Alien skrev:Har läst att verklig kärlek ska osjälviskt unna partnern allt som kan göra den lycklig. Men jag erkänner att så osjälvisk är inte jag. Jag skulle inte ens acceptera om min partner sa så till mig, jag skulle tro att han nog inte älskade mig tillräckligt, inte som jag vill bli älskad.

Nej, alltså då är ju partnern en stor egoist, om den kräver att man ska göra denne lycklig genom att bringa sig själv olycka.

Det påminner om mitt ex. Jag försörjde honom med mitt socialbidrag och han betalade inte ett piss varken för mat eller hyra. Okej, han köpte cigg och burgare någon gång, men that´s it.

Han bedyrade ständigt att, nästa månad kommer pengarna, då ska du få igen med råge. Detta skedde aldrig.

Utöver det krävde han att få pengar av mig med jämna mellanrum. När jag inte hade pengar att ge honom, sade han med gnällig röst att:
Men vi är ju för fan två, då ska man hjälpas åt!!! När man är två hjälper man varandra .

Men det tyckte jag var konstigt, för han hjälpte ju aldrig mig, varken med pengar, förståelse, att lyssna när jag mådde dåligt eller annat. Nåväl, har i efterhand insett att han är psykopat och inte brydde sig om mig på ett sådant sätt som jag hoppades.

Sedan när jag hade kastat ut honom började han beskylla mig för att ha knullat med än den ena, än den andra. Gemensamma kompisar av hankön. Han sade även att han minsann aldrig varit otrogen mot mig, men att jag minsann knullat med alla möjliga.

Det kan jag ju fundilera på vad det betydde, hade han varit otrogen? För det såg jag som en självklarhet att han inte var. Tydligen var jag väldigt naiv och dum då . Nåväl, jag var ändå inte speciellt förtjust i honom, så det spelar ingen roll. Undermänniska som jag slösade tid på helt enkelt.

En undermänniska som troligtvis, förr eller senare, skulle ha varit otrogen. För det hade han varit i tidigare förhållanden. Allt annat han gjort tidigare upprepade sig, så varför inte otroheten också . Att han sade att jag var så speciell och att han aldrig skulle göra så mot mig som han tidigare gjort mot andra, det var nog endast bullshit.

Jag tror nog egentligen inte på trohet. Jag tror däremot på ärlighet. När jag blir ihop med en man igen så kommer jag att känna det som att vara i ett fängelse att bara få ligga med honom hela livet ut.

Ingen människa kan ju äga någon annan människas sexualitet! Det är väl perverst om något?

Bjäbbmonstret skrev:Jag tror nog egentligen inte på trohet. Jag tror däremot på ärlighet. När jag ihop med en man igen så kommer jag att känna det som att vara i ett fängelse att bara få ligga med honom hela livet ut.

Då talar du om det direkt antar jag? Att du inte kommer att nöja dig med endast honom som sexpartner?

Ingen människa kan ju äga någon annan människas sexualitet! Det är väl perverst om något?

Det som är perverst är att mot sin vilja behöva få andras fittslem/sperma på sig. Har jag en partner äger jag så klart kuken, det som är tillåtet är att runka, kolla på porr, fantisera med mera. Men inte fan får den stoppas in i andras fittor utan min vetskap . Fan, man borde hugga av kuken på en otrogen man och stoppa in den i fittan på en otrogen hora, och sy ihop glepan så får hon kuk dygnet runt om det nu är så viktigt.

Tyvärr har jag en tendens att bli intresserad av män som inte alls delar min uppfattning i den här frågan så jag försöker anpassa mig vilket går sisådär. Jag alltid berättat ganska tidigt och öppet om mina tidigare förhållanden så de har nog fått chanser att själva bedöma situationen.

Alien skrev:Har läst att verklig kärlek ska osjälviskt unna partnern allt som kan göra den lycklig

Jag tror inte det existerar nån sann/verklig kärlek som skulle vara nåt mer eller djupare än den attraktion man kan känna för nån man älskar.

Det är ändå bara kemi i hjärnan och jag tror inte att det är nåt mer, typ kärlek vid första ögonblicket eller att nån skulle vara en "själsfrände" eller sånt.

Där med inte sagt att man verkligen kan älska nån och att det skulle vara nåt förljuget med det, men i slutändan handlar det ändå bara om ett kemiskt rus för att få oss att föröka oss.

Jag vill att min kille ska göra slut istället för att vara otrogen, så jag svarade 1. Ser otrohet som ett tecken på att förhållandet inte fungerar och inte borde fortsätta.

Jag kan se att någon vill ha fler partners under ett liv än 1, som lika naturligt som något annat, men en i taget tror jag ändå är bäst. Det är så lätt att någon bli sårad annars.

I praktiken resonerar jag nog som Matilda

Matilda skrev:Om en pv hade kommit och gråtande ångerfull berättat att han skitfull hamnat i säng med något krogragg kvällen innan skulle jag inte fundera så mycket på det (om det inte hände gång på gång). Däremot om han kom hem, låtsades om ingenting och jag fick reda på det långt efteråt, på omvägar, då dj****r

Men det skall verkligen ånger till då. För teoretiskt resonerar jag som sugrövmanövern. Det finns en nyutkommen bok där en av huvudpersonerna får en sten i huvet på slutet av två ungar som sen sparkar ihjäl henne, liksom utan att tänka närmare på saken förrän det är för sent. Det man gjort i barnsligt tillstånd kan man som sagt kan komma undan med barnagråt ifrån. Om det däremot gjorts i berått mod skulle det nog fan krävas djup och plågsam ångest för att jag skulle påbörja förlåtelseprocessen utan förgiftande misstankar. Förstå frestelsen kan jag göra, om förhållandet knakar men därifrån till att vuxet gå till handling... Nope. Förståelse är en sak. Förlåtelse en annan.

Sen tror jag att saken kommer i ett annat läge om partnern blir kär (vilket jag kan hoppas på är övergående) och är otrogen med föremålet. Då råder djungelns lag precis som innan man blev ihop, tänker jag mig (har ingen erfarenhet). Vid osäkerhet på känslorna till skakelhoppet råder helt enkelt osäkerhet och allmän sorg, tror jag.

En av Afrikas frihetsledare (Jomo Kenyatta eller Julius Nyrere, jag kommer aldrig ihåg vem) sa om kolonialisterna:
"Vi kan förlåta men aldrig glömma."

Det betyder rimligen att även om handlingen förlåtits så har relationen tagit obotlig skada. Är denna analogi relevant för denna tråd?

Jag tror att det är ytterst relevant, Ganesh. Jag tror att vissa hellre lever med oläkta sår i förhållandet än riskerar det för att om möjligt få såren att läka fint men i värsta fall ge förblödning. Andra, som jag, låter hellre ett förhållande förblöda än lever med sår - men man är ju två så jag skulle säkert kompromissa om den andra kände annorlunda.

Det finns säkert fler typer, exempelvis tror jag inte att vårt Bjäbbmonster gillar oläkta sår.

/ J

jonsch skrev:Det finns säkert fler typer, exempelvis tror jag inte att vårt Bjäbbmonster gillar oläkta sår.
/ J

Eehh....vad menar du?

otrohet är väl endå en ganska personlig sak.. altså det JAG anser vara otrohet är inte säkert att Kalle anser är otrohet osv.. ÄR det otrohet är det väl ingen som gillar det.. om man däremot anser att man kan "pippa" hur man vill bäst man vill så ÄR man väl inte otrogen?.. för min del är ordet otrogen kopplat till något förbjudet inte till det är okej att vara otrogen..

Om man har sagt att man ska vara trogen och inte är det så tycker jag att det är oförlåtligt. Man ska hålla det man lovar..

För det första är det alldeles för få som röstat för att det skall kunna sägas något generellt. Det borde varit ett antal tusen som deltog. För det andra kan man ju fråga sig om alla verkligen svarar helt ärligt på sådana här känsliga frågor.

Ingen röstade på alternativ 3. Jag kan avslöja jag ofta funderat i de banorna av diverse skäl. Att ingen röstade på detta är i överensstämmelse med större undersökningar som gjorts (i en "normalpopulation"). Människor som kan tänka sig att vara otrogna skulle själva bli väldigt upprörda och kanske inte kunna tänka sig att förlåta om dras egen partner är otrogen. Detta är inte särskilt svårt att förstå eftersom starka känslor ligger bakom. Men lika fullt en ganska dyster dubbelmoral. Jag anser att man bör respektera och vara lojal mot varandra och ta hänsyn till varandras känslor. Men i praktiken kan det finnas otaliga skäl till att någon är otrogen. Och det visar sig även att det inte alltid något personen har haft kontroll över. Det är lätt att säga att det skulle aldrig hända mig och dela ut en massa moraliska pekpinnar. Självklart har man alltid ett ansvar, men det är väldigt lätt att vara dömande och tänka i svart eller vitt.

Bjäbbmonstret skrev:Jag tror nog egentligen inte på trohet. Jag tror däremot på ärlighet. När jag blir ihop med en man igen så kommer jag att känna det som att vara i ett fängelse att bara få ligga med honom hela livet ut.

Ingen människa kan ju äga någon annan människas sexualitet! Det är väl perverst om något?

Jo, så känner jag det också. Men alla är vi olika och har rätt att få vara det också.

Otroligt viktigt för moi.

Palindromus skrev:För det första är det alldeles för få som röstat för att det skall kunna sägas något generellt. Det borde varit ett antal tusen som deltog. För det andra kan man ju fråga sig om alla verkligen svarar helt ärligt på sådana här känsliga frågor.

Ja, rösta mera!

Men varför skulle man inte våga rösta helt ärligt, man kan ju göra det anonymt? Alla behöver ju inte skriva i tråden också. Förresten tycker jag inte aspergare brukar vara rädda för att uttrycka kontroversiella åsikter här på forumet.

Tycker att hela tråden hittills varit intressant att läsa, tänker bara ta upp ett litet ämne som tangerar flera inlägg. Personligen har jag inställningen att trohet i ett förhållande, oavsett vilket är en viktig komponent. Några här sa tidigare och det med rätta att det är bättre att tala om det som inte i fungerar i ett förhållande än att vara otrogen.

Har dock erfarenheten att otroheten kan komma när vissa ämnen i förhållandet blivit så infekterade att kärnan blivit svår att komma åt utan att försvarsmekanismer och skuldbeläggning kommer fram. Otroheten ifrån min sida(tilläggas att den var helt oplanerad) löste upp ett av mina förhållanden, dock så öppnade den till slut dörren efter en tid till bakgrunden och nu känns det som att tack vare otroheten har jag fått tillbaka en vänskapsrelation.

Eftersom jag inte drog på det, berättade med en gång så blev resultatet en verkar det än så länge som iaf bättre siutation för oss båda. Viktigt att komma ihåg är att man alltid är två och att som komponent i att vara den andra trogen ingår att lösa problemen antingen i förväg om det går eller i efterhand. Otrogenhet uppkommer enligt mig framförallt när man inte reder ut kärnan och hjälper varandra på vägen fram, sedan om det leder till att rädda förhållandets form är kanske inte det viktigaste?