Jag fick min diagnos i januari 2010. Jag går hos en kurator för att komma över hemska händelser. Men när jag är ensam hemma med sonen blir jag lätt irriterad och tvär Jag tänker mycket på det som hänt. Peo säger att det inte är bra. Jag ältar och ältar

vallesmamma skrev:Jag fick min diagnos i januari 2010. Jag går hos en kurator för att komma över hemska händelser. Men när jag är ensam hemma med sonen blir jag lätt irriterad och tvär Jag tänker mycket på det som hänt. Peo säger att det inte är bra. Jag ältar och ältar

Kan ej svara på din fråga om irritation är ett symtom på AS, men personligen tänker jag på irritation som tecken på stress och eller frustration. Sen att man som autismspektrum tillhörande är mer känslig för stress och frustrationer, tror jag oxå stämmer.

Du kanske har svårt att komma över det för att du inte känner dig säker på att kunna undvika att liknande händelser kan ske igen?

Jag kom över (mestadelen av) min rädsla att bli gruppmisshandlad genom att lära mig kampsport.. du anger inte vilka problem du haft, men något som kan tänkas förbättra din ställning/förstärka ditt 'försvar' mot dem kanske kunde hjälpa dig.

Irritation är ett ganska vanligt symptom på depression,
troligen underskattat, inte minst hos män, är min erfarenhet.
Men vad som är orsaken till just din irritation vet jag ju inte.
Lite KBT (eller motsvarande självanalys) för att reda ut det kanske?

Jag blev sexuellt ofredad i april och har inte kommit över det. Jag är rädd för att samma sak ska hända igen. Han har blivit dömd men jag är rädd för att bli antastad av någon annan.

Tack för alla svar

radix skrev:Du kanske har svårt att komma över det för att du inte känner dig säker på att kunna undvika att liknande händelser kan ske igen?

Jag kom över (mestadelen av) min rädsla att bli gruppmisshandlad genom att lära mig kampsport.. du anger inte vilka problem du haft, men något som kan tänkas förbättra din ställning/förstärka ditt 'försvar' mot dem kanske kunde hjälpa dig.

Kampsport låter intressant. Men jag fungerar så dåligt i grupp. För det är väl en gruppövning? Jag är ju osäker på om det kan hända igen. Jag blir så låst då något händer.

Nja, gruppövning kan man inte kalla det men man övar moment i par så det är ganska socialt.

Det kanske är en bra grej men först kanske du behöver prata av dig lite mer och få lite distans till det som hänt. Prata av sig hos en psykolog eller snacka med kvinnor som varit med om samma sak kanske?

Hur som helst är det inte du som begått något fel utan mannen ifråga.

Bli arg istället för rädd. Ilska är bra när det händer saker, om man blir attackerad.