Men vad menar ni är en "rättvis" bild av AS då? Nån som har patent på sanningen?

Om de upplever AS på det viset så är det väl okej att de gör en sådan film? Personen med AS i filmen verkar ju charmig och omtyckt.

mondo beyondo skrev:Tack till Filmstaden som tog emot oss som ärade gäster med välkomsttal och popcorn och dricka serverat. Och tack till OA med Pemer som fick dit mig:) Salongen var i stort sett full och det lät som publiken hade kul.

Håller med. Försökte hälsa på dig, men hade glömt vad du heter "på riktigt" eller i det civila och då blev det svårt att påkalla uppmärksamheten...

^ Aaah, jag missade dig, då var det 8 bekantingar där då:)

Jag har nu sett filmen ihop med en god vän, som är lika AS-diagnostiserad som jag. Vi tyckte filmen var rolig, söt, snygg och sorglig, men att Simon känns mer som en klassisk autist än som t ex oss.

Fast AS hör till autismspektrat och karaktären kan ju vara ganska "drabbad" om man uttrycker det så. Folk med AS är ju sinsemellan mer olika än NT. Och de som gjort filmen har inte skyldighet att göra nåt representativt. Tycker dock det är märkligt att de inte försökte prata med folk som HAR diagnosen och inte bara förlita sig på vad de läst och hört från anhöriga. Precis som det sas under diskussionen.

En detalj av gnäll dock. Som vännen sa, varför detta tjat om rymden i filmer om AS, som Adam, Mary & Max och den här. Kunde han inte fått ha ett annat specialintresse? Känns lite väl formulär 1A-varning.

Hursomhelst kul som evenemang och kul att få höra vad de svarade på frågor osv, även om jag tyckte lite synd om dem då de såg rejält pressade ut på slutet... Undrar om de tyckte det var intressant även med negativa omdömen och kritik eller om det var jobbigt eller t o m ovidkommande?

Ja, ni båda låter ju vettigare än vi ska vara i alla fall. Ni har säkert något annat än AS.

alfapetsmamma skrev:Tycker dock det är märkligt att de inte försökte prata med folk som HAR diagnosen och inte bara förlita sig på vad de läst och hört från anhöriga. Precis som det sas under diskussionen.

Gav de något svar på det?

mondo beyondo skrev:Tack till Filmstaden som tog emot oss som ärade gäster med välkomsttal och popcorn och dricka serverat.

Och det där lät ju riktigt flott. Inte som om de var rädda för hur konstiga ni skulle vara?

välnyanserad kommentar tycker jag, alfapetsmamma!

Lägger bara till en småsur kommentar.

alfapetsmamma skrev:Undrar om de tyckte det var intressant även med negativa omdömen och kritik eller om det var jobbigt eller t o m ovidkommande?

De kanske insåg att de står i valet mellan att tro de gjort en utmärkt eller helt menlös film trots antydningarna om annat eller att dras med litet dåligt samvete, så länge det nu räcker, eller att lägga pengar och jobb på att ge en bild åt andra hållet, som kompensation för bilden denna kan befästa/ge här och där.

alfapetsmamma skrev:

mondo beyondo skrev:Tack till Filmstaden som tog emot oss som ärade gäster med välkomsttal och popcorn och dricka serverat. Och tack till OA med Pemer som fick dit mig:) Salongen var i stort sett full och det lät som publiken hade kul.

Håller med.

Instämmer

Zombie skrev:Ja, ni båda låter ju vettigare än vi ska vara i alla fall. Ni har säkert något annat än AS.

Jädrar i det, det måste vara ADHDn som kvaddar ekvationen.

jonsch skrev:De kanske insåg att de står i valet mellan att tro de gjort en utmärkt eller helt menlös film trots antydningarna om annat eller att dras med litet dåligt samvete, så länge det nu räcker, eller att lägga pengar och jobb på att ge en bild åt andra hållet, som kompensation för bilden denna kan befästa/ge här och där.

Tror inte det är sååå viktigt för nån utom oss att saker ska vara rätt. Alltså tror jag de nöjer sig med att de fått bra kritik på det stora hela och glömmer att de som hör till samma kollektiv som den fiktive hjälte de skildrat till stor del kände sig utsatta för lyteskomik.

Att jag och min vän inte gjorde det var för att vi VET att vi inte är så och skiter i deras bild av en mer Rain man-sk person, samt att vi vet att det är fiktion, att många har sina fördomar oavsett hur många upplysande filmer de skulle se eller böcker de skulle läsa, samt att vi försöker fokusera på dem som gillar oss, oavsett om de vet om våra diagnoser eller ej. Man kan varken älska alla eller älskas av alla och vi tog det för vad det var, en fiktion om nån som på vissa sätt påminner om oss. Om än inte så jättemånga. Men det måste ju vara för att vi också har ADHD, som ju kom fram i svar till Zombie...

alfapetsmamma skrev:även om jag tyckte lite synd om dem då de såg rejält pressade ut på slutet...

Jag tyckte inte det minsta synd om dem. Framställer de aspergare som några utvecklingsstörda muppar så får de nog allt tåla kritik. Tyvärr verkade de inte ens ta till sig av kritiken, utan skyllde på rollkaraktärerna istället (som om de inte själva hade skapat dessa karaktärer och skrivit texten).

Pemer skrev:Och en bedömning av filmen som film betraktad har ju faktiskt inget att göra med hur realistisk den är i alla lägen, och vad vanligt folk kan komma att dra för slutsatser av filmens handling i sin syn på den verkliga världen.

Man får göra film utan att anses ha ansvar för felaktiga slutsatser folk som ser filmen kan få om saker just de inte vet något om, som råkar vara med i filmen.

Skulle du tycka samma sak om Simon i filmen var massmördare? Eller om han var väldigt tydligt utvecklingsstörd? Att det inte spelar någon roll vilken bild av AS som de visar utåt, utan bara se på filmen som film?

Själv anser jag det är skadligt att sprida ut en sådan bild av aspergare som sover i en tunna, får utbrott som någon psyksjuk, smäller okända människor på käften och skyller på sin diagnos, väntar sig att andra skall diska och laga mat åt honom, har övervakare osv.

Så länge AS är så pass okänt bland vanligt folk (och t.o.m ökänt genom dokumentärer och tidningsartiklar om AS som massmördare och "psykisk störning") tror jag att en sån här film kan vålla stor skada för oss.

Heliora skrev:

alfapetsmamma skrev:även om jag tyckte lite synd om dem då de såg rejält pressade ut på slutet...

Jag tyckte inte det minsta synd om dem. Framställer de aspergare som några utvecklingsstörda muppar så får de nog allt tåla kritik. Tyvärr verkade de inte ens ta till sig av kritiken, utan skyllde på rollkaraktärerna istället (som om de inte själva hade skapat dessa karaktärer och skrivit texten).

De framställer inte ASPERGARE som utvecklingsstörda muppar. De framställde en fiktiv aspergare som en väldigt aspig person som på intet sätt kan sägas verka utvecklingsstörd, om du med det menar ha IQ under 70. Möjligen kan jag gå med på att Simon, huvudpersonen, kändes mer som en klassisk autist à la Rain man än som t ex mig och de vänner jag har som har AS samt en stor del av de aspisar jag mött på nätet, men det är min enda invändning.

Det hade också varit roligt om han istället för att vara rädd för kroppskontakt varit tvärtom (som det ju finns många aspisar som är) och varit galen i säg grammatiska issues, kartor eller Iron maiden.. istället för rymden, men skitsamma, de är inte där för att uppfylla MINA önskningar.

Det enda jag kan hålla med om var riktigt synd var det där med övervakare. För hur mycket de som gjorde filmen än säger att felsägningen får vara karaktärens ansvar så lät det ändå som om folk med AS har övervakare. Även för folk som inte bokstavstolkar så mycket som vi gör. Och jag har varit övervakare, och de personer jag var det åt var definitivt inte aspisar utan såna som begått nåt brottsligt som inte ledde till fängelsestraff.

Och det kan visst vara synd om folk även om de gjort nåt man anser är dumt. De är också människor och kan bli illa till mods över att få höra sånt som att filmen var skit och att de förtjänar skit, som det sas där av en. Tycker jag.

Om de på allvar menar att de inte gjort eller avsett att göra lyteskomik så får man tro dem menar jag. Då ligger kränkningen mer i att man själv är lättkränkt eller överkänslig på ett område. Vilket det iofs finns anledning till hos många som farit illa och blivit mobbade osv.

Jag känner mig iaf inte alls kränkt (hemska modeord) av filmen, eftersom jag inte känner igen mig särskilt mycket. Som sagt. Inte mycket idé att älta det här känner jag... Filmen var ändå bra som film betraktat, särskilt för att vara en svensk komedi.

Jag tror du har helt rätt, alfapetsmamma, om vad filmen inte får någon (vettig människa) att tro om aspisar respektive vad den får folk att tro.

Att jag och en del andra reagerar så starkt hänger nog ihop med varför jag kände mig så kränkt idag när jag var ute och sprang och av ett par mötande tonårsflickor fick kommentaren "jobba på, jobba på".

Ynglen hånade mig helt klart men menade "inget" med det. De tror sig ha rätt att håna vem de vill - och rätt att tråna efter vem de vill, tror sig helt enkelt ha rätt att rangindela människor. Men skulle jag klä mig rätt imorgon och möta dem på rätt sätt så vore det mig de skulle tråna efter; det är inget personligt i deras uppförande. Det är bara något systematiskt.

På samma sätt kan man skita i lyteskomik á la "I rymden..." eftersom den inte är personligen riktad mot dig, mig eller någon annan. Men den utgör fortfarande en bekräftelse på rätten att rangindela människor i allmänhet och att i synnerhet tilldela aspisar lägre rang. Och kanske är det så illa att den bekräftelsen filmen utgör inte lämnar ett enda spår efter sig; kanske plöjer den i redan maximaldjupa fåror. Men mig gör den rasande i alla fall. Till mig säger dess skapare:

"Man får kalla dig mupp hur mycket man vill, 'mupp, mupp, mupp' vad ska du göra åt det? Du är ju en aspig förlorare, eller hur? Sluta vara det, om det nu är så jävla viktigt för dig att slippa att hjälplöst kallas 'mupp' inför dina tilltänkta fruar och chefer."

Och nejdå, som du skrev, inte torde filmmakarna få dåligt samvete för att kanske ha spritt felaktiga bilder. Jag bara skrev småsurt ut vad vilket moraliskt val de skulle ha behövt se sig ha, för att erkännas någon demokratisk rätt utöver den att yttra sig, av mig.

mondo beyondo skrev:Inget han sa eller gjorde fick mig att känna obehag eller skämmas över diagnosen. Han var ärlig och rak och gjorde det bästa av sitt liv.

Jag skäms inte över min diagnos. Men den här filmen handlar inte heller om Aspergers, utan om en grövre form av autism, som filmskaparna har fått för sig är Aspergers.

AAA skrev:Men vad menar ni är en "rättvis" bild av AS då? Nån som har patent på sanningen?

Om de upplever AS på det viset så är det väl okej att de gör en sådan film? Personen med AS i filmen verkar ju charmig och omtyckt.

Men tänk efter själv. Hur mycket känner du personligen igen dig i Simon? Jag kände mig faktiskt mer igen mig i Raymond i "Rain Man".

Pja, jag känner nog igen mig mer i Simon än i Raymond...

AAA skrev:Men vad menar ni är en "rättvis" bild av AS då? Nån som har patent på sanningen?

Om de upplever AS på det viset så är det väl okej att de gör en sådan film? Personen med AS i filmen verkar ju charmig och omtyckt.

+1

Pemer skrev:Pja, jag känner nog igen mig mer i Simon än i Raymond...

Ja, vi är ju olika. Men det jag menade var, att vi ju här på forumet har kommit fram till, att Simon mer liknar en "klassisk autist" än en aspergare. Hade de bara använt ordet "autism" istället, eller inte gett hans handikapp ett namn överhuvudtaget, så skulle jag ha kunnat acceptera filmen. Men nu går det inte.

Heliora skrev:

Pemer skrev:Och en bedömning av filmen som film betraktad har ju faktiskt inget att göra med hur realistisk den är i alla lägen, och vad vanligt folk kan komma att dra för slutsatser av filmens handling i sin syn på den verkliga världen.

Man får göra film utan att anses ha ansvar för felaktiga slutsatser folk som ser filmen kan få om saker just de inte vet något om, som råkar vara med i filmen.

Skulle du tycka samma sak om Simon i filmen var massmördare? Eller om han var väldigt tydligt utvecklingsstörd? Att det inte spelar någon roll vilken bild av AS som de visar utåt, utan bara se på filmen som film?

Nej, hade det varit så illa hade nog inte jag heller kunnat se filmen enbart som film, då hade jag också tyckt att det var en gravt felaktig bild.

Nu upplever bara inte jag det som någon gravt felaktig bild på det sättet.

Ser jag mig omkring i det spektrum av asperger-personer jag själv sett och träffat vid det här laget så har jag faktiskt svårt att se att någon enstaka egenhet hos Simon skulle vara totalt felaktig. Var och en för sig vågar jag påstå att jag sett varenda en hos någon aspergare jag mött.

Däremot har allting lagts ihop hos en och samma påhittade person i filmen, och dessutom skruvats och överdrivits på precis det sätt filmskapande i mångt och mycket bygger på att kunna göra för att skapa underhållande fiktion i allmänhet och komedi i synnerhet.

Tycker det känns som att det här handlar väldigt mycket om att känna till tillräckligt många aspergare för att ha sett hur olika vi alla är och att i princip allt hos Simon, minus "de filmiska överdrifterna", faktiskt finns hos olika aspergare.

Tvätt-tunnan känner jag igen mig i själv, om än enbart som en metafor. Själv drar jag "bara" ur fasta telefonen ur jacket och stänger av mobilen så länge jag vill dra mig undan, jag kryper inte ner i någon tunna. I gengäld kan jag förbli unplugged i någon veckas tid...

Heliora skrev:Själv anser jag det är skadligt att sprida ut en sådan bild av aspergare som sover i en tunna, får utbrott som någon psyksjuk, smäller okända människor på käften och skyller på sin diagnos, väntar sig att andra skall diska och laga mat åt honom, har övervakare osv.

Så länge AS är så pass okänt bland vanligt folk (och t.o.m ökänt genom dokumentärer och tidningsartiklar om AS som massmördare och "psykisk störning") tror jag att en sån här film kan vålla stor skada för oss.

Jag håller helt med! Ingen människa har en aning om vad AS är! Testade när jag fått diagnos, men fick ingen medkänsla. Efter den här filmen kommer jag aldrig någonsin att säga till någon att jag har AS - då tror de ju att jag är helt sjukt galen!

Det är NÖDVÄNDIGT att TV gör en nyanserad upplysningsserie om vad AS kan innebära för kvinnor och för män, för överbegåvade och normalt/lågbegåvade, för mycket högfunktionella och relativt dåligt fungerande.

UPPLYSNING är enda boten mot den skada den här filmen kommer att vålla. Jag unnar inte folk att få sig ett gott skratt på aspergarnas bekostnad.

Jag har inga höga tankar om befolkningens insikter i deiverse funktionshinder. Efter ett liv som multisjuk så vet jag att ytterst få vet vad t ex ledgångsreumatism innebär. Trodde länge att alla visste, men idag har jag gett upp. Folk vet inget annat än de de själva har varit med om och pga de fientliga stämningar som råder gentemot landets funktionshindrade idag, där en stor del av svenskarna inte backar upp deras rätt till sjukersättning (!) så har denna film landat helt fel i tiden! För många aspergare är ju faktiskt beroende av sjukersättning. Vi sitter på en svag kvist. Det behövs ingen som gnager på den kvisten. Vi ligger risigt till ändå.

"Attityden till sjukskrivna är farlig och måste förändras
2010-08-18

Den nya sjukförsäkringslagen har stora likheter med lagen om tvångssteriliseringar, skriver distriktsläkaren och forskaren Karin Starzmann.

Attityden och hanteringen av sjukskrivna i Sverige i dag bär stora likheter med de rashygieniska idéer som ledde till lagstiftningen som tvångssteriliserade 63 000 svenskar mellan 1935 och 1975. Sedan Linné har många inom naturvetenskapen varit anhängare av rasideologi. Det var en allmän uppfattning inom naturvetenskap och politik att rasbiologi var rätt. På samma sätt är den allmänna uppfattningen i dag att sjukförsäkringen överutnyttjas och att det är rätt att skärpa reglerna för sjukskrivning oavsett vad konsekvenserna än är för den sjuka!"

http://www.dagensmedicin.se/asikter/deb ... /index.xml

Pemer skrev:

Heliora skrev:

Pemer skrev:Och en bedömning av filmen som film betraktad har ju faktiskt inget att göra med hur realistisk den är i alla lägen, och vad vanligt folk kan komma att dra för slutsatser av filmens handling i sin syn på den verkliga världen.

Man får göra film utan att anses ha ansvar för felaktiga slutsatser folk som ser filmen kan få om saker just de inte vet något om, som råkar vara med i filmen.

Skulle du tycka samma sak om Simon i filmen var massmördare? Eller om han var väldigt tydligt utvecklingsstörd? Att det inte spelar någon roll vilken bild av AS som de visar utåt, utan bara se på filmen som film?

Nej, hade det varit så illa hade nog inte jag heller kunnat se filmen enbart som film, då hade jag också tyckt att det var en gravt felaktig bild.

Nu upplever bara inte jag det som någon gravt felaktig bild på det sättet.

Ser jag mig omkring i det spektrum av asperger-personer jag själv sett och träffat vid det här laget så har jag faktiskt svårt att se att någon enstaka egenhet hos Simon skulle vara totalt felaktig. Var och en för sig vågar jag påstå att jag sett varenda en hos någon aspergare jag mött.

Däremot har allting lagts ihop hos en och samma påhittade person i filmen, och dessutom skruvats och överdrivits på precis det sätt filmskapande i mångt och mycket bygger på att kunna göra för att skapa underhållande fiktion i allmänhet och komedi i synnerhet.

Tycker det känns som att det här handlar väldigt mycket om att känna till tillräckligt många aspergare för att ha sett hur olika vi alla är och att i princip allt hos Simon, minus "de filmiska överdrifterna", faktiskt finns hos olika aspergare.

+1
Dessutom är även de andra rollfigurerna väldigt överdrivna på olika sätt i sina karaktärer.
Dessutom är detta inte en dokumentär om AS. Gissningsvis så ser vi på filmen med mer fokus på Simon och hans AS än vad de flesta andra gör. De går på bio ser en rolig film, som fått bra kritik som film. För dem är nog Simon bara en rollfigur bland många andra.

Däremot skrämmer det mig att filmen är tänkt att bli en sk skolfilm. för då blir den plötsligt mer en film om en kille med AS och inte bara en komedi.

Minst ett ältande inlägg till. En samling lugnt resonabla forumister, alltså sådana människor som världens mäktiga och deras följen lyssnar på, rycker ju nämligen på axlarna åt filmen. Och det utan att bemöta oss arga med något annat än just axelryckningar. Jag menar:

Sam skrev:

Pemer skrev:Man får göra film utan att anses ha ansvar för felaktiga slutsatser folk som ser filmen kan få om saker just de inte vet något om, som råkar vara med i filmen.

...

Tycker det känns som att det här handlar väldigt mycket om att känna till tillräckligt många aspergare för att ha sett hur olika vi alla är och att i princip allt hos Simon, minus "de filmiska överdrifterna", faktiskt finns hos olika aspergare.

+1
Dessutom är även de andra rollfigurerna väldigt överdrivna på olika sätt i sina karaktärer.
Dessutom är detta inte en dokumentär om AS. Gissningsvis så ser vi på filmen med mer fokus på Simon och hans AS än vad de flesta andra gör. De går på bio ser en rolig film, som fått bra kritik som film. För dem är nog Simon bara en rollfigur bland många andra.

Ni skriver alltså att filmen är ett stycke lyteskomik. Och menar att lyteskomik är något harmlöst, så länge den inte är personligen riktad mot någon? alfapetsmamma skrev ju mycket riktigt uttryckligen just så.

Visst, ni är resonabla, och det uppskattar jag starkt. Det skrev jag ju till alfapetsmamma. Och förhoppningsvis fick jag fram en glimt av uppskattning till Lakrits som helt enkelt tror att filmens verkan, om än negativ, är försumbar.

Men jag skulle vilja se antingen medhåll med, eller sakligt underkännande av ilskan från oss arga, från er resonabla.

Ni skulle kunna börja med att bemöta mitt (läs gärna det citerade inläggets liknelse med ynglen)

jonsch skrev:Till mig säger [filmens] skapare:

"Man får kalla dig mupp hur mycket man vill, 'mupp, mupp, mupp' vad ska du göra åt det? [[EDIT] Ta det inte så persponligt!] Du är ju en aspig förlorare, eller hur? Sluta vara det, om det nu är så jävla viktigt för dig att slippa att hjälplöst kallas 'mupp' inför dina tilltänkta fruar och chefer."

Pemer skrev:
Nu upplever bara inte jag det som någon gravt felaktig bild på det sättet.

Ser jag mig omkring i det spektrum av asperger-personer jag själv sett och träffat vid det här laget så har jag faktiskt svårt att se att någon enstaka egenhet hos Simon skulle vara totalt felaktig. Var och en för sig vågar jag påstå att jag sett varenda en hos någon aspergare jag mött.

Däremot har allting lagts ihop hos en och samma påhittade person i filmen, och dessutom skruvats och överdrivits på precis det sätt filmskapande i mångt och mycket bygger på att kunna göra för att skapa underhållande fiktion i allmänhet och komedi i synnerhet.

Tycker det känns som att det här handlar väldigt mycket om att känna till tillräckligt många aspergare för att ha sett hur olika vi alla är och att i princip allt hos Simon, minus "de filmiska överdrifterna", faktiskt finns hos olika aspergare.

Medhåll. Och extra stilpoäng för välformulerat inlägg.