slackern skrev:

Huggorm skrev:Sture kommer från stor, på något vis. Kan vara riktigt gammalt, ett tillnamn som en viking fått? Det är också äldre än vapensköldsnamnen.

Aha ett annat namn för Magnus då, kanske något med storman att göra?

Lars Hordeel adlades 1576 av Johan, på villkor att han som styvfar åt Johans barn "sig ytterligare härefter med trohet och flit emot oss vår älskelige käre husfru och bägges våra livsarvingar", och Karins barn med hertig Johan, Sofia Johansdotter (Gyllenhielm), Julius Gyllenhielm och Lucretia Johansdotter (Gyllenhielm) blev adlade 1577 med namnet Gyllenhielm.

Alien skrev:Ett sätt att adlas var att gifta sig med kungens avlagda frilla och ta hand om kungens frillobarn. Kungens oäkta barn adlades också alltid. Det var ingen skam att vara oäkting (som det annars var) när fadern var kunglig.

Att erkänna barn som var födda utanför äktenskapet av en frilla var inte ovanligt vare sig bland kungliga personer eller allmogen i det medeltida Sverige, Magnus Erikssons landslag från 1350 reglerade hur frillobarn skulle uppfostras och gav dem viss arvsrätt.

Alien skrev:Namnet Gyllenhielm var reserverat för de kungligas frillobarn.

slackern skrev:

Alien skrev:Ett sätt att adlas var att gifta sig med kungens avlagda frilla och ta hand om kungens frillobarn. Kungens oäkta barn adlades också alltid. Det var ingen skam att vara oäkting (som det annars var) när fadern var kunglig.

Nej det stämmer inte enligt din egen länk. För du vet väl att allmogen betyder ofrälse alltså i stort sett borgare och bönder?

Att erkänna barn som var födda utanför äktenskapet av en frilla var inte ovanligt vare sig bland kungliga personer eller allmogen i det medeltida Sverige, Magnus Erikssons landslag från 1350 reglerade hur frillobarn skulle uppfostras och gav dem viss arvsrätt.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Gyllenhielm

Huggorm skrev:

slackern skrev:

Alien skrev:Ett sätt att adlas var att gifta sig med kungens avlagda frilla och ta hand om kungens frillobarn. Kungens oäkta barn adlades också alltid. Det var ingen skam att vara oäkting (som det annars var) när fadern var kunglig.

Nej det stämmer inte enligt din egen länk. För du vet väl att allmogen betyder ofrälse alltså i stort sett borgare och bönder?

Att erkänna barn som var födda utanför äktenskapet av en frilla var inte ovanligt vare sig bland kungliga personer eller allmogen i det medeltida Sverige, Magnus Erikssons landslag från 1350 reglerade hur frillobarn skulle uppfostras och gav dem viss arvsrätt.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Gyllenhielm

Det var en skam bland allmogen, bland annat fick man "stå uppenbar kyrkoplikt", men det hindrade ju inte att man erkände barnet som sitt. Men jag tror inte ofrälse oäkta barn hade någon som helst arvsrätt?

slackern skrev:

Huggorm skrev:

slackern skrev:
Nej det stämmer inte enligt din egen länk. För du vet väl att allmogen betyder ofrälse alltså i stort sett borgare och bönder?
---
https://sv.wikipedia.org/wiki/Gyllenhielm

Det var en skam bland allmogen, bland annat fick man "stå uppenbar kyrkoplikt", men det hindrade ju inte att man erkände barnet som sitt. Men jag tror inte ofrälse oäkta barn hade någon som helst arvsrätt?

Nu pratar vi om Vasatiden och medeltiden, då var det inte lika skambelagt som det blev under 1700-talet och 1800-talet.

LordNelson skrev:Det var dödsstraff för sex utom äktenskapet. Läser det var så nästan hela 1600 och 1700-talet.

Huggorm skrev:

LordNelson skrev:Det var dödsstraff för sex utom äktenskapet. Läser det var så nästan hela 1600 och 1700-talet.

Nja, det var dödsstraff om man var gift på annat håll. Två ogifta som hade sex, och det kunde bevisas, ombads att gifta sig. Om de vägrade fick ganska dryga böter, men sedan var det bra. De gifta som fick dödsstraff fick vanligtvis sina straff omgjorda till fängelse i hovrätten, det var inte många som verkligen blev avrättade

Under den katolska medeltiden var dock äktenskap genom en kyrklig bröllopsceremoni länge förbehållet adel och överklass, och trolovning gällde ofta i realiteten som äktenskap inom bondebefolkningen, något som också accepterades av kyrkan. Den medeltida katolska kyrkan var därför förhållandevis tolerant i praktiken, och sexuella synder kunde sonas genom böter och botgöring.[3] Reformationen på 1500-talet införde en betydligt strängare syn på utomäktenskaplig sexualitet i det protestantiska Europa, och motreformationen gjorde strax därpå detsamma i det katolska Europa.

Huggorm skrev:

LordNelson skrev:Det var dödsstraff för sex utom äktenskapet. Läser det var så nästan hela 1600 och 1700-talet.

Nja, det var dödsstraff om man var gift på annat håll. Två ogifta som hade sex, och det kunde bevisas, ombads att gifta sig. Om de vägrade fick ganska dryga böter, men sedan var det bra. De gifta som fick dödsstraff fick vanligtvis sina straff omgjorda till fängelse i hovrätten, det var inte många som verkligen blev avrättade

Enkelt hor
Förbindelser mellan en ogift och en gift kallades för enkelt hor. Straffet var dödsstraff och tingsrätterna dömde också dödsstraff men nästan alltid omvandlade hovrätten straffet till böter. Bötesbeloppet var 80 daler för den gifta och 40 daler för den ogifta. Detta var mycket höga böter som inte alltid kunde betalas. Då omvandlades straffet till kroppsstraff. För kvinnan vanligen spöstraff men för mannen i regel gatlopp. Sex gatlopp motsvarade då 80 daler.1653 ändrades också lagen så att enkelt hor straffades med enbart böter och böterna skulle dömas ut redan på tinget och rådstugor.

Dubbelt hor
Förbindelser mellan två gifta kallades för dubbelt hor och var tidigare belagt med dödsstraff. Dödsstraffet gällde under hela 1600-talet utan nåder. Detta luckrades sedan upp under 1700-talet.

Incest och våldtäkt
Incest och våldtäkt straffades också med döden.

Plikta i kyrkan för brottet
I alla domar med horsbrott (utom för de med dödsstraff) ingick också att de dömda skulle "stå uppenbar skrift". Detta innebar att brottet även skulle pliktas i kyrkan. De skyldigas namn meddelades under gudstjänsten och de skyldiga skulle bekänna sina synder. Inne i kyrkan fanns en särskild pliktpall, den sk. horpallen som de syndande fick stå på under gudstjänsten.
Vidare var det vanligt att de dömda fick stå vid kyrkdörren ett antal söndagar i rad med blottade axlar och ris i handen. Detta var naturligtvis mycket förnedrande.
1741 ändrades denna pliktning i kyrkan till en enskild förrättning i sakristian. 1855 avskaffades även detta straff.

Adlad 1660-01-12 och introducerad s. å. under nr 660. Fick vid adlandet det gamla Skunck-vapnet, ett [Beväpnat Mansben] på grund av sin förmodade härkomst från den gamla adliga Skunck-ätten, vilken genom lyckans och tidernas förändring var från sitt adliga stånd avsigkommen.

Alien skrev:Ja, det var dubbelt hor vilket var belagt med dödsstraff. Men jag trodde att de oftast blev benådade. Undrar om klockarhustrun också avrättades? Det var ju extra graverande att de bedrev otukt i kyrkan.

Dubbelt hor
Förbindelser mellan två gifta kallades för dubbelt hor och var tidigare belagt med dödsstraff. Dödsstraffet gällde under hela 1600-talet utan nåder.

Alien skrev:Vad jag sett så verkar det mycket vanligare att adliga (och kungliga) erkänner sina oäkta barn än att vanliga bönder gör det. När en piga föder ett oäkta barn och det står faderns namn med, då är det en adlig, aldrig en bonde. Min teori är att adeln har mer pengar att försörja sina frillobarn. Inte heller är de rädda för att stå och skämmas i kyrkan. Lagarna var hårdast under 1600-talet.

Enkelt hor
Förbindelser mellan en ogift och en gift kallades för enkelt hor. Straffet var dödsstraff och tingsrätterna dömde också dödsstraff men nästan alltid omvandlade hovrätten straffet till böter. Bötesbeloppet var 80 daler för den gifta och 40 daler för den ogifta. Detta var mycket höga böter som inte alltid kunde betalas. Då omvandlades straffet till kroppsstraff. För kvinnan vanligen spöstraff men för mannen i regel gatlopp. Sex gatlopp motsvarade då 80 daler.1653 ändrades också lagen så att enkelt hor straffades med enbart böter och böterna skulle dömas ut redan på tinget och rådstugor.

Dubbelt hor
Förbindelser mellan två gifta kallades för dubbelt hor och var tidigare belagt med dödsstraff. Dödsstraffet gällde under hela 1600-talet utan nåder. Detta luckrades sedan upp under 1700-talet.

Incest och våldtäkt
Incest och våldtäkt straffades också med döden.

Plikta i kyrkan för brottet
I alla domar med horsbrott (utom för de med dödsstraff) ingick också att de dömda skulle "stå uppenbar skrift". Detta innebar att brottet även skulle pliktas i kyrkan. De skyldigas namn meddelades under gudstjänsten och de skyldiga skulle bekänna sina synder. Inne i kyrkan fanns en särskild pliktpall, den sk. horpallen som de syndande fick stå på under gudstjänsten.
Vidare var det vanligt att de dömda fick stå vid kyrkdörren ett antal söndagar i rad med blottade axlar och ris i handen. Detta var naturligtvis mycket förnedrande.
1741 ändrades denna pliktning i kyrkan till en enskild förrättning i sakristian. 1855 avskaffades även detta straff.

http://www.hhogman.se/brott_straff.htm

Oäkta barn fick visserligen inte ärva, men kungligheter kunde ändå se till att de fick leva som adliga el kungliga.

Han dömdes av en av konung Christian IV nedsatt särskild kommission från äran 1603-01-25, sedan han måst erkänna, att han icke var någon friherre von Berneck, och senare bekände han inför Köpenhamns byting att hans namn var Anders Holtte (eller Holter, som han sedermera kallas). S. å. 6/4 erhöllo Köpenhamns borgmästare och råd k. befallning att döma, huruvida han borde straffas till livet eller icke. Utgången är ej känd, men sannolikt miste han livet.

Och ehuru sonen framlade dokumentariska bevis om sin adliga härkomst, vilka slutligen av regeringen godkändes, synas dessa icke hava haft stort värde, ty introduktion medgavs först sedan adeln flera gånger återförvisat handlingarna för införskaffande av bättre bevis och då med den motiveringen, att han sig särskilt »sedan med stora officie tjänster så förhållit, att han utan dess sådant väl meriterat haver».

Alien skrev:Det ansågs fint att vara adlig. Därför lade författaren Honoré Balzac ett "de" till sitt namn för att det skulle låta adligt. Hans far hade ändrat sitt efternamn från Balssa till Balzac för att han tyckte det lät finare. Nå, detta var på 1800-talet. Honoré de Balzac kanske fick större respekt pga sitt "de".

Men vad ska man säga om regissören Lars Trier som plötsligt börjar kalla sig Lars von Trier? Han får väl inte mer credd för sina konstnärliga/konstiga/makabra filmer för den skull?

Någon som har fler exempel på "låtsasadel"?

Spoiler: visa

Min vallonske förfader har också ett de i sitt namn. Men han var inte adlig och jag tror inte han försökte låtsas det heller. "De" betyder helt enkelt "från", dvs från vilken by han var.

slackern skrev:Det har ju påståtts att frälset under 1400-talet inte använde efternamn/ättenamn utan använde sig utav son namn, jag känner då till 2 olika släkter som använde sig utav ättenamn både Sture och Posse gjorde det.