I morgon ringer min läkare och vi ska diskutera ny medicinering. Jag har provat de flesta SSRI,SNRI och övriga antidepressiva medel.
Mitt problem är återkommande depressioner och ångest. Av alla mediciner jag provat så har det påverkat mitt känsloliv mycket negativt då jag inte kan känna glädje och har svårt att nå mina känslor.

Min senaste medicinering den jag har nu är Mirtazapin och Concerta samt Iktorivil vid behov.

Mirtazapin har jag tagit i en månad men tvingades sluta pga mardrömmar varje natt, samt jag sover 10-12 timmar/dygn och att under denna korta tid har jag gått upp 7kg i vikt, medicinen fungerade ca 2,5 vecka sen blev den helt verkningslös och jag är nu mycket deprimerad och har ångest så jag tvingades sluta med den igår.
Concerta ger mig 4-5 timmars positiv effekt sen svänger det upp och ner hela tiden och jag mår ännu sämre och får även mycket obehagliga fysiska biverkningar.

I denna misär har jag dock fått tillgång till hela mitt känsloregister och jag har liksom hittat "tillbaka till mig själv" och jag kan i korta stunder känna en enorm kärlek tex till mina barn, samtidigt som det svänger över till mycket gråt och har fått insikt om enormt mycket obearbetade känslor.

Nu är problemet att alla mediciner kväver mig, slätar ut mina känslor och min identitet försvagas. Samtidigt så kan jag inte må så här dåligt, jag har fått tillbaka min sociala fobi och kan knappt gå utanför dörren.

Jag har fått tillbaka mitt rätta jag och liv nu, men jag kan inte må så här dåligt, jag måste kunna fungera och kunna delta i samhället vad gäller jobb osv (är arbetslös).

Nu känns allting hopplöst då jag inte klarar mitt riktiga liv nu som medicinfri och med medicin så lättas ju naturligtvis depressionen, ångesten blir mildare men jag "försvinner" och är inte mig själv längre.

Vad ska jag göra, det är som att befinna sig i "moment 22" och jag ser ingen lösning.

Vad ska jag göra med mitt liv, vad ska jag säga till doktorn? För mitt liv är ohållbart både med medicinering och utan

Prova antiepileptiska Lamictal/lamotrigin, den är bra mot depressioner. Eller litium annars, den används ibland mot terapiresistenta depressioner.

Känslor behöver komma ut om man ska kunna utvecklas som människa. Samtidigt måste man man ju kunna fungera i vardagslivet också. Det här är mina bästa råd:

Försök hitta en dos på medicinen/-erna som blir bästa kompromissen på skalan mellan ytterligheterna.

Har man ett känsligt nervsystem reagerar man ofta starkare på mediciner än den neurotypiska genomsnittspersonen. Du kanske har haft för höga doser tidigare?

Skilj mellan "Överlevnadsmediciner" (som t.ex benzodiazepiner) och "Strategimediciner" (som SSRI, SNRI, Litium etc). De förra bör man enligt mig undvika i största möjliga mån då de gör livet drägligt för stunden men ställer till en massa oreda på sikt.

Litium säger många är ett 'lyckopiller" när man väl kört in det (fast det tar lång tid).

Lycka till

MsTibbs skrev:Prova antiepileptiska Lamictal/lamotrigin, den är bra mot depressioner. Eller litium annars, den används ibland mot terapiresistenta depressioner.

Lamotrigin hade jag ett tag, men jag tyckte inte den hade någon effekt på mig förutom att den dämpade svängningarna lite. Har också funderat på Litium men hjälper den mot ångest och fobi också?

Mortalis skrev:Känslor behöver komma ut om man ska kunna utvecklas som människa. Samtidigt måste man man ju kunna fungera i vardagslivet också. Det här är mina bästa råd:

Försök hitta en dos på medicinen/-erna som blir bästa kompromissen på skalan mellan ytterligheterna.

Har man ett känsligt nervsystem reagerar man ofta starkare på mediciner än den neurotypiska genomsnittspersonen. Du kanske har haft för höga doser tidigare?

Skilj mellan "Överlevnadsmediciner" (som t.ex benzodiazepiner) och "Strategimediciner" (som SSRI, SNRI, Litium etc). De förra bör man enligt mig undvika i största möjliga mån då de gör livet drägligt för stunden men ställer till en massa oreda på sikt.

Litium säger många är ett 'lyckopiller" när man väl kört in det (fast det tar lång tid).

Lycka till

Jag har alltid haft biverkningen myrkrypningar av SSRI,SNRI som gör att jag går upp i varv vilket gör att de ofta skapar ångest så jag måste ta benso, dock har de haft en ganska bra antidepressiv effekt men samtidigt gjort mig likgiltig och det har i sin tur gjort mig melankolisk. I låga doser har SSRI eller SNRI ingen effekt alls på mig förutom dåliga biverkningar. Tackar dig och Tibbs för tipset om Litium, men är inte den medicinen väldigt skadlig för kroppen?

Hur länge har du ätit varje medicin? Har du gett dem tid? För min egen del blev mina känslor likgiltiga i början av medicineringen, men det var övergående biverkningar. (Jag äter mirtazapin+venlafaxin)

kapuni skrev:Hur länge har du ätit varje medicin? Har du gett dem tid? För min egen del blev mina känslor likgiltiga i början av medicineringen, men det var övergående biverkningar. (Jag äter mirtazapin+venlafaxin)

Sertralin 7 år, Cipralex 5 år=Ingen livskvalité alls och i princip impotent. Venlafaxin och Fluoxetin endast några dagar då båda gav mig så starka insättningsbesvär så jag hamnade på psykakuten i båda fallen, i båda fall hade lägsta dos satts in. Cymbalta två veckor, slutade pga minskad libido och att jag kände my yr.

marcooleo skrev:

kapuni skrev:Hur länge har du ätit varje medicin? Har du gett dem tid? För min egen del blev mina känslor likgiltiga i början av medicineringen, men det var övergående biverkningar. (Jag äter mirtazapin+venlafaxin)

Sertralin 7 år, Cipralex 5 år=Ingen livskvalité alls och i princip impotent. Venlafaxin och Fluoxetin endast några dagar då båda gav mig så starka insättningsbesvär så jag hamnade på psykakuten i båda fallen, i båda fall hade lägsta dos satts in. Cymbalta två veckor, slutade pga minskad libido och att jag kände my yr.

Det brukar ju vara så att ju mer biverkningar vid insättning desto mer verksam är medicinen.

kapuni skrev:

marcooleo skrev:

kapuni skrev:Hur länge har du ätit varje medicin? Har du gett dem tid? För min egen del blev mina känslor likgiltiga i början av medicineringen, men det var övergående biverkningar. (Jag äter mirtazapin+venlafaxin)

Sertralin 7 år, Cipralex 5 år=Ingen livskvalité alls och i princip impotent. Venlafaxin och Fluoxetin endast några dagar då båda gav mig så starka insättningsbesvär så jag hamnade på psykakuten i båda fallen, i båda fall hade lägsta dos satts in. Cymbalta två veckor, slutade pga minskad libido och att jag kände my yr.

Det brukar ju vara så att ju mer biverkningar vid insättning desto mer verksam är medicinen.

Problemet är att jag mår alldeles för dåligt för att ens stå ut med kraftiga biverkningar i början

marcooleo skrev:

kapuni skrev:

marcooleo skrev:Sertralin 7 år, Cipralex 5 år=Ingen livskvalité alls och i princip impotent. Venlafaxin och Fluoxetin endast några dagar då båda gav mig så starka insättningsbesvär så jag hamnade på psykakuten i båda fallen, i båda fall hade lägsta dos satts in. Cymbalta två veckor, slutade pga minskad libido och att jag kände my yr.

Det brukar ju vara så att ju mer biverkningar vid insättning desto mer verksam är medicinen.

Problemet är att jag mår alldeles för dåligt för att ens stå ut med kraftiga biverkningar i början

Ja det är ett elände Själv mår jag alldeles för dåligt när jag försöker sluta med mina mediciner.

marcooleo skrev:

MsTibbs skrev:Prova antiepileptiska Lamictal/lamotrigin, den är bra mot depressioner. Eller litium annars, den används ibland mot terapiresistenta depressioner.

Lamotrigin hade jag ett tag, men jag tyckte inte den hade någon effekt på mig förutom att den dämpade svängningarna lite. Har också funderat på Litium men hjälper den mot ångest och fobi också?

Jag har alltid haft lugnande bredvid litium, så vet inte med ångest. Fobier har jag inte haft, men litium har viss verkan på affektiv ångest tror jag.

marcooleo skrev:Tackar dig och Tibbs för tipset om Litium, men är inte den medicinen väldigt skadlig för kroppen?

Det är huvudsakligen dosberoende, högre doser värre eventuella skador. Dock använder man lägre doser nu än förr. Jag har Levaxin för sköldkörteln pga litium, men slutar jag med litium lär jag nog kunna sluta med Levaxin också.

MsTibbs skrev:

marcooleo skrev:

MsTibbs skrev:Prova antiepileptiska Lamictal/lamotrigin, den är bra mot depressioner. Eller litium annars, den används ibland mot terapiresistenta depressioner.

Lamotrigin hade jag ett tag, men jag tyckte inte den hade någon effekt på mig förutom att den dämpade svängningarna lite. Har också funderat på Litium men hjälper den mot ångest och fobi också?

Jag har alltid haft lugnande bredvid litium, så vet inte med ångest. Fobier har jag inte haft, men litium har viss verkan på affektiv ångest tror jag.

MsTibbs skrev:

marcooleo skrev:Tackar dig och Tibbs för tipset om Litium, men är inte den medicinen väldigt skadlig för kroppen?

Det är huvudsakligen dosberoende, högre doser värre eventuella skador. Dock använder man lägre doser nu än förr. Jag har Levaxin för sköldkörteln pga litium, men slutar jag med litium lär jag nog kunna sluta med Levaxin också.

Ok tack för värdefull information. Återkommer med läget imorgon efter jag pratat med läkaren

Det blev att sätta in Cymbalta igen, sluta med Concerta och när jag mår bättre av Cymbalta ska Concerta ökas ända upp till 72mg om det skulle behövas, som det är nu så tål jag inte 18mg. Fattar ingenting