Visst det får väl bli Oscarsbidrag så länge det inte blir en Upplysande film i skolundervisning etc: "Detta är Aspergers syndrom!"

Debbido for president, säger jag efter det där inlägget. Tack för dagen flin!

Debbido president? En dam som hon ska vara drottning!

Furienna skrev:

AAA skrev:Men vad menar ni är en "rättvis" bild av AS då? Nån som har patent på sanningen?

Om de upplever AS på det viset så är det väl okej att de gör en sådan film? Personen med AS i filmen verkar ju charmig och omtyckt.

Men tänk efter själv. Hur mycket känner du personligen igen dig i Simon? Jag kände mig faktiskt mer igen mig i Raymond i "Rain Man".

Jag känner inte igen mig i Simon eftersom jag inte sett filmen och har kommit till insikten att jag kanske sett tio eller femton hela filmer i mitt liv så sannolikheten är nog inte så stor att jag kommer se hela denna heller... (Tror jag sett Rainman, men den lämnade inget bestående intryck.)

md2perpe skrev:

Furienna skrev:Förlåt, men den här filmens felaktiga bild av Aspergers gör att omöjligt kan se den som rolig eller gullig.

Vad hade du förväntat dig av filmen? En dokumentär?

+11 (Tummarna upp)

Torsdag skrev:Blir Sveriges Oscarbidrag
http://svt.se/2.131918/1.2136454/sverig ... pos=lasMer

Vilket är en skandal.

Furienna skrev:Och jag tror varken George Lucas, Steven Spielberg eller Ingemar Bergman menade att dessa filmer ska vara "realistiska". Men det menade däremot Andreas Öhman, att den här filmen ska vara.

Det är sådant jag tycker är något så otroligt oseriöst att påstå. Det menade inte Andreas Öhman alls. Det har han gjort klart i åtskilliga sammanhang, senast igår kväll kunde jag personligen höra honom försöka förklara det. Jag vet inte hur mycket tydligare han ska behöva eller för den delen kunna förklara det.

Andreas Öhman menade att göra en film för underhållnings skull. Det är en sådan han har gjort. Det har de klart flesta bedömare förstått. En sådan kan inte samtidigt vara något slags dokumentär eller skolfilm om vad Aspergers syndrom är. Det förstår de klart flesta bedömare också.

Men som jag skrev tidigare idag: Även om filmen är fiktion, så måste man väl ända få begära lite sakkunskaper, särskilt om ett ämne som Aspergers, som många för all del har hört talas om, men som få vet något om. Öhman och Skarsgård har på sin höjd bläddrat genom en kort broschyr om AS, men ändå har de mage att påstå, att de "har full koll". Jag ser detta som väldigt kränkande, och ännu mer kränkande är det att okunniga filmkritiker höjder denna smörja till skyarna och utser den till årets Oscar-bidrag.

Owl skrev:

alfapetsmamma skrev:

Pemer skrev:
Nu upplever bara inte jag det som någon gravt felaktig bild på det sättet.

Ser jag mig omkring i det spektrum av asperger-personer jag själv sett och träffat vid det här laget så har jag faktiskt svårt att se att någon enstaka egenhet hos Simon skulle vara totalt felaktig. Var och en för sig vågar jag påstå att jag sett varenda en hos någon aspergare jag mött.

Däremot har allting lagts ihop hos en och samma påhittade person i filmen, och dessutom skruvats och överdrivits på precis det sätt filmskapande i mångt och mycket bygger på att kunna göra för att skapa underhållande fiktion i allmänhet och komedi i synnerhet.

Tycker det känns som att det här handlar väldigt mycket om att känna till tillräckligt många aspergare för att ha sett hur olika vi alla är och att i princip allt hos Simon, minus "de filmiska överdrifterna", faktiskt finns hos olika aspergare.

Medhåll. Och extra stilpoäng för välformulerat inlägg.

Ytterligare medhåll här!

Sedan undrar jag bara vilka drag är det som Simon har som ger en felaktig bild av Asperger Syndrom? Även om jag inte känner igen mig särskilt mycket i de uttryck som svårigheterna med aspegers tar för honom, så finns där ändå vissa drag som jag kan relatera till och som får mig att skratta eller små-le åt en hel del situationer i filmen.

Han har så många asperger-drag samtidigt och så överdrivet och skruvat att han onekligen närmar sig, tangerar, och i någras tycke till och med passerar gränsen till att verka mer utpräglad autist än aspergare. Jag håller med om det, men jag ser inte att han bara skulle kunna ha fått diagnos autistiskt syndrom, och omöjligt skulle kunna ha fått diagnosen AS.

Och skruvat och överdrivet är det av den fundamentalt enkla anledningen att det är så det går till att kunna "använda" en viss sorts människa - ett visst intresse, ett visst personlighetsdrag - i en film för att basera filmen på att den handlar om just en vänsterhänt fotbollsspelare, en kaffeälskande svarvare, en deprimerad poliskommissarie i skilsmässa, eller som i det här fallet en 19-årig hittills överbeskyddad aspergare som aldrig behövt utstå förändringar i livet.

Perpe uttryckte det mycket bra i detta med att en karaktär mer mitt i aspergerskalan hade fått skit från bägge håll för att han var för extrem för hälften och för normal för hälften.

Ärligt talat, hur nöjd hade någon blivit om Simon verkade för "normal"?

Hur hade någonsin en aspergare kunnat framställas på film? Hade det gått att göra en film utan att någon alls hade tyckt "piss och skit, det här är inget trovärdigt porträtt av en aspergare?"

Innebär det att man därför inte får göra filmer om just Aspergers syndrom? Är det okej om vi är tillräckligt många som tycker filmen blir bra, möjligen? Men kan man veta om vi kommer att bli tillräckligt många i förväg?

Och om problemet är just att Asperger inte är tillräckligt känt än för att vi ska våga visa vanligt folk en överdriven och skruvad aspergare i en skruvad komisk film, vem eller vilka avgör när tiden är mogen? Och med vilka medel når vi dit i stället för att kunna acceptera något sådant som att det görs en film som denna? Vilka medel finns över huvud taget?

Jag har en stark känsla av att inte så få av de som kritiserar verkar vara personer som själva varken ägnar sig åt att göra filmer, skriva böcker, föreläsa eller kanske ens över huvud taget vara öppna utåt om att man själv är aspergare för att i någon som helst grad själv bidra till att visa omvärlden: "det är vi som är aspergare, så här ser vi ut, det är sådana här vi är"...

Det är sådan attityd från oss själva vi som allra minst skulle behöva ha, många fler av oss, för att göra något åt omvärldens okunskap. Nu får vi åtminstone jättehjälp med att AS hamnar mer och mer på dagordningen. Då är det bara upp till oss att utnyttja det konstruktivt, genom att hoppa fram och delta smart i den allmänna debatten. Väljer vi bara själva att ta detta på ett positivt sätt så är filmen en tillgång för oss. Det är helt upp till oss, hävdar jag! Själv tänker jag göra allt jag kan!

Furienna skrev:Men som jag skrev tidigare idag: Även om filmen är fiktion, så måste man väl ända få begära lite sakkunskaper, särskilt om ett ämne som Aspergers, som många för all del har hört talas om, men som få vet något om. Öhman och Skarsgård har på sin höjd bläddrat genom en kort broschyr om AS, men ändå har de mage att påstå, att de "har full koll". Jag ser detta som väldigt kränkande, och ännu mer kränkande är det att okunniga filmkritiker höjder denna smörja till skyarna och utser den till årets Oscar-bidrag.

Där känner jag i alla fall att jag till riktigt stor del kan ge dig rätt. Det blev några konkreta rena blunders i storyn, och de blev kvar i filmen för att man inte såg till att kontakta sakkunskap som fick kontrolläsa manus och ge synpunkter medan tid var. Och där har man dessutom bemött med viss arrogans och slagit ifrån sig som "vi har full koll".

Det har framkommit att de kände till en av de befintliga intresseorganisationerna - Attention - och hörde av sig dit, men inte fick något svar. Autism- och Aspergerförbundet (som fram till senaste årsskiftet alltså hette Riksföreningen Autism) eller Organiserade Aspergare lyckades man av allt att döma inte bedriva någon research nog att ens upptäcka.

Kan dessutom tilläggas att Öhman vid specialvisningen igår faktiskt också som sist ändrade sig och sade sig tro att de nog hade hört av sig till alla tre och inte hört något, men från OA kan vi dementera att vi kontaktats av någon om filmen, och en tjänsteman på AAF förnekade också detta lika bestämt för deras del.

De här bitarna kan jag se ett problem i, men det ändrar fortfarande inte min personliga uppfattning att filmen som helhet blev riktigt bra.

I gengäld kommer ju filmen framöver att släppas på DVD, och vi i intressorganisationerna kommer säkerligen att kunna förväntas få medverka till mer kringinformation som extramaterial på skivan, där vi kan påpeka allt sådant som inte är helt rätt, liksom rent allmänt att Simon är en fiktiv figur och att de flesta aspergare är långt ifrån lika extrema som han.

Sådant hade inte funkat i anslutning till att man ser en film på bio, men på DVD kan det göras, och kan säkert göras en hel del och riktigt bra, om vi väl får SF och andra involverade produktionsbolag att förstå hur mycket det kan betyda för oss aspergare att utnyttja tillfället att få ut vettig och riktig information om syndromet som bonus. Och ju bättre filmen slår, desto mer kommer de att tvingas inse sig skyldiga aspergervärlden som tack för sin succé... så tipsa era bekanta: "detta är givetvis ingen dokumentär, och tro inte alla är som Simon... - men gå och se den där filmen!!!"

De fel som jag verkligen ser och önskar att en sakkunnigs korrläsning hade kunnat leda till att trimma bort är två. Örfilen Simon ger Jennifer, och replikerna om "övervakare".

Mer ser inte jag som felaktigheter, allt annat som många kan tycka känns fel hänger ihop rent filmtekniskt med inte minst den viktiga kontexten att Simon hittills alltid har varit såpass överbeskyddad av sin bror och aldrig behövt förlika sig med några stora förändringar i livet. (Vilket är en dimension man förväntas känna av och snappa upp när man ser filmen.)

Och som jag redan nämnt en gång förut... filmkritikers uppfattning om filmen som film betraktad ska inte bygga på att de läser på om Asperger för att kunna avgöra om filmen ger en god bild av syndromet eller inte, lika lite som Svenska Filminstitutets oscarskommitté ska göra sådana avvägningar i sina bedömningar av vad de tycker är årets bästa film att utse till vårt lands oscarsbidrag. I båda dessa sammanhang handlar det om att bedöma filmen som film och hur väl den berättar sin historia, hur handling, scenografi och allt rent flimtekniskt fungerar. Skildringen av Simon som aspergare betraktad är ingen relevant faktor i det sammanhanget. Det där är dags att bara lägga ner. Släpp det.

Har bara sett den korta versionen (än) men känner sådär rent spontant att det är betydligt bättre att AS beskrivs på sättet som visas i filmen än när det kastas fram i samband med någon brottsutredning.

Håller i övrigt med Pemer i det mesta av ovanstående, det går inte att göra en film som passar alla. Dessutom tror (och hoppas) jag att vi underskattar folks förmåga att tänka själva. Jag tror inte att människor tänker att alla norrlänningar är som Lennart Jähkel i Jägarna (eller i Pistvakt), samt att alla poliser är som Gunvald Larsson, till exempel, den listan kan ju göras rätt lång..

Jag tror helt enkelt att de flesta som väljer att se filmen är smarta nog att förstå att detta är en individ med AS, inte att alla är som honom. Det är ju bra att diagnosen lyfts fram, så detta överhuvudtaget diskuteras i media. Det bör ju kunna ge en större förståelse för vad funktionshindret och diagnosen kan innebära för de människor som har AS. Med lite självdistans och humor så kanske man kan uppskatta filmen för vad den är, en komedi.

jorand skrev:Jag tror inte att människor tänker att alla norrlänningar är som Lennart Jähkel i Jägarna (eller i Pistvakt), samt att alla poliser är som Gunvald Larsson, till exempel, den listan kan ju göras rätt lång..

Jag tror helt enkelt att de flesta som väljer att se filmen är smarta nog att förstå att detta är en individ med AS, inte att alla är som honom.

Men nu har ju folk i allmänhet rätt bra koll på både norrlänningar och poliser, så detta är ju en helt annan sak. Det finns nog ingen som aldrig hört talas om norrlänningar eller poliser. Däremot finns det massor av folk som aldrig hört talas om AS och därför är risken mycket större där, att de tror att folk med AS beter sig så som på filmen.

Om jag ser en film som handlar om en person med en ovanlig diagnos så tror jag ju förstås att det är så diagnosen yttrar sig. Åtminstone någorlunda. Visst skulle jag förstå att det finns skillnader, men inte att de skulle vara så jättestora.

jorand skrev:Det är ju bra att diagnosen lyfts fram, så detta överhuvudtaget diskuteras i media. Det bör ju kunna ge en större förståelse för vad funktionshindret och diagnosen kan innebära för de människor som har AS.

Fast jag tycker nog att det är viktigt HUR diagnosen lyfts fram. Och den "förståelsen" för AS som denna film ger är att aspergare är våldsamma och förstör saker och smäller till folk och skyller på sin diagnos, att aspergare har övervakare och bär med sig ett papper från sina anhöriga med telefonnummer så de anhöriga kan ersätta för de skador aspergaren har gjort.

Tycker du att detta är en bra och trovärdig bild av aspergare och som ger en förståelse för diagnosen?

Pemer skrev:Där känner jag i alla fall att jag till riktigt stor del kan ge dig rätt. Det blev några konkreta rena blunders i storyn, och de blev kvar i filmen för att man inte såg till att kontakta sakkunskap som fick kontrolläsa manus och ge synpunkter medan tid var. Och där har man dessutom bemött med viss arrogans och slagit ifrån sig som "vi har full koll".

Det har framkommit att de kände till en av de befintliga intresseorganisationerna - Attention - och hörde av sig dit, men inte fick något svar. Autism- och Aspergerförbundet (som fram till senaste årsskiftet alltså hette Riksföreningen Autism) eller Organiserade Aspergare lyckades man av allt att döma inte bedriva någon research nog att ens upptäcka.

Kan dessutom tilläggas att Öhman vid specialvisningen igår faktiskt också som sist ändrade sig och sade sig tro att de nog hade hört av sig till alla tre och inte hört något, men från OA kan vi dementera att vi kontaktats av någon om filmen, och en tjänsteman på AAF förnekade också detta lika bestämt för deras del.

Ja, där ser du hur arrogant och nonchalant han är. Och ändå ska han få alla filmkritikers beröm och få sin smörja utsedd till årets Oscar-bidrag. Det är vidrigt, vidrigt, vidrigt.

Pemer skrev:I gengäld kommer ju filmen framöver att släppas på DVD, och vi i intressorganisationerna kommer säkerligen att kunna förväntas få medverka till mer kringinformation som extramaterial på skivan, där vi kan påpeka allt sådant som inte är helt rätt, liksom rent allmänt att Simon är en fiktiv figur och att de flesta aspergare är långt ifrån lika extrema som han.

Sådant hade inte funkat i anslutning till att man ser en film på bio, men på DVD kan det göras, och kan säkert göras en hel del och riktigt bra, om vi väl får SF och andra involverade produktionsbolag att förstå hur mycket det kan betyda för oss aspergare att utnyttja tillfället att få ut vettig och riktig information om syndromet som bonus. Och ju bättre filmen slår, desto mer kommer de att tvingas inse sig skyldiga aspergervärlden som tack för sin succé...

Fast jag vågar inte tro på att det blir så. Och förresten, vad spelar det för roll? Smörjan kommer är redan höjd till skyarna av okunniga filmkritiker och utsedd till Oscar-bidrag, så skadan är redan skedd.

Pemer skrev: Och som jag redan nämnt en gång förut... filmkritikers uppfattning om filmen som film betraktad ska inte bygga på att de läser på om Asperger för att kunna avgöra om filmen ger en god bild av syndromet eller inte, lika lite som Svenska Filminstitutets oscarskommitté ska göra sådana avvägningar i sina bedömningar av vad de tycker är årets bästa film att utse till vårt lands oscarsbidrag. I båda dessa sammanhang handlar det om att bedöma filmen som film och hur väl den berättar sin historia, hur handling, scenografi och allt rent flimtekniskt fungerar. Skildringen av Simon som aspergare betraktad är ingen relevant faktor i det sammanhanget. Det där är dags att bara lägga ner. Släpp det.

Nej du, jag kan inte släppa det bara för att du säger åt mig att göra det. Hur kan det inte vara en relevant faktor? Regissören kan säga hur mycket han vill, att detta inte är en dokumentär och så vidare och vidare. Men många okunniga människor kommer ändå att ta hans bild av Aspergers som realistisk, fast den inte är det, och det sprider bara sådan här okunskap vidare. Låter detta verkligen som en Oscar-värdig film, hur duktiga människorna bakom än var för övrigt? Tänk på det här viset: Om AÖ istället hade haft en figur, som tillhörde en etnisk minoritet, och beskrevs på ett liknande kränkande sätt, så skulle ingen vågat ta i hans film med tång. Och då skulle han inte bara ha kunnat arrogant vifta bort det med det att "detta är ingen dokumentär" eller ljuga om att han har "full koll". Hans karriär skulle vara över. Men vi aspergare går det att kränka bara för att "filmen är en komedi".

Pemer skrev:Hur hade någonsin en aspergare kunnat framställas på film? Hade det gått att göra en film utan att någon alls hade tyckt "piss och skit, det här är inget trovärdigt porträtt av en aspergare?"

Det hade säkert gått att göra en bra film om AS också, på samma sätt som det förut gjordes en bra film om Tourettes syndrom. Kan tipsa om "Utanför din dörr", en film som ger en bra bild av TS utan att för den skull överdriva. Jag blev mycket positivt överraskad av den förut.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Utanf%C3%B6r_din_d%C3%B6rr

Pemer skrev:Jag har en stark känsla av att inte så få av de som kritiserar verkar vara personer som själva varken ägnar sig åt att göra filmer, skriva böcker, föreläsa eller kanske ens över huvud taget vara öppna utåt om att man själv är aspergare för att i någon som helst grad själv bidra till att visa omvärlden: "det är vi som är aspergare, så här ser vi ut, det är sådana här vi är"...

Det vågar man knappast efter den här filmen. Då skulle ju folk vara rädda för att jag skall ge dem snytingar eller förstöra saker. Och undra var min övervakare är... Och aldrig någonsin hade jag fått ett riktigt jobb om jag gått ut med diagnosen efter en sån här film.

Pemer skrev:Nu får vi åtminstone jättehjälp med att AS hamnar mer och mer på dagordningen.

Du tycker alltså att det inte spelar någon roll HUR det hamnar på dagordningen? Kanske vi skall vara tacksamma över programmet "Ondskan" som gick förut också och alla tidningsskriverier om AS som en "psykisk störning" (efter den här filmen kan man verkligen tro att AS är en psykisk störning!)? Bara det hamnar på dagordningen...

Furienna skrev:Ja, där ser du hur arrogant och nonchalant han är.

Jag kan berätta lite mer. De hade inte pratat med en enda aspergare innan de gjorde filmen. Däremot med några anhöriga. Som om vi vore utvecklingsstörda. Allt byggde alltså på andrahandsinformation.

Sen skyllde de sina filmgrodor på karaktärerna i filmen (!). Manusförfattaren sade "Men det är ju arbetshandledaren som pratar om övervakare", som om han själv inte hade skrivit dessa repliker...

Som sagt, det här blir bara värre och värre.

Pemer skrev:[...]

Och som jag redan nämnt en gång förut... filmkritikers uppfattning om filmen som film betraktad ska inte bygga på att de läser på om Asperger för att kunna avgöra om filmen ger en god bild av syndromet eller inte, lika lite som Svenska Filminstitutets oscarskommitté ska göra sådana avvägningar i sina bedömningar av vad de tycker är årets bästa film att utse till vårt lands oscarsbidrag. I båda dessa sammanhang handlar det om att bedöma filmen som film och hur väl den berättar sin historia, hur handling, scenografi och allt rent flimtekniskt fungerar. [Min kursivering.] Skildringen av Simon som aspergare betraktad är ingen relevant faktor i det sammanhanget. Det där är dags att bara lägga ner. Släpp det.

Det är ett cirkelresonemang att säga att filmen ska bedömas som film, och oavsett förtjänsterna i ditt resonemang bör varje expertbedömning av denna film ta i beaktande att filmskaparna inte har talat med en enda aspergare när de gjorde filmen, och att detta är etiskt olämpligt. God filmkritik kan aldrig ignorera etiken kring filmers tillkomst. Det är känsligt att göra en komedi om en medlem i en utsatt och missförstådd grupp, och ingen filmregissör skulle komma på tanken att göra en underhållningsfilm om till exempel en rullstolsbunden, eller en rumänsk rom, utan att tala med medlemmar i gruppen.

Ord som empowerment, reclaiming och stolthet må låta som klichéer, men faktum kvarstår att en seriös kulturarbetare inte bör skildra en grupp eller en medlem i en grupp (skämtsamt eller allvarligt) utan att medlemmar i gruppen kommer till tals under arbetsprocessen. Sådana principer för hur man beskriver människor gäller inte bara inom kultursfären utan inom all professionell verksamhet, till exempel inom forskning eller journalistik. Filmskaparnas "aspergarundvikande" research är pinsamt amatörmässig. Man gör inte som filmskaparna har gjort. Det är oetiskt, oprofessionellt och oförskämt.

Det finns olika uppfattningar om filmen, men jag antar att alla är överens om att filmen hade blivit bättre om filmskaparna hade haft vett att tala med aspergare när filmen gjordes. Å andra sidan har Svensk Filmindustri (till skillnad från filmskaparna) agerat föredömligt och lyhört nu när filmen är färdig. Vi bör se till att SF fortsätter att göra vad de kan för att filmen sätts in i ett nyanserat och begripligt sammanhang, och självfallet måste aspergare involveras i detta. Din idé om bonusmaterial i DVD-releasen är strålande.

Det viktiga är att se framåt och att ta vara på de möjligheter som uppmärksamheten kring filmen kan skapa. Detta är en dumfilm, men dumheter kan ofta leda till något positivt, och filmen är också vad vi gör den till. Filmen som sådan förmedlar inte en nyanserad bild av Aspergers syndrom, men som katalysator kan filmen ändå leda till att människor förstår Aspergers bättre.

På jobbet har det talats en del om "Simon med Aspergers". En del tyckte inget speciellt, men flertalet tyckte Simon var både charmig, cool, annorlunda och att han hade stark integritet.
En gubbe tyckte t.o.m. att vi behövde fler personer av Simons kaliber i Sverige, vilket fick samtalet att glida över till politik.

Jag kan fortfarande inte se att den här filmen skulle bidra till negativa effekter för oss med AS.

Jag kan bara konstatera att jag måste se HELA långfilmen snart, för just nu har jag bara sett den korta versionen. Men det lilla jag har sett får mig inte att se några stora faror alls.

Heliora skrev:Sen skyllde de sina filmgrodor på karaktärerna i filmen (!). Manusförfattaren sade "Men det är ju arbetshandledaren som pratar om övervakare", som om han själv inte hade skrivit dessa repliker...

De har skapat en rollfigur som är okunnig. Finns inte okunniga personer i verkligheten? Om du svarar "jo" på föregående fråga, fortsätter jag med: Får de inte skapa rollfigurer som har egenskaper som finns hos verkliga personer?

Truly skrev:På jobbet har det talats en del om "Simon med Aspergers". En del tyckte inget speciellt, men flertalet tyckte Simon var både charmig, cool, annorlunda och att han hade stark integritet.
En gubbe tyckte t.o.m. att vi behövde fler personer av Simons kaliber i Sverige, vilket fick samtalet att glida över till politik.

Jag kan fortfarande inte se att den här filmen skulle bidra till negativa effekter för oss med AS.

Ja jag har ju inte sett mer än trailern. Men du säger alltså att nästan ingen som ser filmen tycker det är en komisk film? Alla som kallat den en komisk film har menat lyteskomisk, såvitt jag förstått, så om de flesta ser den som en lyckat eller misslyckat komisk film så har vi kritiska en poäng.

Hur säker är du, Truly? På att de uppfattningar du hörde är starkt representativa och på att de var de enda uppfattningar som fanns i huvudena på folket i rummet? Vet dina kollegor att du har AS-diagnos, i så fall kanske de aktivt försöker tänka "vi känner ju Truly, hon är ingen att skratta åt - så då är väl inte film-Simon det heller"?

Det är ju möjligt men nog en tankemiss i så fall, eftersom du väl inte har mer gemensamt med Simon än med dina kollegor, Truly?

md2perpe skrev:

Heliora skrev:Sen skyllde de sina filmgrodor på karaktärerna i filmen (!). Manusförfattaren sade "Men det är ju arbetshandledaren som pratar om övervakare", som om han själv inte hade skrivit dessa repliker...

De har skapat en rollfigur som är okunnig. Finns inte okunniga personer i verkligheten? Om du svarar "jo" på föregående fråga, fortsätter jag med: Får de inte skapa rollfigurer som har egenskaper som finns hos verkliga personer?

Ja, exakt, det var ju inte frågan om att skylla ifrån sig från sig själv på rollfiguren, det är en tämligen galen och onödigt förlöjligande misstolkning, det handlade ju om att understryka att repliken om "övervakare" kom från rollfiguren som ju faktiskt är uppenbart okunnig om det mesta.

(Han är ju som en "tant"-figur som jobbar i något slags kommunal verksamhet, hans exakta roll känns närmast en aning oklar, men idrottsplatsen är väl kommunalägd och han är kommunalt anställd idrottsplatschef och känns som att han har fått den platsen på andra meriter än goda ledaregenskaper, om man säger så...)

Däremot ställde de ju till det med Sams replik "det är JAG som är Simons övervakare", så att det inte längre känns som bara en okunnig kommentar från arbetsledaren.

Något sådant här hade gett den effekt vi önskar, och hade verkligen satt dumstruten på arbetsledaren:

- Övervakare, vadå övervakare? Simon har ingen övervakare, han är inte dömd för något, vad snackar du om???
- Nä men vad är det det heter då.... öhhh.... visst ja, kontaktperson?
- Just det, och det är jag som är Simons kontaktperson!

Filmens engelska titel är Simple Simon. Är det någon som tycker att det är en bra titel? http://sfinternational.se/film/simple-simon

Pemer skrev:det handlade ju om att understryka att repliken om "övervakare" kom från rollfiguren som ju faktiskt är uppenbart okunnig om det mesta.

...

Däremot ställde de ju till det med Sams replik "det är JAG som är Simons övervakare", så att det inte längre känns som bara en okunnig kommentar från arbetsledaren.

Något sådant här hade gett den effekt vi önskar, och hade verkligen satt dumstruten på arbetsledaren:

- Övervakare, vadå övervakare? Simon har ingen övervakare, han är inte dömd för något, vad snackar du om???
- Nä men vad är det det heter då.... öhhh.... visst ja, kontaktperson?
- Just det, och det är jag som är Simons kontaktperson!

Verkar det inte krångligt, Pemer, att först bygga en granat (om bildspråket ursäktas), armera den och sen pula in en liten desarmeringspryl i efterhand?

Vore det inte liksom enklare och litet mer ansvarsmedvetet att låta bli att bygga granaten?

Och nu kan det kanske hända att små bitar av den (klusterbomb kanske det är?) briserar i alla fall, när tiden får ha sin gång. Så som sagt?

jonsch skrev:

Truly skrev:På jobbet har det talats en del om "Simon med Aspergers". En del tyckte inget speciellt, men flertalet tyckte Simon var både charmig, cool, annorlunda och att han hade stark integritet.
En gubbe tyckte t.o.m. att vi behövde fler personer av Simons kaliber i Sverige, vilket fick samtalet att glida över till politik.

Jag kan fortfarande inte se att den här filmen skulle bidra till negativa effekter för oss med AS.

Ja jag har ju inte sett mer än trailern. Men du säger alltså att nästan ingen som ser filmen tycker det är en komisk film? Alla som kallat den en komisk film har menat lyteskomisk, såvitt jag förstått, så om de flesta ser den som en lyckat eller misslyckat komisk film så har vi kritiska en poäng.

Hur säker är du, Truly? På att de uppfattningar du hörde är starkt representativa och på att de var de enda uppfattningar som fanns i huvudena på folket i rummet? Vet dina kollegor att du har AS-diagnos, i så fall kanske de aktivt försöker tänka "vi känner ju Truly, hon är ingen att skratta åt - så då är väl inte film-Simon det heller"?

Det är ju möjligt men nog en tankemiss i så fall, eftersom du väl inte har mer gemensamt med Simon än med dina kollegor, Truly?

Glöm absolut termen "lyteskomik".

Det är komik kring kulturkrocken mellan människor som är olika. Men ler och skrattar åt när skillnaderna mellan Simon och de andra skapar dessa krockar. Det är det som är komedin i det hela.

Han är ju t ex med som voice over och beskriver - som den normalitetsnorm han är i filmen - t ex att "människor säger ofta inte alls vad de menar" med ett exempel som en tandläkare som säger "det här kommer inte att göra ett dugg ont..." och sträcker fram borren...

Filmen är gjord med Simon som huvudrollen vi ska känna med, gilla, finna sympatisk... vara den vi "hejar på"... precis som Trulys arbetskamrater uppenbart har gjort. Och riktigt gjort får det alltså följden att det är Simons perspektiv tittaren delar och att skratten åt när det blir roliga effekter i hans möten med andra blir att vi skrattar åt skämten som uppstår, och kanske inte så lite åt de dumma andra, som får en örfil eller blir kastad i sjön när de inte kan lära sig att han inte gillar att bli tagen på.

Lyteskomik hade det blivit och kunnat kallas om filmen vore gjord med perspektivet "titta på muppen, han har Asperger... skratta åt honom, skratta ut honom!"

Och det kan alla som sett filmen intyga hur mycket man än vill motsatsen att filmen inte är. (Men några av belackarna här vill väl inget annat, och kommer att hävda det ändå, bara för principens skull.)

Filmens perspektiv uppfattar jag som "det här är Simon, många gånger kanske faktiskt den normala i en värld som ofta är kaotisk och ologisk - titta nu här på hur konstigt och avigt vi har byggt upp vårt samhälle, och att det kanske är någon som Simon som skulle kunna säga oss mycket om saker och ting".

Så lyteskomik har aldrig varit grejen. Det är inte frågan någonstans om att vi ska skratta åt Simon, utan med honom och inte så lite åt alla ologiska dumskallar runt omkring honom.