelic Fruitcake skrev:Lite Off Topic kanske, men en sak gör att jag känner mig stolt över att vara kvinna (i övrigt ser jag mig själv som individ i första hand) och det är min förmåga att ge liv.

Jag vill inte regna på din parad (jag lovar) men att vara stolt över att man har en livmoder är ungefär som att vara stolt över att man har blå ögon - jag ser inte anledningen till "stolthet" när det rör sig om saker som bara finns där och som man själv inte gjort ett skit för att uppnå/få/förtjäna.
Visst, jag kan ge liv, för att jag är skapt sådan. Jag kan också böja mina fingrar onaturligt långt bakåt, för att jag är skapt sådan - ska jag vara stolt över det också?