"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
Ja, har man jobbat i 30 år som lärare har man sett hur det har förändrats. En debattartikel i SvD:
Inget nytt precis. Men det tycks inte gå att göra något trots alla debattartiklar och TV-program. Oavsett regering. Är problemet att föräldrarna förändrats, att de inte längre samarbetar med lärarna? Kort sagt, har föräldrarna blivit dummare?
Denne fd gymnasielärare fick alltså börja med att uppfostra de elever som sluppit disciplin i grundskolan. Men efter att ha blivit mordhotad av en elev (som säkert kände sig "kränkt" över att möta krav) så orkade han inte längre. Eleven fick givetvis gå kvar i skolan, lite mordhot måste dagens lärare tåla.
Tja, man kanske inte kan vänta sig att lärare ska orka jobba längre än 30 år i dagens skola. Eller ens längre än tio år.
http://www.svd.se/jag-ar-lararen-som-ha ... /om/debattSvD Debattt skrev:När eleverna börjar i gymnasiet är de flesta vana vid att gå in och ut genom klassrummet under lektionstid utan att fråga läraren, prata i telefon, störa och tjafsa med läraren och andra, surfa på telefonen, ta rast efter 35 minuter, med mera. Att göra läxor är man inte van vid. En annan sak är förkunskaperna.
När jag började för 30 år sedan var det mycket ovanligt att eleverna inte kunde de fyra räknesätten, nu kan inte majoriteten av eleverna addition, subtraktion, division och multiplikation. Samma sak med enkla ekvationer och procenträkning. Ett par byxor kostar 500:-, byxorna ökar i pris med 10 procent, vad är det nya priset?
Även läsförståelsen har blivit mycket sämre, många elever har svårt att läsa en instruktion. Hur är det tänkt att en tekniker ska kunna gå vidare ut i arbetslivet med svårigheter att läsa en manual? Hur är det överhuvudtaget möjligt att majoriteten av eleverna i en normal klass på gymnasiet inte klarar av den enklaste matematiken och har svårt att läsa?
Inget nytt precis. Men det tycks inte gå att göra något trots alla debattartiklar och TV-program. Oavsett regering. Är problemet att föräldrarna förändrats, att de inte längre samarbetar med lärarna? Kort sagt, har föräldrarna blivit dummare?
Tidigare när jag ringde hem vid disciplinproblem så fick jag stöd av föräldrarna, idag möts jag ofta av oförståelse. När man tillrättavisar nya elever så får man en blick som avslöjar att de inte är vana vid att bli tillsagda. Det är ett enormt slöseri med tid i den svenska skolan på grund av alla disciplinproblem.
Denne fd gymnasielärare fick alltså börja med att uppfostra de elever som sluppit disciplin i grundskolan. Men efter att ha blivit mordhotad av en elev (som säkert kände sig "kränkt" över att möta krav) så orkade han inte längre. Eleven fick givetvis gå kvar i skolan, lite mordhot måste dagens lärare tåla.
Tja, man kanske inte kan vänta sig att lärare ska orka jobba längre än 30 år i dagens skola. Eller ens längre än tio år.
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
Intervju med två elever som intygar denne lärares förträfflighet:
http://www.svd.se/den-basta-larare-jag- ... ska-skolanSvD skrev:– Det var inte bara att Per (Kedland) lade grunden för mig att bli elektriker. Hans dörr stod alltid öppen om man ville snacka. Jag hade haft lite problem med läsförståelse när jag var yngre. Men när Per snackade fastnade allt i huvudet. Det var mycket plugg, men också skratt. Han var rättvis, han ville se oss lyckas, säger Matteus och ler åt minnet.
---
– Han fick med oss. Det var inte jätteviktigt att vara bra på matte från början, till exempel. Han fick in ett tålamod. Misslyckas du fem gånger, gör det en sjätte gång. Sen var det var viktigt att passa tider. Här kan ni komma undan med det, men sen när ni fått jobb får ni sparken, sa han, berättar Jonathan Wahlberg.
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
Jättetråkigt. Det enda positiva för mig personligen är att det kanske inte berodde på mig då att jag har haft liknande upplevelser. Men det är ett stort problem förstås och man bör göra något åt det. Den enskilde läraren kan inte göra såå mycket. Även om det är bra om man pratar om det, som denne läraren har gjort. Om allt fler pratar om det - kanske påverkar det politikerna att göra något.
Att eleverna inte kan matte och har dålig läsförståelse - det kan inte bero på föräldrarna. Eller det kanske kan bidra om nu föräldrarna inte läser med ungen eller inte alls försöker främja sånt. Men huvudproblemet, misstänker jag, är att ungarna gör så mycket annat än läsa nuförtiden. När jag var barn/tonåring fanns inte datorer eller mobiler, TV fanns, men inte dygnet runt och bara fyra kanaler. Så vad gjorde man på sin fritid om man var hemma? Man läste.
Och även matte: Det fanns förstås miniräknare, men de använde man på mattelektionen - om man gjorde något där man verkligen behövde dem. Och så hade man en hemma också, men man visste ju att man inte skulle ha den med sig om man går och shoppa kläder på stan, så man förstod ju att man måste kunna räkna ut eventuella rea-priser i huvudet. Eller med papper och penna. Vilket jag fortfarande gör, och det går minst lika fort som att ta fram mobilen och hålla på. Fördelen är också att man lättare märker om man räknar fel. Dagens ungdomar slår i nåt, slår fel, och märker inte det. Där kan man kanske göra nåt åt i skolan om man övar mycket på, och satsar på, att man ska göra själv, utan hjälpmedel. Kanske en liten tävling en gång i veckan på matten?
Föräldrarna som inte bryr sig om barnen beter sig illa - det begriper jag mig inte på heller. Det är inte så svårt att förhindra detta! Det gäller bara att göra det klart för sina barn att man inte accepterar sånt. Det räcker med att visa att man är besviken, bestört om barnet gör något sånt och att säga nåt i stil med "du vet väl bättre än så! Så har vi väl inte uppfostrat dig!" för att ett barn ska skämmas och bete sig bättre. Man kan tycka att det är lite manipulativt, men när det gäller barn, måste man ju påverka de på ett lämpligt sätt, annars påverkas de bara av jämnåriga. Jag brukade fråga läraren på utvecklingssamtal om mitt barn beter sig okej och säga att jag inte skulle tolerera nåt annat och att jag vill veta om det händer något. Och där är ju barnet med. Självklart måste man också ha en bra relation till sitt barn och respektera barnet. Det är en förutsättning.
Att eleverna inte kan matte och har dålig läsförståelse - det kan inte bero på föräldrarna. Eller det kanske kan bidra om nu föräldrarna inte läser med ungen eller inte alls försöker främja sånt. Men huvudproblemet, misstänker jag, är att ungarna gör så mycket annat än läsa nuförtiden. När jag var barn/tonåring fanns inte datorer eller mobiler, TV fanns, men inte dygnet runt och bara fyra kanaler. Så vad gjorde man på sin fritid om man var hemma? Man läste.
Och även matte: Det fanns förstås miniräknare, men de använde man på mattelektionen - om man gjorde något där man verkligen behövde dem. Och så hade man en hemma också, men man visste ju att man inte skulle ha den med sig om man går och shoppa kläder på stan, så man förstod ju att man måste kunna räkna ut eventuella rea-priser i huvudet. Eller med papper och penna. Vilket jag fortfarande gör, och det går minst lika fort som att ta fram mobilen och hålla på. Fördelen är också att man lättare märker om man räknar fel. Dagens ungdomar slår i nåt, slår fel, och märker inte det. Där kan man kanske göra nåt åt i skolan om man övar mycket på, och satsar på, att man ska göra själv, utan hjälpmedel. Kanske en liten tävling en gång i veckan på matten?
Föräldrarna som inte bryr sig om barnen beter sig illa - det begriper jag mig inte på heller. Det är inte så svårt att förhindra detta! Det gäller bara att göra det klart för sina barn att man inte accepterar sånt. Det räcker med att visa att man är besviken, bestört om barnet gör något sånt och att säga nåt i stil med "du vet väl bättre än så! Så har vi väl inte uppfostrat dig!" för att ett barn ska skämmas och bete sig bättre. Man kan tycka att det är lite manipulativt, men när det gäller barn, måste man ju påverka de på ett lämpligt sätt, annars påverkas de bara av jämnåriga. Jag brukade fråga läraren på utvecklingssamtal om mitt barn beter sig okej och säga att jag inte skulle tolerera nåt annat och att jag vill veta om det händer något. Och där är ju barnet med. Självklart måste man också ha en bra relation till sitt barn och respektera barnet. Det är en förutsättning.
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
Själv så känner man inte igen alls vad läraren skrev i debattartikeln, det var helt andra förutsättningar på min tid.
Jag som har gått i 3 olika skolor under grundskolan med mindre antal elever och fler lärare kan säga såhär att svensk skola är ett skämt!
Jag som har gått i 3 olika skolor under grundskolan med mindre antal elever och fler lärare kan säga såhär att svensk skola är ett skämt!
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
Utveckla gärna lite, Julianus. Vad var det som inte var så?
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
Julianus skrev:@Toblerone
T.ex så var det inga mordhot mot lärare.
Nä, det är ju bra det. Men mycket av det här har pågått ett bra tag. Eller snarare det har blivit lite värre hela tiden.
Jag tror att det där med läskunnigheten och mattekunskaperna har att göra med datorer, mobiler, m.m. Och det kommer vi inte att kunna ändra på så lätt. Det finns ju försök att få ungarna att läsa mer genom att betala dem för läsning (jag är lite tveksam till det), att ha tävlingar.... Jag hade en mattelärar-kollega som gav eleverna ett helt A-4-papper med uppgifter om multiplikationstabellen en gång i veckan. Och det skulle de göra på 5 minuter. Det var också en slags tävling hur många man hann göra. Och förstås måste man ju kolla att det är rätt också. Jag tror eleverna rättade varandras. Bra försök! Den klassen var duktig på multiplikationstabellen sedan.
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
Som sagt, jag känner inte igen vad läraren skrev i artikeln. Det pågick inga mordhot mot lärare, läskunnigheten var hög och eleverna kunde de fyra räknesätten utan problem. På den tiden fanns inga sociala medier, inte ens smartphones och surfplattor.
Nu sitter varenda människa och pillar med sina telefoner och surfplattor och vad det nu finns för andra typer.
Inte konstigt att läskunnigheten och mattekunskaperna minskar bland eleverna.
Det var bättre på min tid.
Nu sitter varenda människa och pillar med sina telefoner och surfplattor och vad det nu finns för andra typer.
Inte konstigt att läskunnigheten och mattekunskaperna minskar bland eleverna.
Det var bättre på min tid.
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
Har eleven inte respekt för läraren så gör eleven ofta lite som hen vill.
Undervisningen är oftast bättre om lärare respekteras av eleverna.
Undervisningen är oftast bättre om lärare respekteras av eleverna.
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
Zirre skrev:Har eleven inte respekt för läraren så gör eleven ofta lite som hen vill.
Undervisningen är oftast bättre om lärare respekteras av eleverna.
Det är förstås sant, men vad gör man åt det, tycker du?
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
Toblerone skrev:Zirre skrev:Har eleven inte respekt för läraren så gör eleven ofta lite som hen vill.
Undervisningen är oftast bättre om lärare respekteras av eleverna.
Det är förstås sant, men vad gör man åt det, tycker du?
Det är en svårare fråga.
Jag hade inte mycket respekt för den lärare jag hade i årskurs tre, jag var 9 år. Det har dock sina skäl eftersom hon inte respekterade mig som den jag är.
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
Julianus skrev:Som sagt, jag känner inte igen vad läraren skrev i artikeln. Det pågick inga mordhot mot lärare, läskunnigheten var hög och eleverna kunde de fyra räknesätten utan problem. På den tiden fanns inga sociala medier, inte ens smartphones och surfplattor.
Nu sitter varenda människa och pillar med sina telefoner och surfplattor och vad det nu finns för andra typer.
Inte konstigt att läskunnigheten och mattekunskaperna minskar bland eleverna.
Det var bättre på min tid.
Du är väl inte så gammmal, trodde jag? Nåja, betydligt yngre än jag måste du vara. Läskunnigheten bör ha varit lägre redan när du gick i skolan, för tiden då man läste böcker på sin fritid - det var väl förre din tid? Det som man läser i skolan räcker ju inte. Om ungarna inte läser något alls hemma, då blir det inte så bra. Läskunnighet betyder ju här inte bara att man kan läsa någorlunda. Man måste ju också ha bra läsförståelse, kunna läsa lite svårare texter och ta ut den viktigaste informationen. Det är inte bara läsa rakt av.
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
Zirre skrev:Toblerone skrev:Zirre skrev:Har eleven inte respekt för läraren så gör eleven ofta lite som hen vill.
Undervisningen är oftast bättre om lärare respekteras av eleverna.
Det är förstås sant, men vad gör man åt det, tycker du?
Det är en svårare fråga.
Jag hade inte mycket respekt för den lärare jag hade i årskurs tre, jag var 9 år. Det har dock sina skäl eftersom hon inte respekterade mig som den jag är.
Det är ett giltigt skäl, tycker jag. Om det verkligen var så, inte bara något som du trodde/tyckte. Vi som har AS kan ju tolka fel ibland också.
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
Toblerone skrev:Julianus skrev:Som sagt, jag känner inte igen vad läraren skrev i artikeln. Det pågick inga mordhot mot lärare, läskunnigheten var hög och eleverna kunde de fyra räknesätten utan problem. På den tiden fanns inga sociala medier, inte ens smartphones och surfplattor.
Nu sitter varenda människa och pillar med sina telefoner och surfplattor och vad det nu finns för andra typer.
Inte konstigt att läskunnigheten och mattekunskaperna minskar bland eleverna.
Det var bättre på min tid.
Du är väl inte så gammmal, trodde jag? Nåja, betydligt yngre än jag måste du vara. Läskunnigheten bör ha varit lägre redan när du gick i skolan, för tiden då man läste böcker på sin fritid - det var väl förre din tid? Det som man läser i skolan räcker ju inte. Om ungarna inte läser något alls hemma, då blir det inte så bra. Läskunnighet betyder ju här inte bara att man kan läsa någorlunda. Man måste ju också ha bra läsförståelse, kunna läsa lite svårare texter och ta ut den viktigaste informationen. Det är inte bara läsa rakt av.
Läsförståelse är viktigt. En bok kan vara svår även om man kan läsa allt som står.
Toblerone, är du född före eller efter 1985?
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
Toblerone skrev:Zirre skrev:Toblerone skrev:
Det är förstås sant, men vad gör man åt det, tycker du?
Det är en svårare fråga.
Jag hade inte mycket respekt för den lärare jag hade i årskurs tre, jag var 9 år. Det har dock sina skäl eftersom hon inte respekterade mig som den jag är.
Det är ett giltigt skäl, tycker jag. Om det verkligen var så, inte bara något som du trodde/tyckte. Vi som har AS kan ju tolka fel ibland också.
Jag orkar inte gå in på allt men ja det stämmer som jag skrev.
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
Toblerone skrev:Julianus skrev:Som sagt, jag känner inte igen vad läraren skrev i artikeln. Det pågick inga mordhot mot lärare, läskunnigheten var hög och eleverna kunde de fyra räknesätten utan problem. På den tiden fanns inga sociala medier, inte ens smartphones och surfplattor.
Nu sitter varenda människa och pillar med sina telefoner och surfplattor och vad det nu finns för andra typer.
Inte konstigt att läskunnigheten och mattekunskaperna minskar bland eleverna.
Det var bättre på min tid.
Du är väl inte så gammmal, trodde jag? Nåja, betydligt yngre än jag måste du vara. Läskunnigheten bör ha varit lägre redan när du gick i skolan, för tiden då man läste böcker på sin fritid - det var väl förre din tid? Det som man läser i skolan räcker ju inte. Om ungarna inte läser något alls hemma, då blir det inte så bra. Läskunnighet betyder ju här inte bara att man kan läsa någorlunda. Man måste ju också ha bra läsförståelse, kunna läsa lite svårare texter och ta ut den viktigaste informationen. Det är inte bara läsa rakt av.
Nej, faktiskt inte Det går att spekulera om det Det har jag ingen aning om angående läskunnigheten. Jag läste i en tidning som 3-åring, det var en stor artikel om Palmemordet så jag antar man kunde läsa ganska tidigt. Redan på lekis (fanns ingen sexårsverksamhet på min tid) lärde man sig läsa, hände också att man klippte texter ur tidningar. Vet inte om det var en del av läsförståelsen men så gjorde man på lekis
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
Hur kommer det sig att ungarna får fortsätta i nästa årskurs när de inte klarat av det de ska lära sig i den de gått?
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
Zirre skrev:Toblerone skrev:Julianus skrev:Som sagt, jag känner inte igen vad läraren skrev i artikeln. Det pågick inga mordhot mot lärare, läskunnigheten var hög och eleverna kunde de fyra räknesätten utan problem. På den tiden fanns inga sociala medier, inte ens smartphones och surfplattor.
Nu sitter varenda människa och pillar med sina telefoner och surfplattor och vad det nu finns för andra typer.
Inte konstigt att läskunnigheten och mattekunskaperna minskar bland eleverna.
Det var bättre på min tid.
Du är väl inte så gammmal, trodde jag? Nåja, betydligt yngre än jag måste du vara. Läskunnigheten bör ha varit lägre redan när du gick i skolan, för tiden då man läste böcker på sin fritid - det var väl förre din tid? Det som man läser i skolan räcker ju inte. Om ungarna inte läser något alls hemma, då blir det inte så bra. Läskunnighet betyder ju här inte bara att man kan läsa någorlunda. Man måste ju också ha bra läsförståelse, kunna läsa lite svårare texter och ta ut den viktigaste informationen. Det är inte bara läsa rakt av.
Läsförståelse är viktigt. En bok kan vara svår även om man kan läsa allt som står.
Toblerone, är du född före eller efter 1985?
Är född 1964.
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
nallen skrev:Hur kommer det sig att ungarna får fortsätta i nästa årskurs när de inte klarat av det de ska lära sig i den de gått?
Det är så i svenska skolsystemet. I dem flesta andra länderna får man gå om om man inte klarar allt. I Tyskland t.ex. får du ha underkänd i ETT ämne, men om du har det i två ämnen får du gå om. Man brukar få en sista chans att ta ett slags omprov i början av höstterminen. Men i Sverige får man bara fortsätta. Upp till 9:an. Men även där kan man fortsätta till gymnasiet, individuella programmet.
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
Toblerone skrev:nallen skrev:Hur kommer det sig att ungarna får fortsätta i nästa årskurs när de inte klarat av det de ska lära sig i den de gått?
Det är så i svenska skolsystemet. I dem flesta andra länderna får man gå om om man inte klarar allt. I Tyskland t.ex. får du ha underkänd i ETT ämne, men om du har det i två ämnen får du gå om. Man brukar få en sista chans att ta ett slags omprov i början av höstterminen. Men i Sverige får man bara fortsätta. Upp till 9:an. Men även där kan man fortsätta till gymnasiet, individuella programmet.
Ingen får bli ledsen, känna sig åsidosatt, diskriminerad eller kränkt?
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
Wine skrev:Toblerone skrev:nallen skrev:Hur kommer det sig att ungarna får fortsätta i nästa årskurs när de inte klarat av det de ska lära sig i den de gått?
Det är så i svenska skolsystemet. I dem flesta andra länderna får man gå om om man inte klarar allt. I Tyskland t.ex. får du ha underkänd i ETT ämne, men om du har det i två ämnen får du gå om. Man brukar få en sista chans att ta ett slags omprov i början av höstterminen. Men i Sverige får man bara fortsätta. Upp till 9:an. Men även där kan man fortsätta till gymnasiet, individuella programmet.
Ingen får bli ledsen, känna sig åsidosatt, diskriminerad eller kränkt?
? Men vad snackar du om NU? Vi pratade om att gå om en klass.
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
Toblerone skrev:Wine skrev:Toblerone skrev:
Det är så i svenska skolsystemet. I dem flesta andra länderna får man gå om om man inte klarar allt. I Tyskland t.ex. får du ha underkänd i ETT ämne, men om du har det i två ämnen får du gå om. Man brukar få en sista chans att ta ett slags omprov i början av höstterminen. Men i Sverige får man bara fortsätta. Upp till 9:an. Men även där kan man fortsätta till gymnasiet, individuella programmet.
Ingen får bli ledsen, känna sig åsidosatt, diskriminerad eller kränkt?
? Men vad snackar du om NU? Vi pratade om att gå om en klass.
Jag tänkte på vad du skrev om hur det fungerar i den svenska skolan till skillnad från hur det är i bl.a. Tyskland som du berättar om, att man i Sverige bara fortsätter.
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
Wine skrev:Toblerone skrev:Wine skrev:
Ingen får bli ledsen, känna sig åsidosatt, diskriminerad eller kränkt?
? Men vad snackar du om NU? Vi pratade om att gå om en klass.
Jag tänkte på vad du skrev om hur det fungerar i den svenska skolan till skillnad från hur det är i bl.a. Tyskland som du berättar om, att man i Sverige bara fortsätter.
Ah, du menar att man får stanna kvar i sin klass för att man annars blir ledsen??? Jag vet inte om det är värd det, ärligt sagt. Det är ju inte heller någon kränkning eller diskriminering. Man vet vad som gäller, man jobbar inte tillräckligt för skolan och då bör man kanske ta konsekvenserna. Eller också så har man svårt för sig och kan behöva ett extra år.
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
Toblerone skrev:Ah, du menar att man får stanna kvar i sin klass för att man annars blir ledsen??? Jag vet inte om det är värd det, ärligt sagt. Det är ju inte heller någon kränkning eller diskriminering. Man vet vad som gäller, man jobbar inte tillräckligt för skolan och då bör man kanske ta konsekvenserna. Eller också så har man svårt för sig och kan behöva ett extra år.
Jag tänkte något liknande när jag läste ert post-utbyte. Jag tycker rentav att man gör de här barnen/ungdomarna en otjänst om de bara får gå vidare till nästa klass. Det borde bli ännu svårare/omöjligt att komma ikapp om man inte har med sig grunderna (dvs klarat godkänt) i tidigare klass, så jag tycker nog att de borde få gå om (och vid behov få extra hjälp).