Toblerone skrev:Men i Sverige får man bara fortsätta. Upp till 9:an. Men även där kan man fortsätta till gymnasiet, individuella programmet.

Vissa behöver gå en extra gång på sexårs, andra går om årskurs 1, en del går om årskurs 3 osv.

Förstår mycket väl att han gett upp.

Rörigt och stökigt, får inte säga åt eleverna, flummiga skolplaner, omständiga betygsystem.

De som arbetar som lärare i dagens skola borde nästan ha tapperhetsmedalj...

Toblerone skrev:Ah, du menar att man får stanna kvar i sin klass för att man annars blir ledsen??? Jag vet inte om det är värd det, ärligt sagt. Det är ju inte heller någon kränkning eller diskriminering. Man vet vad som gäller, man jobbar inte tillräckligt för skolan och då bör man kanske ta konsekvenserna. Eller också så har man svårt för sig och kan behöva ett extra år.

Vore nog bättre om man hade samma system som i Tyskland och många andra länder även i svenska skolor, att elever som ej klarar av att uppnå förväntade resultat får gå om, så var det väl också tidigare i den svenska skolan?

Wine skrev:

Toblerone skrev:Ah, du menar att man får stanna kvar i sin klass för att man annars blir ledsen??? Jag vet inte om det är värd det, ärligt sagt. Det är ju inte heller någon kränkning eller diskriminering. Man vet vad som gäller, man jobbar inte tillräckligt för skolan och då bör man kanske ta konsekvenserna. Eller också så har man svårt för sig och kan behöva ett extra år.

Vore nog bättre om man hade samma system som i Tyskland och många andra länder även i svenska skolor, att elever som ej klarar av att uppnå förväntade resultat får gå om, så var det väl också tidigare i den svenska skolan?

Beror på. OM man lyckas få dessa barn att läsa ikapp det de ligger efter med - då kan det ju vara bra att kunna gå kvar. Men det är ganska orealistisk. Har man svårt att hänga med så har man ännu svårare att dessutom läsa ikapp. Annars kan man kan tänka att eleven kan jobba på en lägre nivå, ligga lite efter hela tiden. Då behöver den eleven ju egentligen en egen lärare eller assistent. Realistiskt? Tror inte det. Och hur kul är det för eleven? Ja, jag tror man borde gå om. Man skulle ju kunna få en sista chans, omprov, m.m. men om allt inte hjälper, tycker jag också att det vore bäst att gå om.

KrigarSjäl skrev:Förstår mycket väl att han gett upp.

Rörigt och stökigt, får inte säga åt eleverna, flummiga skolplaner, omständiga betygsystem.

De som arbetar som lärare i dagens skola borde nästan ha tapperhetsmedalj...

Jag tycker snarare synd om elever som går i dagens skola.
Undrar verkligen hur det ska gå för mina systerdöttrar, kommer de att fixa skolan?

Jo, egentligen är det ju synd om alla som måste vistas i skolan.
En människofientlig miljö som jag ser det.

Gick på teoretiskt gymnasium. Där var det lugnt. Högstadiet däremot var kaos. Och detta var på 80-talet. Men lärarna fick inte klaga utåt, precis som eleverna inte fick berätta vad som hände i skolan. Det betydde inte att det var frid och fröjd.

Vi hade mycket våld mellan killarna, vi hade allvarlig mobbning, vissa lärare mobbades till sammanbrott, en lärare blev nästan dödad och fick men för livet, skolk var relativt vanligt men mer vanligt var närvaro på lektioner i totalkaos där eleverna sparkades och skrek och kastade möbler, och på de lugna lektionerna var det inte så våldsamt utan det var bara väldigt högljutt eftersom alla pratade med varandra eller jävlades med mobboffren och läraren stod och mässade för döva öron.

Flera av mina lärare var unga men jobbade kvar tills de pensionerades. Fattar inte att de orkade. Det måste ju blivit bättre med tiden. Annars hade de nog slutat.

kiddie skrev:Gick på teoretiskt gymnasium. Där var det lugnt. Högstadiet däremot var kaos. Och detta var på 80-talet. Men lärarna fick inte klaga utåt, precis som eleverna inte fick berätta vad som hände i skolan. Det betydde inte att det var frid och fröjd.

Vi hade mycket våld mellan killarna, vi hade allvarlig mobbning, vissa lärare mobbades till sammanbrott, en lärare blev nästan dödad och fick men för livet, skolk var relativt vanligt men mer vanligt var närvaro på lektioner i totalkaos där eleverna sparkades och skrek och kastade möbler, och på de lugna lektionerna var det inte så våldsamt utan det var bara väldigt högljutt eftersom alla pratade med varandra eller jävlades med mobboffren och läraren stod och mässade för döva öron.

Flera av mina lärare var unga men jobbade kvar tills de pensionerades. Fattar inte att de orkade. Det måste ju blivit bättre med tiden. Annars hade de nog slutat.

Intressant, eftersom min förra rektor försökte hävda att jag var olämplig som lärare för att jag har ADHD, och för att det gick till ungefär som på det som du kalla för lugna lektioner. Inte ens det - den gången som hon var med klagade hon på att inte ALLA elever lyssnade intresserat. Har du nånsin sett alla elever i en klass lyssna på ett grammatik-genomgång? Men redan då sa en bekant till mig att hon bara försökte knäcka mig så att jag går frivilligt.

Jag har faktiskt också haft trevliga klasser på högstadiet. Oftast var det så att jag hade så där 7 eller 8 klasser/grupper och av dem var en eller två riktigt knasiga. Och en eller två var riktigt lätthanterliga och övriga nånstans emellan.

Det är ju självklart så att när det blir lite mera uppdelad och man är med i en grupp av studiemotiverade elever, då är det ju mycket lugnare. I Sverige är det stökigt på högstadiet för att alla går tillsammans, de som är ganska duktiga och motiverade och de som har riktigt svårt för sig eller har problematiska hemmaförhållanden. I andra länder är det mer uppdelat, t.ex. i Tyskland delas man upp efter 4:an i tre olika skolformer. Därför har jag haft det relativt lugnt även på högstadiet. Men även bland studiemotiverade elever förekommer förstås mobbing och viss stök, och även tonårs-galenskaper. Jag tror iofs inte att det är realistisk att börja dela upp igen, Sverige är så helt inkörd på att alla ska gå i samma skola. Kanske borde man istället ge mer valmöjligheter, t.ex. ta bort kravet med B-språk. Låt de som är omotiverade ha nåt praktiskt ämne istället. MEN ge nån slags meritpoäng för de som läser språk. Annars kommer nästan alla att välja bort det.

ankhat skrev:

Toblerone skrev:Ah, du menar att man får stanna kvar i sin klass för att man annars blir ledsen??? Jag vet inte om det är värd det, ärligt sagt. Det är ju inte heller någon kränkning eller diskriminering. Man vet vad som gäller, man jobbar inte tillräckligt för skolan och då bör man kanske ta konsekvenserna. Eller också så har man svårt för sig och kan behöva ett extra år.

Jag tänkte något liknande när jag läste ert post-utbyte. Jag tycker rentav att man gör de här barnen/ungdomarna en otjänst om de bara får gå vidare till nästa klass. Det borde bli ännu svårare/omöjligt att komma ikapp om man inte har med sig grunderna (dvs klarat godkänt) i tidigare klass, så jag tycker nog att de borde få gå om (och vid behov få extra hjälp).

Visst. Och det är inga problem att få extra hjälp. Problemet är att eleverna inte vill/orkar. Jag tycker ibland också att både elever och föräldrar är lite bortskämda där. De liksom kräver att eleven ska få hjälp NU och på deras villkor. Det brukar vara såna som inte nappar på all läxhjälp och annat som erbjudits - då var ju inte problemen så akuta eller så passade inte tiden så jättebra. Men nu vill de ha hjälp genast. Det är som en unge med ADHD, ingen framförhållning. Jag vet inte om det delvis också beror på att samhället har blivit så stressigt, men det skulle definitivt funka bättre om också elever och föräldrar tänkte lite långsiktigt.

Elever brukar förstås ändå få akuthjälp att läsa ikapp om de är någorlunda motiverade så fixar man det. Men ibland blir jag väldigt förvånad över föräldrar som bara verkar vara ute efter att skylla på skolan om t.ex. hjälpen inte kommer igång snabbare än efter tre, fyra veckor kanske. Det tycker jag är överdrivet.

KrigarSjäl skrev:Jo, egentligen är det ju synd om alla som måste vistas i skolan.
En människofientlig miljö som jag ser det.

Också en människofientlig institution.

Julianus skrev:

KrigarSjäl skrev:Jo, egentligen är det ju synd om alla som måste vistas i skolan.
En människofientlig miljö som jag ser det.

Också en människofientlig institution.

Och vad ska man göra åt det? Man behöver väl en skola? Kanske skulle mindre skolor vara mera personliga? Det är i alla fall min erfarenhet att små skolor ofta är trevligare. Mina två yngsta barn gick på en skola som bara hade två klasser i varje årskurs. Hela högstadiet blir då 8 klasser. Det är översiktligt.

Toblerone skrev:

Julianus skrev:

KrigarSjäl skrev:Jo, egentligen är det ju synd om alla som måste vistas i skolan.
En människofientlig miljö som jag ser det.

Också en människofientlig institution.

Och vad ska man göra åt det? Man behöver väl en skola? Kanske skulle mindre skolor vara mera personliga? Det är i alla fall min erfarenhet att små skolor ofta är trevligare. Mina två yngsta barn gick på en skola som bara hade två klasser i varje årskurs. Hela högstadiet blir då 8 klasser. Det är översiktligt.

Vad man ska göra åt det har jag inte något svar på, men att den svenska skolan blir bara sämre och sämre är ett faktum. Man kan börja med att minska antalet elever och sätta in fler lärare men det är väl inte möjligt eftersom "det finns inga resurser" som det oftast brukar heta.

Julianus skrev:

Toblerone skrev:

Julianus skrev:
Också en människofientlig institution.

Och vad ska man göra åt det? Man behöver väl en skola? Kanske skulle mindre skolor vara mera personliga? Det är i alla fall min erfarenhet att små skolor ofta är trevligare. Mina två yngsta barn gick på en skola som bara hade två klasser i varje årskurs. Hela högstadiet blir då 8 klasser. Det är översiktligt.

Vad man ska göra åt det har jag inte något svar på, men att den svenska skolan blir bara sämre och sämre är ett faktum. Man kan börja med att minska antalet elever och sätta in fler lärare men det är väl inte möjligt eftersom "det finns inga resurser" som det oftast brukar heta.

Samtidigt finns det undersökningar som visar att det inte blir bättre om man har mindre klasser. Två lärare i en klass är också ett alternativ. Men det kan vara jättesvårt att dela upp uppgifter. Man kommer i vägen för varandra jämt. Mer "omkring-personal" är en möjlighet. Det tror jag snarare på. Skolvärdar som samlar in ungar som skolkar eller som åker ut från lektioner (nu funkar det inte så bra att skicka ut en stökig elev, i värsta fall terroriserar denne klassen från utsidan, t.ex. bankar på dörren).

Egentligen tror jag på att samarbeta tätt med föräldrarna. Det funkar dock inte om de inte tar ansvar.

Samtidigt finns det undersökningar som visar att det inte blir bättre om man har mindre klasser.

@Toblerone

Jag skulle vilja se dessa "undersökningar".

Tyst i klassen kostar inte en spänn.

Guillou skriver om problemen i skolan i söndagens AB,
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolum ... 3635533.ab


Vad göra?
Ganska mycket...

-Återförstatliga.

-Bort med alla friskolor.

-Återinför disciplinen.
Om man inte kan vara tyst är det ut ur klassrummet som gäller.
Inga blippande mobiltelefoner eller tuggummituggande på lektionstid.
Handuppräckning.
Var och en i sin bänk - inte hela havet stormar.
Läraren bestämmer - inte värstingarna.

-Ordning och reda.
Matsalskö i bokstavsordning är en bra grej.

-Läxor och prov - inte flummiga projekt- och grubbarbeten.

-Bort med all form av religiös indoktrinering.
Skolans uppdrag är undervisning, inte att vara en filial till kyrkan.

-Bort med inflytandet från postmodernism och genus - återupprätta kunskapsskolan.

-Notoriska mobbare relegeras.
Det är inte "egentligen mest synd om mobbarna", vilket länge varit svenska lärares och kuratorers arbetsprincip.

-Lärare och andra vuxna i skolans värld som är pedofiler - bort med dom utan pardon.
De ska inte kunna gömma sig bakom facket, byråkratin, rektorn, kollegerna, rotary eller nånting.

Julianus skrev:

Samtidigt finns det undersökningar som visar att det inte blir bättre om man har mindre klasser.

@Toblerone

Jag skulle vilja se dessa "undersökningar".

Har inte tid att leta efter det. Men du kan fråga nästan vilken lärare som helst. Antagligen stod det i lärartidningen som vi får genom facket. Det är ingen som mixtrar med såna undersökningar, det tror jag inte.

Jag har själv gjort samma erfarenhet! Jag har hellre en klass med 30 skötsamma elever än med 10 stökiga. Jag hade en gång en tyska-grupp med runt 10 - 12 elever. De var ganska pratiga, svårt att få tyst på, ganska jobbig grupp. Sen skulle man lägga ihop dem två grupperna - andra gruppen hade en annan lärare haft och den var ungefär lika stor. Så det blev runt 25 stycken, och det blev lugnare! Kan hända att de också har mognat över sommarlovet, de började väl i 8:an då. Men jag tror också det var för att det fanns då tillräckligt många som jobbade seriöst, så att de som var lite stökiga inte längre såg det som "normalt".

Julianus skrev:

Toblerone skrev:

Julianus skrev:
Också en människofientlig institution.

Och vad ska man göra åt det? Man behöver väl en skola? Kanske skulle mindre skolor vara mera personliga? Det är i alla fall min erfarenhet att små skolor ofta är trevligare. Mina två yngsta barn gick på en skola som bara hade två klasser i varje årskurs. Hela högstadiet blir då 8 klasser. Det är översiktligt.

Vad man ska göra åt det har jag inte något svar på, men att den svenska skolan blir bara sämre och sämre är ett faktum. Man kan börja med att minska antalet elever och sätta in fler lärare men det är väl inte möjligt eftersom "det finns inga resurser" som det oftast brukar heta.

Resurserna eller skattemedlen är inte oändliga, bäst och mest effektivt vore det nog om föräldrar insåg hur viktigt det är att de uppfostrar sina barn till att respektera vuxna och lärare och att vara ödmjuka så att de när de vistas i skolan beter sig civiliserat, lyssnar till vad läraren har att säga och respekterar lärare och andra elever, inte stör, sitter ned under lektionstid och gör vad läraren har instruerat dem till och inte sysslar med annat som distraherar som att hålla på med mobiltelefoner eller datorer eller kasta saker i klassrummet o.s.v.

KrigarSjäl skrev:-Läxor och prov - inte flummiga projekt- och grubbarbeten.

Det testar inte kunskapen som krävs numera tillräckligt bra. Rena kunskapsprov är inte alltid bästa valet. I arbetslivet väntar också projekt, då måste man också stå framför en grupp och prata, eller dela upp uppgifter, eller använda sig av olika hjälpmedel (powerpoint och sånt).

Vi lärare FÅR faktiskt INTE räkna poäng i prov och ge betyg efter det. Utan vi måste bedöma hur bra kunskaperna som visas motsvarar kunskapskraven. Utan att räkna poäng.

-Bort med all form av religiös indoktrinering.
Skolans uppdrag är undervisning, inte att vara en filial till kyrkan.

Det har det väl aldrig varit dem senaste 50 åren eller så?

-Bort med inflytandet från postmodernism och genus - återupprätta kunskapsskolan.

?

-Notoriska mobbare relegeras.
Det är inte "egentligen mest synd om mobbarna", vilket länge varit svenska lärares och kuratorers arbetsprincip.

Håller med där. Det har ju t.o.m. funnits fall av våldtäkt där tjejen har fått byta skola, för att förövarna var kvar. Då måste man iofs hitta nånstans att göra av dem, de måste ju få gå i nån skola.

-Lärare och andra vuxna i skolans värld som är pedofiler - bort med dom utan pardon.
De ska inte kunna gömma sig bakom facket, byråkratin, rektorn, kollegerna, rotary eller nånting.

Jag minns inte att jag hört av nån pedofil. På dagis ja, men i skolan?



Moderator atoms - fallerat citat har reparerats.

Jag missade några punkter.

KrigarSjäl skrev:Tyst i klassen kostar inte en spänn.

Nja... men hur går det till praktiskt då? Tejpa för munnen på alla ungar?

-Återförstatliga.

Ja!

-Bort med alla friskolor.

Eftersom jag jobbar på en håller jag inte med. De flesta friskolor skulle kunna försvinna, men några få gör det jobbet som kommunala skolan just inte gör. Vi samlar upp ungar med AS som har farit illa i kommunala skolor. Men, man kanske kan göra så här: Det är då ingen skola utan det är ett behandlingshem, vilket det också är, och såna bör ha rätt att ha skola då.

-Återinför disciplinen.
Om man inte kan vara tyst är det ut ur klassrummet som gäller.

Jag har varit med om att eleven som jag skickat ut, stört från utsidan sen, bankade på dörren och sånt. Då måste man ha skolvärdar eller nån vuxen i korridoren. Det har också hänt - framför allt när jag jobbat på gymnasiet ett tag - att eleven har tvärvägrat gå ut och tjafsat med läraren resten av lektionen. En gång gjorde jag det enda möjliga - flyttade resten av klassen och lämnade eleven kvar där. Men det funkar förstås inte alltid. Tänk om han följer med?

Inga blippande mobiltelefoner eller tuggummituggande på lektionstid.
Handuppräckning.
Var och en i sin bänk - inte hela havet stormar.
Läraren bestämmer - inte värstingarna.

Visst. De reglerna har man ju redan. Problemet är ju snarare att man inte har möjligheten att "straffa" på något sätt. Man ringer föräldrarna. Uppenbarligen imponerar det inte heller på många ungar.

Wine skrev:Ingen får bli ledsen, känna sig åsidosatt, diskriminerad eller kränkt?

Det är inte diskriminering eller kränkande att ställa krav på folk - även om de blir ledsna eller känner sig åsidosatta.

nallen skrev:

Wine skrev:Ingen får bli ledsen, känna sig åsidosatt, diskriminerad eller kränkt?

Det är inte diskriminering eller kränkande att ställa krav på folk - även om de blir ledsna eller känner sig åsidosatta.

Precis.

Toblerone skrev:

nallen skrev:

Wine skrev:Ingen får bli ledsen, känna sig åsidosatt, diskriminerad eller kränkt?

Det är inte diskriminering eller kränkande att ställa krav på folk - även om de blir ledsna eller känner sig åsidosatta.

Precis.

Och igår fanns en artikel om forskning som visar att det är bra för barn att få utmaningar och anstränga sig lagom, dvs möta krav och inse att de (barnen) kan förändras, få kämpaglöd och klara av saker som först känns (för) svåra. Fast så kan man ju inte kalla det när det är nya rön, så istället mäter man 'grit'.

http://www.dn.se/insidan/barns-hjarnor- ... t-traning/

Toblerone skrev:

KrigarSjäl skrev:-Läxor och prov - inte flummiga projekt- och grubbarbeten.

Det testar inte kunskapen som krävs numera tillräckligt bra. Rena kunskapsprov är inte alltid bästa valet. I arbetslivet väntar också projekt, då måste man också stå framför en grupp och prata, eller dela upp uppgifter, eller använda sig av olika hjälpmedel (powerpoint och sånt).

Vi lärare FÅR faktiskt INTE räkna poäng i prov och ge betyg efter det. Utan vi måste bedöma hur bra kunskaperna som visas motsvarar kunskapskraven. Utan att räkna poäng.

Åt helvete.

Sen när blev kunskap någonting obsolet?

Toblerone skrev:

KrigarSjäl skrev:-Bort med all form av religiös indoktrinering.
Skolans uppdrag är undervisning, inte att vara en filial till kyrkan.

Det har det väl aldrig varit dem senaste 50 åren eller så?

Vi har religiösa friskolor idag.
Som jag ser det är det ett problem.

Vi ska heller inte hålla på och sjunga kristna sånger och fira avslutningar i kyrkan, det är också religiös indoktrinering om än i en mildare grad.