Nu har det som sagt hänt igen och jag blir så j...a trött på mig själv. Jag jobbar oregelbundna tider samt deltar i en hel del möten, vissa av dem är det jag som håller i. Jag har en stor familj med allt kaos det innebär.
I kväll glömde jag gå till jobbet, det är inte första gången. Jag hade hamnat på ett möte som jag naturligtvis hade glömt att jag skulle gå på. Allt måste dubbelkollas, om och om igen. Om jag på morgonen konstaterar att jag skall jobba på kvällen så kan det vara som bortblåst en stund senare. Jag kanske har hittat en intressant bok eller sitter och pular med ngt meningslöst. Jag rycker till om telefonen ringer, vad har jag nu missat? Skall jag vara på jobbet? Missar jag ett föräldramöte? Skulle ngt av barnen varit hos läkaren?
Jag har ingen aning vad jag vill med detta inlägg, är nog mest frustrerad och irriterad på mig själv. SUCK.

beek skrev:Nu har det som sagt hänt igen och jag blir så j...a trött på mig själv. Jag jobbar oregelbundna tider samt deltar i en hel del möten, vissa av dem är det jag som håller i. Jag har en stor familj med allt kaos det innebär.
I kväll glömde jag gå till jobbet, det är inte första gången. Jag hade hamnat på ett möte som jag naturligtvis hade glömt att jag skulle gå på. Allt måste dubbelkollas, om och om igen. Om jag på morgonen konstaterar att jag skall jobba på kvällen så kan det vara som bortblåst en stund senare. Jag kanske har hittat en intressant bok eller sitter och pular med ngt meningslöst. Jag rycker till om telefonen ringer, vad har jag nu missat? Skall jag vara på jobbet? Missar jag ett föräldramöte? Skulle ngt av barnen varit hos läkaren?
Jag har ingen aning vad jag vill med detta inlägg, är nog mest frustrerad och irriterad på mig själv. SUCK.

Låter jättejobbigt att ha det så. Du har ingen handi som kan hjälpa dig att komma ihåg saker? Den "piper" och räknar ner tiden tills det är dags att göra det du ska göra. Den kan du få via habiliteringen. Mitt närminne är urkasst och det räcker med att jag går ut ur ett rum så har jag glömt vad jag ska göra i nästa. Ibland räcker det med att vända mig om. Du borde verkligen skaffa en handi. (Vid närmare eftertanke)!Den underlättar mkt när det gäller planeringen.

Hej beek!

Detta verkar ju som att du har några för många åtaganden tycker jag. Kanske du kan bara läsa protokollen (om det finns?) i de mötena du inte håller i själv? Fråga någon av de andra i föreningen om de kan ta hand om mötesplaneringen då och då?

Någon annan i familjen kanske kan gå med barnen till läkaren ibland?

Ett tips till: vrid upp äggklockan att ringa när det är lagom att lägga boken eller så åt sidan, eller ställ in larmfunktionen i mobiltelefonen att pipa lagom tid innan du har en tid att passa.

Jag skickar massor av varm omtanke till dig nu.

Jag står på kö för utredning men om jag nu skulle få en diagnos så tror jag att en handi kanske vore ett bra hjälpmedel.

Detta verkar ju som att du har några för många åtaganden tycker jag. Kanske du kan bara läsa protokollen (om det finns?)

Ingår tyvärr i jobbet. Försöker hålla mig borta från sånt som inte är absolut nödvändigt och delegerar det som går.

Hej!

Jag tänker på dig, beek.

Instämmer i tips som t.ex. äggklocka och larm i mobiltelefonen. Använd kalendern i mobiltelefonen och sätt larm på allt!

Hälsningar

Lilla Gumman

Då förstår jag. Men har du möjlighet att byta arbetsuppgifter, till något som inte blir så krävande för dig? Har du en bra och lyhörd chef eller personalchef så kanske han eller hon kan hjälpa dig?

Tack för all omtanke, det värmer.
Har ibland funderat på att byta jobb, men trivs egentligen ganska bra. Jag vill bara att det skall fungera. Samarbetet med chefen fungerar bra. Hon vet att jag väntar på utredning och vi kan prata om det jag har svårt för. Enligt henne så har jag andra egenskaper som väger upp det som inte fungerar. Kontakten med mina närmsta kollegor fungerar också men dom kan bli ganska trötta på mig.

På vilket sätt blir dina kollegor trötta på dig? Vet de om hur du mår, dina tankar, ditt AS och så?

När min tillvaro blir för snurrig får det ju konsekvenser även för dem och då bli de irriterade, helt förståeligt. Det brukar gå över efter ett tag. Nu vet jag ju inte om jag har AS men jag är ganska öppen med det jag har svårt för (valda delar). Endast chefen och en kollega vet att det är lite AS varning på mig, men för dem är det inget större problem.

Det du beskriver låter mer adhd än AS tycker jag, men det kan ju finnas jättemycket till att beakta. Hoppas du snart får utredning, diagnos och hjälp. För AS finns det nog mindre hjälp än för ADHD, eftersom man verkar ha svårt att coacha och stötta utan mest erbjuder medicin. Iaf här där jag bor...

Där jag är så pratade jag annonymt med någon på huddinge komun om möjligheten att jag har AS.
Hon var lite rolig, jag berättade om hela mitt liv i korta drag och så sade hon "men om du har AS så har du ju saker du är bra på också".
Jotack det har jag ju (jag berättade ju just det tänkte jag) och de fördelarna gillar jag skarpt.
Få slår mig på fingrarna i 3D konstruktion och systembygge
Bara jag blir intresserad och glad av det jag håller på med så är det som att tända efterbrännkammarna på Concorde.

Hon pratade om hjälp och jag undrade vad det skulle vara för något, tyckte inte riktigt att jag behövde så mycket hjälp o städa eller så, skulle snarare vara att jag anställer en ekonom som tar hand om allt pappersjobb.
Fast det ser jag nog gärna att jag betalar själv.
Fick väl inte den känsla jag räknat med att hon skulle betrakta mig som mentalt efterbliven och inte förstå särskilt många ord.
Hört att en del råkat ut för det.

Det du beskriver låter mer adhd än AS tycker jag,

Jag kan hålla med dig när det gäller detta draget förutom att jag inte är det minsta hyperaktiv, snarare hypo. Då landar man väl kanske på add?

beek skrev:

Det du beskriver låter mer adhd än AS tycker jag,

Jag kan hålla med dig när det gäller detta draget förutom att jag inte är det minsta hyperaktiv, snarare hypo. Då landar man väl kanske på add?

Man kallar alltihop ADHD numera, men ja. ADHD utan hyperaktivitet. Annars så växlar det ofta mellan hyper och hypo, och hyper behöver inte innebära mer än en inre känsla av rastlöshet. Man behöver alltså inte vara farig eller bråkig eller överenergisk.