Heliora skrev:

Pemer skrev:

Heliora skrev:För biopubliken vet inte om att det bara är arbetshandledaren som är okunnig. De tror ju att det är rimligt och realistiskt att Simon skulle ha en övervakare.

Ärligt talat... hur vet du det? Hur kan du VETA att alla som ser filmen kommer att tro det?

Om jag ser en film som handlar om en person med diagnosen Ywpsghjklöyhj (som jag inte känner till) som är utvecklingsstörd så tror jag ju förstås att det hör till diagnosen. Inte tänker jag "Äh, filmskaparna ljuger säkert eller är okunniga".

Pemer skrev:De överväldigande flesta kommer att gå för att se en stunds lättviktig underhållning och verklighetsflykt.

Och bara för att det är underhållning så spelar det alltså ingen roll hur aspergare porträtteras?

Pemer skrev:Och då kommer inte heller den enskilde helt okunnige att sitta och vara det allra minsta uppmärksam på detaljer på samma sätt som vi har varit, eller än mindre föra anteckningar. Han eller hon har inte gått på bio för att räkna med att lära sig något om AS. Han/hon kommer att komma ihåg något här eller där, och det kommer att vara högst individuellt vad - om något - man kommer ihåg.

Man kan nog lära sig saker i underhållningsprogram också, om än indirekt och inte målmedvetet. Det man lär sig om AS i den här filmen är att aspergare klipper till folk, förstör folks saker, får regelrätta utbrott, är självisk och krävande, har daglig verksamhet och övervakare.

Om biobesökaren lyckligtvis skulle missa detta med övervakare så minns han/hon säkert de andra punkterna. Pest eller kolera med andra ord.

Pemer skrev:Sannolikheten att de ska minnas just orden om övervakare och börja fundera över om det var skämt, fiktion i filmen eller att det ska tolkas som att människor med AS normalt sett har en övervakare, och att de dessutom ska göra just den sistnämnda tolkningen, den är... ja, den är långsökt.

Om jag ser en film om den okända diagnosen Ydiheicj och personen är utvecklingsstörd, är det då långsökt av mig att tro att utvecklingsstörning förekommer vid denna diagnos? Vad skulle jag ha för anledning att tro att filmskaparna ljuger/är okunniga?

Kanske programmet "Ondskan" som gick förut inte var så farligt iallafall? Det är väl inte säkert att tittarna minns just detaljen om mordlystnad? Det nämndes säkert andra saker i programmet också, kanske de minns det istället för detta att aspergare är mördare? Och kanske tidningsskriverierna om AS som en psykisk störning inte heller är så mycket att förfasa sig över, det kanske rentav är långsökt att tro att läsarna skulle minnas just den detaljen?

Tja, jag har klippt till folk (men jag gör det inte bara för att någon petar på mig, och jag försöker numera låta bli det överhuvudtaget), förstört folks saker, säkert ansetts vara "självisk och krävande" och har daglig verksamhet. Dessutom kan man faktiskt se AS som en psykisk störning, men det beror helt på vad man menar med "psykisk störning". Men jag förstår precis vad du menar. Trots att jag är som jag är, så är jag ändå betydligt normalare än Simon i den här filmen, för han är inte på något sätt en typisk aspergare, därför att han inte har Aspergers, utan snarare har en grövre form av autism. Och detta förstår inte folk, som inte vet något om AS.

Furienna skrev:Återigen en applåd till Heliora, den klokaste i den här tråden!

Själv tycker jag att Pemer är den som har skrivit de klokaste och mest balanserade inläggen. Han varken enkom hyllar eller enkom dissar filmen, utan ser både den humoristiske berättelsen om en ung man som aldrig har vågat ta steget utanför de rutiner han har varit så beroende av, och risken att den skruvade figuren och den orättade felaktiga benämningen på kontaktpersonen skall skapa ökade fördomar om aspergare.

Forummedlem skrev:Wikipedianen Pemer skriver om filmens mottagande, med Susanne Lindes blogg som referens:
http://sv.wikipedia.org/wiki/I_rymden_f ... C3%A4nslor

Ett mycket bra initiativ! Många som funderar på att se filmen tar förhoppningsvis och googlar efter info och läser då bl.a. artikeln. Dessutom kan det hända att journalister uppmärksammar den.

Furienna skrev:

md2perpe skrev:Alla som ser filmen har inte så grav asperger att de behöver klar information om att arbetsledaren är okunnig för att förstå det.

Va? Hur kan du, som troligen själv har AS, uttrycka dig på det där sättet?

Det är inte så svårt. Det är bara att sätta ihop några pronomen, verb, substantiv, adjektiv, prepositioner, konjunktioner och infinitivmärken.

md2perpe skrev:Själv tycker jag att Pemer är den som har skrivit de klokaste och mest balanserade inläggen. Han varken enkom hyllar eller enkom dissar filmen, utan ser både den humoristiske berättelsen om en ung man som aldrig har vågat ta steget utanför de rutiner han har varit så beroende av, och risken att den skruvade figuren och den orättade felaktiga benämningen på kontaktpersonen skall skapa ökade fördomar om aspergare.

Jag har bara sett novellfilmsversionen ännu (jag kommer nog inte heller orka se lång- filmsversionen på bio), men jag såg inte något humoristiskt alls i filmen. Jag skulle dock ha kunnat acceptera den, om de hade använt ordet "autism" i stället eller överhuvud taget inte hade gett Simons diagnos ett namn.

md2perpe skrev:Det är inte så svårt. Det är bara att sätta ihop några pronomen, verb, substantiv, adjektiv, prepositioner, konjunktioner och infinitivmärken.

Jag menade naturtligtvis, behöver man verkligen ha "grav asperger" för att inte kunna förstå något? Jag tycker att det var väldigt klumpigt uttryckt.

Förresten har jag nu börjat lägga kommentarer på några blogginlägg om filmen.

Furienna skrev::roll:
Jag menade naturtligtvis, behöver man verkligen ha "grav asperger" för att inte kunna förstå något? Jag tycker att det var väldigt klumpigt uttryckt.

Och...? Klumpighet är ett utmärkande drag hos aspergare.

Zombie skrev:Debbido president? En dam som hon ska vara drottning!

Tack Zombie och Alfapetsmamma! Det är kul att nu uppskattar min humor! För valet är att skratta eller gråta åt denna film, det beror på från vinkel man ser den.

Från AS-vinkel kan omdömet bara bli: Filmen är en kattastrof:



Vi aspergare sover verkligen INTE i tunnor! Vi sover i bokhyllor förstås!!!

Heliora skrev:

Alien skrev:Det ska bli intressant att se vad som skrivs i recensionerna. Jag tror att aspergare är för aspigt insnöade på om den ger en "rätt" ("perfekt"?) bild av aspergare för att kunna avgöra om filmen funkar som dramakomedi.

Det där tycker jag var ett orättvist påstående. Nog kan jag göra en bedömning av filmens mottagande och visst tror jag att den kan funka som dramakomedi. Men jag tycker samtidigt att det är viktigt hur aspergare porträtteras eftersom diagnosen är så pass central i filmen.

Att man skulle vara extra aspig för att man är kritisk till filmen känns som ett väldigt orättvist påstående.

Också jag har invändningar mot Aliens resonemang. Det har likheter med det argumentationsfel som jag ondgör mig över i detta inlägg, alltså att debattören "patologiserar" den åsikt som han själv avser är felaktig:

Forummedlem skrev:För det andra: Om man inte "gillar" filmen, alltså förstår filmskaparnas intentioner (filmens "rätta tolkning"), då beror det enligt din uppfattning på ett aspergerdrag som innebär en oförmåga att förstå. Detta skulle lätt kunna betraktas som ett tankefel, eller åtminstone ett argumentationsfel. Det blir meningsläst att över huvud taget föra en diskussion om man talar om för meningsmotståndaren att han inte förstår för att hans förståelse är insufficient. Det är knappast konstruktivt för en diskussion att underkänna meningsmotståndarens förståelseförmåga.

Ja där hann du före. Jag var på väg att formulera ett svar i huvudet när jag såg att du redan skrivit ett. Som väl är har Pemer kunnat tillstå tankefelet och sett det orimliga i argumentationen.

I annat fall skulle dessa hans rader innebära att han anser att NPFare är generellt och patologiskt diskvalificerade när det kommer an på kulturkritik.

Alltså; jag är mycket väl medveten om att det är en spelfilm man gjort och inte någon dokumentär. Jag har också förstått att det är lätt skruvad och nyskapande feelgoodfilm a la Ulf Malmros-Josef Fares man velat göra. Men nu har de basunerat ut ASPERGER och bioannonserna syns i alla stora tidningar dagligen.
Då får man tåla den kritik som dyker upp, vare sig den är positivt uppskattande eller kritiskt granskande. Det är varje konstnärs roll: de skapar ett verk, sen är det upp till publiken att tycka om den.

Att tala om för mig och andra vad vi ska tycka och utgå från att vi inte fattat att det är en spelfilm som gjorts tycker jag är ganska respektlöst.
Det är möjligt att det är lätt att bli förförd av förhandsvisningar och direkta personliga möten med filmfolket, men det är ett faktum att filmmakarna gjort sin research ganska godtyckligt och att alla inte vill att den här filmen ska bli aspergarnas nya ansikte utåt.

Jag tycker inte att filmregissörer och annat löst folk ska vara de som talar om för världen vilka och hurdana vi är, den uppgiften måste med nödvändighet ligga hos oss själva. Cred till aspergerföreläsarna.

KrigarSjäl skrev:[...] Det är möjligt att det är lätt att bli förförd av förhandsvisningar och direkta personliga möten med filmfolket, [..]

Nej, det är knappast möjligt. Jag bevistade måndagskvällens övningar, med visning och efterföljande frågestund, och jag förstår inte hur någon skulle kunna bli förförd av att träffa filmfolket.

KrigarSjäl skrev:[...] Det är varje konstnärs roll: de skapar ett verk, sen är det upp till publiken att tycka om den.

Att tala om för mig och andra vad vi ska tycka och utgå från att vi inte fattat att det är en spelfilm som gjorts tycker jag är ganska respektlöst. [...]

Ja visst. En konstnär har inget patent på hur hans konstverk ska tolkas och mottas. Som jag skriver i detta inlägg:

Forummedlem skrev:[...] För det första: Här (och på andra ställen) utgår du från att det finns en "rätt tolkning" av filmen som överensstämmer med filmskaparnas intentioner. Det är ett besynnerligt resonemang att ett konstverks upphovsman äger konstverkets tolkning.

[...]

Tja, så kan man ju se det - denna film är bara ett konstverk, inget annat, typ muhammedteckningarna - de var ju också konstverk.



Jaha - och vad händer nu då? Ska jag gå under jorden efter denna publicering?

Visst kan man göra provokativa konstverk, men då får man också räkna med mothugg från dem man provocerat! Aspergare vill överlag inte bli associerade med Simon i fortsättningen, lika lite som muslimer överlag ville associeras med en profet som har en bomb i turbanen. Den konstnärliga friheten är tyvärr något begränsad. Att kränka vissa grupper är aldrig bra. En viss respekt behövs. Eller - så kan man avstå från det och acceptera ett mindre krig.

Såg kortfilmsversionen igår (hade enbart sett trailer innan).
Den gav ju ett lite mer allvarligt/seriöst intryck än vad trailern visade tycker jag, och rent spontant så tycker jag den var helt okej.

Men som jag skrev i mitt första inlägg här så är jag ändå kluven.
Inte för att jag tycker att filmen ger en direkt felaktig bild av AS, utan för att risken nu finns att folk i allmänhet börjar tro att samtliga med AS är precis som Simon i filmen (som ju verkar ha en ganska grav AS).

Tror att man skulle kunna gjort en precis lika bra film (eller t.o.m. ännu bättre film?) om en person med lättare/annan typ av AS.
Detta skulle nog också kunna appellera ännu mer till de med egen diagnos eftersom de flesta med AS-diagnos inte verkar ha lika allvarlig form av AS som Simon i filmen.

T.ex. skulle kanske en filmatisering utav Gunilla Gerlands bok "En riktig människa" kunna bli en succé om den gjordes på rätt sätt, där huvudpersonens egna tankar om omvärlden skulle kunna vara det centrala genom hela filmen.
Då skulle också folk förstå lite bättre att AS inte innebär att man är allmänt korkad (som vissa kanske får intrycket av om Simon) utan mest har ett annat sätt att se på tillvaron/omvärlden.

xlnt skrev:T.ex. skulle kanske en filmatisering utav Gunilla Gerlands bok "En riktig människa" kunna bli en succé om den gjordes på rätt sätt, där huvudpersonens egna tankar om omvärlden skulle kunna vara det centrala genom hela filmen.

Det skulle jag gärna se på film!
Fast många Aspergare tycks inte kunna relatera till Gunilla Gerland. Så det skulle ju också bli fel. Hon har väl HFA.

xlnt skrev:Då skulle också folk förstå lite bättre att AS inte innebär att man är allmänt korkad (som vissa kanske får intrycket av om Simon) utan mest har ett annat sätt att se på tillvaron/omvärlden.

Fast alltså, jag tycker många Aspergare faktiskt verkar dumma i huvudet... Mångfalden inom diagnosen påbjuder att allt från enligt min mening förståndshandikappade till nästan normala personer får den.

Furienna skrev:Trots att jag är som jag är, så är jag ändå betydligt normalare än Simon i den här filmen, för han är inte på något sätt en typisk aspergare, därför att han inte har Aspergers, utan snarare har en grövre form av autism. Och detta förstår inte folk, som inte vet något om AS.

Men folk med grövre autism, brukar de vara så där verbala och rappa i käften som han är?

Brukar Aspergare vara rappa i käften? Jag är inte det. Men jag har fått uppfattningen att en del är det, precis som Simon?

sugrövmanövern skrev:Fast många Aspergare tycks inte kunna relatera till Gunilla Gerland. Så det skulle ju också bli fel. Hon har väl HFA.

Ja hur man än gör en sådan film så finns det väl alltid personer som inte kan relatera till den. Men min poäng är att en lite djupare film än den aktuella skulle kunna vara mer pedagogisk och intressant att se.
Man skulle också kunna ge en bättre bild av att människor med HFA/AS ofta är mer djupsinniga än vad de kanske visar sig vara utåt.
Den här filmen visar ju mer hur en person med AS/HFA beter sig men inte lika mycket hur den tänker/känner inombords (min uppfattning av filmen iaf.)

sugrövmanövern skrev:Fast alltså, jag tycker många Aspergare faktiskt verkar dumma i huvudet... Mångfalden inom diagnosen påbjuder att allt från enligt min mening förståndshandikappade till nästan normala personer får den.

Här kan vi nog vara överens om två saker; att många är mer eller mindre idioter oavsett sin diagnos (dock vill jag hävda att många jag träffat på med AS diagnos är ganska intellektuella av sig) och att mångfalden inom AS-spektrat är stor. Vissa har så stora problem att autism ligger närmare till hands, medans vissa har så lätt form av AS att diagnosen knappt har något värde för dem, iaf. i dagsläget eftersom de utvecklats/mognat så pass mkt.

Bill Skarsgård ar verkligen läst på om Asperger och träffat flera stycken som har det. Detta har jag läst i intervjuer med honom. Hela film teamet har träffat folk med Asperger syndrom och läst på mycket om det.

Sedan är det inte Bill som bestämmer hur han ska agera i filmen, det gör regissören. Han bestämmer allt. Så Bill själv har inte hittat på något.

Filmen "I rymden finns inga känslor" är en komedi. Visst de överdriver och förstorar upp vissa svårigheter för folk med AS men det är för att det ska bli komiskt. Det är inte frågan om en dokumentär här med fakta om AS. Inte heller är det frågan om att driva och göra parodi på folk med AS. Tänk er själva hur tråkig filmen skulle bli om man inte överdrev lite utan bara gick efter ren fakta. Ingen skulle gå och se en sådan film.

Tycker det var jättebra bra att de inte har förlöjligat svårigheterna i alla fall. Var lite orolig för det. Jag tyckte jättemycket om filmen. Den var så charmig med mycket kärlek och värme. Den visar att man kan tycka om en människa trots att han/hon är lite konstig och annorlunda. Man är ingen idiot för att man har AS eller något annat NPF - hinder.

Se filmen ni som inte gjort det, men ta den inte på så blodigt allvar. Bill Skaarsgård är jätteduktig, särsklt med tanke på att han inte har AS själv och det är faktiskt bara en svensk komedi.

Marisan skrev:Hela film teamet har träffat folk med Asperger syndrom och läst på mycket om det.

Nej, de har enligt egen uppgift inte träffat en enda aspergare innan filmen var färdig. Du var tydligen inte med på diskussionen med filmskaparna i måndags kväll.

Marisan skrev:Bill Skarsgård har verkligen läst på om Asperger och träffat flera stycken som har det.

Hur menar du nu? Har han träffat flera stycken som verkligen har läst på om Aspergers?

Marisan skrev:Detta har jag läst i intervjuer med honom.

Ange gärna källa. Det är praxis.

Furienna skrev:Jag skulle dock ha kunnat acceptera den, om de hade använt ordet "autism" i stället eller överhuvud- taget inte hade gett Simons diagnos ett namn.

För att alla autister sover i tunnor och slår folk?

soul boy II skrev:

Furienna skrev:Jag skulle dock ha kunnat acceptera den, om de hade använt ordet "autism" i stället eller överhuvud- taget inte hade gett Simons diagnos ett namn.

För att alla autister sover i tunnor och slår folk?

+1

Om att sova i tunnor och att slå folk.

Dessa saker sägs i tråden vara sådant som aspergare inte gör. Men saken är båda är dokumenterade. Att trivas i små, trånga utrymmen när stressad och överbelastad. Att kroppskontakt är fysiskt plågsamt och att reflexmässigt (vilja) (reagera) med att slå till. Jag har aldrig läst någon som faktiskt slagit till. Däremot ett par tre som varit väldigt nära.

tillägg:
(det stör mig som fan att jag inte har fotnoter eller länkar som stödjer mina påståenden. men jag försöker en grej här: att vara normal.)

soul boy II skrev:Om att sova i tunnor och att slå folk.

Dessa saker sägs i tråden vara sådant som aspergare inte gör. Men saken är båda är dokumenterade. Att trivas i små, trånga utrymmen när stressad och överbelastad. Att kroppskontakt är fysiskt plågsamt och att reflexmässigt (vilja) (reagera) med att slå till. Jag har aldrig läst någon som faktiskt slagit till. Däremot ett par tre som varit väldigt nära.

Jag känner inte igen mig i att tycka att kroppskontakt är särdeles obehagligt.
Små utrymmen? Jovars, det kan väl funka, men allra bäst är tysta mörklagda rum när man fått många intryck. Liksom det funkar bra för folk med migränattacker...

KrigarSjäl skrev:Jag känner inte igen mig i att tycka att kroppskontakt är särdeles obehagligt.
Små utrymmen? Jovars, det kan väl funka, men allra bäst är tysta mörklagda rum när man fått många intryck. Liksom det funkar bra för folk med migränattacker...

Men.. Va.. F...

Låt inte detta urarta i en tråd om vi personligen känner igen oss i..

Det är inte det som är avsikten, jag vill mest nyansera den här ensidiga bilden av hur aspergare är.

Om jag vore nöjd med gullig-mupp eller pojken-i-glasbubblan-rollen vi så ofta tilldelas hade jag inte reggat mig här från första början.
Kampen handlar om synen på aspergare och går emot just alla förbestämda uppfattningar om hur man skall vara som aspergare.

Jag har inte gått igenom alla missförstånd, svårigheter, diagnosticeringen etc bara för att finna mig i att bli klappad på huvudet av välmenande blåhåriga tanter och pisshumanistiska "experter".