"På svenska" har det väl alltid hetat "Rennå" och "Päschå", men det är på svenska, det, inte på franska...

För det mesta brukar folk åtminstone kunna säga så, men det kan ju bli värre - "Peguett" sade en kompis när vi var små.

När jag jobbade på Texaco-macken i Bredäng var det väl jag och butikschefen som sade "Texx-ako", medan både hans norska fru och den tjej jag jobbade mest med sade "Texáááá-ko". Den sistnämnda tjejen hade aldrig lyckats läsa Texacos oljemärke Havoline rätt heller, hon sade "Havioli".

En på jobbet som är gästforskare från Sydkorea förstod inte vad folk sade när de pratade om Hyundai. Vi sade alla [hund'aj], medan han var van att säga [(i)jånd'ä]. Jag säger fortfarande Hundaj

Tack Lakrits, då förstår jag det med diftong. Jag förstod resten, men kan inte svara för om det kommer att stanna i skallen. Diftong-grejen bör jag komma ihåg.

Pemer skrev:"På svenska" har det väl alltid hetat "Rennå" och "Päschå", men det är på svenska, det, inte på franska...

Den som sade "päschå" sade det med sådant där ach-ljud som i det överdrivna första uttalet för Sjötorpsskolan.

Kom på fler saker:

Svenska Hoechst hade en reklampenna där det stod: "Hoechst uttalas "Högst".

"Esselte" ska uttalas som det tre bokstäverna "S-L-T" är vad jag har fått lära mig. Fast jag har bara hört folk säga med betoningen på andra e:et (utom de två som sade att det var helt fel och som är sådana språkpoliser att jag tror dem). Från Esseltes hemsida:
("...år 1913 då tretton svenska grafiska företag bestämde sig för att gå samman och bilda SLT (Sveriges Litografiska Tryckerier.

År 1970 bytte gruppen namn till Esselte,...")

Bror Duktig skrev:Mitt sje-ljud ligger längre fram i munnen än första exemplet. Luftvirvlarna är vid tänderna. När jag säger som första exemplet (och härmar det) så ligger luftströmmen mitt i gommen.

De två sista exemplet skiljer inte alls mycket i mina öron, inte mer än vad första exemplet och mitt sje-ljud gör. Verkar finnas många varianter, typ steglöst från det överdrivna sje-ljudet i första exemplet, till det överdrivna tje-ljudet i sista exemplet.

Det som skiljer alla mina varianter av sje-ljud från tje-ljud, är att jag har tungan liggande ned i munnen vid sje-ljud, men inte vid tje-ljud då den placeras mitt i luftströmmen, samt läpparna rätt still vid tje-ljud, men de formar sig när jag gör sje-ljud. Pemer, hur gör du med ditt sje-ljud i andra exemplet, med tungan? Jag kan få till liknande ljud om jag använder både läppar och tunga som vid båda ljuden, samtidigt, men det låter säkert heldumt.

Synd att inte DOTSCHEN var med

Oj... jag måste pröva mig fram massor nu och se var i munnen luftvirvlarna ligger och så, och vad jag egentligen gör. Jag är inte säker alls på vad jag gör när jag gör Sjjjjötorp respektive Tjjjjötorp... jo, om något tycker jag det är precis tvärtemot hur du beskriver med tungan liggande ned eller mitt i luftströmmen. Jag tycker den ligger ned vid mitt tje-ljud och är mitt i luftströmmen vid sje.

Fast den avgörande skillnaden är väl att jag skapar tje-ljudets luftvirvel någonstans längre bak i munnen, jag har dock svårt att avgöra riktigt var. Ovanpå tungan...? ...en bit bak på den?

Vid sje-ljudet är tungan strax bakom överkäkens framtänder och luftvirveln bildas mellan tungan och tänderna. Tror jag.

Sje-ljudet är verkligen början till en riktig busvissling, tar jag i hårdare när jag ska uttala bara ett "sjjj" så blir det en vissling modell busvissla. Vissla på "vanligt" sätt ligger ju framme i munöppningen när munnen är spänd precis rätt (då kan jag vissla på inandning också), busvissling får jag fram när jag... formulerar ett sje-ljud och blåser till riktigt hårt.

Pemer skrev:

Bror Duktig skrev:Mitt sje-ljud ligger längre fram i munnen än första exemplet. Luftvirvlarna är vid tänderna. När jag säger som första exemplet (och härmar det) så ligger luftströmmen mitt i gommen.

De två sista exemplet skiljer inte alls mycket i mina öron, inte mer än vad första exemplet och mitt sje-ljud gör. Verkar finnas många varianter, typ steglöst från det överdrivna sje-ljudet i första exemplet, till det överdrivna tje-ljudet i sista exemplet.

Det som skiljer alla mina varianter av sje-ljud från tje-ljud, är att jag har tungan liggande ned i munnen vid sje-ljud, men inte vid tje-ljud då den placeras mitt i luftströmmen, samt läpparna rätt still vid tje-ljud, men de formar sig när jag gör sje-ljud. Pemer, hur gör du med ditt sje-ljud i andra exemplet, med tungan? Jag kan få till liknande ljud om jag använder både läppar och tunga som vid båda ljuden, samtidigt, men det låter säkert heldumt.

Synd att inte DOTSCHEN var med

Oj... jag måste pröva mig fram massor nu och se var i munnen luftvirvlarna ligger och så, och vad jag egentligen gör. Jag är inte säker alls på vad jag gör när jag gör Sjjjjötorp respektive Tjjjjötorp... jo, om något tycker jag det är precis tvärtemot hur du beskriver med tungan liggande ned eller mitt i luftströmmen. Jag tycker den ligger ned vid mitt tje-ljud och är mitt i luftströmmen vid sje.

Fast den avgörande skillnaden är väl att jag skapar tje-ljudets luftvirvel någonstans längre bak i munnen, jag har dock svårt att avgöra riktigt var. Ovanpå tungan...? ...en bit bak på den?

Vid sje-ljudet är tungan strax bakom överkäkens framtänder och luftvirveln bildas mellan tungan och tänderna. Tror jag.

Sje-ljudet är verkligen början till en riktig busvissling, tar jag i hårdare när jag ska uttala bara ett "sjjj" så blir det en vissling modell busvissla. Vissla på "vanligt" sätt ligger ju framme i munöppningen när munnen är spänd precis rätt (då kan jag vissla på inandning också), busvissling får jag fram när jag... formulerar ett sje-ljud och blåser till riktigt hårt.

Jag tror jag fattar ditt sje-ljud nu. Men mitt tje-ljud har tungan nästan exakt likadant (kanske ännu lite mer hård fram mot tänderna, så det går inte att vissla, men absolut inte mot gommen eller längre bak än där framtänderna sitter fast), fast utan läpprörelser som lägger på sje-ljud. Jag känner det där med busvisslingen och ditt sje-ljud så jag måste vara rätt ute då (även om det säkert låter fel eftersom jag aldrig använder det ljudet).

Jag har nu också frågat en person om sje-ljud, och den personen sade som det första exemplet på Sjötorp. Då sade jag samma och frågade hur det lät. Personen sade att det lät som ett mellanting av Schötorp och Tjötorp Men nu har jag testat det här ljudet hela dagen, så nu vet jag väl varken ut eller in hur vad jag själv säger.

Pemer skrev:Sje-ljudet är verkligen början till en riktig busvissling, tar jag i hårdare när jag ska uttala bara ett "sjjj" så blir det en vissling modell busvissla. Vissla på "vanligt" sätt ligger ju framme i munöppningen när munnen är spänd precis rätt (då kan jag vissla på inandning också), busvissling får jag fram när jag... formulerar ett sje-ljud och blåser till riktigt hårt.

Mitt sje-ljud är av det slaget. Skulle inte kalla det för busvissling dock, för att få fram riktigt hiskeligt höga visselljud måste jag ha fingrar i munnen, vilket jag inte har när jag uttalar 77.
Däremot förfinade jag sje-ljuds visslandet när jag var barn för att kunna tala med undulaterna. Eller, jag förösökte imitera deras läten så gott det gick. (Måhända har jag en egen definition av busvissling.)

Jag gick också och sade Esséllte länge som liten innan jag hajade. Så småningom kom jag att jobba på en Esselte Svanströms-affär.

Ett roligare feluttal jag faktiskt gjorde var flaskan i kylen med varumärket Kronolja. Jag sade "kronnåååål-ja"!

Senare läste min mamma ordet badanka i någon text och förstod väl nästan direkt vad det faktiskt stod, men gladde oss alla med en medveten felsägning - "baddáng-ka"!

Att Ramlösa heter som om det stavades med två m har jag nämnt på minst ett annat håll på forumet förr. Det måste ju vara nästan svenska folkets paradnummer i att inte ha fattat ett uttal, som ju ändå har påpekats i Prime Time-TV redan på 60-talet med Sten Bromans klassiska dräpande "Säger du samlag också?" med sam uttalat som i same.

Hör man någon fråga just efter Ramlösa på något matställe så skulle man väl tappa korven på gatan om det någon gång till sist faktiskt skulle vara någon som kunde uttala det rätt.

Okej, även här hajade jag fel länge och väl. Men när vi fick reklam-tv i Sverige från åren kring 1987 och framåt började ju Ramlösa ha reklam där Stellan Skarsgård även nämner firmanamnet i filmerna. Då greppade åtminstone jag att "om han säger så, heter det givetvis så och inte Ráááámlösa".

Men många gånger när man har lärt sig något fel verkar det ju sitta så i ryggmärgen att man inte ens kan börja säga rätt i stället när man får lära sig. En del av de som väl från början har tolkat mitt namn som "Pemmér" brukar sitta kvar i det och fortsätta säga så nästa gång man ses...

SnowballInHell skrev:

Pemer skrev:Sje-ljudet är verkligen början till en riktig busvissling, tar jag i hårdare när jag ska uttala bara ett "sjjj" så blir det en vissling modell busvissla. Vissla på "vanligt" sätt ligger ju framme i munöppningen när munnen är spänd precis rätt (då kan jag vissla på inandning också), busvissling får jag fram när jag... formulerar ett sje-ljud och blåser till riktigt hårt.

Mitt sje-ljud är av det slaget. Skulle inte kalla det för busvissling dock, för att få fram riktigt hiskeligt höga visselljud måste jag ha fingrar i munnen, vilket jag inte har när jag uttalar 77.
Däremot förfinade jag sje-ljuds visslandet när jag var barn för att kunna tala med undulaterna. Eller, jag förösökte imitera deras läten så gott det gick. (Måhända har jag en egen definition av busvissling.)

Jag kan inte heller busvissla utan fingrar i munnen, men det var jäkligt nära när jag tränade på Pemers sje-ljud.

När jag har fingrar i munnen (tumme + pekfinger), så låter det jävligt högt. Men om jag tar två fingrar från varje hand i munnen, så låter det som en uggla.

Pemer skrev:Jag gick också och sade Esséllte länge som liten innan jag hajade. Så småningom kom jag att jobba på en Esselte Svanströms-affär.

Ett roligare feluttal jag faktiskt gjorde var flaskan i kylen med varumärket Kronolja. Jag sade "kronnåååål-ja"!

Senare läste min mamma ordet badanka i någon text och förstod väl nästan direkt vad det faktiskt stod, men gladde oss alla med en medveten felsägning - "baddáng-ka"!

Att Ramlösa heter som om det stavades med två m har jag nämnt på minst ett annat håll på forumet förr. Det måste ju vara nästan svenska folkets paradnummer i att inte ha fattat ett uttal, som ju ändå har påpekats i Prime Time-TV redan på 60-talet med Sten Bromans klassiska dräpande "Säger du samlag också?" med sam uttalat som i same.

Hör man någon fråga just efter Ramlösa på något matställe så skulle man väl tappa korven på gatan om det någon gång till sist faktiskt skulle vara någon som kunde uttala det rätt.

Okej, även här hajade jag fel länge och väl. Men när vi fick reklam-tv i Sverige från åren kring 1987 och framåt började ju Ramlösa ha reklam där Stellan Skarsgård även nämner firmanamnet i filmerna. Då greppade åtminstone jag att "om han säger så, heter det givetvis så och inte Ráááámlösa".

Men många gånger när man har lärt sig något fel verkar det ju sitta så i ryggmärgen att man inte ens kan börja säga rätt i stället när man får lära sig. En del av de som väl från början har tolkat mitt namn som "Pemmér" brukar sitta kvar i det och fortsätta säga så nästa gång man ses...

Jag säger Rammlösa Jag som trodde att jag sade fel... Om Ramlösa kommer från Skåne, så kan mitt i så fall rätta uttal bero på att min mormor och morfar (och mamma) är därifrån, och de drack alltid "Rammlösa".

Något som är roligt (ungefär som Peugeot och sådant) är hundrasers namn:

Vorsteh
Groenendal
Airedaleterrier
Schnauzer

Vanliga uttal:
Voschterr med betoning på första vokal.
Groénendaler
Ajredàleterrier (med alla bokstäver uttalade - en del säger ädelterrier och så finns det de som tror att det heter Arendalsterrier )
Snautscher (samma problem som Schweits) eller "Schnauser" eller "Snautser"

Mina uttal:
Fååår-schté (kommer från "vor" och "steh", stående fågelhund som STÅR FÖR fågel. Betoning på båda delarna, lite mer på sista.)
Grönendal (fast jag har hört att det ska vara Gronendal, men jag är inte säker, vilket som är bättre än att uttala alla bokstäver)
Ärdejlterrier
Schnautser kan jag inte skriva uttalet på riktigt, men ni fattar säkert.

Prickarna över e i Citroên markerar att e:et uttalas självständigt från o:et. Annars skulle o och e tillsammans bilda ett ö-ljud. Det ö-ljudet vore i så fall en monoftong, så det här har inget med diftonger att göra.

N:et uttalas inte men innebär att vokalen framför blir en nasal vokal. I det här fallet blir resultatet en ä-liknande sådan, vilket gärna blir ä-ljud + ng-ljud i svenskan.

(OBS! N:et uttalas dock av fransmännen om ordet direkt efter börjar på vokalljud.)

De fransmän jag har arbetat tillsammans med har alla sagt [sitrå'en] med tydligt [n].

Mitt sje-ljud bildas för övrigt på samma ställe som [k], [g] och [ŋ] (ng-ljudet), eller möjligen en aning längre fram. Är inte det det vanligaste? Läpparna är inte inblandade alls. Men de frikativa ljuden i "dusch", "garage" och "match" är för mig inte sje-ljud utan tje-ljud eller rs-ljud.

När jag var yngre trodde jag att renat var någon sorts fint brännvin och uttalade det med samma ordmelodi som i "renen". På samma sätt uttalade jag Kina, siden och senap (hade väl påverkats av mina norrbottniska släktingar) och blev retad för det.
Andra ord jag har uttalat fel:
Reggae - riggi (stavade det dessutom reagge)
Roxette - rock-sätt (som ryggsäck)
Machine - mut-TJIN
Vegetables - vegge-TEJBÖLS
Trivial Pursuit - trivval pörsvit
Opera- åopera
Onion - åonion
Och när jag såg det helt otroliga ordet queue, uttalade jag det "kavvr"
I min familj har vi alltid uttalat Digestive som det stavas, det var först som vuxen jag förstod att det skulle vara daj-djes-tiv.
Så här sjöng jag Amazing Grace som tioåring, innan jag började lära mig engelska:
"Aamejsiing grejs håw swit dö såund
Dät säjvd aa writsh laajk miiiiii.....
Aj åuns vas låsst but nov ajm fovvnd
Vaas bliiind baat navv aj sii"

Kahlokatt skrev:När jag var yngre trodde jag att renat var någon sorts fint brännvin och uttalade det med samma ordmelodi som i "renen". På samma sätt uttalade jag Kina, siden och senap (hade väl påverkats av mina norrbottniska släktingar) och blev retad för det.

Hmm.. du menar att du lägger betoningen på första stavelsen. Självklart! Vad annars? (Fast inte för siden, eller renat...)

Men det heter ju SEnap, KIna, STOCKholm etc...

ANAnas, och inte anaNAS.

Rolig tråd, apropå sch-ljud så säger jag nog SCH för det mesta. Ej överdrivet, matsch, inte matj.

Jag trodde att genre uttalades "jen-re" och att när folk sade "sjanger" så var det ett ord med liknande betydelse trodde jag (ibland undrade jag om det var "jargong" de menade, om det var det det betydde).

Jag visste inte att Gefle var Gävle.

"Raglan" uttalade och uttalar jag "ra-glan" med betoning på sista stavelsen.

"Vadmal" uttalar jag "vad-mal" vilket jag tror är fel. Alla andra säger "vadd-mall".

Och så retar jag mig på den förskjutning i betoning eller kanske snarare i tonhöjd som ibland uppstår omedvetet. Ett känt exempel är hur efternamn kan uttalas ibland, som Bo Lundgren som uttalas i ett svep i stället för som två skilda namn. Man går liksom ned i ton på o:et. Så uttalar jag mitt eget namn. Fast just med namn så tycker jag inte att det låter fel.

Samma typ av förskjutning kan det blir med t.ex. "Kungsbacka" där jag visserligen har betoningen på första, men går ned lite i tonen tror jag. Jag kan inte på något sätt märka att jag säger så, och jag tycker att det låter helt knäppt när andra säger så, ändå så säger andra att jag också har sagt/säger så.

"Kronprinsessan" är ett annat känt exempel där jag tycker att uttalet låter helt knäppt när de säger det på TV med betoning på e:et och konstig tonhöjd.

Finns lite andra ord som används flitigt i media och som det blir likadant med. "Eldupphör" t.ex. med betoning på ö:et.

jorand skrev:

Kahlokatt skrev:När jag var yngre trodde jag att renat var någon sorts fint brännvin och uttalade det med samma ordmelodi som i "renen". På samma sätt uttalade jag Kina, siden och senap (hade väl påverkats av mina norrbottniska släktingar) och blev retad för det.

Hmm.. du menar att du lägger betoningen på första stavelsen. Självklart! Vad annars? (Fast inte för siden, eller renat...)

Men det heter ju SEnap, KIna, STOCKholm etc...

ANAnas, och inte anaNAS.

Rolig tråd, apropå sch-ljud så säger jag nog SCH för det mesta. Ej överdrivet, matsch, inte matj.

Jag undrar om Kahlokatt kanske menar den tonförskjutning som jag försöker beskriva?

Det är precis så man uttalar "renen" till skillnad från "renat", fast betoningen är på första för båda två.

Ta inte illa upp nu, skåningar (jag tycker att Skåne är jättefint, bara så att ni vet), men det här är en grej jag aldrig glömmer:
Jag var och skulle se min favoritmusikal (gissa vilken ) och stod ivrig och väntade i foajén. Plötsligt hördes en unges otroligt grötiga skånska:
"Päp-paa? Phantom, betöjder däj fan-TÖOU-men?"

Bror Duktig skrev:

jorand skrev:

Kahlokatt skrev:När jag var yngre trodde jag att renat var någon sorts fint brännvin och uttalade det med samma ordmelodi som i "renen". På samma sätt uttalade jag Kina, siden och senap (hade väl påverkats av mina norrbottniska släktingar) och blev retad för det.

Hmm.. du menar att du lägger betoningen på första stavelsen. Självklart! Vad annars? (Fast inte för siden, eller renat...)

Men det heter ju SEnap, KIna, STOCKholm etc...

ANAnas, och inte anaNAS.

Rolig tråd, apropå sch-ljud så säger jag nog SCH för det mesta. Ej överdrivet, matsch, inte matj.

Jag undrar om Kahlokatt kanske menar den tonförskjutning som jag försöker beskriva?

Det är precis så man uttalar "renen" till skillnad från "renat", fast betoningen är på första för båda två.

Ja, precis. Norrbottningar säger t.ex. STOCK-holm, endast med betoning på Stock, men i Uppland säger vi STOCK-HOLM med betoning på båda stavelserna (jämf. tomten som man har kring huset och tomten som kommer på julen!)

Kahlokatt skrev:Ta inte illa upp nu, skåningar (jag tycker att Skåne är jättefint, bara så att ni vet), men det här är en grej jag aldrig glömmer:
Jag var och skulle se min favoritmusikal (gissa vilken ) och stod ivrig och väntade i foajén. Plötsligt hördes en unges otroligt grötiga skånska:
"Päp-paa? Phantom, betöjder däj fan-TÖOU-men?"

Haha, jag har en liknande, om en göteborgsunge som tittade på sköldpaddor i den zoobutik jag arbetade en gång. Jag skulle förklara att de kunde bitas, och då sade han:
"En annan ble la beten av enna apa en gång, å de gjodde röggit ont ska du veta."

En sak som jag tycker är lite konstig är att de flesta svenskar uttalar Hiroshima hi-RÅ-shi-ma. Japanerna har inte tonvikt på sina ord, utan säger typ hih-råh-shih-mah och det borde väl vara mer logiskt att uttala det Hi-ro-SHI-ma. Vi säger ju Na-ga-SA-ki och inte Na-GA-sa-ki.

Kahlokatt skrev:

Bror Duktig skrev:

jorand skrev:[quote="Kahlokatt"]När jag var yngre trodde jag att renat var någon sorts fint brännvin och uttalade det med samma ordmelodi som i "renen". På samma sätt uttalade jag Kina, siden och senap (hade väl påverkats av mina norrbottniska släktingar) och blev retad för det.

Hmm.. du menar att du lägger betoningen på första stavelsen. Självklart! Vad annars? (Fast inte för siden, eller renat...)

Men det heter ju SEnap, KIna, STOCKholm etc...

ANAnas, och inte anaNAS.

Rolig tråd, apropå sch-ljud så säger jag nog SCH för det mesta. Ej överdrivet, matsch, inte matj.

Jag undrar om Kahlokatt kanske menar den tonförskjutning som jag försöker beskriva?

Det är precis så man uttalar "renen" till skillnad från "renat", fast betoningen är på första för båda två.

Ja, precis. Norrbottningar säger t.ex. STOCK-holm, endast med betoning på Stock, men i Uppland säger vi STOCK-HOLM med betoning på båda stavelserna (jämf. tomten som man har kring huset och tomten som kommer på julen!)[/quote]
Ja just så ja. Är det inte det som kallas grav accent? Alltså när man inte säger det "felet" som vi försöker beskriva?

Bror Duktig skrev:

Kahlokatt skrev:Ta inte illa upp nu, skåningar (jag tycker att Skåne är jättefint, bara så att ni vet), men det här är en grej jag aldrig glömmer:
Jag var och skulle se min favoritmusikal (gissa vilken ) och stod ivrig och väntade i foajén. Plötsligt hördes en unges otroligt grötiga skånska:
"Päp-paa? Phantom, betöjder däj fan-TÖOU-men?"

Haha, jag har en liknande, om en göteborgsunge som tittade på sköldpaddor i den zoobutik jag arbetade en gång. Jag skulle förklara att de kunde bitas, och då sade han:
"En annan ble la beten av enna apa en gång, å de gjodde röggit ont ska du veta."

Jag har blivit pissad i ögat av en apa på Skansen! En lejontamarin. Det var rätt åt mig, för jag hade retats med den, så jag bara garvade. Och de holländska turisterna bakom mig fick sig ett gott skratt!
Aopajäjvel...