Hurrit är ett öknamn som finnarna använder för finlandssvenskar. Men vad betyder det?

Jag har läst att det skulle ha med svenska ordet "hurra" att göra. De dumma svenskarna bara hurrar och hurrar.

Fast kanske någon annan vet bättre besked?

De finlandssvenska ord jag själv använder är kännskap, mycket smidigare än "karakteristiskt", och råddig (kommer ni ihåg Råddjuret från Mumindalen).

Vanliga uttryck är "jag täcks int" och "jag ids int".

det skulle jag vilja veta också
men jag tycker dom använder detta ord för alla svenskar

Ingen skillnad på finlandssvenskar och rikssvenskar då? "Svensk" utan nedsättande betydelse heter ju ruotsalainen.

Jag skrev fel i mitt första inlägg; det heter kännspak. Kommer det månne från "kännbar"?

Ids används lite annorlunda, iaf i H-fors. "Ids int kasta snöbollen" betyder ungefär "Våga inte kasta..." eller "låt bli att kasta..."

Vet inte något om hurrit.

Chilehead skrev:det skulle jag vilja veta också
men jag tycker dom använder detta ord för alla svenskar

jag menade alltså att ordet hurri används om Sverigesvenskar också
och nedsättande förståss

Frågade mina arbetskamrater om hurrit. De håller med CH om att ordet gäller svenskar, men kanske främst svenska svenskar. De förnekade att det skulle vara särskillt nedsättande (vilket jag nog tvivlar på). Ska fråga vidare.

Jonte skrev:Ids används lite annorlunda, iaf i H-fors. "Ids int kasta snöbollen" betyder ungefär "Våga inte kasta..." eller "låt bli att kasta..."

Jag har mitt ursprung i Skåne (jag är dock inte född där) och i skånskan finns också uttrycket "ids", då med betydelsen "har inte lust/vill inte".

/geocache

geocache skrev:

Jonte skrev:Ids används lite annorlunda, iaf i H-fors. "Ids int kasta snöbollen" betyder ungefär "Våga inte kasta..." eller "låt bli att kasta..."

Jag har mitt ursprung i Skåne (jag är dock inte född där) och i skånskan finns också uttrycket "ids", då med betydelsen "har inte lust/vill inte".

/geocache

Jo, det är den vanliga betydelsen också i stockholm där jag kommer från och, gissar jag, i stora delar av landet om inte hela.

Det blir lite knepigt när ungarna säger "fel" och det visar sig vara riktig finlandssvenska. Andra exempel: man ritar i finland en ritning, inte en teckning.

Jonte skrev:Det blir lite knepigt när ungarna säger "fel" och det visar sig vara riktig finlandssvenska. Andra exempel: man ritar i finland en ritning, inte en teckning.

Hej igen Jonte!

I Östergötland där jag växte upp använde vi helt enkelt uttrycket "jag har inte lust" istället för "ids". Det ordet är förresten samma sak som "gitter", förklarade morsan (bördig från Skåne) för mig när jag frågade henne om vad ordet "ids" betyder.

Och "i min värld" är detta exempel på en "ritning"; en treplansskiss med ett föremåls exakta mått utsatta:

http://www.historiskt.nu/diverse/eldrif ... _d_150.jpg

Jag som inte är så duktig på ord och ursprung och så vidare borde inte kasta mig in här.

Men en Hurri, har jag nog uppfattat mer som begreppet "utböling" oavsett vem det gäller. Har dock aldrig mött det i förhållande till finlandssvenskar, har ärligt talat inte heller växt upp i en miljö där finlandssvenskar urskiljer sig värdemässigt, mer än att jag själv blivit väldigt förvånad över att hamna i delar av södra finland där delar av befolkningen inte verkar vilja befatta sig med finska och många - i affärer och liknande - verkar nästan förnärmade när man ex frågar efter något på finska.

Så därför har jag nog uppfattat eventuella fördomar åt andra håller snarare, men börjar bli varse att det kanske är ett dubbelt förhållande som råder?

Men då har jag mina rötter i norr, och har bara mött finska, ryskinfluerad finska, samiska och meänkieli under min uppväxt, min sambo är från södern, så det är på senare år jag har besökt södra delar av finland.

Jag kan väl tillägga att jag brukar kalla mig själv för "hurri" mellan varven, lite skämtsamt, då jag som finsk bosatt i sverige inte är riktigt finsk när jag besöker mitt hemland, och jag är inte heller svensk här, så det blir ett mittemellanting mellan ingenting och varken eller. Altså är det lättare att förklara vad man är genom att använda begreppet "hurri", de flesta brukar invända och förklara att jag är finsk, men då jag själv har en rotlöshet så spelar det ingen större roll. En Hurri kan jag däremot identifiera mig med.

Alien skrev:Jag skrev fel i mitt första inlägg; det heter kännspak. Kommer det månne från "kännbar"?

Nej, det är ett gammalt allmännordiskt ord. Det gäller de flesta "dialektala" ord och uttryckssätt, att de finns eller har funnits litet varstans, men antingen inte har befunnits "fina" nog eller har dött ut fläckvis ändå.

Spak är släkt med spå och speja och betydde i tiden* 'vaken, uppmärksam, klok, förståndig, med gott förstånd på'. Betydelsen 'beskedlig, medgörlig' är yngre - inte vet jag om den kanske kommer från att man kan ta det lugnare om man har koll på läget.

------------------------
* - ett annat numera finlandssvenskt uttryck -

*******************************************************

Förklaringen till hurrit att svenskar skulle hurra så förskräckligt tycker jag låter som en typisk [WikiSve]folketymologi[/WikiSve].

Här stötte jag på ett substantiv

hurista [from onomat. *sur-. Cf. Lap hurrat] : hum, buzz

som jag i så fall finner rimligare som en första ledtråd. Det skulle stämma med det gamla grekiska ordet barbaros och ord i många andra språk som ska illustrera hur såna där utlänningar som inte kan tala begripligt låter.

Men nu bara gissar jag, jag vet inte ens om "hurri" och "hurista" går att bilda till varandra.

Glömde förklara:

- "onomat." = onomatopoetisk = ljudhärmande.
- "*" före ett ord (osv.) är det språkvetenskapliga tecknet för en obelagd form som man har rekonstruerat.
- Med om "hurista" går att bilda till "hurri" menade jag hurista som ett eget ord, inte [WikiSve]elativ[/WikiSve] av hurri.

Hurri:
Vad jag vet är det Finländare som flyttat till Sverige och blivit "Svenskar".

Och det är ett nedvärderande ord. De svek Finland och flytta till Sverige.

Finland byggdes upp under efter 2:a världskriget. Fattigt som fan.
Att då många flyttade till Sverige sågs som svek.

Jag är finlandssvenska ursprungligen och gick på svenskspråkigt dagis bla. och en finsk flicka som bodde granne med dagiset väste 'hurri' åt mig och ibland stog hon och väntade på mig utanför dagiset med sina killkompisar och tryckte upp mig mot en vägg och hotade mig, så för mig är hurri ett negativt skällsord för svenskpråkiga. Andra ggn jag blev kallad för hurri var av en raggare i min hemstad när jag var där och hälsade på (efter min flytt därifrån) med en svensk väninna och han hörde att vi pratade svenska och han blev väldigt hotfull och aggressiv. Återigen inget positivt med ordet hurri där. Vet tyvärr inte varifrån det kommer. Hurjat?

Är du oxå finlandssvenska Alien, det visste jag inte

Minoriteter har en inbyggd mindervärdeskomplex, min farmor pratade inte finska och det var inte för att hon bodde isolerat på finlandssvensk landsbygd, nejdå hon hade café mitt inne i stan. En slags snobberi för att inte känna sig så liten och udda antar jag. För mig är det skitsamma för jag har alltid varit en minoritet var jag än varit och vad jag än gjort hehee

treeman skrev:Hurri:
Vad jag vet är det Finländare som flyttat till Sverige och blivit "Svenskar".

Och det är ett nedvärderande ord. De svek Finland och flytta till Sverige.

Finland byggdes upp under efter 2:a världskriget. Fattigt som fan.
Att då många flyttade till Sverige sågs som svek.

Ja, det är så jag värdeladdar ordet. Har dock missat svekdebatten som sådan, men jag har själv känslan av det, och kan bli väldigt frusterad över att jag själv inte fick välja var jag skulle växa upp och i vilken omgivning. Jag är så nyfiken på vem jag hade varit om jag hade fått växa upp där jag hör hemma.

Jag tycker finska är ett av de vackraste språken på jorden. Bara det att finskan har långa konsonanter bredvid långa vokaler är ju underbart!

Kikarn:

SÅ himla TUFFT att du kan mienkäli! Jag blir alltid så beklämd när folk får för sej att deras språk/sätt/vanor är "sämre" än andras språk/sätt/vanor. Om jag bara kunde skulle jag kuska land och rike runt och hålla brandtal till försvar för de svenska dialekterna, samiska och finska med dialekter. Vi har en fantastisk mångfald av dessa i vårt avlånga land och jag tycker att det uppmärksammas ALLDELES för lite!

När mångfalden uppmärksammas så är det bara när det händer något dåligt, som i Rosengård. Så himla trist.

weasley skrev:Kikarn:

SÅ himla TUFFT att du kan mienkäli! Jag blir alltid så beklämd när folk får för sej att deras språk/sätt/vanor är "sämre" än andras språk/sätt/vanor. Om jag bara kunde skulle jag kuska land och rike runt och hålla brandtal till försvar för de svenska dialekterna, samiska och finska med dialekter. Vi har en fantastisk mångfald av dessa i vårt avlånga land och jag tycker att det uppmärksammas ALLDELES för lite!

När mångfalden uppmärksammas så är det bara när det händer något dåligt, som i Rosengård. Så himla trist.

Det som är problemet är att jag inte kan meänkieli som sådant och jag har inte förstått riktigt varför jag ex tycker att teveprogram och liknande på meänkieli låter som "helt vanlig finska" för mig, medan jag kan tycka att uutiset rätt upp och ner låter som mambojambo i mina öron, så därav har jag ju förstått att något inte riktigt stämmer med min språkförståelse, trots att jag ju under hela min uppväxt varit i finland - norra finland - i olika långa perioder samt vi har varit helt finsktalande hemma. Många finnar har ex också reagerat på att jag använder vissa former som anses gammalmodiga eller orduttal som man tycker låter lite som laaksodialekt- eller lustigt.

Men här är nog svaret;

I Finland uppfattas meänkieli däremot som en dialekt av finskan (och faktum är att man knappt kan märka någon skillnad mellan meänkieli som talas i Övertorneå och den finska dialekt som talas på andra sidan älven i finska Övertorneå).

http://sv.wikipedia.org/wiki/Me%C3%A4nkieli

Det är nog så att det som är ett minoritetsspråk här, är en dialekt för mig. Ungefär som skånska, det är ju inte alla som förstår en skåning heller.

Hittade även det här citatet på wikilänken:

Enligt en enkätstudie som genomfördes på uppdrag av Sveriges Radio (Sisuradio) 2006 fann man att det i Sverige finns minst 150 000 personer som förstår eller kan tala meänkieli, av totalt 469 000 i Sverige som talar eller förstår finska och/eller meänkieli.[1] Många av dessa som förstår meänkieli är födda i norra Finland.

treeman skrev:Hurri:
Vad jag vet är det Finländare som flyttat till Sverige och blivit "Svenskar".

Och det är ett nedvärderande ord. De svek Finland och flytta till Sverige.

Finland byggdes upp under efter 2:a världskriget. Fattigt som fan.
Att då många flyttade till Sverige sågs som svek.

Ordet användes långt tidigare. Jag har hört om folk som pratade svenska på tåget och blev avkastade för den skull.

För övrigt anser jag att man [inte] är sitt lands egendom, man väljer inte var man föds. Det var stor arbetslöshet efter kriget, var det inte bättre att folk reste dit de kunde få jobb då? Inte nog med att soldaterna fick slita ont (och ont om mat var det också) under kriget, skulle de fortsätta med det efteråt? Det var ju inte folket som startade fortsättningskriget utan politikerna.

Med samma resonemang svek svenskarna Sverige när de emigrerade till USA för att slippa fattigdomen hemma.

Edit: Lade till ett tappat "inte".

Precis, Alien! Utvandring (massutvandring) beror ju alltid på något... oftast på att staten har misslyckats att se till folkets allra innersta, grundläggande behov, som jag ser det.

Karelska.

Det är inte finlandssvenska men hör ändå till den finskspråkiga familjen. Är det någon här som har kunskaper i det och kanske kan utreda närmare hur det ligger till med den påstådda mellanformen av finska och estniska?

Ett ex till mej har en mor som kom från allra mörkaste Nordfinland. Hon kunde klara sej lite tafatt och mycket hackigt men ändå hjälpligt i Tallinn med sin egen finska dialekt.

För övrigt var det en riktigt härlig finsk kvinna. Massor av sisu och hederligt bondförnuft. Ett jordnära sinne för humor och glimten i ögat istället för ilska när något gick henne emot. Hennes ene bror tyckte dock att trängseln i hemmabyn var för stor så han promenerade ut på myren tills natten föll. Då gick han lite till och där han stannade nästa gång byggde han sej en hytta där han bor än idag. Jag var aldrig där men enligt exets far var myggen en plåga även för en härdad norrlänning. Detta var alltså mannen som traskade runt enbart iförd shorts på midsommarafton ovanför polcirkeln. Själv önskade jag mej en burka just då.... (ja, myggen ÄR stora som helikoptrar!)

Alien skrev:För övrigt anser jag att man är sitt lands egendom, man väljer inte var man föds.

Saknar jag ett INTE i första meningen eller tänker/läser jag fel?

Det finns nog många skäl till att man sökte lyckan i sverige, tror att en stor del ungdomar drog för att andra gjorde det, för att man kunde göra det och för att se något annat än sin egen hemstad, och se mer av världen. Inte tusan hade man räknat med att sitta kvar här i längden? Många hade nog planerat att återvända men sen kom livet emellan, kärleken och barn och vad det nu är.

Såg en dokumentär om ett äldre par som pensionerats, och som under hela sitt arbetsliv drömt om när de blev gamla och skulle flytta hem igen och äntligen kom dagen D.
De flyttade hem och inget var sig likt, tiden hade gått även där och de hade förändrats också under åren i sverige. Det var inte lätt att vara "tillbakavändare" heller. Hur man än vänder sig har man rumpan bak.

Min mamma har aldrig pratat om att flytta tillbaka utan hon är nog här för att stanna, men å andra sidan flyttade hon nog mer IFRÅN något (hon blev kär i fel man och hade gjort stor skandal om hon varit kvar, vi pratar efterkrigstids byortsmentalitet nu...) istället för till något.

Man är väl ingen hurrit om man heter Ahmed antar jag.

"På den plats man är född, ja där trivs man mer än bra", sjöng någon i en gammal melodi... men det är inte ett dugg självklart, tycker jag.

Den stad jag växte upp i kommer jag inte mer att flytta tillbaka till (fast nog känns det sorgligt att mitt barndomshem, som pappa byggde, då kanske inte kommer att stanna i släkten ...), inte ens fast jag har flera bekanta och vänner i den staden.

Lite är det som i låten "Lyckliga gatan" med Anna-Lena Löfgren...

http://www.youtube.com/watch?v=YE0-KWo_dhs

och i "Trettiofyran" med Per Myrberg:

http://www.youtube.com/watch?v=EsYTyC9s
http://www.youtube.com/watch?v=OUgiJ9dDT_Q

Nu blev mitt inlägg lätt "off topic" *rättar in mig i ledet*