Hejsan!

Under min senaste sjukhusvistelse frågade personalen om jag var intresserad av att göra en neuropsykiatrisk utredning.
När jag nu var och träffade läkaren på öppenpsyk sade hon att de meddelat henne det, men att hon inte tyckte det var så viktigt. Man får bara ett namn på svårigheterna, det är inget som förändras av att man får en diagnos.

Självklart är man samma person före och efter och problemen försvinner inte. Men en del verkar ju få lättare att få hjälp?
Jag skulle tex behöva en god man, och har ansökt om det, men överförmyndaren lade ner utredningen eftersom jag inte har någon socialsekreterare.
Jag orkar bara inte hålla på längre.

Hon verkar ha lite otur när hon tänker...

Med en diagnos öppnas ju möjligheter till förändring, vissa diagnoser öppnar dessutom fler dörrar än andra. Med en diagnos inom autismspektret öppnas t ex dörren till hjälp och stöd enligt LSS.

Klart att det är en fördel med diagnos, det där var rent nonsens!

Vill du bli diagnosutredd är det din rätt.

Hon verkar korkad och är nog inte rätt människa för det jobbet.

En diagnos kan ge fler möjligheter. Tyvärr kan det nog hända att vissa "bara" får ett namn på sina problem men det är inte så bara - då vet man ju varför man beter sig annorlunda ibland och varför man inte klarar av vissa saker samma kan söka upp folk med samma diagnos för utbyte om man vill det.

Som väl är får de flesta med diagnos mer än bara ett namn på sina problem tex:

* tandvårdskort som innebär högkostnadskort även hos tandvården

* LSS - insatser som Pemer nämnde

* Ev. mer hjälp hos AF. tex SIUS Detta är svår jobbat men kan gå.

* lönebidrag, utvecklingsanställning eller trygghetsanställning Se AF:s hemsida

* vuxenhabiliteringen; kuratorer, arbetsterapeuter, psyskolger, arb.terapeuter, logopeder och olika former av grupper.

* ev. mer som jag glömt eller inte vet om

Jag är ett gränsfall och det var överläggningar om jag skulle få diagnos eller inte men fick det trots kriterierna nätt och jämnt var uppfyllda för att få ett namn på mina problem, visst och därmed ökad förståelse men också för att få RÄTT hjälp.

Om du känner att du skulle bli hjälpt av en utredning så ska du antagligen köra på det.

Stå på dig!
Okunnigheten lyser i det som läkaren sa. Mycket ansvarslöst dessutom att nonchalera dig på det viset. Begär att få en annan läkare.

Jag skulle vilja tolka svaret ifrån din läkare kanske så här.

Kan det vara så att läkaren försökte på ett lugnt och sansat sätt ville få dig att känna att du var du oavsett diagnos och att du var ok som du är, i all välmening?

Att ta en sak itaget och att du kommer att få stöd och hjälp som du behöver och att det tar sin tid att landa i sin diagnos, få information osv.

Jag tror att många gånger så vill läkare hjälpa men att det kanske blir lite klumpigt eller på ett sätt som just patienten i stunden inte kan ta in. Vill inte ta bort ansvaret alls ifrån läkaren att förklara på ett sätt så patienten förstår men är det så lätt alltid?

Ta hjälp, bra gjort och här har du alltid någon att fråga om du undrar något: Välkommen!