Ett ämne jag både tänkt på och utövat helt klart.

Jag ser nog i mig själv genom livet att behovet är primärt när jag tänker efter.

Som ung var det över ett decenium fokus på att spela och lyssna på musik.

Arbete, en mer logisk del med mycket matematik och strukturskapande och lösningsproblematik och detta i 16 år.

Kreativt fokus, även här nu i sju år ett totalfokus men med insikt om att jag är tvungen att fylla livet med annat som äta, sova, träna, sköta terapi osv.

Hyperfokus har varit min grej i alla dessa ämnesområden och är i olika hjänscentran, tänker jag det som, men gemensamma är att jag är så djup i mitt med detaljer och livligt intresserad av djupet och detta hade aldrig att gå att genomföra utan hyperfokus.

Vad jag också hittat i senare år är den mentala process och förberedelse i hjärnan innan själva utförandet. Som att göra en tavla, en del kan jag göra redan innan i huvudet och själva utförandeprocessen är kortvarig men den har varit i mitt huvud och skapats i en vecka, sen pang och den är gjort på en timme.

Samma är med att t ex instalera ett nytt program på datorn, rätt tidpunkt, informationssamlande, grunnandetid för att se olika synvinklar och sen, utfört på en liten stund.

Så Ingers listning har funnits med mig i livet 3 och 4 stadier har varit för mig helt förödande och destruktivt och säkert en av orsakerna till att jag har helt tappat arbetsförmågan i dagsläget.

Nu försöker jag med att hålla mig till Ingers 1 och 2 för att samtidigt integrera vardagslivet och helt plötsligt så känner jag att mitt liv är i alla fall hanterbart.

Men avskalninga av hela tillvaron och beteende har gett mig insikt om mitt hyperfokuserandes olika områden och om än i snigelfart och oregelbundenhet för det är helt känslostyrt än så länge så ser jag att detta med att på något sätt kontrollerat använda hyperfokuserandet är vägen tillbaka till ett arbetande liv igen.