Jag kommer träffa min läkare om några veckor och kommer då säga att jag inte vill ha mer kontakt. De kan/vill in hjälpa mig ändå. Jag har trappat ut mina mediciner nu eftersom jag inte kan fortsätta att ta dom utan kontakt med vården och de funkade ändå inte. Frågan är vad jag ska göra nu?

Problemet jag har är depression som jag haft i 9 år. Jag har provat alla självhjälptekniker som finns utan förbättring och jag får heller ingen vettig hjälp från vården. Det enda vården egentligen kan erbjuda är medicinering, terapi och elbehandling. Jag har provat alla 3 utan resultat. De har ingen aning om vad depression egentligen är och är helt inkompetenta när det gäller att behandla den. De enda alternativen jag tycks ha är att fortsätta leva livet som jag gjort de senaste åren eller ta livet av mig. Självmord är ingen bra lösning men det verkar inte finnas någon annan lösning.

Det är inte lätt att veta vad som fungerar för en viss person. Kanske är du en av dem som inte svarar på mediciner? Känner en person som det tog väldigt många år för innan de hittade något som hjälpte både vad det gäller terapi och medicinering. Du säger att du prövat "alla" självhjälpstekniker. Men har du prövat "alla" sorters medicinering och terapi? Och vad gör du de stunder när du inte försöker bli av med depressionen eller oroar dig för den?

Du kanske har något annat i grunden som i sin tur orsakar depressionen? Isf måste du ju få ordning på det där andra för att bli fri från depression.

Jag tillhör en av de personer som provade på all världens olika mediciner innan det till slut hittades de som fungerade och hade god effekt för just mig.

Det ska väl också sägas att vad gäller mediciner så kan det vara bra att lägga in sig själv på psyk (hur hemskt det än är där), eftersom då kan man testa betydligt fler mediciner på dig för att se vad du svarar på, och samtidigt undviker man ev. skapande av beroende.

Vad gäller läkare så kan du alltid be att få en annan, dock är det ingen direkt garanti att det blir mycket bättre i det stora hela om läkaren är på samma "enhet" tyvärr.

Detta är min erfarenhet i alla fall, kanske inte delas av alla men men..

@Erathe jag håller med, när jag frågade efter att bli utred, bestämde dom att jag inte behövde någon, men skrev ut Sertalin (SSRI) sedan sket dom helt och hållet i mig, inte över huvudtaget ett knyst om hur medicinen fungerade, inge ett enda återbesök för uppföljning. När jag ledsnade på att alltid vara trött, slutade jag ed Sertralin, enligt reglerna skallman tydligen sätta ut skiten långsamt för att undvika biverkningar, se sitatet.

"Det viktigaste när det gäller utsättning sertralin är att gradvis minska dosen under en period av flera veckor. Risken att drabbas av utsättningssymptom med sertralin varierar och beror bl.a. på hur länge behandlingen har pågått, hur stor dos man tagit och hur snabbt dosen trappas ned."

Själv gick jag från 100 mg/dag till noll på fyra dagar.

Enda "biverkningen" var att jag blev mycket piggare.

Så jag sade upp bekantskapen med vårdcentralen. Dom får skriva ut piller till dom som vill ha piller, oss som vill ha hjälp skiter dom i.