Pratade med min fru om ordet HURRI och hennes åsikt om
det var och hon kommer från Jyväskylä i mitten av Suomi
att: Hurri är alla som bor i Sverige plus svenskar i Finland
och att det är ett negativt laddad ord

Vad menas då med "svenskar i Finland"? Rikssvenskar? Finlandssvenskar? (Gör de någon skillnad i Jyväskylä?)

mnordgren skrev:Man är väl ingen hurrit om man heter Ahmed antar jag.

En hurrit är man nog aldrig. En hurri, flera hurrit (sådär närmast översättbart).
Men frågan var intressant.

Zombie skrev:Vad menas då med "svenskar i Finland"? Rikssvenskar? Finlandssvenskar? (Gör de någon skillnad i Jyväskylä?)

Enklaste svaret är JA
alltså finlandssvenskar och svenskar som flyttat till Finland
finnar som flyttat till Sverige m.m. (om det nu finns nåt mera)

mondo beyondo skrev:Är du oxå finlandssvenska Alien, det visste jag inte:)

Inte jag, men jag har finlandssvenska rötter.

En släkting berättade om när hon var på dans och en finsk kille kritiserade henne för att hon talade svenska ("i Finland ska man tala finska"). Då svarade hon (på finska antar jag): "Vi talar det språk vi vill, ni talar det språk ni kan". Officiellt är ju Finland tvåspråkigt, men i praktiken vill många finnar inte lära sig någon "tvångssvenska".

"Äter man finskt bröd så ska man prata finska" är ett annat idiotiskt uttryck. Som om finlandssvenskarna inte också arbetade för sitt bröd.

Men tillhör man majoriteten kan man vara hur enfaldig som helst (storfinsk i Finland och storsvensk i Sverige t ex). Rikssvenskar som aldrig fattar att det finns svenskspråkiga i Finland utan nedlåtande förklarar att man pratar bra svenska och påstår att man "bryter på finska" när man talar österbottnisk dialekt.

Den "sjungande finlandssvenskan" pratar man om. Ingen grav accent? Egentligen är det rikssvenskan som är sjungande, den går upp och ner hela tiden (fast norskan är "värre").

Kikarn skrev:

Alien skrev:För övrigt anser jag att man är sitt lands egenom, man väljer inte var man föds.

Saknar jag ett INTE i första meningen eller tänker/läser jag fel?

Ja, jag tappade ordet "inte" där. Stavade fel på "egendom" också.

Fråga inte vad du kan göra för ditt land, fråga vad ditt land har gjort för dig.

Alien skrev:Men tillhör man majoriteten kan man vara hur enfaldig som helst (storfinsk i Finland och storsvensk i Sverige t ex). Rikssvenskar som aldrig fattar att det finns svenskspråkiga i Finland utan nedlåtande förklarar att man pratar bra svenska och påstår att man "bryter på finska" när man talar österbottnisk dialekt.

Ett av människans grundfel.

Och den svenska antinordiska skolundervisningens och samhällsandans.

Alien skrev:Den "sjungande finlandssvenskan" pratar man om. Ingen grav accent?

Nej.

Alien skrev:Egentligen är det rikssvenskan som är sjungande, den går upp och ner hela tiden (fast norskan är "värre").

Kanske har större tonsteg i en del regiolekter - men framförallt är det nog de tryckstarka stavelserna som har lågton och de trycksvaga högton, som (tendensen är också) i västsvenska med motsatt den mesta svenskan österut. Och det som är annorlunda hör man.

Intressant att råddig är finlandssvenska. Ordet används flitigt på mitt jobb men i stort sett bara i formen råddigt, till exempel: "Nu är det riktigt råddigt i projektet." (Det är det tyvärr ganska ofta råddigt i projekten på jobbet.)

Råddigt, ja. Det är ett bra ord. Ett annat är tassigt, underligt/tokigt ungefär. Använd tom i medicinska dokument.

Ett rätt nytt exempel som ungdomarna lär använda för hakuna matata, nema problema, det är lugnt är "Pappa betalar". Behöver alltså inte innebära att pappa defacto betalar något eller att pengar ens är inblandade.

Finlandssvenskan har dels ålderdomliga svenska ord, dels lånord från finskan och kanske också egna nya uttryck.

Lånord jag hört är:

- Kaveri (kamrat)

- Kiva (kul, roligt). Det uttalas med kort "i" och kort "v" och hårt "k" (som i kille). I svenskan har man antingen lång vokal och kort konsonant efter, el kort vokal och lång konsonant efter: vila - villa

Min mor brukade säga att jag var "pito" (uttalat på finskt sätt, som "kiva"). Av sammanhanget att döma betyder det överkänslig, kräsen, kinkig. Låter som det kunde vara ett lånord från finskan?

Jättekiva!

Overall blir halare (från halarit). En lurig jag går på hela tiden är semla, som betyder bröd av typ småfranska.

En del lånas också åt andra hållet i helsingforsslang, Helsingfors är stadi, spårvagn spåra.

Jonte skrev: Andra exempel: man ritar i finland en ritning, inte en teckning.

När man ritar en modell före man t.ex. bygger ett hus är det en ritning, när man ritar något som inte är en modell är det en teckning.

Sen har vi ju den klassiska:

I bageriet: Kan jag få två örfilar, tack!

Meppe skrev:

Jonte skrev:Andra exempel: man ritar i finland en ritning, inte en teckning.

När man ritar en modell före man t.ex. bygger ett hus är det en ritning, när man ritar något som inte är en modell är det en teckning.

Så är det i sverige men icke på grabbarnas dagis i h-fors åtminstone. De säger ritning, de vuxna där.

kanske är olika dialekter. I västnyland (en bit väster på h-fors) pratar vi om teckningar

Kan vara så eller så är dagisfröknarna språkligt slappa. Jag blir lite tveksam. Tror det kan finnas mer finska influenser i H-fors än mer västerut. Det finns en del grejer som jag försökt rätta hos ungarna men som visat sig vara finlandsvenska.

Meppe, säger du "vinna över någon" (som i sverige) eller "vinna någon" (som både barn och tanter på dagis säger)?

Jag säger "vinna någon"

Intressant! Jag är lite rädd numera att försöka lära pojkarna tala korrekt eftersom jag inte vet om de talar fel eller finlandssvenska. Just "vinna någon" är ett exempel på när jag försökt tala om att det inte riktigt heter så men sedan förstått att det är finlandsvenska, vilket du nu också bekräftar.

Annat exempel: Tårta med kakor blir kaka med kex.

Läste idag en uppmaning att befatta sig med något. Såg lite udda ut fast fullt begripligt. Sen kom jag på att befattar oss gör vi inte i sverige. Jag tror bara jag hört ordet i negativa meningar, "sådant befattar jag mig inte med". Har jag fel?

Alien skrev
"Hurrit är ett öknamn som finnarna använder för finlandssvenskar. Men vad betyder det?"

Enligt M.Reuter (finländsk språkforskare):

"Hurri som skällsord i betydelsen har använts i bl.a. Helsingfors redan i början av 1900-talet, men dess ursprung står att söka i de finska trakter som gränsar till svenska Österbotten. Där har hurri använts som en mycket nedsättande benämning på personer från de svenskspråkiga kusttrakterna."
Läs hela artikeln på Focis hemsida: http://www.kotus.fi/?l=sv&s=1800

Jag tror att hurri används om alla som understår sig att tala svenska i Finland, och ja det är ett skällsord. Nuförtiden hör man det inte så mkt i bruk längre, idag används ordet svekoman som skällsord ist. Typ svensk-älskare, svensk-ivrare.

Om man vill läsa om finnars dagsaktuella syn på svensktalande personer/hurrit kan man alltid kolla upp den på olika diskussionsforum typ http://www.suomi24.fi, ex.vis denna tråd (bör kanske översättas med google-translate):
http://keskustelu.suomi24.fi/node/9090516

Ni som vill veta mer om ord som används av svenskspråkiga i Finland s.k. finlandismer http://sv.wikipedia.org/wiki/Finlandism
kan kolla i "Finlandssvensk ordbok (2008)"
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9515017491

eller bara skriva in ordet här:
http://www.pojkfilmsklubben.org/cgi-bin ... ?uilang=sv

så får ni en statistisk bild av om det svenska ordet används mera i Sverige eller i Finland, och används ordet endast i Finland, då är det troligtvis en finlandism

Alien skrev:Sen har vi ju den klassiska:

I bageriet: Kan jag få två örfilar, tack!

Kul att säga det i ett rikssvenskt bageri...då tror de väl man är masochist...

Bump!

Har nu lärt mig att det finns ett ord som finlandssvenskar använder om de finlandssvenskar som flyttat till Sverige (över vattnet): vatusvenskar

Det är också nedsättande (men inte lika nedsättande som "hurrit"). Typ "Där kom de och hälsade på under sommaren, med sin nya Volvo och sitt nya högfärdiga rikssvenska uttal".

Jag är väl en vatusvensk...

geocache skrev:"På den plats man är född, ja där trivs man mer än bra", sjöng någon i en gammal melodi... men det är inte ett dugg självklart, tycker jag.

"Ingenting går upp mot gamla Skåne". Siv Malmkvist.

Kotten skrev:

geocache skrev:"På den plats man är född, ja där trivs man mer än bra", sjöng någon i en gammal melodi... men det är inte ett dugg självklart, tycker jag.

"Ingenting går upp mot gamla Skåne". Siv Malmkvist.

Hallå Kotten!

Visst ja, "gamla härliga Siw Malmkvist" var det ju!

Två andra "klassiker" hon har sjungit:

Kungen har sitt valspråk: För Sverige i tiden
Österbottningarna har sitt (inofficiella) valspråk: Till Sverige med tiden

I Sverige slipper man rådbråka "det andra inhemska språket" (dvs finskan). Bor man i svenska Österbotten så träffar man oftast bara andra svensktalande österbottningar och får ingen träning i finskan. Det är lättare att flytta västerut, då kan man prata svenska i hela landet.

Jag har sett i släktforskningen att en del flyttade över Kvarken till Sundsvallstrakten redan på 1800-talet. Att de i Finland då tillhörde Ryssland var inget hinder.