Idag publicerades för övrigt följande artikel: http://www.dn.se/nyheter/sverige/stora- ... -lakemedel

biologic skrev:

Vildsvin skrev:Hade jag jobbat på DN hade jag skrivit en ännu mer provocerande artikel. Det hade blivit fler besökare på sidan, fler reklamintäkter och jag hade skrattat hela vägen till banken.

"All reklam är bra reklam", sägs det. Men oavsett mängden pengar han tjänar åt sitt företag så kvarstår faktum: Han sätter sin egen person i dålig dager. Pengar eller anseende?

Nu vet jag inte hur hans bekantskapskrets ser ut men trollar man till sig läsare blir man säkert populär i mediabranschen.

Red and green skrev:Undrar om människan bakom artikeln har Aspergers ?

Menar, jag själv gillar ifrågasätta rutiner och "evidensbaserade beprövade praxis".
Det är bland det roligaste jag vet.
Och det är därför mitt liv ser ut som det gör.
För ifrågasättande förhållningssätt uppskattas INTE.
Det är inte tillåtet att tänka annorlunda.
Men det är det enda sättet jag kan.

Varför gillar du att ifrågasätta "evidensbaserad beprövad praxis"? Det är bättre än gamla fördomar el okünnighet. Ifrågasätter du bara för att "röra om i grytan", aka trollning?

Såg ni att DN rättade? De sa rakt upp och ner att Shahar ljög om åtminstone två saker.

Rätt ovanligt tror jag.

Lennart Frimodig

biologic skrev:Idag publicerades för övrigt följande artikel: http://www.dn.se/nyheter/sverige/stora- ... -lakemedel

Inget nytt för oss som är litet insatta (inklusive många som tar dem eller vilkas barn tar dem). Har både tagits upp i pressen och diskuterats här förr, men orkar inte leta tråd. Synd att de tar upp det så här kortfattat, och tar upp det igen och igen utan att tillföra något nytt, för det ger ju antisidan vind i seglen samtidigt som den kan fortsätta ignorera dem vilkas liv är beroende av de här medicinerna. Dessutom ger upprepningen en utmattningseffekt, precis som för Shachars artikel.

För vad spelar det för roll att effekten inte varar i evighet och att man inte vet vad man ska göra sedan, om det räddar skolgången (och väsentliga delar av framtiden) för ens barn eller ger en vuxen några år att ordna upp saker för första gången i sitt liv inklusive ungdomen? Lyssna på de berörda, och kom sedan med något bättre som tar hänsyn till vad ni fick höra, foucaultister!

Idén borde väl vara att koppla om belöningssystemet.

Diska sög. Totalt. Jag hatade det. Men jag kom på en idé för att göra det roligare, och de första 20 minuterna kan vara tunga att slutföra. Första sorterar jag disken, efter det plockar jag bort allt som är klet eller skräp, efter det sköljer jag av allt och ställer in i diskmaskinen. Det är bara ett exempel.

Det handlar om att genomlida mycket som man hatar p g a bristande koncentration. Efter 20 minuter är jag totalt fokuserad på disken och kan stå där i 2 timmar med att rengöra. Och när jag är klar så mår jag som en prins. Stolt och känner att den som sa att jag behöver medicinering för att komma igång har inte mycket att komma med nu. LIVSKICK med omedelbar verkan! Givetvis beror det på vad man har gjort under dagen. Vissa dagar är bättre än andra - så är det nog för alla.

Medicinering behövs i en del fall, men med hjälp av medicinering och aktiv träning så tror jag livet kan bli bättre även utan medicinering på senare år.

Jag är inte medicinerad, men min envishet har tagit mig genom mycket problematik.

Dock finns det mycket mer än ADHD som ger dålig koncentration. Och är allt i någorlunda balans klarar man sig oftast utan medicinering. När jag har riktig obalans i tillvaron faller allt, men jag tror inte på att medicinering hade hjälpt mig. Måste vara försiktig med centralstimulerande ämnen då jag lätt får ångestliknande symptom. Just nu lär jag mig hantera att livet inte alltid är som jag vill. Ett enkelt problem att ta in, men inte något jag fokuserat på lika djupt innan. Ett problem i taget.

Jodå, man kan prova att ändra alla möjliga variabler i sin respektive sitt barns livsstil.
Men då finns de som redan har gjort det, utan eller med otillräckligt resultat. (Åtminstone den saken har avhandlats i andra trådar.) Och de som har för litet ordning i sitt liv, eller krafter till övers, för att kunna göra så komplicerade experiment, utan måste ha en enklare "fix" först (ungefär som en alltför stämningsändrad person kan behöva något normaliserande för att kunna ta till sig psykoterapi). Och en del saker som kanske inte går att göra på grund av omgivningen, kanske särskilt tydligt om det gäller ett barn.

Henkkalexi skrev:Bara 9 av 74 kommentarer till den här dyngan ställer sig positiva till de dumheter som Shachar häver ur sig. Det är alltså inte ens 20% av kommentarerna som återspeglar hans okunskap och det är trots allt väldigt hoppingivande att "vanliga" DN-läsare ser igenom skiten.

Men alla läser inte kommentarerna (jag såg dem inte). De som kommenterar är de som känner till ADHD personligen och därför har intresse att kommentera. "Vanligt folk" läser bara artikeln och tror att det är sanningen, särskilt om de gillar hans krönikor sedan tidigare.

Zombie skrev:Jodå, man kan prova att ändra alla möjliga variabler i sin respektive sitt barns livsstil.
Men då finns de som redan har gjort det, utan eller med otillräckligt resultat. (Åtminstone den saken har avhandlats i andra trådar.) Och de som har för litet ordning i sitt liv, eller krafter till övers, för att kunna göra så komplicerade experiment, utan måste ha en enklare "fix" först (ungefär som en alltför stämningsändrad person kan behöva något normaliserande för att kunna ta till sig psykoterapi). Och en del saker som kanske inte går att göra på grund av omgivningen, kanske särskilt tydligt om det gäller ett barn.

Det finns alltid omständigheter.

Det finns vissa saker jag tycker borde ändras om man ska medicinera. Hårdare kontroll (även med vuxna) och inte glömma bort att det krävs mer än en "quick fix". Att skicka hem någon med 3 burkar concerta och sedan blint lita på att allt sköts som det ska är inte bra.

Mitt önskemål vore att det gick att kontrollera så att ingen tar den där extra tabletten "bara för idag" - men det är inte realistiskt. Kontroller med korta intervaller och terapi/samtal, samt planering och vardagsupplägg är viktigt.

Det ÄR värt att ändra med t ex kost och aktiviteter, men det krävs så mycket mer än så. Jag hoppas inte det framstår som att jag är mot psykiatrin eller medicinering. Jag är väl medveten om behovet, men önskar ett mer kontrollerbart system med stora resurser på uppföljning och fortsatt planering. Jag ser det som en fullt rimlig önskan.

Vill du ha lika sträng kontroll av annan medicinering, eller är det just centralstimulantia du skjuter in dig på? Om det senare, varför?

Och det övriga du föreslår – jo, önskan är fullt rimlig, och du begriper säkert att diverse forskare och läkare också vill ha det så? Men säg mig hur vi ska komma till ett samhälle där det ska genomföras. Särskilt genomföras på ett sätt som tar hänsyn till skillnad mellan personer i tillräcklig grad för att den vård som kan erbjudas ska bli möjlig att ens ta emot för en del, eller inte få motsatt effekt. Just "omständigheter". Har du haft litet kontakt med vården och med andra som har haft sådan kontakt vet du kanske hur orealistiskt det är. Och då uppstår frågan vad vi ska göra under tiden, med de helt otillräckliga resurser som står till buds. De lidandes liv går inte att pausa.

earlydayminer skrev:

Zombie skrev:Jodå, man kan prova att ändra alla möjliga variabler i sin respektive sitt barns livsstil.
Men då finns de som redan har gjort det, utan eller med otillräckligt resultat. (Åtminstone den saken har avhandlats i andra trådar.) Och de som har för litet ordning i sitt liv, eller krafter till övers, för att kunna göra så komplicerade experiment, utan måste ha en enklare "fix" först (ungefär som en alltför stämningsändrad person kan behöva något normaliserande för att kunna ta till sig psykoterapi). Och en del saker som kanske inte går att göra på grund av omgivningen, kanske särskilt tydligt om det gäller ett barn.

Det finns alltid omständigheter.

Det finns vissa saker jag tycker borde ändras om man ska medicinera. Hårdare kontroll (även med vuxna) och inte glömma bort att det krävs mer än en "quick fix". Att skicka hem någon med 3 burkar concerta och sedan blint lita på att allt sköts som det ska är inte bra.

Mitt önskemål vore att det gick att kontrollera så att ingen tar den där extra tabletten "bara för idag" - men det är inte realistiskt. Kontroller med korta intervaller och terapi/samtal, samt planering och vardagsupplägg är viktigt.

Det ÄR värt att ändra med t ex kost och aktiviteter, men det krävs så mycket mer än så. Jag hoppas inte det framstår som att jag är mot psykiatrin eller medicinering. Jag är väl medveten om behovet, men önskar ett mer kontrollerbart system med stora resurser på uppföljning och fortsatt planering. Jag ser det som en fullt rimlig önskan.

earlydayminer skrev:

Zombie skrev:Jodå, man kan prova att ändra alla möjliga variabler i sin respektive sitt barns livsstil.
Men då finns de som redan har gjort det, utan eller med otillräckligt resultat. (Åtminstone den saken har avhandlats i andra trådar.) Och de som har för litet ordning i sitt liv, eller krafter till övers, för att kunna göra så komplicerade experiment, utan måste ha en enklare "fix" först (ungefär som en alltför stämningsändrad person kan behöva något normaliserande för att kunna ta till sig psykoterapi). Och en del saker som kanske inte går att göra på grund av omgivningen, kanske särskilt tydligt om det gäller ett barn.

Det finns alltid omständigheter.

Det finns vissa saker jag tycker borde ändras om man ska medicinera. Hårdare kontroll (även med vuxna) och inte glömma bort att det krävs mer än en "quick fix". Att skicka hem någon med 3 burkar concerta och sedan blint lita på att allt sköts som det ska är inte bra.

Mitt önskemål vore att det gick att kontrollera så att ingen tar den där extra tabletten "bara för idag" - men det är inte realistiskt. Kontroller med korta intervaller och terapi/samtal, samt planering och vardagsupplägg är viktigt.

Det ÄR värt att ändra med t ex kost och aktiviteter, men det krävs så mycket mer än så. Jag hoppas inte det framstår som att jag är mot psykiatrin eller medicinering. Jag är väl medveten om behovet, men önskar ett mer kontrollerbart system med stora resurser på uppföljning och fortsatt planering. Jag ser det som en fullt rimlig önskan.

vadå "hårdare kontroll" skulle jag ta för vana att ta extra tabletter "bara för idag" skulle det snabbt bli jobbigt eftersom tabletterna skulle ta slut och jag skulle stå utan. Dessutom är det inte säkert att extra tabletter ens skulle vara till någon glädje, jag gick i samråd med läkare upp i dos men fick snabbt höra av mig för att begära en sänkning igen,för det enda som hände var att jag fick en drös biverkningar jag inte haft innan tog mig en månad ungefär att förstå sambandet.
Psykiatrin har ofta ingen eller dålig kunskap om ADHD, nu med min Autism diagnos har jag tillgång även till Habiliteringen-
Det är mycket vanligare att omedicinerade personer med ADHD utvecklar missbruk i försök att självmedicinera kost tror jag inte har någon som helst inverkan och vet inte vad det är för aktiviteter du tänker på.

Jag har läst om krönikan på Twitter men har medvetet undvikit att läsa själva krönikan.

Zombie: Inte bara centralstimulerande, andra mediciner som t ex bensodiazepiner.

Jag är inte OK med det politiska spelet, förstår du? Jag är inte OK med att någon drar ut på tiden och säger att det kanske sker längre fram i tiden. Jag är inte OK med att ekonomiska resurser blir ett problem. OM vi är människor som lever i ett samhälle som genom lag, förnuft och moral kräver att vi skall behandla varandra väl - då ser jag inget problem i att gå den lilla extra biten och slita för att få fram resurserna på vilket sätt som helst. Ibland är allt en människa behöver det lilla extra andetaget för att orka med. Ibland kan ett ärligt samtal leda till stor skillnad. Det kanske inte är realistiskt på en ekonomisk plan, men jag är tyvärr inte OK med det - även om det är så vår värld fungerar. Om det är ett hinder så utgår jag otvivlande från att det är undanflykter för att planering och genomförande är riktigt krävande. Är det verkligen något så banalt som tid som står i vägen så är det ännu värre.

Jag har haft mycket kontakt med psykiatrin, snälla du. På många sätt jag inte önskar att jag hade haft kontakt med den.

Om man är rädd för extra kontroll så finns det som jag ser det p g a följande skäl: 1) man döljer något, 2) integritet. Är det det 1 så finns det skäl för kontrollen, är det 2 får man ta huvudet ur arslet och se att det är för att man inte ska råka illa ut.

VeganGeekGirl. Idén om ha koll på någon som tar den där extra tabletten var inte realistisk, vilket jag skrev. Du tror inte KOST har någon som helst inverkan på vad? Vad du än kommer säga kommer du ha fel. Tyvärr. Kost har extremt mycket inverkan på en männska. Gällande ADHD är det inte ett grundläggande problem, men något litet extra som KAN hjälpa till. Aktiviteter som t ex styrketräning, någon sport (tänk nu inte bara fotboll, men även så långt som till t ex curling eller armborstskytte). Dagliga promenader - något som håller igång kroppen.

Jag är ganska säker på att många psykologer håller med mig, möjligt att psykiatrin inte gör det - men det kan man förstå, "if you catch my drift". Jag är ett levande bevis på att medicinering inte är den HUVUDSAKLIGA ingrediensen.

Jag vet hur jobbigt det är, för i helvete. Vissa har det enklare än andra att hantera vissa saker. Det finns människor som verkligen behöver den extra hjälpen medicinering ger. Det finns människor som sköter sin medicinering exemplariskt. Men man kan inte bara tänka på sig själv när man befinner sig i ett samhälle man ställer krav på.

-------

Nu står jag inför ett dilemma. Vissa människor skriver om hur psykiatrin misslyckas med att hjälpa människor. Buhu och allt som medföljer, men försvarar privatpersoner in absurdum. Det här begriper jag inte. Vi har ett personligt ansvar - största ansvaret av alla. Men när det väl handlar om att vi ska göra något, vi måste gå med på krav, nej då faller allt under integritetens lilla spindelväv. No pun intended, Zombie.

earlydayminer skrev:Jag är inte OK med det politiska spelet, förstår du? Jag är inte OK med att någon drar ut på tiden och säger att det kanske sker längre fram i tiden. Jag är inte OK med att ekonomiska resurser blir ett problem. OM vi är människor som lever i ett samhälle som genom lag, förnuft och moral kräver att vi skall behandla varandra väl - då ser jag inget problem i att gå den lilla extra biten och slita för att få fram resurserna på vilket sätt som helst. Ibland är allt en människa behöver det lilla extra andetaget för att orka med. Ibland kan ett ärligt samtal leda till stor skillnad. Det kanske inte är realistiskt på en ekonomisk plan, men jag är tyvärr inte OK med det - även om det är så vår värld fungerar. Om det är ett hinder så utgår jag otvivlande från att det är undanflykter för att planering och genomförande är riktigt krävande. Är det verkligen något så banalt som tid som står i vägen så är det ännu värre.

Det låter bra. Du borde engagera dig politiskt och försöka förändra saker och ting inifrån. Det är inte säkert (eller troligt) att du kommer att lyckas, men att stå utanför och klaga är ännu mer ineffektivt.

earlydayminer skrev:Om man är rädd för extra kontroll så finns det som jag ser det p g a följande skäl: 1) man döljer något, 2) integritet. Är det det 1 så finns det skäl för kontrollen, är det 2 får man ta huvudet ur arslet och se att det är för att man inte ska råka illa ut.

Du glömde 3) schizoid eller schizofren paranoia.

12 minuter in i klippet från SVT Aktuellt handlar det om en flicka som har ADHD:

http://svtplay.se/v/2673753/aktuellt/11 ... 536,1,f,-1

Rektorn som medverkar i klippet har sett att allt fler barn får ADHD medicin. Elever som utretts har fått diagnos och medicinering utifrån att man ska få lugn och att man ska klara av skolan men rektorn tycker att man kanske borde göra annorlunda, att lärarmiljön istället borde anpassas till eleverna och att man kanske måste göra annorlunda i klassrummet och inte utreda så fort man märker att det inte fungerar.

Antalet neuropsykiatriska diagnoser har ökat kraftigt på bara sex år. Det visar statistik från Socialstyrelsens patientregister.

Gunnar Åsén, projektledare för Skolverkets utvärderingar, säger att han tror att det starka sambandet mellan diagnos och stöd kan innebära en risk för ”överdiagnostisering”.

I USA, där antalet symtomdiagnoser, som adhd och autism, är betydligt fler än här, presenterades nyligen forskning som visar att en miljon barn kan vara feldiagnostiserade med adhd. Enligt den studien är det 60 procent troligare att de yngsta och minst mogna barnen får en diagnos.

http://www.lararnasnyheter.se/forskolan ... -diagnoser

I klippet talar man också om att det finns få studier och forskning av effekter och bieffekter över en längre tid av ADHD medicinering. Här är en artikel om en studie som visar långtidseffekter av ADHD medicinering:

"ADHD Drugs Don't Help Children Long Term"

http://health.usnews.com/health-news/bl ... -long-term

This latest report from the MTA study tracked 485 children for eight years and found those still taking stimulant medication fared no better in the reduction of symptoms such as inattention and hyperactivity or in social functioning than those who hadn't. Most of the children who had taken medication for the first 14 months were no longer taking it. This, the researchers wrote, raises "questions about whether medication treatment beyond two years continues to be beneficial or needed at all." Earlier reports found that children taking stimulants alone or combined with behavioral treatment did better in the first year than children who got no special care or who got behavioral treatment alone.

http://health.usnews.com/health-news/bl ... -long-term

För en del kan det säkert också hjälpa att lägga om kosten eftersom det visats i en studie att 64 procent av barn med ADHD blev bättre av kostomläggning:

"Kostbyte kan lindra adhd"

4 februari 2011 kl 05:00, uppdaterad: 4 februari 2011 kl 07:18

Under fem veckor fick de 50 barnen i princip enbart äta en kost bestående av tio livsmedel som är kända för att inte ge upphov till allergi- eller överkänslighetsreaktioner. All annan mat togs bort. Samtidigt testades samtliga barn regelbundet med olika adhd-tester.

– Av de 41 barn som fullföljde kostomläggningen kunde vi påvisa märkbara förbättringar hos 32, det vill säga 64 procent, säger professor Jan Buitelaar från Radboud-universitet i Nijmegen som lett studien.

– Vi såg också att dessa barn försämrades när de började äta normalt igen. Det innebär att så mycket som mer än vartannat fall av adhd skulle kunna ha kostanknytning, slår han fast.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kostb ... d#after-ad

Lakrits: Jag har hört det där förut. Har en tendens att vara brutalt ihärdig när jag vill något. MEN... Det händer något med mig när jag är inför människor, något som krånglat till det för mig. Jag slutar att hänga med och övergår till ett överlevnadstillstånd. Något jag får jobba extra med. Men jag håller med dig att mina klagomål inte gör sig särskilt effektiva utanför den "stora scenen". När jag har tillräckligt med kunskap, underlag och ett tillräckligt vokabulär så kommer det.

I det stora hela har du helt rätt med det tredje skälet.

earlydayminer

Nej, jag är inte heller okej med det du inte är okej med. Men det verkar som om jag litar mer på folk än du. Att få tillit, det vill säga integritet, är en viktig förutsättning för mångas hälsa. Vattentät säkerhet går ändå inte att få, och om det inte finns någon konkret dysfunktion som motiverar kadaverkontroll i förväg utan samråd med patienten finns det nog i regel bättre sätt att behandla överdosering medan den fortfarande är tillfällig. Exempelvis just en öppnare inställning till en "extra tablett för idag", så att folk vågar erkänna att de tog den och man överhuvudtaget får en möjlighet att nysta i orsakerna och se till att det inte händer igen genom att förbättra förutsättningarna för patienten istället för genom repression. Din inställning i integritetsfrågan skrämmer mig på riktigt.

Men annars, som sagt, inte heller okej. Ut och kämpa för era visioner, ni som har humanitära sådana och orkar. Men: en del av att ta ansvar är just att se att saker måste fungera så litet dåligt som möjligt under tiden de inte kan fungera bra, eftersom folks lidande inte pausar. I det ingår också att ge sina visioner en startsträcka från här och nu, annars blir de bara färgglada ballonger.

earlydayminer skrev:Lakrits: Jag har hört det där förut. Har en tendens att vara brutalt ihärdig när jag vill något. MEN... Det händer något med mig när jag är inför människor, något som krånglat till det för mig. Jag slutar att hänga med och övergår till ett överlevnadstillstånd. Något jag får jobba extra med. Men jag håller med dig att mina klagomål inte gör sig särskilt effektiva utanför den "stora scenen". När jag har tillräckligt med kunskap, underlag och ett tillräckligt vokabulär så kommer det.

Bra. Jag är alldeles för dålig nuförtiden för att kunna arbeta aktivt inom politiken längre, så mitt enda hopp står till att kunna skyffla in andra i det politiska livet.

earlydayminer skrev:Jag är ett levande bevis på att medicinering inte är den HUVUDSAKLIGA ingrediensen.

Jag är ingen medicinlinjeidiot, och någon sådan finns inte här vad jag vet. De är överhuvudtaget mycket mer sällsynta än vad medicinfobikerna utmålar. (Även om inte du har sagt annat känns det nödvändigt att påpeka.) För min del är det rätt självklart att man i den mån omständigheterna tillåter försöker med annat än medicin, och jag har själv kastat alldeles för mycket av mitt liv i sjön på det, kan jag säga i efterhand. Men, man ska aldrig säga att man är ett "levande bevis för" i sådana här sammanhang. Folk fungerar så fruktansvärt olika, även kroppskemiskt i förhållande till de omständigheter de lever under. Man kan lugnt utgå från att folk är mycket mer olika än man anar. Ett av vårdens stora tillkortakommanden är att den inte brukar inse det tillräckligt.

Zombie skrev:Jag är ingen medicinlinjeidiot, och någon sådan finns inte här vad jag vet. De är överhuvudtaget mycket mer sällsynta än vad medicinfobikerna utmålar. (Även om inte du har sagt annat känns det nödvändigt att påpeka.) För min del är det rätt självklart att man i den mån omständigheterna tillåter försöker med annat än medicin, och jag har själv kastat alldeles för mycket av mitt liv i sjön på det, kan jag säga i efterhand. Men, man ska aldrig säga att man är ett "levande bevis för" i sådana här sammanhang. Folk fungerar så fruktansvärt olika, även kroppskemiskt i förhållande till de omständigheter de lever under. Man kan lugnt utgå från att folk är mycket mer olika än man anar. Ett av vårdens stora tillkortakommanden är att den inte brukar inse det tillräckligt.

Håller med. Du är en av de klokaste på forumet, i det att du ofta försöker se de positiva och negativa delarna i båda lägrens resonemang, oavsett fråga. Fortsätt så.

Jag gillar att diska.

Det är en självstrukturerad aktivitet. Såna är bäst.

Lennart Frimodig

Zombie: En sak är klar: integritetsfrågan är inte min starka sida, men min syn på den är långt ifrån så skrämmande som jag upplever ditt uttalande ger sken av. Jag är inte lika varm och empatisk som du, inte i detta sammanhanget. Just nu är jag ensidig, ja. Och ja, jag vet att människor är olika från biokemi till förutsättningar. Jag är mycket väl medveten om detta. Men om man finner att en sticker ut, så ökar chansen att se att andra gör det eller kan göra det. Behöver lugna ner mig lite. Jag upplever att det gått åt fel håll och jag måste korrigera det, så mitt svar kanske dröjer något.

Jag är inte blind för att se när jag trampar snett.

Det var ett svar som imponerade, må jag säga.

Och tack Lakrits.

Jag har rätt stora problem med koncentration och fokusering, och äter concerta vilket funkar bra, men jag är också på det klara med att det handlar lika mycket om miljö som medicin.

I en miljö där kraven på flexibilitet och korttidsminne inte är så höga, så har jag funkat bra utan concerta. Om jag haft tillgång till en Handi, en diktafon och ex. kunnat lyssna på musik när jag gjorde prov, så hade min skolgång funkat bra mycket bättre, med eller utan concerta.

Mm. Mm. Jag har tänkt mycket nu och kommit fram till att ståndpunkten är densamma, men integritetsfrågan har jag tänkt mycket mer på. Kommer svar senare, eller imorgon. Har en del att göra.