Här och där läser jag att det är respektlöst mot sin fru/flickvän att betrakta andra kvinnor när man är ute tillsammans. Det kanske är så, men jag har aldrig fått någon reprimand från dem om jag har brutit mot regeln.
Däremot har jag emellanåt fått någon tyken anmärkning från "vänner" eller arbetskamrater om att jag betraktar någon kvinna i omgivningen, eller någon av deras kroppsdelar, för mycket.

Det jag undrar är: hur kan någon annan veta, eller tro sig veta, vad jag ser på? Själv har jag ingen aning om vad någon annan ser på, om denne inte själv påpekar det.

Det verkar som om jag har missat en social förmåga...

Nästan alla som inte har någon form av autism ser på andra vad de tittar på och kan själva känna när någon tittar på en själv, även om de inte ser det själva. Några högfungerande autister har den förmågan, däribland jag själv (tror jag).

Det är nog ingen förmåga som går att träna upp, den tror jag är medfödd.

Folk ser om du glor. Enkelt.

Problemet ligger väl i det faktum att det ofta är ansiktsuttrycket och de känslor ögonen speglar som säger vem eller vad man tittar på - två saker som många autister antingen har svårt med (ansiktsuttryck) eller undviker (ögonkontakt/att se i ögon öht). Det är då inte så konstigt att det kan bli svårt att snappa upp vad andra går runt och ser på (och tänker på, för det är trots allt tanken som triggas av det man ser, som speglas i ansiktet).

Tack för förklaringarna.

På sig själv känner man andra. Själv märker jag nog inte om någon betraktar mig, om det inte är väldigt tydligt. Det har hänt några gånger att jag har blivit uppraggad genom ombud, eftersom jag inte ens märkt att damen ifråga visat intresse för mig.